• Det känns lite som att Kjell Westö har varit nominerad till typ alla priser som finns, inklusive Augustpriset, det senaste året. Trägen vinner. 😉 Eller vad man ska säga! För nu har han faktiskt belönats med ett pris, Samfundet De Nios stora pris, med motiveringen: ”För ett episkt författarskap av stor bredd och hög intensitet, i vilket ett tragiskt förflutet ger en grundton åt ett svårtytt nu” Jag borde nog läsa Hägring 38 snart, för övrigt.

    Läs mer

  • Spår är som vilken välskriven och engagerande deckare som helst. Det är bara det att det inte är en deckare, utan ett reportage, som beskriver händelserna kring utvisningen av egyptierna Ahmed Agiza och Muhammed Alzery. 2001 greps de de av polis och leddes försedda med handbojor, fotbojor och huvor in i ett chartrat amerikanskt plan, som tog dem till Egypten, där de omedelbart utsattes för grym tortyr. Det här är alltså en grundlig genomgång över de mörkade uppgifter som Kalla fakta-reportrarna Fredrik Laurin, Joakim Dyfvermark och Sven Bergman kämpade för att kasta ljus över. Man får följa dem i arbetet och lära känna både utredarna och…

    Läs mer

  • Jag har ju ett antal gånger efterfrågat något nytt av Marisha Pessl, författare till Fördjupade studier i katastroffysik, som jag ju tyckte så himla mycket om. För ett tag sedan kom Night Film ut på engelska och nu har den visst redan översatts och kommit ut på svenska. Jippi! Det här är en av de böcker som jag längtar mest efter att läsa! Baksidestext: ”Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar…

    Läs mer

  • För ganska länge sen läste jag Odjuret av Roslund och Hellström. Bra deckare! Även en intressant berättelse eftersom den handlar om att söka hämnd och vilja ta lagen i egna händer. Roslund har tydligen börjat skriva med en ny författarkollega, såg jag. Nyligen kom deckaren Björndansen ut och den har Anders Roslund skrivit tillsammans med Stefan Thunberg, som tidigare skrivit manus (t.ex. till Jägarna 2). Lite lustigt att Roslund fortsätter att skriva i par, men med en ny kompanjon. Undrar vad Hellström gör?

    Läs mer

  • Visste ni att Sju jävligt långa dagar håller på att filmatiseras? Jag läste om det idag. Kul! Jag tycker Tropper upprepar sig något oerhört, men någon enstaka bok är kul att läsa ibland. Han har ett bra flyt i språket och de dråpliga och humoristiska situationerna i hans böcker tror jag verkligen kommer att funka som komedifilm. Hoppas den kommer till Sverige. I USA har den premiär i september.

    Läs mer

  • Redan tidigt i Kanada avslöjar Dell, bokens berättare, att hans föräldrar har begått ett brott och hamnat i fängelse. Långsamt, men inte tråkigt, återberättar Dell de skeenden som ledde fram till att hans familj, som kanske verkade så välfungerande, splittrades. Den slutliga separationen sker ungefär halvvägs i boken, som inte är speciellt tunn. Fram till dess läste jag fascinerat och kände mig oerhört nyfiken på utveckligen. Sedan är det som att boken tar en, för mig, märklig utveckling. Dell smugglas, enligt hans mammas önskemål, över till Kanada, för att bo hos en man som är bror till en av mammans…

    Läs mer

  • Brinnande livet är den tredje novellsamlingen jag läser av Alice Munro och den är också den bok hon själv har sagt är hennes sista. Även författare har väl rätt att gå i pension, kan jag tycka, men visst är det lite speciellt att läsa en författares sista bok. Kan berättelser verkligen ta slut? De sista novellerna i samlingen är att betrakta som självbiografiska och en av dem är Ögat, som jag faktiskt har läst tidigare eftersom den publicerades i DN i samband med tillkännagivandet att Nobelpriset i litteratur tilldelats Munro. Liksom tidigare fascineras jag av Munros sätt att berätta. Det…

    Läs mer

  • Det har blivit lite mycket Munro den senaste tiden, men jag klagar inte. Jag älskar hennes noveller och tycker gång på gång att det är fascinerande vilka friheter hon tar sig med novellen. Att läsa en bok är som att gå med på en överenskommelse med författaren. Man förstår att det inte går att skriva om varje detalj kronologiskt. Man köper att man får fylla i själv. Det ingår i konstruktionen. Och som läsare förväntar man sig att texter ska vara just sådär att de ger ledtrådar som för berättelsen framåt, men att allting också följer en given mall. Beskrivs…

    Läs mer

  • MemoRandom skulle jag beskriva som en typisk grabb-deckare. Jag hatar sådana där könade genres, men lite grann kan det lysa igenom att vissa böcker riktar sig till ett visst kön (chick lit t.ex… Vilken snubbe läser chick lit?). Här är det ”grabbar” och ”kärror” och killar som skriker ”man down!”. Den får mig lite att tänka på Jens Lapidus Stockholm noir-trilogi, med tanke på ”grabbigheten” alltså, fast snäppet sämre. I fallet med Stockholm noir skildras en undre värld där folk tydligen pratar med en viss jargong. Här känns det mer sökt. Handlingen kretsar kring en man som vaknar upp efter…

    Läs mer