Det här är Theorins tredje deckare från Öland. Liksom i tidigare böcker låter han gammal folktro ta en bekväm plats i boken. Med bekväm menar jag att den finns där som ett naturligt inslag och en trevlig krydda, men det spårar aldrig ur och boken tappar aldrig verklighetsförankring. Liksom i tidigare böcker har den gamla skepparen Gerlof en liten biroll. Den här gången har han bestämt sig för att flytta från serviceboendet och bo i sin gamla stuga vid stenbrottet igen. Åter i stugan hittar han sin sedan länge bortgångna frus gamla dagböcker och med en viss skamkänsla börjar han att läsa igenom dem och finner att hon har träffat någonting underligt i stenbrottet.
Stenbrottet är fullt av gamla berättelser om troll, som slåss mot älvorna, och annan folktro. Vendela, som nyss har flyttat till ett sommarboende på Öland, med sin man, är särskilt fascinerad av just älvorna, som var en stor tröst i hennes liv när hon en gång växte upp på Öland och inte hade så många andra än älvorna att vända sig till med sina önskningar om en bättre tillvaro.
Till ön kommer också Per, som är bokens egentliga huvudperson. Han är separerad från sin förra fru och den ena av de två barnen är svårt sjuk och ligger på sjukhus. I denna sorgliga period i livet dyker så plötsligt hans gamla pappa upp. De har haft dålig kontakt under hela uppväxten, men nu finner sig Per plötsligt indragen i pappans gamla affärer. Pappan har varit i porrbranschen och någon verkar vara ute efter honom och hans verksamhet.
Jag tycker väldigt bra om den här boken, även om den på vissa punkter är rätt förutsägbar. Den känns spännande och jag gillar verkligen kryddan med berättelserna om älvor och hur livet var för de som arbetade i stenbrottet. Boken har från flera håll fått lite ljummet betyg och jag kan nog känna att den inte riktigt når till Nattfåks klass, men jag tycker ändå att boken är högst läsvärd. Theorin berättar inte bara en spännande deckare från en bransch där absolut ingen och inget är äkta, utan också om så mycket annat. Författaren har verkligen förmågan att tränga sig in i karaktärerna i boken och berätta om deras liv, sorger och komplicerade relationer till andra människor.
Nu är det semestertider (jag har precis påbörjat min!) och Tematrio handlar om läsning i hängmattan: Berätta om tre bra böcker/författare att läsa i hängmattan!
Själv kämpar jag på med Gregory David Roberts Shantaram, 900 sidor lång, som jag påbörjade vid årets början(!) Nu kanske ni misstänker att det inte är en särskilt ”bra” bok eftersom jag har läst den så länge, och ärligt talat är det ingen stor favoritbok heller. Haha. Men jag tycker faktiskt att den passar i den här Tematrion. Under sommarens ledighet kan man unna sig att läsa en riktigt tjock bok att leva sig in i. Fördelen med Shantaram är också att den varken är banal eller tungläst utan lagom för lite slappande i solen.
Även John Irvings böcker brukar passar för sommarläsning. Nu läser jag inte Irving mer, men om man vågar läsa något av honom så kan jag t.ex. rekommendera En bön från Owen Meany. Den är skriven med Irvings speciella sinne för detaljer. Jag tycker hemskt bra om den boken! Även om somliga av hans senare böcker inte är precis läsvärda.
Annars är ju deckare hemskt populär sommarläsning. Den bästa deckare jag vet är nog faktiskt Nattfåk av Theorin. Jag älskar hans böcker från Öland, där han blandar spännande berättelse med en lagom dos folktro och övernaturligt.
Jag brukar känna mig lite skeptisk inför Nobelpristagare och det var jag även inför Müller. Jag brukar försöka intala mig att det finns Nobelpristagare som inte skriver obegripligt, extremt poetiskt och med komplicerad symbolik; och det gör det ju också! Fast Müller skriver tyvärr precis sådär som jag är rädd för. Jag gillar det inte!
Berättelsen är egentligen viktig och intressant, men den når inte fram till läsaren när allting ska lindas in och krånglas till. Själv gillar jag det enkla och avskalade, inte det som döljs bakom symbolik, lika svår att förstå som de krypterade meddelanden som bokens huvudpersoner skickar till varandra.
Bokens huvudpersoner tillhör den tyska minoriteten i det diktatorstyrda Rumänien. På grund av detta är de ständigt förföljda, tas in för förhör och får bevittna hur vänner omkring dem på märkliga sätt ”begår självmord” eller försvinner på andra sätt.
Jag kan väl egentligen varken råda eller avråda från att läsa boken, men jag kan väl konstatera att jag inte är tillräckligt intresserad av ansträngd finkultur för att orka läsa något mer av Müller. Jag kan också konstatera att det svåra Müller berättar om nog skulle göra sig bättre och nå ut till fler om den inte berättades som i den här boken.
I Sorgesång blandar Hustvedt fiktion med verklighet genom att hon har låtit gamla brev och berättelser från sin egen far, vara en del i den här moderna berättelsen om livet i USA. Huvudpersonen är en privatpraktiserande psykoanalytiker, Erik, som efter faderns död börjar läsa pappans gamla dagböcker för att försöka förstå vem han var och hur hans liv var under den depressionen på 30-talet.
Det förflutna kommer också ikapp Eriks syster, vars man, en känd författare, nyligt har gått bort. Efter hans död uppdagas att han eventuellt har haft ett förhållande med en annan kvinna och Eriks syster dras in i en härva där en journalist börjar rota i det som varit.
Viktig i handlingen är också Eriks nyinflyttade hyresgäster, en mor och dotter, och den man som förföljer dem och likt en paparazzi tar bilder av dem och också av Erik.
Det är en fin bok. Jag har svårt att berätta om den. Handlingen flyter på i sakta mak och med många parallella spår och det finns egentligen inga svulstiga scener och faktiskt inte ett särskilt sammanfattande slut heller. Det rullar liksom bara på och när jag la boken ifrån mig så kände jag mig lite besviken över det. Hustvedt lämnar så mycket åt läsaren, men själv levde jag mig in i boken och ville veta vad som händer sedan. Fortfarande var det dock en mycket positiv upplevelse. Jag gillar språket, karaktärerna, miljöerna, allt! Efter att nyligen ha läst Lördag, som handlar om en neurokirurg, tycker jag också att det var väldigt spännande att få följa Erik i hans arbete som inte är helt obesläktat. Hustvedt berättar skickligt genom Erik om de patienter han träffar och förmedlar hur komplex och komplicerad själen och livet är och hur man aldrig kan ta sig ifrån det förflutna.
Tematrio fortsätter med temat titlar, den här gången titlar med blommor i: Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln! Jag fick verkligen lusläsa min lista med utlästa böcker innan jag hittade tre! Ett par ganska självklara är dock:
Mosippan, som är en del i Elsie Johanssons fina trilogi om Nancy och hennes uppväxt i 40-talets Sverige. Väldigt fint berättat och läsvärt!
och
Vit oleander, om Astrid som lever ett otryggt liv hos fosterföräldrar eftersom mamman sitter i fängelse. Det är en riktig bestseller, som har några år på nacken nu, men fortfarande kan vara väl värd att läsas.
Som tredje bok hittade jag inte någonting med någon specifik blomma i titeln, men En blomma i Afrikas öken måste väl duga? Säga vad man vill om dokumentära böcker där någon person har fått hjälp att skriva en bok om sin svåra uppväxt, men jag tycker faktiskt att den här boken är riktigt bra! Den handlar om modellen Waris Diries uppväxt i Somalia och hur hon flyr när hon är på väg att bli bortgift. Boken tar också upp den viktiga frågan om kvinnlig omskärelse – en fruktansvärd sed som ger men för livet!
Lördag är en roman som utspelar sig under en och samma lördag i neurokirurgen och londonbon Henry Perownes liv. Han ser fram emot kvällen, då hela familjen, även dottern, som bor på annan ort, samt svärfadern, ska samlas för middag. Under dagen gör han ett antal ärenden i stan, som sjuder av aktivitet eftersom det pågår stora protestdemonstrationer mot kriget i Irak. Bland annat tar han sig till gymmet för att spela en squaschmatch mot en kollega. På vägen dit råkar han köra in i en annans bil och hamnar i ett otrevligt gräl med bilens ägare, Baxter. Perowne förstår snabbt att någonting inte är som det ska med Baxter. Med sin erfarenhet från neurokirurgin misstänker han direkt att Baxter lider av Huntingtons sjukdom, en obotlig och dödlig neurologisk sjukdom, som bland annat leder till personlighetsförändringar. Han lyckas ta sig ur den hotfulla situationen, men inte helt oväntat visar det sig att Perowne och Baxter kommer att möta varandra under ett par tillfällen till under dagen.
Det är en väldigt speciell bok, som nog hade varit en ren stilstudie i naturalism om den hade getts ut för 100 år sedan. Här ges verkligen utrymme att ge en fysiologisk förklaring till Baxters beteende. Det blir också väldigt ingående beskrivningar. Av allt! Inte minst komplicerade kirurgiska ingrepp, med sina facktermer. Jag tycker att det är lite vackert faktiskt. Det märks att författaren har satt sig in i hur neurokirurger arbetar och vad ingreppen består i. Som läsare hänger man sällan med i facktermerna, men man köper det ändå och rycks med i det närmast magiska som hjärnan utgör. Det är så oerhört fascinerande med neurologi; de komplicerade nervkopplingarna, som vi vet så lite om, men som utgör allt det vi är. Det var min största behållning av boken att följa Perowne i sitt arbete. Själva berättelsen om hans lördag var lite lätt förutsägbar för min del, men var för all del väldigt bra den också. Det är ett spännande grepp att den inte bara skildrar Perownes liv utan också säger en hel del om det samhälle vi lever i och de hot som upplevdes under den här tiden, då kriget i Irak var på väg att bryta ut. Boken säger ganska mycket om hur skör världen är, både det samhälle vi lever i, och livet för varje enskild liten människa.
Den här veckan handlar Tematrio om bröllop och det är ju väldigt passande med tanke på helgens finfina prinsessbröllop.
I de böcker jag har läst finns det knappt några bröllop som jag kan komma på, på rak arm, även om äktenskap ofta är en central del i böcker och på så sätt indirekt anknyter till bröllop. När man skjuter arbetare… är en sådan bok. Kanske finns också själva bröllopet beskrivet. Det minns jag faktiskt inte. Hur som helst tipsar jag ofta om den i mina Tematrio och det är ingen slump. Den är ju så bra! En av mina absoluta favoritböcker! I boken berättar Kerstin Thorvall om sin mammas komplicerade äktenskap med en psykiskt sjuk man. Eftersom hon ”gifte upp sig” klassmässigt ansågs det inte nödvändigt att tala om för henne vilka allvarliga problem hennes blivande make led av. Istället fick hon en högst obehaglig överraskning redan tidigt i äktenskapet och en oerhörd börda att bära på.
Sedan finns ju såklart Mor gifter sig, som redan i titel skvallrar om bröllop. Ska jag vara ärlig är det ingen bok som har fastnat i minnet. Det är en typisk bok jag förmodligen tvingades läsa genom skolan. Antagligen borde jag ge Moa Martinson en ny chans, för hon har aldrig fått en ärlig sådan av mig.
Det känns tråkigt att inte nämna något lyckligt kärleksbröllop i den här Tematrion, men jag kommer faktiskt inte på något. Istället kan jag tipsa om ungdomsboken Tiger eller lamm? om en ung indiska som flyr när hon är på väg att giftas bort med en äldre man.
Jag och en kompis har tittat på Revolutionary Road ikväll. Egentligen brukar jag inte vilja titta på filmatiseringar när jag har läst boken, men CDON lockade med ett så bra pris (9 kr!) att jag inte kunde motstå att köpa den.
Det var bra att jag köpte den. Boken är fantastisk och filmatiseringen har definitivt lyckats att skildra den vansinniga längtan efter det där livet, som liksom aldrig blev som det var tänkt.
Montecore är skriven av Jonas Hassen Khemiri, en av Sveriges största ordkonstnärer! Boken handlar om en Jonas Hassen Khemiri som nyligt har gett ut en missförstådd roman och som nu blir kontaktad av en man som prompt vill att Jonas och han ska ge ut en roman om Jonas sedan länge försvinna far. En kul och imponerande skriven bok!
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är också väldigt välskriven och känns autentisk. Den berättas av en autistisk pojke på jakt efter en hundmördare. En annorlunda och fin liten bok!
Präriehundarna är en typisk Gardellbok om utanförskap och ensamhet. Jag hoppas verkligen på en ny Gardellbok snart. Det var ett bra tag sedan jag läste någon av hans viktiga nutidsskildringar.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det här är Theorins tredje deckare från Öland. Liksom i tidigare böcker låter han gammal folktro ta en bekväm plats i boken. Med bekväm menar jag att den finns där som ett naturligt inslag och en trevlig krydda, men det spårar aldrig ur och boken tappar aldrig verklighetsförankring. Liksom i tidigare böcker har den gamla skepparen Gerlof en liten biroll. Den här gången har han bestämt sig för att flytta från serviceboendet och bo i sin gamla stuga vid stenbrottet igen. Åter i stugan hittar han sin sedan länge bortgångna frus gamla dagböcker och med en viss skamkänsla börjar han att läsa igenom dem och finner att hon har träffat någonting underligt i stenbrottet.
