Hörrni! Jag börjar verkligen gilla Babel. Nu har jag sett alla säsongens avsnitt (av de som har sänts hittills, såklart). Jonas Hassen Khemiri är den stora behållningen. Jag undrar dock hur det gick till när hans inslag planerades.
Blev alla stackars politiker, reklamare och tidningsmakare tillsagda att inslagen är seriösa reportage om hur det är att jobba med text inom politik/reklam/lokaltidningar? Det verkar nästan så, för alla ger generöst av sin tid och tar hela tiden Khemiri på allvar. De säger aldrig ifrån när han rakryggad säger sin åsikt om saker, även om han kan uppfattas som provocerande. Fick Khemiri tillåtelse att förvränga alla texter och alla besök till att bli ett forum för att att uttrycka sin politiska ståndpunkt? Var det en (o)lycklig slump att Khemiri fick till uppdrag att skriva politisk insändare till just Moderaterna (”Vi lever i ett klassamhälle…”) och skriva en slogan för att marknadsföra Soda Stream (som tillverkas i Israel!!)? Vem vet? Jag tycker det är fantastiska små inslag i alla fall… 🙂 I senaste avsnittet ”råkar” han, apropå en kommentar om att reklambyrån har en ”ljus och fräsch” inredning, anmärka att byrån inte har några mörkhyade anställda. Han är beundransvärd, Jonas Hassen Khemiri.
Jag såg på Facebook att Telegram förlag har börjat sälja posters av framsidorna från deras klassikerutgivning. Jag känner inte till förlaget, egentligen, men nu när jag läser om dem så gillar jag deras idé om att slänga med e-boken när man köper deras böcker (det går att köpa e-boken utan pappersbok också, såklart). Älska e-böcker!
Motiven på postrarna är inte riktigt min stil, så de hamnar inte på mina väggar, men visst är det kul med tanken på att låta rama in snygga framsidor. Om man vill kan man ju faktiskt trycka vilken framsida som helst, så länge man bara tänker ha den hemma. Högupplösta bilder på framsidorna brukar finnas på förlagens hemsidor. Då får man i och för sig med texten på framsidan också, men beroende på motiv så kanske det inte spelar någon roll.
Jag såg hos Litteraturkvalster & småtankar att Sofi Oksanen har fått Svenska Akademiens nordiska pris i år. Jag känner inte till priset så väl, men rent spontant känns det som att Sofi Oksanen är värd ungefär alla priser i världen. Utrensning är för min del en av de bästa böckerna från årets bokskörd. Med nästan osannolik tajming så är Oksanen för övrigt just nu Sverigeaktuell med När duvorna försvann. Den ska jag läsa!
På DNs kultursida debatterades här om dagen faktumet att pojkar inte har samma läsförståelse som flickor. Jag tyckte det var en väldigt intressant artikel. Jag har själv märkt att det är väldigt få av mina killkompisar som läser böcker och att det är nära 0 av alla hundratals bokbloggar som drivs av män. I de två bokcirklar som jag är medlem i så är 0-1 av deltagarna män. Det kan vara en slump… 😉 Men nej, det är nog som det står i artikeln. Att läsa betraktas inte som en maskulin aktivitet, lika lite som att dansa balett (jag blev ytterst förvånad vid terminsstarten när det visade sig att min nya balettgrupp till hälften består av män; det har aldrig hänt tidigare!) eller gå i kjol. Det går inte helt att lasta skolan för att pojkar halkar efter. Problemet måste lösas med ändrade attityder. Det är dags att uppdatera skönlitteraturens status, så att den börjar betraktas som viktig!
Den här veckan följer Tematrio upp ett tidigare avhandlat tema om olästa författare. ”Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!”
Förra gången frågan var på tapeten så lyfte jag fram Kerstin Ekman, Karl Ove Knausgård och Doris Lessing. Sedan dess har jag läst Guds barmhärtighet och läser gärna mer av Ekman. Hypen kring Knausgård har väl lagt sig vid det här laget och jag har inget direkt sug efter att läsa någon av hans böcker längre. Återstår alltså Doris Lessing, som fortfarande finns på min olästa-lista.
Ny på listan är Margaret Atwood. Jag har på känn att jag kommer att gilla hennes böcker. Hon skriver väl mycket om kvinnoöden och feminism? Jag brukar alltid falla för den typen av böcker.
Jag börjar också bli lite sugen på att läsa någon av de där kända ryssarna.. Fjodor Dostojevskij kanske? Jag har hört mycket bra om Brott och straff, men sidantalet är såklart avskräckande. Finns den som e-bok?!
Jag såg en notis i DN att Goodreads har blivit uppköpta av Amazon. DN skriver att det amerikanska författarförbundet bekymrar sig över att Amazon närmast bygger sig ett monopol. Nu är jag inte själv medlem i Goodreads, så jag vet inte vad det innebär i praktiken att en nätbokhandel är ägare (länkar man alla böcker till webbutiken, eller?), men däremot är jag medlem i den svenska motsvarigheten, Boktipset, som såklart är ägt av Bonnier på något vänster. Känner du till någon bokhandelkedja eller nätbokhandel som inte har koppling till Bonnier? 😉 Man påminns ju ibland om vilket inflytande enstaka aktörer kan ha till en hel bransch… En del lyckade uppstickare finns ju dock på förlagsfronten och det är ju positivt. Jag skrev ett inlägg om det för ett tag sedan.
I veckan har vi haft Picket & pocket-träff. Mycket trevligt! Vi diskuterade Horn, som jag skrev om igår (det var på håret att jag hann läsa ut den, för övrigt… :). Till nästa gång ska vi läsa Paradisträdgården, som är en bok jag egentligen inte vet så mycket om. Handlingen kretsar kring främlingsfientlighet och en del av den utspelar sig när man ska utse bästa förslag till ett minnesmärke över World Trade Center. Det var tillfredsställande att se att boken finns som e-bok, för jag har lagt plattan på hyllan ett tag eftersom jag har fokuserat på att läsa grejer ur hyllan och bokcirkelböcker som inte finns elektroniskt, men nu kan jag alltså plocka fram den igen. Som e-bokläsare förlorar man framsidan, kan man väl säga, men jag noterade att boken har en extremt intetsägande, murrig och supertråkig framsida i den inbundna varianten. Tur att pocket ger en andra chans att få till framsidan. I det här fallet tycker jag att pocketframsidan är riktigt tjusig, särskilt eftersom den är så otroligt enkel och det ändå inte är självklart vid ett snabbt ögonkast att se att tvillingtornen finns avbildade på framsidan. Älska detaljer!
Det har gått ett år sedan Ig Perrish förlorade sin flickvän i ett obehagligt sexmord. Han har själv varit anklagad för dådet, men i brist på bevis har han släppts fri. Det har dock inte hindrat samhället från att döma honom hårt. Nu vaknar Ig upp med en rejäl baksmälla och när han tittar sig i spegeln gör han en fasansfull upptäckt: det har växt ut horn i pannan. När andra möter honom reagerar de inte nämnvärt på att han börjar ta skepnad av en djävul. Däremot kan ingen längre avhålla sig från att anförtro honom sina mörkaste och smutsigaste hemligheter. Plötsligt får han veta att inte ens den närmsta familjen älskar honom längre och han får också veta saker som leder honom mot den verkliga mördaren.
Jag har ingenting emot skräck, men huvudfokus får gärna vara människorna, relationerna och psykologin. John Ajvide Lindqvist är någon som verkligen bemästrar att bygga upp en skräckberättelse genom att börja med karaktärerna (och deras ensamhet och ångest) och sedan bygga upp spänningen och låta det övernaturliga introduceras allt eftersom. Här byggs inte berättelsen upp, utan man kastas rätt in i handlingen. Jag hade väl inte helt lätt att komma in i det, för det blir ju så lätt ointressant om en berättelse bara består av staplade skräckelement och saknar en engagerande handling. Som tur är så växer Horn och berättelsen om Ig som djävul varvas med tillbakablickar till vad som hände vid tiden innan mordet och tiden när Ig och hans tjej träffades i tonåren. Det blir faktiskt riktigt spännande och författaren bjuder på några oväntade vändningar. Mot slutet kändes det lockande att sträckläsa.
Joe Hill är förresten pseudonym för Joseph Hillstrom King, och, ja, han är faktiskt Stephen Kings son. Det är lite lustigt hur vanligt det är att gå i sina föräldrars fotspår, även om man inte så ofta stöter på fenomenet när det gäller författare, särskilt inte författare som rör sig i samma genre. Det är nog inte helt rättvist att jämföra far och son King, och själv har jag inte ens läst någon av Stephen Kings böcker, så den jämförelsen kan jag inte ens göra, men man kan väl konstatera att Hill kan skriva skräck. Bra bok!
Hjälp! är det första jag läser av Sara Olausson, men inte det första jag läser av Nina Hemmingsson. Hemmingsson har en speciell stil, som säkert många känner igen. Hennes ögonlösa karaktärer, som gärna är tjejer som säger oväntat snuskiga, rättframma eller oväntade repliker, brukar synas i enrutare i Aftonbladet. Sara Olausson har en annan tecknarstil och flera av hennes serier framstår som självbiografiska. Olausson delar med sig av ångest över döden, skräck för skelett, ilska över sin pappa, 30-årskris och serier som är ganska rakt på sak i sin samhällskritik. Jag gillar de verkligen! De går rakt in och är inte tillkrånglade.
Hemmingsson är bra som vanligt och hon bjuder bl.a. på bokens bästa serie: ”Jag var en riktig häst-tjej”. Den som tror att det går att vara liten och mesig om man är en hästtjej borde läsa den serien!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
