Jörgen Pettersson, journalist, och David Widlund, brandingenjör och erfaren brandutredare, berättar i Gryningspyromanen : Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare, berättelsen om Ulf Borgström, som i nästan 20 år har misstänkts härja i södra Sverige och Dalarna och misstänkas ha anlagt hundratals bränder. Oersättliga kulturminnesbyggnader, bostäder där familjer sov och hyreshus sattes i brand och polisen kunde aldrig säkra tillräckligt med bevis för att det skulle hålla i rätten mot Borgström. Till slut åkte han dit för en grov mordbrand och sitter nu i fängelse ett par år till. Widlund och Pettersson är övertygade om att han kommer att fortsätta att bränna när han slipper ut.
Det är berättelse som är minst lika spännande som vilken deckare som helst. Historien om hur Borgström gång på gång lurar polisen känns så skruvad att man nästan kan ta det för fiktion, vilket det alltså inte är. Ändå är det en väldigt saklig berättelse som till stor del består av rena fakta. Borgström själv är t.ex. inte intervjuad i boken. Författarna gör ett försök att berätta om Borgströms liv för att ge en bakgrund till hans beteende, men det är inte så mycket av den varan som man kan tro av titeln.
Slutet av boken ägnas åt mer allmänna fakta om brandutredningar och författarna riktar en del kritik till hur det ser ut idag, då brottsplatsundersökningarna sällan blir tillräckligt bra, och ger förslag på hur detta borde förändras.
Jag tyckte att det var en intressant bok och jag kunde inte sluta lyssna, trots att den delvis är hemsk och väcker mycket känslor. Det är också bra att författarna är noga med att poängtera att den s.k. ”gryningspyromanen” inte är fälld för särskilda många brott. Det är faktiskt en viktig princip att ingen är skyldig förrän en dom har fallit!
Världens bästa bok är förmodligen inte att betrakta som just världens bästa bok, men den är alla gånger en underhållande läsning, särskilt för bokmalar, som kan hitta igen flera profiler från litteraturvärlden i bokens karikatyrer. Bland annat skymtar en självupptagen mexikanare, som har gjort sig känd för horribla böcker om ”livets väg”, förbi på bokmässan…
Boken handlar om Titus Jensen, en författare på nedgång. Han har fått en idé om att skriva en bok som ska bli världens bästa bok och en genreöverskridande bestseller. Förläggaren är med på tåget och ser en potentiell succé. Det är bara två problem: 1) Titus själv, som behöver rycka upp sig och sluta dricka 2) Eddie X, en känd poet, som Titus misstänker är ute efter att sno hans romanidé.
Boken är fartfylld och lättläst. Författaren hinner vrida och vända många varv på vem som är vem och vem som skriver en bok innan sista bladet är vänt, men allt vävs ihop snyggt. Riktigt rolig och avkopplande läsning!
Jag tycker förresten att idén med de dubbla framsidorna, en zombie/skräck-framsida och en självhjälpsboksframsida, var skojig. De får också sin förklaring i boken…
Min mamma har boken Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson och med foto av Jari Peltomäki och Markus Varesvuo samt illustrationer av Jony Eriksson) som, förutom att den är en vanlig fågelbok med fakta om våra svenska fåglar, också har en uppspelningsenhet, så att man kan lyssna på fåglarnas sånger och läten. Det är en riktigt mysig bok. Nu har det kommer en ny bok i lite samma stuk: Vilda djur av Jan Pedersen. Där finns alltså fakta om djur och möjlighet att lyssna på deras läten. Den vore lite kul att bläddra i. 🙂
Grönt är absolut inte en smidig lite bok, utan ett rejält verk, som det absolut inte skulle gå att ligga och läsa någon längre stund. Det är fantastiskt! Författarna, som till vardags jobbar med grönsaker hos en grossist eller arbetar som kock och matkommunikatör, har här knåpat ihop 400 sidor med fakta och tillsammans med ett gäng kockar publicerat en stor samling recept, som inte nödvändigtvis är vegetariska, men som alla tar grönsaker på stor allvar.
Här ryms inte bara isbergssallad och tomat, om man säger så, utan en mängd olika grönsaker och grönsakssorter presenteras med fakta om ursprung, tillgänglighet, säsong, smak och bilder. En del grönsaker är exotiska och går möjligen att hitta på en finare restaurang, medan annat är sådant som kan hittas i vanliga mataffärer. Det är en mycket ambitiös sammanställning.
Jag tycker jättemycket om den här boken. I skuggan av alla trendkokböcker som kretsar kring kött och korvstoppning känns det oerhört fräscht och trevligt med en rejäl bok om grönsaker. Det är en mycket inspirerande bok och matbilderna är väldigt snygga. Min enda lilla invändning är texterna, som borde ha korrekturlästs en extra vända, men strunt i det! Jag gillar den här kokboken.
Innan jag började läsa Eld, del två i Engelsforstrilogin, funderade jag lite på hur författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, skulle lyckas följa upp dundersuccén Cirkeln. Obefogad oro! Eld överträffade till och med mina förväntningar.
För den som inte har påbörjat trilogin ännu är det här alltså berättelsen om ett gäng tonårstjejer, bosatta i en typisk bruksort, som trots sina olika bakgrunder och status i klassrummet tvingas närma sig varandra. Tjejerna har fått veta att de är häxor med magiska förmågor och att de är utvalda att bekämpa demoner, som annars kommer att förgöra samhället i en apokalyps.
Det geniala i trilogin är inte fantasyinslagen och spänningen, som i och för sig får en att sträckläsa och längta efter boken när man tvingas lägga den ifrån sig, utan hur väl miljöerna och handlingen passar för att skildra hur det kan vara att vara tonåring i ett litet samhälle, där det är lätt att sticka ut och lätt att längta bort. Att läsa Cirkeln eller Eld är att kasta sig tillbaka till sin egen gymnasietid och, om inte känna igen sig själv, känna igen före detta klasskompisar i bokens karaktärer. Den ambitiösa, som längtar bort, den osäkra, som trycker ned andra för att slå sig fram och få höra till, den ensamma, som gömmer sig i bylsiga tröjor, den som tvingades växa upp för tidigt och bor själv i en soc-lägenhet, den med äldre och ändå en väldigt omogen kille… Alla finns de här. Åh, vad jag gillar bokens karaktärer! Jag älskar att följa dem i deras tonårsvåndor och kärlekstrassel.
Visst märks det att författarnas egna uppfattning och upplevelser av att växa upp i en småstad skiner igenom, ibland på ett lite överdrivet sätt med öde lokaler och allmän futtighet, men jag förlåter det. Brukssamhället Engelsfors är en intressant fond för en fantasyberättelse och det är det greppet som gör att boken står ut från annat i genren.
Helt klart bland det bästa jag har läst i år! Nu längtar jag verkligen efter den avslutande delen i trilogin: Nyckeln, som utkommer nästa år.
Anna/Med näsan i en bok valde ut några skräcktitlar att välja mellan till bokcirkelnPicket & pocket och efter en omröstning valde vi att läsa Sarah Waters Främlingen i huset. För mig känns det otippat att boken finns att hämta i bibliotekets hylla för Skräck & rysare. Det här är ingenting i jämförelse med t.ex. John Ajvide Lindqvists brutalt läskiga böcker, utan snarare en mysig bok med övernaturligheter som en krydda.
Handlingen utspelar sig på den brittiska landsbygden strax efter krigstiden och kretsar kring läkaren doktor Faraday, som kommer från en enkel bakgrund och nu försörjer sig genom att resa runt och se till sina patienter; något som faktiskt inte är så lukrativt. En dag har han ett ärende till det tidigare så blomstrande godset Hundreds Hall. Han har tidiga minnen från att ha besökt det pampiga huset med sin mamma, som hörde till husets tjänstefolk på den tiden. Nu är huset förfallet och dess ägare, den unge Roderick, bor där med sin syster, Caroline, och deras mor. Han sliter praktiskt taget sitt hår för att få ekonomin att gå ihop. Efter ärendet på Hundreds fortsätter Faraday sina besök och han blir vän till familjen. Särskilt fattar han tycke för den betydligt yngre Caroline, som allmänt sett inte ses som någon skönhet:
Hon var äldre än Roderick, tjugosex eller tjugosju, och jag hade upprepade gånger hört henne kallas ”ganska kraftig”, ”en typisk ungmö” och ”en klyftig flicka”. Med andra ord såg hon inte särskilt bra ut.
Boken är fylld av träffsäkra beskrivningar av både miljöer och personer och jag gillar det verkligen! Man ser den förfallna, men fortfarande pampiga, georgianska byggnaden framför sig och lever sig in i de lantliga miljöerna ute i Warwickshire, där boken utspelar sig. Bokens karaktärer känns levande och är att lätta att känna med. Jag tyckte faktiskt att kärlekshistorian mellan Faraday, med sin enkla bakgrund, och Caroline, med sin stämpel av att vara ”en typisk ungmö”, är lite rörande. Faraday är så ensam och vågar till en början inte tänka tanken på att inleda en relation med Caroline, men förhållandet växer fram och man gläds med honom. Man förstår dock att det aldrig kommer att funka. I boken är det övernaturliga händelser som sätter käppar i hjulet. Boken hade lika gärna, och förmodligen med fördel, kunnat skrivas på ett annat sätt, som ännu mer hade tagit upp frågan om klass och status.
Hur som helst är det en riktigt fin bok. Jag tyckte mycket om den, men rekommenderar den inte för den som vill läsa något läskigt. Jag läste faktiskt hela boken med tanken att det säkert skulle komma en naturlig förklaring till alla ”spökerier” på slutet.
Idag är det mors dag och vad kunde passa bättre som tema för Tematrio än just mammor i litteraturen? Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen!
En väldigt minnesvärd mamma-dotterskildring finns i Joyce Carol OatesÄlskad, saknad. Boken handlar om huvudpersonens sorgearbete när mamman hastigt går bort som offer för ett mord. Efteråt lämnas dottern med många frågor om vem mamman egentligen var och i hennes sökande hittar hon också många svar på frågor i sitt eget liv.
En mamma i våndor om hon ska behålla det foster hon bär på är huvudpersonen i Barbara Voors fina bok Fantomsmärtor. Med ett vackert och avskalat språk skildras några uppslitande dagar i huvudpersonens liv.
En väldigt fin mammabok är också Mustafa Cans bok om sin mamma: Tätt intill dagarna. Boken föddes med det rörande sommarprat som Can ägnade åt att berätta om sin mor och sorgen efter hennes död.
Orhan Pamuk, författare till bl.a. min favoritbok Oskuldens musuem, har redan vunnit världens mest prestigefyllda pris: Nobelpriset. Priserna fortsätter dock att regna. Nu senast har han fått danska Sonningpriset, med en prissumma på en miljon kronor, som vartannat år delas ut till personer som har gjort ”ett förtjänstfullt arbete till gagn för den europeiska kulturen”. Heja Pamuk!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jörgen Pettersson, journalist, och David Widlund, brandingenjör och erfaren brandutredare, berättar i Gryningspyromanen : Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare, berättelsen om Ulf Borgström, som i nästan 20 år har misstänkts härja i södra Sverige och Dalarna och misstänkas ha anlagt hundratals bränder. Oersättliga kulturminnesbyggnader, bostäder där familjer sov och hyreshus sattes i brand och polisen kunde aldrig säkra tillräckligt med bevis för att det skulle hålla i rätten mot Borgström. Till slut åkte han dit för en grov mordbrand och sitter nu i fängelse ett par år till. Widlund och Pettersson är övertygade om att han kommer att fortsätta att bränna när han slipper ut.
Boken är fartfylld och lättläst. Författaren hinner vrida och vända många varv på vem som är vem och vem som skriver en bok innan sista bladet är vänt, men allt vävs ihop snyggt. Riktigt rolig och avkopplande läsning!
