Jag har varit på biblioteket (eller snarare: biblioteken) och bunkrat upp inför ”jullovet”. Jag tror jag överdrev lite (man ska väl ha tid att umgås också? Och slösurfa? ;)). Vet inte riktigt vilka som ska få följa med på resa, men det blir nog Juloratoriet, Timmarna och Det mest förbjudna i alla fall. Är det en bra idé?
Veckans Tematrio handlar om vänskap och det tycker jag är kul. Kärlek är något som idealiseras och tjatas sönder & samman i såväl böcker som film, men vänskap brukar aldrig avhandlas, och om det gör det så är det mest för att det ska leda fram till ”något mer”. Så jag tycker att det är skoj att temat uppmärksammas!
Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!
Tillsammans är man mindre ensam är en fin bok om några ensamma själar som träffas som av en slump och delar en våning i Paris. Vänskapen får dem alla tre att växa som människor (och jepp, en av vänskaperna utvecklas till något mer :P). Tycker den är så himla fin och feel good!
En annan typisk feel good-bok (eller böcker, snarare) är böckerna om
Ya Ya-flickorna, som handlar om Vivi, Caro, Teensy och Necie och deras liv i Louisiana. Härliga böcker, om vänskap som håller livet ut!
Som tredje bok väljer jag att nämna Janne, min vän, som handlar mycket om vänskapen mellan två 12-åriga killar, och också hur vänskapen på ett sorgligt sätt tar slut.
Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.
Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.
Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.
Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.
Den här veckan handlar Tematrio om sjukdomar.
Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar.
Lyran själv (som hittar på alla Tematrio-utmaningarna) räknar upp två av mina favoriter på sin hemsida: När man skjuter arbetare… och Svinalängorna, så jag vill nog inte nämna dem, även fast de är så himla bra. Det finns ju dock ganska många andra böcker som behandlar detta svåra tema.
En av dem är Peter Pohls Jag är kvar hos er, som handlar om hur 15-åriga Annas anhöriga tar farväl sedan hon har fått beskedet att hon har en hjärntumör, som inte går att få bort. Den lämnar inte ett öga torrt. Pohl har skrivit den så att den närmast känns verklighetsbaserad, vilket jag faktiskt också tror att den är. Boken står ofta på ungdomsavdelningen på biblioteken, men kan verkligen läsas av äldre också.
En något nyare bok är den lite kontroversiella boken En sorts kärlek, av Ray Kluun, i vilken huvudpersonens fru får cancer. Trots att frun blir allt sämre kan inte huvudpersonen sluta vara otrogen, men det känns ändå att det är äkta kärlek mellan makarna. Det är svårt att inte beröras av detta, säga vad man vill om otrohet, och, för all del, dödshjälp. Jag har aldrig tidigare läst en bok där författaren skriver så öppet och detaljrikt om cancer, cellgiftsbehandlingar och hur livet förändras för patienten och alla anhöriga när en person får ett besked om en sådan här svår sjukdom. Vad man än tycker om boken tycker jag att det är bra att den berättar om detta, som det så sällan pratas om.
Som en tredje bok den här veckan väljer jag Salvekvick och kvacksalveri, som är en populärvetenskaplig bok, där författarna med öppet sinne har gått in för att bevisa eller motbevisa att olika alternativmedicinska metoder fungerar. Jag tipsar gärna om den här boken, för som läkemedelskemist är alternativmedicin verkligen en fråga som intresserar mig. Jag blir riktigt arg när jag tänker på hur mycket skit det finns som står utom ordentligt kontroll och som luras på sjuka och desperata människor. Fy!
På bloggen Du är vad du läser sammanställs just nu de 100 bästa svenska böckerna. Kul initiativ tycker jag! Det saknas ju inte listor på bra engelska verk precis, men det finns desto färre svenska dito.
Jag har delat med mig av mina 10 favoriter:
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall
Montecore av Jonas Hassen Khemiri
Ett ufo gör entré av Jonas Gardell
Janne, min vän av Peter Pohl
Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser
Vilka är dina favoriter?
Det var inte igår jag lånade ljudboken Pälsen på biblioteket, men det har dröjt fram till nu innan jag lyssnade på denna lilla pärla till novell. Om ni undrar varför lyssningen har dröjt så länge kan jag tala om att det beror på att skivorna var ondsint kopieringsskyddade och inte gick att kopiera över till en mp3-spelare. Fy för sådant!
Pälsen är en sorgsen liten novell av min favorit, Hjalmar Söderberg. Den handlar om en ömklig doktor, doktor Henck, som får sin överrock förstörd när han råkar bli påkörd. Han får då låna en päls av en vän som han är på väg till för att låna pengar av. En päls är något han själv inte har råd med, men när han nu har en på sig lättas hans tunga sinne. Tankarna om hans sviktande hälsa, hans inte så lyckliga äktenskap och hans ekonomiska bekymmer ersätts med mer positiva känslor och ett ökat självförtroende. De goda känslorna försvinner dock när han kommer hem och hans fru förväxlar honom med någon annan. Söderberg gör det tydligt att en päls, liksom ett rikt och lyckligt liv i societeten inte är något som kan bli verklighet för alla. Det är en väldigt melankolisk novell och med Söderbergs perfekta språk och berättande. Jag kan verkligen rekommendera den, liksom jag gärna rekommenderar annat av denne författare.
Marcel Pagnol är en mycket känd och älskad fransk författare och dramatiker, men för mig som svensk är han tyvärr ganska okänd. Den här boken, som är första delen av tre självbiografiska böcker, är faktiskt det första jag läser av honom. Jag gillar den! I boken berättar Pagnol om sin uppväxt, som son till en kyrkohatande småskolelärare, och den utspelar sig till största delen vid det sommarställe i Provence, där Pagnol med familj och moster med familj spenderade sommarloven.
Pagnol målar detaljrikt upp det speciella landskapet i Provence och namnger en uppsjö av växter och djur som vistas där. Det går inte att undgå vilken kärlek författaren känner för det här stället. Kanske blir det lite väl pittoreskt. Läsaren får följa med på promenader i parken i Marseille, höra om ett barns funderingar om varifrån bebisar kommer och, naturligtvis, läsa om livet i Provence: jaktturer, indianlekar och så bergen och naturen såklart. Men det händer i stort sett aldrig någoting ont eller svårt. Allting är för det mesta rakt igenom gulligt och rart, men inte så mycket mer. Jag tyckte att den var söt och jag blev väldigt charmad av den, därför får den ett högt betyg från mig, trots att den inte gav så mycket mer än så. Ibland behöver det inte vara så mycket mer komplicerat än såhär, trots att man känner att det är en ganska friserad berättelse från någons barndom.
För den som inte vill läsa boken finns den även i en filmatisering från 1990. Den är boken hyfsat trogen och lyckas förmedla samma känslor som boken gör. Jag kan faktiskt rekommendera den också!
Den här veckan har Tematrio temat namnsdagar:
Berätta om tre författare som har namnsdag denna vecka!
Namnsdagar denna vecka är: Anders, Andreas, Oskar, Ossian, Beata, Beatrice, Lydia, Barbara, Barbro, Sven, Nikolaus och Niklas.
En av mina favoritförfattare är Per Anders Fogelström, som har skrivit stad-böckerna (Mina drömmars stad m.fl.) Väl läsvärda böcker!
En annan författare med namnsdag i veckan är Oscar Wilde, av vilken jag bl.a. har läst Dorian Grays porträtt. Det är en riktig klassiker! Tyvärr känner jag inte till så många fler av hans verk. För mig är han mest känd för sitt livsöde och för alla bevingade citat. Jag borde gräva djupare i hans verk!
En tredje författare var lite småsvår att hitta. Men jag väljer att nämna Sven Nordqvist för hans finfina böcker om Pettson och Findus. Vid den här tiden kanske julkalendern, Tomtemaskinen passar extra bra!
Här om veckan, i en helt annan Tematrio, tipsade jag om boken Vår förbannade rätt, som handlar om Barnkonventionen. Den här veckan uppmärksammas just Barnkonventionen i veckans Tematrio. Väldigt passande, eftersom Barnkonventionen fyller 20 år i år!
Berätta om tre barnboksfavoriter – dina egna, eller dina barns!
Alla böcker om Rut-Emma var stora favoriter när jag var liten. Jag har både fått de upplästa för mig och läst dem själv. I somras läste jag om dem och upptäckte att jag fortfarande gillar dem!
Jag gillade också Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus (t.ex. Tomtemaskinen). Kanske framför allt för att de är så härligt och detaljrikt illustrerade, med en enorm kreativitet, som nog alla nyfikna barn älskar.
Och så gillade jag Lilla Anna och Långa farbrorn. Även här är det illustrationerna, som står för en stor del av det. Jag har fått Lilla Anna och Långa farbrorn-böcker läst för mig så mycket att jag fortfarande kan se bilder framför mig från somliga!
