• När jag läste Kerstin Thorvalls trilogi om Signe så visste jag inte till en början att de till stor del anses vara självbiografiska. Böckerna handlar alltså om Thorvalls mamma (som kallas för Hilma i böckerna) och Thorvall själv (som är bokens Signe). Böckerna skildrar en familj med knepiga relationer: mamman ”gifter upp sig” klassmässigt, men vad Hilma inte vet är att hennes blivande make är psykiskt sjuk och i maniska perioder blir våldsam och utövar sexuellt våld. När Hilma upptäcker detta (på sin egen bröllopsnatt) blir det ett trauma att bära resten av livet. Hon utvecklar en överbeskyddande attityd mot dottern och får…

    Läs mer

  • I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en av Bodil Malmstens loggböcker ur arkivet. Malmstens loggböcker innehåller bilder och betraktelser. Det är vardag, politik och tänkvärdheter i en fin blandning. Varje ord sitter dessutom perfekt. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är kanske den som har tjusigast titel. Jag tycker i alla fall att den är så vacker att det typ gör ont. Dessutom kommer den från en av de kanske mest berörande dikter jag vet: Nära ögat av Wislawa Szymborska. Dikten finns för övrigt längst bak i Den osynliga bron, som handlar om några judiska ungrares öde under…

    Läs mer

  • Jag har sett att flera romaner av John Ajvide Lindqvist har fått nya framsidor. Nu är de i samma stuk som hans två senaste, Himmelstrand och Rörelsen. Jag gillar framsidorna! De passar bra för hans psykologiska skräckromaner och så gillar jag när man direkt känner igen vem som har skrivit boken. Murakamis böcker är några andra bra exempel på böcker som man har lyckats paketera i en bra form, som genast känns igen. Det finns andra exempel som är mindre lyckade. Framför allt har jag noterat att många deckarförfattares alster formges med så snarlika färger och  former att de knappt går…

    Läs mer

  • Det har blivit många nya böcker den senaste tiden… Men så blir det ibland. 🙂 Många har rekommenderat Tana French och nu tyckte jag att det var på tiden att testa en av hennes kriminalromaner. Det fick bli Okänt offer. Har du läst?

    Läs mer

  • Här om veckan damp det ner en tegelsten i min brevlåda. Eller nej. Jag fick en avi om att jag hade ett stort brev att hämta ut och det visade sig vara Sista riket av Brandon Sanderson. Först såg jag bara titeln och tänkte ”oj, har jag fått en bok om krig?”, men sedan insåg jag att det är första delen i en rosad fantasyserie. Tack Modernista för att ni skickade denna! Jag brukar ofta säga (eller åtminstone tänka) att fantasy inte är min grej, men faktum är att flera av mina favoritböcker hör till den här genren. Jag syftar då…

    Läs mer

  • La fôret et ses bêtes är en klassisk bilderbok av den franske författaren Marcelle Vérité, som såvitt jag kan förstå har gett ut en lång rad böcker med djurtema. Just den här är underbart vackert illustrerad av Romain Simon och jag kan villigt erkänna att det var för bildernas skull som jag lånade hem den här boken från bibblan. Jag dras verkligen till klappvänliga djur, djurmönster, djurprints och, uppenbarligen, djurböcker. Jag hade också en illusion om att öva lite franska genom att läsa den här boken – en illusion, som sagt, för det visade sig snabbt att den var för svår…

    Läs mer

  • Jag har börjat läsa Kerstin Thorvalls Det mest förbjuda. Det är väl att betrakta som lite av en modern klassiker. För mig, som fullkomligt älskade Thorvalls böcker om Signe (När man skjuter arbetare… kan vara det bästa jag läst!) så har boken såklart länge funnits på min lista över böcker som jag vill läsa. Faktum är att jag lånade den här boken på biblioteket redan 2009 och planerade att läsa den till jul det året… Det blev inte av. Istället har jag lånat om och lånat om. Jag har en hel drös biblioteksböcker som jag har lånat om i årtal,…

    Läs mer

  • Den 13:e maj hade jag namnsdag (Linnea) och mina föräldrar skämde bort mig med den här fina: Jag älskar verkligen Bodil Malmstens böcker. Ingen skriver med en sådan precision som hon. Det här är hennes första dikt på 20 år och den här gången skriver hon om hjärtat, sorg och att förlora någon. Jag är inte så van vid att läsa poesi, men jag kan inte tänka mig annat än att jag kommer att älska denna. Faktiskt. Och vilken framsida! Jag tycker att den är en riktig fullträff i all sin enkelhet. Typsnittet, färgen och linjerna ger helt rätt känsla.…

    Läs mer

  • Som många vet så hör Joyce Carol Oates till mina absoluta favoritförfattare. Jag tycker hon skriver så himla bra, fint och insiktsfullt om kvinnor i olika utsatta situationer. En av mina absoluta favoriter bland Oates böcker är Den tatuerade flickan, som jag tänkte plocka fram i veckans Nostalgitorsdag. Boken handlar om författaren Joshua Seigl som behöver en assistent och som helt oväntat anställer en ”obildad”, ”enkel” flicka: Alma. Hans behov av assistans blir allt större eftersom han drabbats av en neurologisk sjukdom. Alma, å sin sida, är en totalt trasig kvinna som, påhejad av sin ”älskare”, får för sig att…

    Läs mer