Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉
Det fördolda är Hjorth och Rosenfeldts debutdeckare och det första jag läser av författarduon. Den känns på väldigt många sätt som en standarddeckare, komplett med karaktärer som inte får det att funka på det privata planet och allt annat man känner igen från TV och sådant man läst tidigare.
Själva fallet kretsar kring mordet av en tonårig kille, som hittats mördad och med hjärtat utskuret. Pojken har varit mobbad, men bytt skola till samhällets (i det här fallet Västerås) lite ”finare” skola. Han verkar inte ha haft så många vänner, flickvännen som han påstås ha varit hos på mordkvällen ljuger om att de träffats och ingen runt omkring verkar direkt sörja honom. Mammans bekymmer är t.ex. i huvudsak hur mycket hon kan ta i betalt av pressen för att sälja en exklusiv intervju.
Det finns mycket i relationerna runt omkring som jag har lite svårt att köpa och även mordutredningen känns som en mindre trovärdig historia. Exempel på vad som händer i utredningen: en polis börjar privatspana eftersom han kopplas bort från fallet, en brottsplatsundersökare är så mån om att vara med där det händer att hon själv åker iväg för att göra en rättsmedicinsk undersökning, två poliser tar in en 16-åring för förhör och för att få honom att snacka så skrämmer de igång honom genom att visa bilder från fyndplatsen på kroppen och skadorna, en i utredningen ligger med flera av de som hörts om olika saker i utredningen, standardtillvägagångssättet på förhör är att poliserna hotar med att rota i vittnets privata angelägenheter för att sätta dit dem för någon småsak, vad som helst, ifall de inte pratar. Ja, det finns ganska mycket mer faktiskt, som jag skakar på huvudet åt.
Men visst, det ÄR spännande. Självklart vill man veta vem som ligger bakom mordet och därför är boken lite av en bladvändare, trots att jag tycker den är så klichéartad och dessutom saknar någon riktigt intressant och trovärdig karaktär. Den karaktär som författarna har lagt mest krut på är sexmissbrukaren Sebastian, som inte ens tillhör utredningen eller ens är polis, men som är gammal bekant med den som leder gruppen. Ett litet samtal senare så har han hux flux tagits med i arbetet. Han är för övrigt i Västerås för att göra sig av med ett hus han fått på halsen sedan hans föräldrar (som han inte sörjer det minsta) gått bort. Under utredningen tar han sig en del friheter och säger lite vad som helst som kan provocera fram den information han vill ha; ett arbetssätt som jag inte tror är så vanligt. Jag kan inte påstå att jag tycker Sebastian, heller, är en särskilt intressant eller trovärdig karaktär.
Spännande, som sagt, men ärligt talat inte så bra…
Veckans Tematrio handlar om systrar och bröder: Berätta om tre böcker som handlar om syskon.
En sådan bok (en novell, egentligen) lyssnade jag på här om dagen. Karin StrömsStamtavla är verkligen en pricksäker novell om en inte helt enkel syskonrelation. Hur beter man sig mot en syster som man inte står ut med?
Lyran nämner en av Marjaneh Bakhtiaris böcker in sin trio och då passar jag på att nämna min favorit bland hennes böcker: Kan du säga schibbolet?. Fantastisk rolig och intressant bok om invandring, rasism och om två systrar som åker till Iran för att ”hitta det riktiga Iran” (den äldre systern) och vara allmänt livrädd för att de ska åka fast för något (lillasystern).
Som tredje bok väljer jag Älskade syster, där Joyce Carol Oates målar upp ett skräckinjagande, och något överdrivet, porträtt av en dysfunktionell familj där allting är yta. Boken är inspirerad av ett verkligt fall där en barnmodell hittades mördad. I boken är det exploaterade barnet en konståkningstalang som pressas fruktansvärt hårt och en dag hittas mördad. Boken återberättas av hennes bror, som alltid levt i skuggan av den älskade systern.
I veckan har vi haft bokcirkelträff igen. Efter ett visst kraftigt manfall återstod bara jag och Nobelprisprojektet och en massa fika. Men vi tog oss an Den stulna romanen och plitade ned en hel sida i vår bokcirkelbok.
(brukar inte hänga ut bokcirkeln och det vi antecknar om bokcirkelböckerna, men den här gången var vi bara två bloggare på plats och jag gissar att ingen tar illa upp om jag delar med mig..)
Jag skulle särskilt vilja trycka på orden ”En besvikelse” och ”Tungläst”.
Det visade sig att jag inte var helt ensam om att ogilla den här boken. Tycker att Med näsan i en bok, som tyvärr var sjuk denna bokcirkelträff, verkligen ringade in det bra i sin blogg alltså.
Nu är det för övrigt bara några veckor kvar till Littfest, då vi ska gå på ett seminarium med Nawal El Saadawi. Trots att jag tyckte att boken var ganska dålig så ser jag faktiskt fram emot seminariet. Författaren har verkligen intressanta saker att berätta (även om det inte når fram till mig i boken…).
Det är inte alltid så lätt att förhålla sig till sina syskon. I Karin Ströms finfina novell Stamtavla har huvudpersonen alltid haft svårt för sin uppmärksamhetskrävande lillasyster. Innan lillasystern kom till världen var det huvudpersonen som var i centrum, men när lillasystern, Daria, kommer till världen förändras allt. Barndomen är över. Huvudpersonen har nu, till sin mammas förvåning blivit konstnär, men plötsligt erörvrar lillasystern även detta område. Från ingenstans slår hon igenom och blir vid 27 års ålder inbjuden att ställa ut på en stor utställning.
Jag känner inte igen Karin Ström sedan tidigare och var faktiskt tvungen att googla henne. Ström är både sångerska, skribent och författare. Jag hoppas att hon skriver mycket mer, för Stamtavla känns verkligen som en insiktsfull och välskriven novell där formuleringarna sitter perfekt och berättelsen verkligen ryms i novellformatet.
Det här är min första bekantskap med Jonas Karlssons noveller och jag tyckte faktiskt att den var riktigt bra!
Berättelsen kretsar kring ett par, Martin och Barbro, som slår sig ner i ett litet samhälle. De möts av en del misstänksamhet till en början, men sedan är det som att godkännandet kommer och, åtminstone Martin, blir accepterad och sedd som något mer än någon tok som flyttat hit från Stockholm. Barbro har det lite svårare att passa in och när så Martin träffar en annan och får barn med sin nya tjej så blir det extra svårt att inte sticka ut, inte minst eftersom Barbro vill ha hämnd.
Det är en bra novell med en del överraskningar. Dessutom är den fint inläst av författaren själv.
Wille Crafoord är inte bara musiker, han kan också skriva noveller! Den här tog jag chansen att lyssna på i en bra inläst ljudboksversion på Spotify.
Boken kretsar kring Gloria, en stor sångerska och kändis. Nu har populariteten svalnat och vad finns då egentligen kvar att göra? Ge upp helt? Gloria går en egen väg; möjligen oavsiktligt.
Novellen är en rolig, förvånande och faktiskt ganska intressant kommentar kring kändisskap och hur nyckfullt folk ändrar åsikt om kändisars status.
Paradisoffer är Kristina Ohlssons fjärde deckare om Fredrika Bergman. Jag fick e-boken i en DN-kampanj i julas och enligt DN kan just Paradisoffer räknas som den bästa i serien och värd att hoppa rakt in i serien med. Så synd då att den faktiskt inte är särskilt bra skriven. Möjligen har det introducerats mellanslag av misstag (hoppas!) när e-boken konstruerades, men förmodligen innehåller boken verkligen en massa särskrivningar. Jag är allt annat än en språkpolis, men när jag läser en bok eller tidning är jag helt oresonlig när det gäller språkfel såvida det inte är uppenbara och enstaka slarvfel.
Nåja! Boken handlar om ett bombhotat plan som är på väg mot USA. Kaparna har två krav: att en utvisningshotad man, Zakaria Khelifi, ska få uppehållstillstånd och att ett amerikanskt hemligt fängelse i Afghanistan ska stängas ner. SÄPO, USA:s motsvarighet, justitiedepartementet m.m. blir direkt inkopplade och nu börjar en svettig utredning. Innan planets tank hunnit tömmas så måste fallet lösas. Ganska snart visar det sig att spåren tycks leda mot planets pilot: Karim Sassi. Men vad har han för motiv? Ingenting verkar stämma och tiden bara går.
Det är spännande, men också lite rörigt. Författaren har själv jobbat på SÄPO och kanske blir det lite väl mycket beskrivning av jobbet för att det ska bli riktigt flyt i berättelsen. Jag tycker också att boken lider lite av att den handlar om så många karaktärer. Tanken är väl att man som läsare ska läsa hela serien och lära känna karaktärerna på det sättet, men för mig som hoppat rätt in i berättelsen blir det ganska platt.
Nja, den här boken får inte mer än ett medelbetyg av mig. Med ett frågetecken också för särskrivningarna som känns helt oacceptabla.
Den stulna romanen är en roman som jag verkligen skulle vilja tycka om. Boken kretsar kring några kvinnor i Egypten, bl.a. den omåttligt populäre sångerskan Zina Bint Zinaat, som fötrollar med sin sång, men retar upp de strängt troende muslimerna som tycker att hennes framträdanden är syndiga och att hela hon är en skam eftersom hon är född utom äktenskapet. I boken får vi också träffa Magiida al-Khartiti, dotter till en känd kolumnist, som vänder kappan efter vinden och skriver precis avvägda texter för att inte reta upp någon. Dottern är egentligen talanglös på skrivandet och lejer en man att skriva i hennes ställe. Alla kvinnor i boken verkar ha sin beskärda del av olycka och leva under olika begränsningar som kommer sig av regimen och religionen. För att lätta sina hjärtan träffar flera av dem en psykiater, som egentligen utnyttjar dem sexuellt.
Jag skulle vilja gilla den här boken, som sagt, men det gör jag inte. Jag hade så gärna velat läsa en ögonöppnare; en intressant bok från och om Egypten och där man berättar om livet och tillvaron i detta land som ju de senaste åren har genomgått stora förändringar. Tyvärr är det här en bok som är segare än segast och som är så tillkrånglad, omständlig och rörig att den förmodligen kräver en examen i litteraturvetenskap för att man ska ha någon större behållning av den. Jag läser sida efter sida utan att ens orka reflektera över vad som står där. Det flimrar förbi en del tragikomiska scener där författaren gör sig lustig över samhället genom att t.ex. skildra absurda förhör eller samtal, men det blir inte tillräckligt roligt eller gripande för att väga upp att boken som helhelt är superjobbig att ta sig igenom.
Jag älskar lätta och fluffliga texter där författaren har lyckats skala av allt tills bara de absolut mest nödvändiga och brännande orden finns kvar. Nawal El-Saadawi gör väl ungefär motsatsen. Här ska allting lindas in och formuleras i form av liknelser och symbolik, som jag ärligt talat inte orkar tolka. Jag kan inte med sådana här böcker. Varför förstöra en viktig och bra berättelse genom att berätta den så att den bara blir tillgänglig för en liten elit?
Var och varannan sida innehåller för övrigt diverse liknelser och anspelningar på sex och/eller det manliga könsorganet. Jag är inte pryd, men det är något i det där som det är lite skämskudde-varning över.
Nej.
Det här gillade jag tyvärr inte. Och, ja, det handlar om mig och min smak och min brist på intresse att läsa en bok som kräver bredvidläsning för att uttolka texten. Jag förstår att boken handlar om maktens män, som i boken gärna symboliseras av diverse mer eller mindre töntiga omskrivningar för penisen, och hur dessa personer hindrar kvinnorna att blomma ut, så att det skenbart bara är den faderslösa Zina som verkar kunna gå sin egen väg. Men herreguuuuuud så denna berättelse hade kunnat berättas på ett mer intresseväckande sätt.
Boken finns bland annat att köpa hos Bokus och Adlibris. Några andra som skrivit om den är Bokhora och GP.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det är inte alltid så lätt att förhålla sig till sina syskon. I Karin Ströms finfina novell Stamtavla har huvudpersonen alltid haft svårt för sin uppmärksamhetskrävande lillasyster. Innan lillasystern kom till världen var det huvudpersonen som var i centrum, men när lillasystern, Daria, kommer till världen förändras allt. Barndomen är över. Huvudpersonen har nu, till sin mammas förvåning blivit konstnär, men plötsligt erörvrar lillasystern även detta område. Från ingenstans slår hon igenom och blir vid 27 års ålder inbjuden att ställa ut på en stor utställning.
