Presidentens hustru är en bok som är inspirerad av Laura Bushs liv och för den som är insatt i USAs historia och politik så kan man känna igen flera verkliga personer i den här skönlitterära boken. Jag hade höga förväntningar, för det känns onekligen som ett intressant uppslag att skriva en bok som mer eller mindre handlar om Laura Bush, och dessutom är min favoritförfattare, Joyce Carol Oates, en av de som har talat väl om den. Naturligtvis blev jag besviken!
Huvudpersonen, Alice, är utbildad bibliotekarie och vid 30 års ålder verkar hon ha blivit ”den eviga singeln”, när hon träffar Charlie Blackwell. De tycks inte ha någonting gemensamt över huvud taget, utöver att de har ett skojigt sexliv (Alice är dock naturligtvis för pryd för att låta honom sova över innan de har gift sig). Bland annat delar de inte varandras politiska åsikter. Men självklart, självklart håller de ihop ändå. De kostar Alice hennes enda riktiga vänskap, eftersom bästa vännen också är intresserad av Charlie, men självklart, självklart, säger hon upp sig från sitt jobb och ger upp sitt liv för att leva med den här karln och vara hans hemmafru/mamma. Sedan rullar åren på. Han blir alkoholiserad (själv har hon förresten sin första fylla vid 31 års ålder och sedan dricker hon just ingenting mer), de skaffar en gullig unge, de lever överklassliv, som Alice kanske inte riktigt känner att hon passar in i, och så småningom är Charlie president. När han blir president har Alice övergivit alla sina egna åsikter. Allt hennes man gör är fint och bra och riktigt och rätt och det finns ingen fråga som hon kan/bör/ska lägga sig i, vare sig det är det meningslösa kriget, som egentligen är en slags slakt som inte leder till någon frihet eller demokrati i det krigsdrabbade landet, abortfrågan (hon har själv gjort abort en gång) eller något annat brännande. Hon engagerar sig för säkerhets skull bara i enkla grejer som omöjligen kan väcka anstöt: AIDS-frågan, analfabetism etc.
Jag blir provocerad av Alices präktighet, hennes brist på eget liv/egna åsikter/någonting eget över huvud taget och hur hon hela tiden framställs som ett offer, trots att man egentligen mycket väl skulle kunna leva Alices liv av eget fritt val och må bra av det. Charlie verkar vara sällsynt ocharmig, plump och sexistisk (i och för sig har jag aldrig varit en av George Bushs fan heller) och Alice är så tröttsamt perfekt att man omöjligen kan känna några sympatier för människan. Det kanske är meningen att man ska känna på det sättet, men någonting får mig att tro att det inte är så. Någonting får mig att tro att man ska läsa den här boken och se det romantiska och fina i att hålla ihop och att man ska beundra Alice för hennes livsval. Det känns verkligen som att boken är skriven på fullaste allvar och det gör mig verkligen tveksam. För mig känns den nästan parodisk och om man utgår från att den är det så kanske man kan se det som intressant och som ett inlägg i frågan om jämställdhet och klassfrågan. Annars får man nog se det som ett stycke ointressant tantsnusk. Väljs själv!
Dags för en ny Tematrio. Den handlar passande nog om påskkrim: Berätta om tre favoritdeckare! Påskkrim har redan varit ett tema för Tematrio och jag sneglade faktiskt lite på mina tidigare svar för att inte råka välja samma.
Det kanske inte är renodlade deckare, men jag gillar Johan Theorins spänningsromaner som utspelar sig på Öland. Nattfåk är min favorit och jag är faktiskt lite förvånad över att jag inte tog upp den redan förra året.
Fröken Smillas känsla för snö kanske man inte heller ser som en deckare i första hand(?). Det är i alla fall en spännande bok som delvis utspelar sig på Grönland – en ganska ovanlig miljö i litteraturen.
En annan spännande deckare är Paparazzons heder där bokens huvudperson förlorar sin hustru och dotter. Spåren efter deras mördare leder till Östtyskland.
Idag är det skärtorsdag! För den som vill läsa en ungdomsbok om de riktiga häxorna som sades fara till Blåkulla, d.v.s. de helt vanliga kvinnor som på 1600-talet brändes levande för att de var udda, kan jag rekommendera Häxans son. Min favorithäxa är annars Hermione i Harry Potter-böckerna. I och för sig kanske hon inte räknas som häxa, då hon ju är ”mugglare” (vanlig människa!)? Det som jag gillar extra mycket med Harry Potter-böckerna är att de inte ”bara” handlar om magi och fantasy, utan också speglar det samhälle vi lever i och faktiskt handlar mycket om rasism. Just mugglarna är en förföljd grupp i böckerna. Nåväl. Hermione är smart och modig och kan magi. Oj, vad de böckerna är bra!
Vindens skugga är något så annorlunda som en bok om en bok. När Daniel är 10 år tar hans pappa med honom till ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Det är en märklig plats, där besökarna får välja en bortglömd bok, eller om det kanske är boken som väljer besökare(?), att beskydda. Daniel väljer boken Vindens skugga, skriven av den, för honom, okände författaren Julián Carax. Boken väcker en lust att ta reda på mer om Carax och hans böcker och efter lite efterforskningar visar det sig att Vindens skugga är en riktigt speciell bok, nämligen det sista återstående exemplaret. Någon tycks ägna all sin tid åt att söka upp Carax böcker för att bränna dem.
Daniel finner sig snart indragen i den spännande berättelsen om Carax liv och det tycks finnas märkligt många beröringspunkter till hans eget.
Det här är en vida omtyckt och väldigt omtalad bok som jag har velat läsa länge. Det är alltid svårt att tycka om en bok när man har höga förväntningar och tyvärr blev det kanske inte en ”wow!”-upplevelse för mig. Boken är en sådan där mystisk och spännande bok där alla personer sätts i sitt rätta sammanhang och alla händelser får en förklaring och vävs ihop, som ett pussel, mot slutet. Jag tycker väldigt mycket om sådant! Samtidigt lämnas väldigt lite till läsaren, så det är väl en smaksak vad man gillar. Min invändning mot den här boken är egentligen att den innehåller så mycket romantik och kärlek och det är faktiskt inte riktigt min grej. Tyvärr! Jag måste ändå säga att jag är nyfiken på att läsa mer av Carlos Ruiz Zafón. Jag tycker att det var en välskriven och fin berättelse.
Jag valde att lyssna på den som ljudbok och den är mycket bra uppläst av Jonas Karlsson, som skickligt ”spelar” bokens alla karaktärer.
Susanna Alakoski imponerade stort på mig med Svinalängorna, där hon berättade om Leenas uppväxt i en fattig familj och med alkoholiserade föräldrar. Hon lyckades beröra och störa och det kändes som ett äkta och viktigt porträtt från en samhällsklass som sällan ges något större utrymme i den svenska litteraturen. Med Håpas du trifs bra i fengelset gör hon det igen. Det är vasst, bittert och insiktsfullt.
Genom Anni, socialarbetare och dessutom syster till narkomanen och den kriminellt belastade Sami, ger Alakoski ett bitande inlägg i klassfrågan. Hon berättar både om svårigheten och ensamheten i att vara anhörig och på ett större plan ger hon en känga till den politik som leder till ett ovärdigt och ett respektlöst bemötande av interner, invandrare och fattiga. Det är så djupt tragiskt, stundvis enormt hopplöst och ångestfyllt och, framför allt, omöjligt att värja sig från.
Anni har gjort en slags klassresa, men kan omöjligt fly från sin bakgrund och blir ständigt påmind om det som varit genom brodern, som hon knappt vet om han är en bror längre. På sitt jobb ställs hon inför totalt verklighetsfrånkopplade chefer som på riktigt vill att hon hittar någon HIV-positiv i HIV-projektet snart, för annars får de nog inga mer projektpengar, och också inför maktlöshet i att inte kunna hjälpa de som behöver hjälp (”– Vill bara kolla, har inte haft någon flykting i behov av akut tandvård förut, visst är det okej att Ognjen Jevric går till tandläkaren akut, han har tandvärk. […] – Njae, det är inte så enkelt. […] Måste Ognjen Jevric ha just den tanden han har ont i för att kunna äta?”).
Och ständigt denna sorg, rädsla och skam. Sorg över hur finnarna har behandlats, över uppväxten, över brodern. Rädslan för att brodern snart inte får en till chans. Skamkänslor för att det är så svårt att veta hur man ska uppträda när ens bror inte passar in i samhället.
Alla som tror att fattigdom inte finns i Sverige, alla som tror att alla har samma chans och att alla kan få en ny chans, måste läsa den här boken och reflektera över frågan. Det här är det mest angelägna jag har läst på länge! En riktigt bra och tankeväckande bok!
När Marjories syster försvinner splittras familjen. Föräldrarna hamnar i stor sorg och ägnar all sin tid åt att söka efter den försvunna dottern och under tiden bor Marjorie hos sin faster, Ilse. Marjorie känner sig inte riktigt hemma hos Ilse och hon funderar mycket över sin familj och bearbetar sorgen på sitt sätt.
Med den här boken har Bengt Ohlsson verkligen tagit sig in i ett barns värld och lyckats förmedla hur tankarna kan gå när man är i den åldern. Det känns autentiskt och äkta och väldigt insiktsfullt. Familjens trygghet och den kärlek och avundsjuka som man kan känna till ett syskon finns här förmedlat på ett fint sätt. Marjorie är dock inte bara ett vanligt barn, utan ett barn i en mycket speciell situation, eftersom hon har förlorat sin syster. Jag vet inte om jag tycker att Ohlsson låter systerns försvinnande få tillräckligt mycket plats i boken. Jag tycker ändå att det var en fin och välskriven bok. Och inte för att man ska döma boken efter framsidan, men visst är framsidan otroligt snygg?
Berätta om 3 böcker/texter av författare från din hemtrakt eller om romaner som utspelar sig i din hemstad!
Mitt första dilemma handlar om vad som egentligen är ”hem”. Jag har ju naturligtvis ett hem där det mesta av mitt liv utspelar sig, men sedan har jag ju också det hem där jag har växt upp och på vissa sätt är mitt gamla hem mer ”hemma”. Jag skulle till exempel inte komma på tanken att läsa morgontidningen i min nuvarande stad, men läser gärna morgontidningen i min gamla. Vad nu det beror på… Hur som helst skäms jag inte för att blanda mina två hem i den här Tematrion. Uppland och Västerbotten (Umeå) alltså!
I Tjuven, av Göran Tunström, står Uppsala för en del av miljöerna och Silverbibeln, som förvaras på Carolina Rediviva har en roll i berättelsen. Boken får bli mitt Upplandsbidrag den här gången.
Västerbotten då? Det är två författare som jag spontant kommer att tänka på: Torgny Lindgren och Per Olov Enquist. Av Lindgren är Pölsan min favorit och om du läser Enquists biografi, Ett annat liv, får du inte bara läsa en bok av en västerbottnisk författare, utan också hälsa på i hans hemort: Hjoggböle.
Minns ni förresten att Lyran redan har haft det här temat? När jag hade valt böcker så kollade jag tillbaka på mitt gamla inlägg och skämdes lite över att det till 1/3 blev samma svar. Eller ja. Framför allt kanske jag skäms över att jag ännu inte ens har sneglat åt de tips jag fick efter att ha skrivit det förra inlägget… 🙂
Fasen, jag har halkat efter med Tematrio! Förra veckan var temat 2000-tal, vilket kändes som ett oväntat svårt tema faktiskt.
Berätta om tre romaner som gestaltar vår samtid. Svenskt eller utländskt – välj själv!
Stora kontraster från temat veckan innan (Historia romaner)! Jag kom spontant på ett gäng böcker som vid närmare eftertanke utspelade sig på 90-talet, t.ex. min lilla favoritbok Människor helt utan betydelse eller det fina tidsdokumentet Journal du dehors (80- och 90-tal).
Till slut bestämde jag mig dock för att välja ut: Tack för senast din djävel, Ett öga rött och Hemligheter. Hemligheter är resultatet från ett samarbete mellan Maja Spasova och Liljevalchs konsthall och i den finns en mängd hemligheter, som konsthallsbesökarna har fått skriva ner anonymt, samlade. I all sin enkelhet säger den ganska mycket om vår samtid. Tack för senast din djälvel! är ett seriealbum med träffsäkra bilder från livet i Stockholm. Ett öga rött är en bok som handlar om hur det kan vara att växa upp som andra generationens invandrare. Det som får den att sticka ut och vad som gjorde den så speciell när den kom ut första gången är språket. Den är skriven med brytning.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Presidentens hustru är en bok som är inspirerad av Laura Bushs liv och för den som är insatt i USAs historia och politik så kan man känna igen flera verkliga personer i den här skönlitterära boken. Jag hade höga förväntningar, för det känns onekligen som ett intressant uppslag att skriva en bok som mer eller mindre handlar om Laura Bush, och dessutom är min favoritförfattare, Joyce Carol Oates, en av de som har talat väl om den. Naturligtvis blev jag besviken!
