I onsdags avslöjades pseudonymen Hans Koppel. Det är barnboksförfattaren Peter Lidbeck som ligger bakom namnet. Han är tyvärr helt okänd för mig. Jag säger tyvärr, för jag hade gärna läst hans övriga verk om han hade skrivit böcker riktade till vuxna. Jag gillade ju som sagt Vi i villa. Jag får helt enkelt se till att läsa de andra två Koppelböckerna: Medicinen och Kungens födelsedag.
Berätta om tre minnesvärda texter (romaner, noveller etc) som ni läst i sommar.
För mig är sommaren den tid på året då jag verkligen tar mig tid att läsa, så jag har plöjt jämförelsevis många böcker. Om jag ska begränsa mig till de böcker jag faktiskt läste ut under mina tre veckors semester så är det nog dessa tre som sticker ut: Norwegian wood, Arseniktornet och I en annan del av Bromma.
Norwegian wood är den första av Haruki Murakamis böcker som jag har läst, men den är definitivt inte den sista. Jag älskar hans språk och jag greps av den här berättelsen om Toru och hans liv och hans känslor för två olika kvinnor.
Arseniktornet är en sådan där härlig släktberättelse som jag brukar falla för direkt. Ragde är en väldigt duktig berättare och lyckas verkligen beskriva sina karaktärer i hennes böcker och göra dem levande.
I en annan del av Bromma är sommarens bästa ljudbok för min del! Jag gillar Martina Haags roliga och lättsamma berättelser och den här författaruppläsningen är kanon!
Juloratoriet är en släkthistoria som rör sig mellan Sunne och Nya Zeeland. Den handlar om Algot, vars värd slås till spillror när hans fru omkommer. Hans andningshål och verklighetsflykt blir brev till en psykiskt instabil, Nya Zeeländsk kvinna som han kommer i kontakt med genom en slump. Så småningom blir denna kvinna inte bara addresat till hans brev, utan också föremål för djupare känslor och Algot får syner att hon egentligen är hans bortgångna fru. Sonen Sidner, oändligt tystlåten, växer upp i saknad efter sin mor och kommer på sitt sätt också att bli galen av kärlekssorg. För hans del är det en betydligt äldre kvinna i Sunne, som rubbar hans värld. Efter en natt tillsammans blir han far till ett barn, som han inte tillåts ha särskilt mycket kontakt med. Den här sonen, Victor, skymtar också i boken, då han i bokens början kommer tillbaka till sin barndomsstad, Sunne, för att sätta upp Bachs Juloratoriet.
Det är en märklig liten bok, som ganska friskt blandar verkliga händelseförlopp med sådant som mer känns som skrönor eller fantasier. Bland annat finns Selma Lagerlöf med i handlingen lite nu och då. Jag vet inte riktigt om jag gillar berättarstilen. Jag tycker om det enkla och uppskattar sällan när böcker dignar av symbolik. Juloratoriet vill förmodligen berätta någonting väldigt fint och viktigt om kärleken och vad den kan göra med oss och om hur skört livet är, men för mig förloras poängen i berättandet. Jag förstår egentligen mycket väl varför just Juloratoriet är en av de mest älskade svenska böckerna. Tyvärr är den inte riktigt i min smak.
I dessa dagar är det inte bara bokbloggare som skriver om böcker. I dagarna har ju Blondinbella lanserat sin ”överlevnadsguide för unga tjejer” och påbörjat en signeringsturné, så det är många (mode)bloggare som har kommenterat boken. Boken verkar ha tagits väl emot. Någon som har läst den? Är den läsvärd?
Igår klickade jag hem lite böcker från min favoritbokhandel, Språkbokhandeln (och nä, jag får inte betalt för att skriva så; de råkar bara vara extremt snabba på att leverera och svara på frågor!). Nu har de dessutom poppat upp designen lite på sin hemsida. Det var på tiden faktiskt… :/ 😉
Tre böcker blev det!
Efter favoriter som Journal du dehors (av Ernaux) och Kiffe kiffe demain (av Guène) är jag riktigt förväntasfull över att läsa Les gens du Balto och L’Occupation. Den tredje boken, L’arbre, var mer ett impulsköp. 😉
Nu är den stora frågan hur mycket franska jag har lagt av mig. Jag har inte läst något franskt sedan i januari.
Igår fick jag en fin överraskning med posten – en bok av och från Barbara Voors.
Jag läste hennes ungdomsbok Emmy Moréns dubbla liv tidigare i år och tyckte om den, så nu ser jag fram emot att läsa Fantomsmärtor.
Först på tur står dock att läsa ut Göran Tunströms Juloratoriet, som jag lånade på biblioteket för att läsa under julledigheten(!!) Den är snart utläst! Jag är faktiskt inte riktigt säker på vad jag tycker om den, men jag blev i och för sig aldrig riktigt klok på Tjuven heller. På något sätt påminner Tunströms berättande mig om Torgny Lindgren. Båda författarna rör sig rätt friskt mellan huvudpersonernas fantasi och händelser som händer dem på riktigt.
Så lägligt att hans (hennes?) nya bok, Kungens födelsedag, kommer ut precis i dagarna! Jag tycker inte om sådana PR-trick. De är så enkla att genomskåda att man känner sig dumförklarad!
Men vad tror ni? Blir det samma uppståndelse som när Lars Kepler avslöjades?
Hur som kan jag verkligen rekommendera Vi i villa, som är en vass och stundvis underhållande satir. Jag är även sugen på att läsa Medicinen, som kom ut för något år sedan.
En gissning om vem som ligger bakom Koppel? Nä, jag har faktiskt ingen aning! Jag tror att det är en för mig helt okänd författare, för hans berättande, som känns ganska eget, känns inte alls igen hos mig. Har du någon aning om vem det är som döljer sig bakom namnet?
Tematrio har haft lite semester den senaste tiden, men nu är den tillbaka och temat är just semester:
Berätta om tre saker du gjort under semestern/sommaren!
Under semestern har jag varit vid havet:
Spelat minigolf:
Klappat på katt:
Har faktiskt inte gjort något direkt spektakulärt. Jag har mest umgåtts med nära och kära och kopplat av vid havet. Det är så jag vill spendera semestern. 🙂
Jag tycker att noveller är riktigt trevliga. De kräver ganska mycket av författaren, för på ett kort antal sidor ska författaren både hinna måla upp karaktärerna i berättelsen, fånga intresset hos läsaren, berätta en historia och avrunda med ett bra avslut. Just därför tycker jag att de i regel skiljer sig mycket från annan skönlitteratur. Det blir mer rakt på sak och mer avskalat och det är något jag trivs med.
Konstnärens vånda och andra noveller är en fin liten novellsamling innehållandes fem noveller. De är i en perfekt längd för mig just nu, eftersom jag inte riktigt har tid att sitta och läsa långa stunder åt gången. Bäst tycker jag om novellen som heter just Konstnärens vånda, där några män med (krossade) drömmar råkar träffas på ett tåg. Jag tycker också väldigt mycket om Tiden läker alla sår, som slutar befriande oväntat och överraskande.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Juloratoriet är en släkthistoria som rör sig mellan Sunne och Nya Zeeland. Den handlar om Algot, vars värd slås till spillror när hans fru omkommer. Hans andningshål och verklighetsflykt blir brev till en psykiskt instabil, Nya Zeeländsk kvinna som han kommer i kontakt med genom en slump. Så småningom blir denna kvinna inte bara addresat till hans brev, utan också föremål för djupare känslor och Algot får syner att hon egentligen är hans bortgångna fru. Sonen Sidner, oändligt tystlåten, växer upp i saknad efter sin mor och kommer på sitt sätt också att bli galen av kärlekssorg. För hans del är det en betydligt äldre kvinna i Sunne, som rubbar hans värld. Efter en natt tillsammans blir han far till ett barn, som han inte tillåts ha särskilt mycket kontakt med. Den här sonen, Victor, skymtar också i boken, då han i bokens början kommer tillbaka till sin barndomsstad, Sunne, för att sätta upp Bachs Juloratoriet.
Jag tycker att noveller är riktigt trevliga. De kräver ganska mycket av författaren, för på ett kort antal sidor ska författaren både hinna måla upp karaktärerna i berättelsen, fånga intresset hos läsaren, berätta en historia och avrunda med ett bra avslut. Just därför tycker jag att de i regel skiljer sig mycket från annan skönlitteratur. Det blir mer rakt på sak och mer avskalat och det är något jag trivs med.