Jag har bloggat länge (hur det gick till när jag började blogga kan du läsa i det här inlägget t.ex.), Bloggen är ingenting jag håller på med på något megauppstyrt sätt, men jag har haft den så länge att det går på automatik att hålla den uppdaterad. När jag läser en bok så ingår det liksom att jag också skriver ett inlägg om den. Många, eller kanske till och med de flesta, skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt att blogga om böcker, men jag tycker att det är så bra. Tänk bara:
Jag har ett stort arkiv där i princip allt jag läst i mitt vuxna liv finns inlagt. Jag behöver aldrig glömma en bok eller en författare eller vilka böcker som hänger ihop, handlar om liknande saker eller kommer från samma land.
Jag ”måste” alltid fundera några varv kring det jag läser. Även om jag skulle tycka att en bok är småtråkig så måste jag vrida och vända lite mer och komma fram till varför jag tycker som jag gör. Jag är kanske inte megaskicklig på att sätta ord på mina läsupplevelser, men jag har i alla fall blivit bättre, som det känns. Mitt enda omdöme om en bok kan liksom inte vara ”den var bra” eller ”den var tråkig”. Bloggen utmanar mig att se mer. Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åren på att se fler lager i berättelser. Kanske hade jag blivit det även utan bloggen, men jag tror inte det.
Böcker på mitt nattduksbord – snart i en blogg nära dig. 😉
De punkterna, ensamma, tycker jag är motiverande! Om jag inte hade en blogg så hoppas jag att jag hade haft någon form av läsdagbok istället, för det skulle kännas så tomt att bara lämna en bok utan någon vidare reflektion och det skulle kännas så rörigt att inte ha någon slags ”kom ihåg”-anteckning kring mina böcker. Men det finns fler grejer som är roligt med bloggen, t.ex:
Jag har svinbra koll på vilka böcker som är på gång, vilka böcker folk snackar om, vilka författare som skriver på något nytt och en massa andra bokrelaterade nyheter som skulle vara svåra att få en överblick över om det inte vore för att bloggen fått mig att prenumerera på nyhetsbrev, ta emot pressutskick, läsa en massa kataloger och följa en massa förlag, författare och bokkonton på sociala medier.
Kanske som en konsekvens av ovanstående så läser jag sällan några bottennapp eller råkar ramla över böcker som är mindre bra. Genom att ha koll så tycker jag mig också ha fått riktigt bra känsla för vilka böcker som är ”min grej” och vilka böcker som ens är värda att läsa.
Bloggen (eller snarare sociala medier) gör det mer socialt att läsa. Själva läsningen är ju allt som oftast en ensamsyssla (om man inte högläser). Och jodå, jag har en del vänner som är bokslukare, inte minst i min bokcirkel, men bloggen och sociala medier håller ändå igång boksamtalet tycker jag. Dessutom hade jag faktiskt inte ens träffat min bokcirkel utan bloggen. 🙂
Författarna kommer närmare. Det är inte jätteofta (förlagsutgivna) författare hör av sig till mig, men några gånger har jag fått mejl eller en tweet eller så. Det hände faktiskt senast här om veckan, då jag fick ett mejl från en författare som hade hittat till min blogg när han sökte efter något helt annat och så hade han sett att jag skrivit om en bok han medförfattat för ca 15 år sedan. Det var överraskande för honom och det var såklart överraskande och kul för mig att han skrev några rader till mig. Jag fick då lite bakom kulisserna-info om arbetet med boken, vilket såklart var intressant. Sådana här grejer händer inte utan en blogg eller sociala medier. Det är så lätt att glömma bort att författare finns på riktigt. 😉 Och då känns det ju lite speciellt att inse att det finns en och annan författare som kanske sitter hemma och liksom bryr sig om vad jag och andra läsare tycker om deras verk.
Det är kreativt att blogga! Jag är inte speciellt händig med handarbeten och liknande och jag är heller inte speciellt musikalisk eller har någon som helst förmåga att måla & teckna. I och för sig sysslar jag med dans, men jag dansar inte på den nivån att jag skapar eget material. Det är egentligen främst genom bloggen som jag får vara kreativ och, så att säga, skapa något för nöjes skull. Det är kul! Jag tror att de flesta kan behöva någon slags kanal för kravlöst skapande av något slag. Jag vet inte vad jag hade riktat in mig på om jag inte bloggade. Jag hade förmodligen inte skrivit i alla fall, för det känns så kämpigt på olika sätt. Jag skriver mycket i mitt jobb (inte skönlitterärt såklart) och det tar tokigt mycket tid allting. Jag har inte ro med sådant. Bloggen är någon slags mild variant av att skriva och det passar mig väldigt bra.
Det var det! Kommer inte på en enda till sak som gör att det känns roligt och meningsfullt att blogga. 😉 Det blev ett långt inlägg, ser jag nu. Många pratar om bloggens död och bla, bla, bla (det har jag också bloggat om förut, t.ex. här). Så tråkigt om det vore så! Tråkigare hobbies kan man ha!
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra ”läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.
Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.
Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).
I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.
Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.
Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.
Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta ”kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till ”nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på ”hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker. Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten
Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 218.
ISBN: 978-91-1-308062-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Linda Bakkman
Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.
Förlagets beskrivning
”Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.
Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”
Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbankenarbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!
Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. 🙂 Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.
Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder. Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.
Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer. Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.
Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
Himmelstrand
Himmelstrand gavs ut av Ordfront 2014. Jag har lyssnat på ljudboken, med uppläsning av Thomas Oredsson, utgiven av Ordfront 2014. Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen. ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.
Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉
Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…
Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!
Så blev det december. Även om jag ser i kalendern att november bjöd på väldigt många roliga grejer så går den här månaden ändå inte till historien som den bästa under 2017. Jag har under månaden hälsat på mina föräldrar i Uppland, haft besök från vänner från olika hörn i landet, haft julfest, gått på konsert med Henrik Berggren, sett en del andra föreställningar och utställningar, haft traditionsenligt pepparkaksbak och säkert gjort en massa annat kul. Men november har också varit månaden då jag har varit förkyld i två omgångar och då cykeln har varit på verkstad i flera veckor (uppdelat på två tillfällen). Sedan hände det en annan grej som tog extremt mycket energi. Men, men. Nu vänder vi blad! 😉 Min cykel är hemma, jag är inte längre däckad i förkylning och idag far jag norrut och hälsar på en kompis, som alldeles snart fyller 30, och hennes lilla son, som inte ens är 2 månader gammal och som jag inte har hunnit träffa ännu. Så kul! Sedan kommer december att rulla på med dans, julfester och så småningom jul. Det här blir bra! Kanske ska jag läsa ut någon bok också? I november lyssnade jag på två ljudböcker, men slutförde inte en endaste pappers- eller e-bok. Det hanns inte med, helt enkelt.
Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig
Bokmässigt är ju november en spännande månad, då årets Augustpristagare avslöjas. Som alla säkert redan har snappat upp så vann Johannes Anyuruskönlitteraturklassen med sin dystopiska roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. December, däremot, är ingen månad då det sker prisregn över böcker. Det är i och för sig utdelning av Nobelpriset, men i övrigt är väl största fokus, för både förlag och bokhandlare, att sälja böcker inför julen. En del förlag har lyckats smyga in potentiella bestsellers i utgivningen. Trots att jag dammsugit kataloger för att ta reda på vilka spännande böcker som kommer ut under vintern så hade jag lyckats missa att Martina Haags nya, Livet går så fort. Och så långsamt., har släppts lagom till jul. Den är alltså redan ute i handeln. Detsamma gäller Fredrik Backmans senaste, Ditt livs affär, som av allt att döma aspirerar till att bli en modern Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (det gillar jag!). En bok som faktiskt kom redan i oktober, men som jag också tycker kan nämnas i det här inlägget är bilderboken Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson. Det är en Astrid Lindgren-berättelse som inte har varit utgiven på svenska förut. Kul överraskning!
Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson
Tänkte jag läsa något i december då? Jo, det kan ni lita på! I december ska jag plöja biblioteksböcker som har samlats på hög. Däribland Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och diktsamlingen Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar. Ja, och sedan ska jag väl läsa ut alla böcker som jag påbörjat i november också…
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Jag har ett par gamla inlägg i arkivet där jag skriver om några hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa. Om du inte känner igen uttrycket hyllvärmare så är det alltså böcker som har stått länge i bokhyllan. Hur har det gått med de böcker som jag har bloggat om tidigare?
Av de fem böcker som jag listade redan i mitt första inlägg (från november 2015) har jag fortfarande Kristian Lundbergs kortroman Yarden ståendes… I mitt andra inlägg (från november 2016) kvarstår deckaren Den felande länken av Stefan Tegenfalk. Det här är såklart böcker jag borde läsa någon dag… 🙂 Och naturligtvis vill jag verkligen läsa dem! Jag brukar försöka att få till en bra blandning i min läsning, men det är klart att det är lätt att ryckas med och börja låna & läsare lite nyare titlar och då kan ju de här gamla godingarna bli stående ett tag… Jag är i alla fall helt säker på att Yarden kommer att bli läst under 2018. Kanske kommer jag också ta mig an någon eller några av dessa gamla godingar:
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell har jag haft hemma sedan 2013, då jag köpte den och några andra små noveller. Thydell är en hyllad och omtyckt ungdomsboksförfattare och själv har jag t.ex. läst hennes fina och sorgliga I taket lyser stjärnorna, som kretsar kring en ung tjej som förlorar sin mamma i cancer. Självklart känns det lockande att följa upp med en liten novell.
Skuggland av Jonas Brun fick jag i ett utskick 2012. Det var ju ett tag sedan… Boken beskrivs som en thrillerartad roman om två pojkar som försvinner spårlöst i ett 80-talets Sverige. Och om en pojke som blir kvar och berättar vad som hänt. Skuggland fick strålande recensioner när den kom. Att jag inte har läst den ännu är rätt obegripligt faktiskt!
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe är ett annat utskick som jag tog emot för länge sedan (2013). Framsidan och titeln är såklart lockande, men när jag läste några ljumma recensioner tappade jag en del intresse. Boken handlar i alla fall om en svårt sjuk mamma och hennes son. De startar en bokklubb och hittar böcker att samtala om i den svåra situationen. Jag vill faktiskt läsa den här boken, trots andras omdömen. Faktum är att jag ofta tycker helt annorlunda än ”alla andra”… Så ingenting säger att jag inte skulle kunna tycka riktigt mycket om den här!
Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken
Har du läst någon av mina hyllvärmare, eller har du någon egen riktigt gammal goding som du känner dig manad att läsa snart..? 🙂
Har ni tänkt på att det är mindre än en månad kvar till julafton?! Ja, det har ni säkert, för det är svårt att undgå… 🙂 Julen är i alla fall en tid då många passar på att ge bort böcker till varandra och visst är det väldigt fint att få en bok – en upplevelse som räcker länge. 🙂
Önskar jag mig någon bok? Jag brukar säga att jag inte har plats för böcker… Men hallå! Det är klart att jag tycker om att få böcker! Böcker som jag gärna skulle bläddra i och läsa ur i mellandagarna är Naturlig skönhet av Nanna Johansson eller Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. Johansson är en vass feministisk serietecknare och jag har slukat hennes tidigare album (de flesta i alla fall). Jag lyssnar också på henne varje vecka i podcasten Lilla drevet. Självklart vill jag läsa hennes album Naturlig skönhet, som gissningsvis inte innehåller ett endaste skönhetstips..! 🙂
Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Den andra önskeboken gjorde mig helt paff när jag såg den första gången! Jag tycker att jag har god koll på utgivningen. Som entusiastisk bokbloggare sitter jag och kollar i förlagens kataloger varje säsong, jag prenumererar på diverse nyhetsbrev och pressnyhetstjänster, jag lyssnar på poddar och läser bloggar. Ändå hade det bara passerat att Haag är aktuell med en ny roman i höst/vinter! Förlaget beskriver den nya romanen såhär: ”Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”. Jag blev helt tagen och berörd av Haags senaste roman, Det är något som inte stämmer, och Livet går så fort. Och så långsamt känns helt klart som en bok i samma stil. Kan det bli annat än fantastiskt?
Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
Får jag ingen av böckerna i julklapp så deppar jag såklart inte ihop. Då lånar jag dem på biblioteket tids nog, antar jag… 🙂 Önskar du dig någon bok i julklapp?
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen är en stark och intressant berättelse om att det pris som krävs av den som tvingas fly.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Imorgon är det dags för Augustgalan, då vinnarna av årets Augustpris utses. Jag tog chansen att ta emot ett recensionsexemplar av en av titlarna som nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, nämligen Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen.
I den här romanen får läsaren följa Sidonie & Nathalie, som är på flykt från Frankrike till Sverige. Året är 1944 och de har båda gjort stora förluster och lämnar nu allt och alla bakom sig. På vägen förlorar de allt mer, om än främst sådant som är av det materiella slaget. Smycken och klenoder som de tagit med sig går snart som betalningsmedel för att få hjälp längs flyktvägen. Jag har inte på något sätt varit på flykt själv, men får känslan att det här är en skildring som många nutida flyktingar skulle kunna känna igen sig i. Combüchen skriver med sinne för detaljer och lyckas genom dem bygga upp starka känslor mellan raderna.
I Sverige måste Sidonie och Nathalie lämna ifrån sig än mer: egentligen hela sina identiteter. Sidonie blir Siv och Nathalie blir Nanna. Flykten tar dem inledningsvis till en stor gård, där duon börjar lösas upp. Sidonie har språköra och kan snabbt börja plocka upp svenskan och lära känna de svenska arbetskamraterna. Hon är också händig i köket och den franska kokkonsten imponerar och hjälper henne att raskt avancera till att syssla i köket. Nathalie blir kvar med grovjobb på gården och den enda hon försiktigt försöker att kommunicera med är en polsk man, med vilken hon egentligen endast kan kommunicera med tecken och gester. Ibland behövs inte mer än några försiktiga tecken för att visa vilka oerhörda sorger som finns i bagaget och som också kan utgöra en slags gemenskap.
Berättelsen varvas också med nutid, där Nathalie ska fira sin 90-årsdag i Nordnorge, där man förstår att hon levt större delen av sitt liv. Hur vägen ledde henne dit är något man som läsare blir nyfiken över.
Jag kan erkänna att jag hade svårt att komma in i Sidonie & Nathalie. Trots att den är en högst normallång roman kändes det som att jag inte kom någon vart i läsningen. Jag tror att det var detaljrikedomen som satte käppar i hjulet och också att jag tyckte att för många trådar hängde löst. Vilka är de här kvinnorna? Varför verkar de inte känna varandra? Vart är de på väg? Hur ska det gå? Snart började jag dock fängslas av berättelsen och jag tycker verkligen att den berörde. En del bilder som Combüchen målar upp av Sidonie och Nathalie och av hur de på sina olika sätt försöker att hantera flykten, är bilder som jag alltid kommer att bära med mig. Det är en bok som till stora delar utspelar sig under Andra världskriget, men på något sätt tror jag också att den ger en allmän bild av vad det kan krävas för uppoffringar att fly. Det är en väldigt stark bok, som är svår att skaka av sig, inte minst när man tänker på hur många som är på flykt även idag.
Sidonie & Nathalie
Sidonie & Nathalie gavs ut av Norstedts 2017. ISBN: 978-91-1-307896-0.
Mars 1944. Sidonie och Nathalie är på flykt genom ett krigshärjat Tyskland. De känner inte varandra och de förblir främlingar för varandra – av nödvändighet. Nathalie är välutbildad och fint gift men har förlorat sin familj. Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel.
Med sina sista tillgångar tar de sig över Öresund. I Sverige får rena kläder, döps om till Siv och Nanna och får arbeta för mat och husrum. Men flykten är på intet sätt över.
Långt senare firar Nathalie motvilligt sin nittioårsdag. Hon fick ett andra liv i Nordnorge, har en dotter och fyra barnbarn som oroar sig för henne. Men hon hugger ännu sin egen ved och tillbringar sömnlösa sommarnätter vid ett fönster och minns, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.
Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.
Förlagets beskrivning
Sigrid Combüchen
Sigrid Combüchen (född 1942) är en svensk författare och journalist. Hon är född i Tyskland, men kom till Sverige som 6-åring. Combüchen debuterade som författare med Ett rumsrent sällskap 1960 och har därefter skrivit ett antal romaner, varav många har hyllats och belönats med fina priser. 2010 vann hon Augustpriset för Spill – en damroman. Nu, 2017, är hon åter Augustprisnominerad med sin senaste roman, Sidonie & Nathalie.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
