* Hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst.
* Hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)
Jag vet inte hur poppis det är, egentligen, men jag brukar lämna mina utlästa böcker hos mina föräldrar. 😛 Själv bor jag på 27 kvadrat och har inte så mycket till bibliotek, om jag säger så… Med andra ord så har jag en del tegelstenar som faktiskt inte står i min hylla (däribland Shantaram, som hade mått bra av en redaktör som krävt att 2/3 skurits bort, En halv gul sol och Blonde, som är så tjock att den knappt går att hålla i).
Några tjocka böcker som jag inte läst ännu:
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (741 sidor)
Middlesex av Jeffrey Eugenides (636 sidor)
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles (633 sidor)
Strändernas svall av Eyvind Johnson (599 sidor); lånades faktiskt från bibblan 2010, så den har varit oläst ett tag…
Den felande länken av Stefan Tegenfalk (455 sidor)
(hoppsan, jag råkade lista fler än två :p)
Kul att sammanställa listan! 🙂 Men vilken tur att ingen utmanande mig i att läsa de olästa tegelstenarna… Herregud. Så mycket böcker, så lite tid!!
I lördagens DN finns en artikel om ElibU, som är e-boksdistributören Elibs satsning för att nå ut med e-böcker i skolorna. Med ElibU kan elever få tillgång till tusentals titlar som går att läsa på enheter som är uppkopplade till skolans nätverk. Det är alltså en strömmad tjänst, så det går inte att ladda ned böcker och t.ex. läsa hemma. Priset är lågt med tanke på vad en enstaka e-bok kan kosta (150 kr eller så) och vad ett utlån kostar för bibblan (20 kr), för ElibU kostar bara 60 kr per elev och läsår. Bra satsning! Självklart hoppas Elib på att unga ska vänja sig vid att läsa elektroniska böcker och ta med sig vanan, så att de kommer att köpa e-böcker i framtiden.
Lite påmind blir man ju dock om hur dyrt det är med e-böcker för alla oss andra. I Artikeln i DN finns också en kort intervju med Sveriges författarförbunds ordförande, som bl.a. säger: ”Men när de tekniska lösningarna förändras är det viktigt att inkomsterna för författarna och avtalen är rimliga, att det blir en bra modell. Jämför man med tidnings- och musikbranschen så har ju betalningsviljan sjunkit när man gått från fysiska till digitala produkter.” Det kan hända att förfsttarförbundet helt enkelt vill ha mer ersättning. Men att likna e-boksbranschen med musikbranschen gör att man blir lite… avskräckt. Innan Spotify lyckades musikbranschen verkligen gräva sin egen grav genom att börja sälja skitdyra, svåranvända och begränsade musikfiler – som, surprise, ingen ville ha!
Ja, det är klart att folk är ovilliga att betala flera hundra spänn för en e-bok! Det är ju precis sådant som gör att folk gärna går omvägar för att få tillgång till böckerna. Själv lånar jag t.ex. från biblioteken istället. På sikt kanske andra lockas att ladda ned illegalt (i dagsläget har jag svårt att se att några större mängder e-böcker fildelas, men…). Priset måste verkligen bli rimligt, för annars kommer e-boksförsäljningen aldrig komma igång och då missar författarna hela den inkomsten som hade kunnat rullat in…
Jag hoppas också att det kommer att vara enkelt och smidigt att ladda ned e-böcker även i framtiden. Mardrömmen vore om det blev sådan hets kring fildelning att filerna börjar skyddas så att de inte kan användas, typ som musikfiler är spärrade om man handlar från iTunes Store. Jag hatar verkligen iTunes Store. Hehe. Okej att man kan köpa appar och att det går att lyssna på (gratis) podcasts, men att köpa film eller musik är som att köpa… inget. Köper man en musikfil får man ha den på typ 3 diskar, vilket innebär att jag, som gärna byter musik på min mp3-spelare lite nu och då, skulle kunna byta låtar 3 gånger och sedan måste jag köpa om samma låt igen. Vad har man då köpt egentligen? Just det: inget. Här om dagen skulle jag se film på Apple-TV, men råkade hyra filmen på min iPad. Man kan skärmdubblera allt till Apple-TV (och t.ex. se vad som helst på SVT Play och liknande), men med den här filmen, hyrd från iTunes Store så gick det åt skogen. Hyr man på paddan får man bara titta på paddan. Den här typen av idiotiska begränsningar är det som på sikt får folk att överge de legala alternativen. Så jag hoppas att e-böckerna inte går den vägen att det blir krångligt, svåranvänt och begränsat när man köper en bok.
Vad som är billigt, upptäckte jag när jag började lyssna på Bokmärkt, podden som jag fick tips om i mitt podcastinlägg som jag postade nyligt, är den aktuella bokcirkelboken som diskuteras i programmet. Just nu är det Väldigt sällan fin av Sami Said, som kostar 29 kr. Kul idé med podcasten, för övrigt. I det första avsnittet, som är det enda som utkommit hittills, diskuterades en bok som jag inte själv har läst, men jag tror att det kan vara fördjupande och kul att lyssna på Bokmärkt om man också har läst boken. Personligen är jag dock lite skeptisk till Väldigt sällan fin, för den har inte fått så bra kritik. Får se vad som kommer upp i kommande program!
Det är kul att följa skapandet av sista delen i Engelsforstrilogin, Nyckeln. Författarna (och förlaget, antar jag) delar t.ex. flitigt med sig av bilder och info på Facebooksidan. Den senaste tiden har det t.ex. avslöjats att författarna är i full gång med redigeringen och att boken kommer att bli längre än del 2, Eld…
En rolig nyhet som poppade upp här om dagen är också framsidan till Nyckeln. Härligt!! Den ser ganska mörk ut… 😉
Det är mitten av 80-talet och den nyligt debuterade amerikanske författaren Thomas Nesbitt reser till Berlin för att samla material och inspiration till sin nästa bok. Som extraknäck får han in en fot hos Radio Liberty, där han träffar översättaren Petra Dussman och blir blixtförälskad. Petra kommer från DDR och har mycket i bagaget. När hon och Thomas träffas så flyttar de ihop omgående och Petra anförtror sitt tragiska livsöde. Hon har suttit fängslad i DDR, utsatts för tortyrliknande psykisk misshandel och fråntagits sin son. Hennes ”brott” har bestått i att vara gift med en psykisk sjuk man, som skrivit regimkritiska texter. Nu glittrar det dock av lycka hos både Petra och Thomas. Efter ett halvår bestämmer de sig för att gifta sig och att flytta till USA. Men just då rämnar hela Thomas värld och från ett ögonblick till ett annat förändras allt.
Jag ska vara helt ärlig med att jag hatar den här typen av kärleksberättelser. Visst kan man bli blixtförälskad, men det är ganska irrationellt att snacka barn på andra dejten (i alla fall i min värld). Thomas och Petra känner inte varandra över huvud taget när de flyttar ihop och när de kommer till den punkten att de vill gifta sig och flytta till USA så är de fortfarande bara i början av att förstå vem den andre är. Jag tycker det är trams från början till slut med den här typen av berättelser där man som läsare ska tycka att det är gulligt och rart att huvudpersonerna blir så förälskade att de släpper allt annat (och sedan ägnar resten av livet(!!) åt att vara bittra över en förälskelse som inte blev något). I praktiken är det sorgligt att lägga så mycket energi och tappa allt för något så flyktigt som en hastigt uppblossad förälskelse och det är direkt sjukligt att inte kunna gå vidare. Ingen kan för övrigt veta hur en förälskelse utvecklas; det är något tiden får tala om.
Med det sagt så kan jag ju också säga att det finns mycket annat att fascineras av i boken än den ointressanta och fåniga kärleksberättelsen. Och tur är väl det! Douglas Kennedy har ärligt talat skrivit en fantastisk bok om DDR, Stasi och ett samhälle där ingen kan lita på någon. Väldigt insiktsfullt (tror jag; vad kan jag veta om Stasi?) berättar han om människor som trillar dit och spionerar, inte för att de är onda och vill sina medmänniskor illa, utan för att omständigheterna tvingar dem. Jag vet inte vad Kennedy har för koppling till Tyskland; han är ju själv amerikan, men att läsa den här boken är som att vandra omkring i Berlin och jag tror att hans skildring av förhållandena i DDR speglar hur det kunde vara.
Jag tycker också hemskt mycket om Douglas Kennedys språk. Språket bara flyter fram över sidorna och varenda formulering sitter rätt, trots att han skriver allt annat än avskalat, utan snarare i detalj beskriver varje miljö och karaktär. Jag har den senaste tiden läst böcker som varit oerhört fattiga på intressanta karaktärer och miljöer (läs: Paradisträdgården), så kanske har jag haft en extra stor törst efter detta. Jag gillade det massor, hur som helst. Man känner med bokens huvudpersoner, ser dem framför sig och tror att man känner dem. Ja, oj, vad han kan skriva. Men oj, vad han också borde ha redigerat mer och kapat bort 200 sidor. Hela de sista delarna är en tjatig upprepning som med fördel hade kunnat strykas. Sista halvan av boken känns ärligt talat oredigerad.
Ändå gillade jag det! Jättemycket! Och det säger ju ett och annat om hur bra de bra delarna är.
Vi har haft Picket & pocket-träff igen. Den här gången diskuterades Paradisträdgården – en bok som (nästan) ingen tyckte om. Jag har kommit på mig själv med att vara oerhört kritisk till allt möjligt. Inte en film eller bok har tagit sig över betyget 3/5 den senaste tiden. 😉 I helgen var jag på vernissage på ett ställe och kom på mig själv med att behöva lägga band på mig själv för att inte högt kritisera konsten. Jag hittade knappast någonting jag gillade på hela utställningen, och det är väl inte kriminellt i och för sig, men man kan ju skärpa till sig när konstnären själv står bredvid. Paradisträdgården föll mig inte alls i smaken och någonstans så tror jag att jag är lite orättvis, men man kan faktiskt inte gilla allt. Jag tycker den var kasst skriven och det gjorde mig besviken att författaren valde att skriva en tjatig bok med stereotypa, ointressanta karaktärer, istället för att ta sig an ämnet och skriva något verkligt tankeväckande och något som kan vara intressant för en större publik än den som själv har något intresse av det minnesmonument som boken handlar om.
Min fråga till mig själv är dock varför jag tycker allt är så mellanbra (eller dåligt) nu för tiden. Blir man petigare med tiden, eller? Är det så att ju mer bra grejer man läser/ser, desto svårare blir för nyare grejer att stå sig i jämförelse? Jag borde läsa om något jag hyllade för 5-10 år sedan och känna efter hur det funkar idag.
Tur att jag inte är litteraturkritiker. Jag hade skrivit saker i stil med ”Ja, men det här var ju en ganska bra bok, men för 5 år sedan läste jag en liknande bok och den var fan så mycket bättre. Och förresten gillade jag inte formuleringen i tredje meningen på sid 7”.
Nästa gång diskuterar vi En storm kom från paradiset. Mycket paradis nu! Jag har en bestämt känsla av att jag kommer att gilla denna bok. Den har ju fått mycket uppmärksamhet och nominerats till priser som Augustpriset. Det är ett gott tecken (enligt mig, men Nobelprisprojektet är av annan åsikt och hon bör ju veta.. ;)).
Det börjar närma sig med den årliga Stora bokbytardagen, med aktiviteter över hela landet. 16:e maj är det som gäller! Som miljöpartist gillar jag tanken på att byta grejer istället för att konsumera nytt hela tiden, men med det sagt så kan jag väl erkänna att jag ytterst sällan byter bort böcker och faktiskt aldrig har gjort det under Stora bokbytardagen… :p Dels är jag fäst vid de böcker jag har (som jag oftast har fått i present och/eller har köpt på mig för att jag tycker att de är alldeles extra bra). Sedan har jag några pocket som t.ex. är helt vattenskadade eller har trasig framsida för att det är ungefär så jag behandlar mina slit och släng-pocket (nu för tiden försöker jag låna e-böcker istället för köpa pocket). Med andra ord finns det inte mycket i min ”samling” som jag vill byta bort och ärligt talat vet jag inte vad jag skulle vilja byta in någon bok mot heller.. 😉 Så nej: det blir inget bokbyte hos mig.
När det gäller läsare så tror jag mig veta att det finns två kategorier:
1) De som ser böckerna som en samling och aldrig skulle få för sig att byta bort något.
2) De som kastar böcker vartefter de läser.
De flesta bokmalar jag känner skulle inte vilja byta bok, misstänker jag.
Evas bok är Marianne Fredrikssons debutbok från 1980 och den är också första delen i trilogin Paradisets barn. Boken berättar om Adams och Evas (ja, de bibliska personernas) liv, men utan att egentligen kräva att man kan sin bibel. När boken tar sin början är Eva på en vandring tillbaka till Paradiset för att söka svar på frågor hon bär på. Varför dödade Kain, hennes son, brodern Abel?
Jag tycker om Marianne Fredrikssons fina berättelser om kvinnor, men i just Evas bok blev jag inte berörd. När jag lyssnade så kom jag på mig med att undra om jag missat ett avsnitt i mitten (lätt hänt om man lyssnar medan man springer i motvind…). Jag har lyssnat, lyssnat om och lyssnat om och lyssnat om, men berättelsen fångade aldrig mitt intresse och gick in. Idén är bra; det är ett intressant uppslag att skriva om Eva. Jag vet inte varför jag inte rycks med. Kanske är det för att jag inte kan relatera över huvud taget till grottmänniskolivet… Kanske gör sig boken bättre som pappersbok? Jag vet inte. Boken är lite av en modern klassiker och det finns många som hyllar den. Några som läst och skrivit om den är t.ex. Snowflakes in rain och Mikaelas läs- och skrivblogg. Själv läser jag nog inte klart trilogin.
Jag såg att SR:s Stockholmskanal Metropol 93,8 har ett nytt projekt de kommande 6 veckorna, Passa boken, som syftar till att inspirera unga till mer läsning. Artister kommer att donera sina favoritböcker och det kommer att bjudas på en massa bokprat. Redan nu finns ett antal inplastade böcker gömda runt om i Stockholm, för den som vill gå på lite skattjakt..
Jag tycker det är kanonbra med sådana här grejer. Med läsning får man väldigt mycket gratis, för egentligen finns det knappast något annat sätt att faktiskt lära sig att tolka (text) och att själv uttrycka sig. I varje ämne i skolan är det centralt att kunna läsa och skriva. Men med filmer, serier och spel så finns det kanske inte alltid någon tid och intresse att läsa. Jag känner faktiskt folk som påstår att de tycker att läsning är slöseri med tid (och det är ju; själv använder jag samma argument mot TV-serier ;)).
Jag missar säkert mycket som inte ser serier, men oj, vad jag tycker att andra missar mycket när de inte läser!!
Sent omsider har jag förstått grejen med podcasts. Jag testade ju Värvet för ett tag sedan (eftersom Jonas Hassen Khemiri gästade), men nu prenumererar jag på lite av varje. I bokväg lyssnar jag på Lundströms bokradio (som sänds för tidigt i P1 för att det någonsion skulle vara aktuellt för mig att lyssna… 😉 och Bokpodden. Jag är mycket förtjust. Det verkar vara Lundströms bokradio som är Sveriges radios bokprogram nu för tiden, men rotar man i arkivet, som finns lättillgängligt via SR-appen, så finns ju andra bokprogram som är värda att lyfta fram. Bokcirkeln är verkligen kanon! Jag längtar efter att få sätta igång med Fågeln som vrider upp världen, som ligger hemma och väntar, och följa upp med bokcirkeln om boken. 🙂 Jag tror det får bli mitt efter licseminariet-projekt..
Bokpodden är en podcast av och med Bokhora i samarbete med Bokus. Den är lite mer så som jag tänker mig poddar: avslappnade samtal. Lundströms bokradio är ju en större produktion med inslag och reportage, vilket är bra på sitt sätt.
Nu är enda frågan: när ska jag ha tid att lyssna på ljudböcker? Just nu fördelar jag det så att jag lyssnar på ljudböcker när jag springer (d.v.s. aldrig just nu, för jag har ont i halsen sedan en vecka tillbaka!) och tvättar (inträffar max 2 ggr i månaden). Podcast har jag på hemma medan jag gör annat, t.ex. stökar i köket. Mycket lyssnande blir det. Det hinner inte komma ut nya podcasts i takt med att jag vill lyssna mer, så jag får fylla på med arkiverade grejer i stil med Sommar från 2011..
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
