Som ni vet så köper jag aldrig böcker… 😉 Därför har Den franske löjtnantens kvinna hittat hem till mig…
Hehe. Jag fick ett presentkort via Wrapp, appen där man kan skicka presentkort till varandra. Som någon slags bonus/reklam fick jag ett litet presentkort på Adlibris när jag skaffade mig appen. Presentkortet täckte inte ens kostnaden för boken, men jag gick på tricket och använda presentkortet ändå. 😉
Visst är boken fin? Jag har skrivit om den och ett gäng andra snygga klassiker tidigare. Hur snygg den är i verkligheten är dock svårt att beskriva. Den har i alla fall riktigt lyxigt omslag (för att vara pocket!) – grovt och med härlig textur.
Jag vill bara titta på boken hela tiden!! Och tur är väl det, för den blir nog enbart prydnad ett bra tag. Vad jag inte visste förrän den kom hem är att den är en tegelsten. Jag och tegelstenar är en svår kombination.
Jag kan säga direkt att jag inte alltid håller med Liv Strömquist i alla hennes slutsatser eller delar alla hennes åsikter, men det hindrar mig inte från att verkligen tycka fantastiskt mycket om hennes seriealbum Prins Charles känsla. I Prins Charles känsla gör Strömquist ett försök att förklara kärleken (den heteronormativa parrelationen, om någon trodde något annat) som samhällsfenomen och att gå till botten med varför otrohet är en sådan dramatisk återvändsgränd som innebär att ”Nyss älskade jag dig, men nu hatar jag dig!! Jag vill aldrig mer träffa dig. Förutom eventuellt på en stel fika en gång om året”. Underbyggt med argument från olika källor, inom t.ex. sociologi och historia, och i snygga tuschteckningar, liknar hon kärlek vid religion och förklarar sin syn på kopplingen mellan makt och relationer. Det är både skrattframkallande och gör en lite illa till mods samtidigt. Många av karaktärerna som flimrar förbi har man ju liksom träffat på i det verkliga livet. Som de där tjejerna som är lite som en morsa för sina pojkvänner och som gör allt för att ställa upp, ta hand om och visa sin kärlek, men som inte får så mycket tillbaka… I kändisvärlden kan de heta Whitney Houston, Victoria Benedictsson eller Diana…
Det här är nog det tightaste och bästa jag läst i serieform hittills. Det är lätt att se serier som roliga enrutare eller strippar, men Strömquist visar också att serier kan vara ett forum för mer djupa gransningar. Det är ju ingen fackbok, men jag blev positivt överraskad över att boken trots allt är så informativ, samtidigt som den är sjukt rolig. Vad som också är befriande med serietecknare som Liv Strömquist är att trots att seriena är så feministiska och vänster, så fastnar de inte i att vara politiskt korrekta och mossiga. Tvärtom så skojar Strömquist om allt och går gärna över gränsen för vad de flesta skulle anse bekvämt (tror jag). Exempelvis har hon inga betänkligheter att hänga ut Arne Weise, som är så folkkär, som topp 1 på topplistan ”våra allra mest älskade torskar”. Hon har ett skönt, o-tjejigt (hehe) sätt att skoja om saker. Det är ju så lätt för alla att kritisera kvinnliga kändisar för än det ena, än det andra (gärna kommentarer om det yttre!). Strömquist trampar utan betänkligheter rakt in i det träsket, men som motvikt drämmer hon till män som Hugh Grant och Jerry Seinfeld. Det kanske inte är det finaste sättet att skapa någon slags debatt som jämlikhet, men hon fegar verkligen inte. På många sätt är hennes serier väldigt tankeväckande och intressanta, även om jag personligen inte köper allt.
Det sägs att det kommer nytt med Marisha Pessl i år! Det var några år sedan.. Men jag läste och fastnade totalt för hennes första bok, Fördjupade studier i katastroffysik. Sedan har det inte utkommit något mer och det har verkligen känts synd. Hennes debut var så speciell och annorlunda. Boken är upplagd som en kursplan och den är spännande och förbluffande rakt igenom.
Jag har försökt hitta info om den kommande boken, men har inte hittat mer än att den heter Night film och kommer ut i augusti. Hittade också några rader på Goodreads:
”A psychological literary thriller in which a young New York filmmaker sets out to investigate the apparent suicide of Ashley Cordova, daughter of a famous and reclusive movie director.”
Den översätts förhoppningsvis till svenska rätt så kvickt.
Nu har rösterna räknats samman och vinnaren till Bokbloggarnas litteraturpris har utsetts! Vinnaren är Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken. Snacka om att jag vill läsa den! Får se när det blir av… Gardell kommer förresten till Umeå i april med sin show. Jag och min kille ska dit och jag ser verkligen fram emot det. 🙂 Det blir första gången jag ser stand up med Gardell.
Nästa år kan jag för övrigt vara med och rösta fram 2013 års pristagare till Bokbloggarnas litteraturpris; i och med att alla som nominerar böcker får vara med och utse vinnare året därpå. Får se om jag hittar någon att rösta på nästa år. Jag hade inte tänkt ta emot några recensionsexemplar i år (hinner inte läsa!), såvida ingen kontaktar mig och uttryckligen frågar om jag vill läsa typ Nyckeln eller något nytt av Jonas Hassen Khemiri… 😉 Med andra ord är det inte så troligt att jag läser något ur utgivningen 2013.
Förra året fick ”Alfons mamma”, Gunilla Bergström, medalj för sitt författarskap. Här om veckan offentliggjordes det ett gäng nya personer som kommer att tilldelas medalj. En av de är författaren Vibeke Olsson. Det var ju fantastiskt roligt att höra. Bara boken Molnfri bombnatt gör att hon är väl förtjänt av utmärkelsen. Inte läst den? Gör det! Det är bland det bästa jag läst i genren ”böcker om andra världkskriget”. Litteris et Artibus heter för övrigt den kungliga medaljen och den tilldelas för konstnärliga insatser. Själv hoppas jag på att tilldelas NOR-medalj om 27 år. Nit och redlighet i rikets tjänst. Hehe.
Kanske är jag den enda som inte har läst en enda Wallanderdeckare förut och heller inte har sett någon filmatisering. Nu har jag i alla fall läst den första delen i Mankells serie om polischef Kurt Wallander. Den har några år på nacken, 22 närmare bestämt. Jag funderar på om den känns lite daterad och jag vet inte, men visst skriver man inte deckare såhär idag? Deckare är väl egentligen inte ”min” genre, men jag föreställer mig att deckare nu för tiden måste vara lite överdrivna, tillspetsade och bjuda på överraskningar för att fungera. Det finns ju redan så många deckare och det är svårt att vara nyskapande. I Mördare utan ansikte är det inte särskilt mycket som känns överdrivet eller konstruerat. Tvärtom handlar den om en mordutredning – varken särskilt mycket mer eller mindre.
Det är ett äldre par som brutalt har mördats på sin gård på den skånska landsbygden. Ingen kan förstå motivet och ingen vill mena på att de ens har haft några pengar att tala om och som kunnat locka till sig rånare. Det är grannarna som slår larm en tidig morgon och när Wallander och hans kollegor är på plats så är mannen redan död och hustrun är svårt misshandlad och döende. När hon avlider på sjukhuset några dagar senare kan hon bara väsa fram ett enda ord: ”utlänningar”. När informationen läcker ut till pressen går plötsligt en våg av hot och brott mot flyktingförläggningar, vilket i sin tur kräver ännu mer av utredarna, som nu tampas med flera ouppklarade fall.
Till en början så gillade jag verkligen den här deckaren skarpt. Det kändes så annorlunda, så ovanligt, att boken tycktes följa en ”helt vanlig utredning”. Det ena vanliga dagen på jobbet följer på den andra, eller vad man ska säga. Visst, det är några jakten och biljakter, men det är ännu mer presskonferenser och skrivbordsjobb. Det kändes liksom ärligt, som om det är såhär det går till under polisutredningar. Men sedan var det som att det blev just det som fick boken att tappa mot slutet. Jag gillade lunket, men när brottet visade sig ha ungefär den förklaring man kunnat tänka sig så kändes det lite som att jag trots allt hellre hade velat haft det där spektakulära: att paret hade någon dunkel hemlighet och att det skulle finnas något extra där bakom. Icket.
Jag har lite blandade åsikter med andra ord, men jag är oavsett glad att jag läste boken. Det var en trevlig bekantskap och jag läser gärna fler böcker i samma serie.
Som jag noterat tidigare finns det redan nu ett antal noveller att lyssna på i Spotify. Nu kan vi också se fram emot den första roman som kommer att gå att lyssna på hos den strömmade musiktjänsten. Först ut blir Svenneskräp av Kristoffer Cras. Jag har inte läst den, men som titeln kanske antyder så är det en förortsskildring och att döma av det jag läst om den så verkar språket vara i stil med Snabba cash.. Mycket slang alltså. Rapparen Ken Ring är en av uppläsarna.
När Novellix lanserade sina noveller på Spotify så var jag själv lite tveksam till om fler förlag skulle våga hänga på. Det glädjer mig att det faktiskt är fler satsningar på gång. Ljudböcker på Spotify kanske är något att kunna hoppas på för framtiden.
Författaren och redaktören Kristofer Andersson har precis gett ut en intervjubok där bl.a. Liv Strömquist (som är en sådan fantastisk serietecknare) och musikern Karin Dreijer Andersson (ena halvan av The Knife) berättar om sin drivkraft. Boken heter DIY (som i do it yourself). Den verkar väldigt peppig (och har jättekonstig framsida!).
Visst lever vi ett samhälle som inbjuder till mycket DIY? I väntan på skivkontrakt kan man spela in sin egen musik och lägga upp på nätet. Vill inget förlag ge ut ens bok kan man trycka den själv. För den som har något att uttrycka finns inget att vänta på. 🙂
Fler än jag verkar peppade på att Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder går som teater. Bra info för oss som inte bor i Malmö (där föreställningen ges just nu och enligt vad jag har hört från läsare är i princip helt fullbokad!) är att teatern kommer att turnera nu i år. Den 14:e och 15:e mars är den i Umeå.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
