• En bluffpilots bekännelse: Thomas Salmes 13 år i himlen

    En bluffpilots bekännelse: Thomas Salmes 13 år i himlen
    En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren
    En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren

    Thomas Salme är piloten som flög passagerarplan i 13 år utan att ha en giltig licens. Det är förstås en både förskräcklig och imponerande story på samma gång. I den här boken berättar Salme tillsammans med journalisten Stefan Lövgren om hur det gick till och hur Salme till slut åkte fast. Förmodligen har det väl gått till så som det brukar gå till när kändisar och b-kändisar och c-kändisar ska skriva en biografi: kändisen berättar och journalisten eller spökskrivaren skriver. I den här boken vill man dock ge sken av att den första halvan berättas av Salme själv, för där är det Salme som är berättarröst.

    Det är en spännande historia, men då Salme inte skäms över att framställa sig själv som ett riktigt pucko så är det inte direkt görbart att läsa den här delen utan att bli provocerad. Salme är sexistisk, homofobisk och rasistisk och verkar inte ha något filter över huvud taget när han luftar sina åsikter. Han framställs också som nidbilden av en omogen, tuttfixerad tonårspojke. Det är bara brudar och tuttar och hans hästballe hela tiden. Salme vill också med sin berättelse lansera storyn om hur en fattig kille från Jordbro kunde förverkliga sin stora dröm. Han borde ha fokuserat mer på detta och att berättat något intressant om sin uppväxt och sina drivkrafter istället för att förlöjliga sig själv som han gör när han skriver om sitt rännande efter tjejer.

    Det är dock den första delen som är den läsvärda i den här boken. Efter de här första cirka 150 sidorna tog uppenbarligen idéerna slut och för att få ihop en komplett bok har Stefan Lövgren av obegriplig anledning författat ”sin” story. Han gick tydligen in i projektet med inställningen att Salme är en mytoman som ska sättas dit. Det finns säkerligen skrävel, skryt, överdrifter och en del osanning i Salmes berättelse. Problemet är att Lövgren inte direkt lyckas avslöja någonting av värde. Under ungefär lika många sidor som vikts åt Salmes berättelse får Lövgren brodera ut hur han har arbetat med boken och försökt att kontakta olika människor som kan tänkas komma med viktiga avslöjanden. Problemet är att han inte har lyckats få speciellt många att ställa upp. Standard är att Lövgren skriver om människor som han mejlar, ringer eller på andra sätt kontaktar och sedan får han inget svar.

    Det jag verkligen undrar efter att ha läst Lövgrens andra del av boken är hur man egentligen lanserade den här bokidén för Salme själv. Nog borde man ha kunnat fylla en hel bok om Salmes livsberättelse om man verkligen hade velat? Så hur fick man honom att gå med på att bli smutskastad istället?

    Jag tycker att den här boken på många sätt är riktigt dålig. Den känns som ett hafsverk med extremt mycket ointressant utfyllnad som inte tillför ett dugg. Lövgren har tydligen haft stora egna ambitioner att göra ett scoop med den här boken, men han lyckades i praktiken inte avslöja några större lögner än att Salme ljög om att han brukade cykla och möta sin pappa vid busshållplatsen när han var liten. Resten är till stora delar spekulationer.

    Ändå blev den här boken faktiskt en riktig bladvändare för mig. Boken är lättläst och fängslande och trots att jag blir provocerad av Salme och tycker att han är pinsam och trots att jag tycker att del två borde ha skrotats redan på idéstadiet, så kan jag bara konstatera att det var svårt att sluta läsa.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som fascineras av verklighetsbaserade berättelser och vill läsa en lättläst och fängslande bok om en bluffpilot.

    Betyg: 2- flygcertifikat av 5.

    Citerat ur En bluffpilots bekännelse

    ”Okej, jag vet att det inte är alla som tycker jag gjorde rätt. Men vi kanske snackar om fem av tusen personer. Och jag lovar att de fem är överklassmänniskor som sitter där med sina stålar och säger att så där får man inte göra. Du måste betala! Men jag är så trött på folk som har pengar. En kille från fattiga Jordbro, han har inte samma möjligheter helt enkelt. Personer som Peter och Dragan, de hajar det. Det är därför de är jätteimponerade av mig.”

    En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren
    En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren

    Om Thomas Salme, Stefan Lövgren och En bluffpilots bekännelse

    Thomas Salme (född 1969) är en svensk fotograf, bosatt i Milano. Han är känd för att han under 13 års tid flög passagerarplan utan ett giltigt flygcertifikat.

    Stefan Lövgren är en svensk journalist som bland annat är medarbetare för National Geographic. Han har också skrivit ett antal biografier. Hans senaste bok är Svennis, som handlar om Sven-Göran ”Svennis” Eriksson. Stefan Lövgren har en hemsida.

    Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 303.
    ISBN: 978-91-1-303753-0, 978-91-1-304850-5.
    Andras röster: Boklysten, Jennies boklista, Malin Johansson.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Den fantastiska historien om Thomas Salme – den svenske piloten som flög internationellt i tretton år med ett förfalskat pilotcertifikat.

    Thomas Salme (född 1969) växer upp i Stockholmsförorten Jordbro, spelar fotboll och hockey men drömmer om att bli pilot. När hans mamma dör i cancer ärver han en summa pengar och kan påbörja en utbildning för att få ett flygcertifikat, för ett mindre plan. För att bli pilot på riktigt krävs längre utbildning, fler flygtimmar och framför allt mer pengar. Det utgör dock inget hinder för Thomas, som börjar bluffa sig fram. Han studerar flygteknik på egen hand och pratar in sig på SAS Flight Academy, där det finns flygsimulatorer. Därifrån är steget inte långt från att förfalska ett trafikflygarcertifikat och på chans söka jobb som styrman för ett italienskt bolag. Och han får jobbet! En trettonårig karriär i cockpit tar sin början.

    Men även sanndrömmar har sitt slut och den dag som Thomas länge fruktat kommer i slutet av mars 2010. Han befinner sig på Schiphols flygplats utanför Amsterdam och ska flyga till Ankara för det turkiska flygbolaget Corendon, men han anar oråd. Vid gaten står flygplatspolisen och väntar. Efter 10 000 flygtimmar och 700 000 passagerare tar ett osannolikt äventyr slut. Eller? Det är här berättelsen börjar. Den riktiga resan där verkligheten hinner ifatt både Thomas och den som har fått i uppdrag att skriva hans livs historia, journalisten Stefan Lövgren.

    Historien om bluffpiloten Thomas Salme är fascinerande på många plan och handlar inte bara om hans högtflygande liv utan också om jakten på den perfekta storyn eller hur sökandet efter sanningen lätt blir en del av en annan lögn. Inget är vad det synes vara. Kan vi någonsin känna oss säkra när vi stiger på ett flygplan igen? ”This is your Captain, Thomas Salme, speaking. Fasten your seatbelts, ready to take off in two minutes.””


  • 5 böcker i höst: de jag längtar efter mest

    5 böcker i höst: de jag längtar efter mest

    Jag hade tänkt blogga om höstens böcker, men som jag redan har konstaterat så är hösten den tid på året då de mest spännande böckerna av de mer etablerade författarna ges ut. Jag ramlade därför över så mycket intressant att de inte ryms i ett inlägg. Idag bloggar jag om de fem böcker som jag är mest peppad på! Med peppad på menar jag att jag med kanske 80% sannolikhet kommer att läsa de här böckerna någon gång inom de närmsta 3 åren. 😉 Jag är inte så duktig på att läsa nya böcker, faktiskt. 🙂

    Uppgång och fall av Liv Strömquist har jag redan bloggat om. Den hör till de böcker som jag längtar efter mest. Stömquist är så rolig och vass och hennes serier är alltid tänkvärda och lagom provocerande. Uppgång och fall handlar om pengar och makt. Det blir säkert en intressant läsning!

    Uppgång och fall av Liv Strömquist
    Uppgång och fall av Liv Strömquist

    Norma av Sofi Oksanen känns också som en mycket intressant läsning. Jag har hittills bara hunnit med att läsa Utrensning av samma författare, men den var så bra, välskriven och viktig att jag inte kan tänka mig annat än att hennes övriga författarskap är riktigt, riktigt vasst. Förlaget beskriver den här boken som ”ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”.

    Norma av Sofi Oksanen
    Norma av Sofi Oksanen

    En annan författare som har skrivit en så krossande bra bok att jag vill läsa mer är Therese Bohman. Hennes Den andra kvinnan håller jag för en av de bästa böckerna jag har läst i år. I höst kommer Aftonland, som enligt förlaget är ”en idéroman om kärlek, konst och ensamhet”. Det låter inte helt olikt Den andra kvinnan, om du frågar mig. Det är ju lovande!

    Aftonland av Therese Bohman
    Aftonland av Therese Bohman

    Bodil Malmstens loggböcker kommer jag kanske inte att läsa om bara sådär, för jag har ju liksom redan läst alla när de var lite mer aktuella. Nu kommer de i alla fall i en ny samlingsvolym som innehåller alla fem titlarna: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år, De från norr kommande leoparderna, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Enligt baksidestexten ska samlingsvolymen enbart innehålla text. Om jag har fattat det rätt? Det känns lite märkligt med tanke på att form och foto är en viktig ingrediens i originalutgåvorna. Men vad vet jag! Det blir säkert kanonfint på sitt sätt. Jag gläds i alla fall åt nyutgivningen.

    Loggböckerna 2005-2013 av Bodil Malmsten
    Loggböckerna 2005-2013 av Bodil Malmsten

    Slutligen såg jag att Nanna Johansson är aktuell med en novellsamling: Paradise. Kul! Jag har läst inte mindre än tre av Johanssons tidigare noveller och jag har faktiskt tyckt riktigt, riktigt bra om alla tre. Missa inte Vargar, Körsbärsflickan och Det är nog dags nu. I den nya samlingen finns enligt förlaget ”tio berättelser om obehagliga kvinnor, nästan helt utan självinsikt”. Spännande! Och framsidan! Wow! Älskar framsidan. Det är något med gamla hyreshus som väcker känslor. 😉

    Paradise av Nanna Johansson
    Paradise av Nanna Johansson

  • Domaren

    Domaren
    Domaren av Ian McEwan
    Domaren av Ian McEwan

    Fiona är domare och när hennes man berättar att han har en älskarinna och att han vill ha ett öppet förhållande så begraver hon sig själv i arbete. Hon har familjerätt som specialitet och måste hitta lösningar i komplicerade vårdnadstvister och andra dilemman. McEwan passar på att ta upp flera tänkvärda exempel där religion spelar en roll och där barn på olika sätt tvingas in i sina föräldrars tro.

    Framför allt hamnar Fiona i ett svårt fall när hon måste ta ställning till om en svårt sjuk pojke med leukemi ska påtvingas blodtransfusioner. Hans föräldrar är Jehovas vittnen och pojken, som bara har veckor kvar till sin myndighetsdag, motsätter sig att ta emot blod. Hon bestämmer sig för att besöka pojken på sjukhuset för att försöka göra sig en bild av om han förstår vad som väntar honom.

    Domaren är en långsam och välskriven bok är McEwan, som vanligt får man nästan säga, väcker tankar om aktuella frågor. Han har ju tidigare skrivit om t.ex. klimatfrågan (i romanen Hetta), men här är det barn, etiska frågor och religion som står i fokus. I bakgrunden utspelar sig också Fionas och hennes makes livskris.

    Jag gillade den här boken. Jag vet inte mycket om juridik och rättegångar, men det var spännande att få följa Fiona i hennes arbete, faktiskt. McEwan är väldigt duktig på att berätta på ett lärorikt sätt om människor och deras yrken. Att det här är en karriärkvinna som är i huvudrollen blir jag faktiskt lite extra glad av. Det är också en väldigt tänkvärd bok, som sagt, och jag tycker om att den är så koncentrerad. Jag upplevde boken som väldigt kort, faktiskt. Jag blev förvånad när jag såg att pappersboken är på dryga 250 sidor för det här känns mer som en kortroman i och med att boken inte innehåller så många sidospår och andra utsvävningar. Sådant gillar jag!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort och koncentrerad roman som väcker många moraliska frågor och tankar kring barn och tro.

    Betyg: 3+ flyglar av 5.

    Domaren av Ian McEwan
    Domaren av Ian McEwan

    Om Ian McEwan och Domaren

    Ian McEwan (född 1948) är en brittisk författare. Han debuterade 1975 med novellsamlingen First love, last rite. Sedan dess har han skrivit ett stort antal böcker och kommit att bli en av Storbritanniens mest uppskattade författare. 2008 placerade tidningen The Times honom på deras lista över ”de 50 största brittiska författarna sedan 1945”. Hans senaste roman i svensk översättning är Domaren, som kom 2015. Ian McEwan har en hemsida och en fansida på Facebook.

    Originalets titel: The children act (engelska).
    Översättare: Niclas Hval.
    Uppläsare: Kristina Adolphson.
    Utgivningsår: 2014 (första brittiska utgåvan, Random house), 2015 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Brombergs).
    Antal sidor: 257 (ca 7 h lyssning).
    ISBN: 9789173376594, 9789173377652.
    Andras röster: Bokboxen, Dagensbok.com, Lottens bokblogg.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Fiona Maye är hovrättsdomare specialiserad på familjerättsfrågor och dömer i fall där man måste prioritera mellan barns välfärd och religiösa fri- och rättigheter. Hennes professionella framgångar förmörkas dock av att hennes barnlösa äktenskap håller på att gå i kras.

    Fionas man har bett henne att överväga ett öppet äktenskap och har efter flera uppslitande bråk flyttat ut ur deras hem. Fiona flyr in i sitt arbete och fördjupar sig i ett svårt fall där ett sjukhus vill ha hennes tillstånd att genomföra en livsavgörande blodtransfusion som en ung man vägrar eftersom han är ett Jehovas vittne. Mötet med ynglingen utlöser en händelsekedja där Fiona tvingas välja mellan liv och död och samtidigt fundera kring sina egna prioriteringar i livet.

    Domaren är en lika underhållande som välskriven roman där Ian McEwan lyckas koka ner moraliska frågor till en riktigt spännande och fartfylld berättelse.”


  • Läsarfavoriter ger gamla bestsellers en ny chans

    Läsarfavoriter ger gamla bestsellers en ny chans

    Jag såg att Akademibokhandeln har börjat med något som de kallar för Läsarfavoriter. Medlemmarna i deras kundklubb kan alltså rösta bland gamla bestsellers som har sålt slut. De böcker som får flest röster ges ut i nya pocketupplagor av Bonnier Pocket. De har redan gett ut gamla godingar som Musselstranden, Pojken som kallades Det, Ängeln på sjunde trappsteget och Målarens döttrar. Kul grej! Jag bloggade ju för ett tag sedan om några mer eller mindre nya bestsellers som fortfarande känns läsvärda, men den listan var såklart långt, långt från komplett. Det finns verkligen sjukt många läsvärda böcker som har några år på nacken. Kul att de ges en ny chans!

    Ett annat tips är såklart att gå till biblioteket! Där finns ju i princip allt!

    Musselstranden av Marie Hermanson
    Musselstranden av Marie Hermanson
    Målarens döttrar av Anna-Karin Palm
    Målarens döttrar av Anna-Karin Palm
    Pojken som kallades det av Dave Pelzer
    Pojken som kallades det av Dave Pelzer
    Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt
    Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt

    Visst är framsidorna snygga förresten? Jag tycker om att de inte är överarbetade, utan att man helt enkelt har valt ett foto som anknyter till berättelsen och petat in den i formen. Ibland behöver man inte krångla till det!


  • Halvårssummering 2016

    Halvårssummering 2016

    Men jösses! Är det redan juli?! Ja, inte när jag skriver detta, men när du läser detta. Det innebär i vanlig ordning att jag summerar årets läsning såhär i halvtid.

    Först en liten förklaring: jag tycker att det är kul med statistik, grafer och figurer, så för mig är det rena underhållningen att göra sådana här inlägg. Jag vet att de flesta avskyr att sitta med typ Excel, men jag har någon konstig grej för att hålla på och föra statistik över grejer. Jag loggar t.ex. mina springturer i en app. Och som ni ser så antecknar jag alla lästa böcker i ett Excelblad. Hehe. Jag är inte tokig. 😉 Jag har bara som största intresse att typ sortera saker (true story). 😉

    Det om det.

    Hur mycket har jag läst egentligen? Svar: mer än jag trodde! Jag har läst så mycket mediokert i år att jag inte har någon direkt känsla av att ha läst så mycket, men jag har tydligen satsat på kvantitet snarare än kvalitet i år. 😉 Trots allt. 🙂 I mars hade jag någon slags svacka (förmodligen läste jag någon rejäl tegelsten), men i övrigt har jag läst med ett bra tempo, både ljudböcker, e-böcker och pappersböcker.

    Antal lästa böcker januari - juni 2016
    Antal lästa böcker januari – juni 2016

    Betygen fördelar sig såhär just nu:

    Betygsfördelning januari - juni 2016
    Betygsfördelning januari – juni 2016

    Jag skulle gärna ha läst lite fler fantastiska böcker, men jag har ju åtminstone inte råkat läsa allt för många usla böcker.

    Några grejer är precis som vanligt när det gäller min läsning.

    Till exempel läser jag mest kvinnliga författare:

    Könsfördelning januari - juni 2016
    Könsfördelning januari – juni 2016

    Och tycker att 300-400 sidor är en bra längd på en bok:

    Sidantal januari - juni 2016
    Sidantal januari – juni 2016

    Och läser böcker från rätt spridda årtal (fast i år har jag läst förvånansvärt många nyutkomna böcker):

    Utgivningsår januari - juni 2016
    Utgivningsår januari – juni 2016

    En grej som dock är totalt annorlunda i år jämfört med hur det brukar vara är att jag inte har läst så många svenska böcker! Jag fattar inte vad som händer. Jag brukar läsa SÅ mycket svenskt. Det är kul att se att det har svävat iväg på det här sättet utan att jag har gjort något medvetet val att försöka läsa fler böcker i översättning.

    Ursprungsland januari - juni 2016
    Ursprungsland januari – juni 2016

    ”Resten av världen” fördelar sig såhär:

    Urspungsland (förutom Sverige) januari - juni 2016
    Ursprungsland (förutom Sverige) januari – juni 2016

    Nu till det kanske mest intressanta: Vilken bok har varit bäst?!

    Det kan jag svara på omedelbart och direkt och utan tvekan: Den andra kvinnan av Therese Bohman.
    Vid sidan av den: Vid varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist och De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.
    Och i feelgoodgenren: Stora små lögner av Liane Moriarty.

    Den andra kvinnan av Therese Bohman
    Den andra kvinnan av Therese Bohman

    Får se vad resten av året bjuder på!


  • Kitschiga vykort #tbt

    Kitschiga vykort #tbt

    Det är torsdag och idag tar jag mig tillbaka till 2007. Idag för 9 år sedan hade jag precis läst/bläddrat i boken Kitschiga vykort, som är fylld av vykort från 50- och 60-talen. Det är så kul med den här typen av böcker! Vykorten säger mycket om hur samhället såg ut då och vad man var så stolt över att man tyckte att det borde lyftas fram på vykort. Leta upp den här boken på biblioteket vet jag! Och inspireras till att skicka ett vykort från din egen semester. Det är helt otroligt vilka fula, knäppa och märkliga vykort som finns till salu där ute. Jag har sett några riktigt märkliga från mitt eget Umeå. Någon borde sätta samman dem till en bok över vår tid. Trots att vykorten väl närmast är utdöda nu så finns de faktiskt fortfarande och de är inte mycket ”bättre” än de som fanns för 50 år sedan. Här hittar du mitt inlägg från 2007.

    Kitschiga vykort av Marika Stolpe
    Kitschiga vykort av Marika Stolpe

     


  • 10 anledningar att läsa pappersböcker

    Jag tjatar ofta om e-böcker och har t.ex. skrivit ett inlägg där jag listar ett gäng anledningar till att läsa e-böcker. I rättvisans namn tänkte jag idag följa upp med anledningar till att läsa pappersböcker. 😉 De har ju faktiskt också sin charm, tro det eller ej. 😉

    Tegelstenar
    Tegelstenar
    1. Du kan inreda med böcker. Det här kan i och för sig lika gärna vara en nackdel, för de flesta av oss har ju knappast plats för kopiösa mängder av böcker, men om man nu råkar ha det så finns det väl inget lyxigare än att inreda med en massa, massa böcker. Om du frågar mig. 🙂 Har man inte plats för många böcker kanske utvalda böcker kan göra jobbet. Jag personligen tycker att det är superspännande att kolla in folks bokhyllor när jag är på besök. Folk borde visa upp mer böcker hemma!
    2. Det är roligare att ge bort en vacker pappersbok än en e-bok. Hur ger man bort en e-bok liksom? I ett mejl? Jag skulle i och för sig bli glad för en e-bok, men ändå.
    3. Man kan dela och ge vidare. Har du läst en bra bok som du inte har plats för? Ge bort den eller ställ den på en byteshylla! Någon annan kanske blir glad!
    4. Du kan anteckna och göra hundöron. Det kan du i princip göra i en e-bok också, men jag tycker på något sätt att det är enklare med en pappersbok (och roligare att gå tillbaka till). Nu gör jag i och för sig bara sådant med fackböcker, men ändå. Jag tilltalas av tanken på att läsa långsamt och stryka under viktiga eller fina formuleringar.
    5. Du minns mer. Forskning visar att det är enklare att minnas texter lästa på papper. Troligen spelar det in att bläddrandet och möjligheten att enkelt kunna se hur mycket som är kvar, gör att man upplever boken på ett annat sätt än om man läser samma text på en läsplatta.
    6. Du behöver inte bekymra dig om laddning. Nu behöver inte läsplattor laddas speciellt ofta, men ändå – pappersböcker behöver faktiskt ingen sladd alls!
    7. Du kan läsa i badkaret utan att vara nervös. Eller ja, man får väl vara rädd om pappret ändå. Men generellt sett kanske man kan unna sig lite mer slit och släng med pappersböcker, särskilt pocket, som inte kostar så mycket.
    8. Det är billigt. 1000 kr kan man göra mycket roligt för istället för att köpa en läsplatta. Pappersböcker finns på biblioteket (precis som e-böcker, men de måste man ju läsa på någon form av enhet ändå).
    9. Du kan skylta med vad du läser. En del böcker kanske är mer skrytiga än andra, i och för sig, men nog kan det addera något till ens personliga varumärke om man sitter med en creddig bok i kollektivtrafiken? 😉
    10. Pappersböcker känns och doftar lyxigare. Ofrånkomligt. Pappersböcker har en bättre känsla.
    Bokhylla
    Bokhylla

    Det var allt! Jag kommer inte på en enda mer. Gör du?


  • Dvärgen Gustaf av Bodil Malmsten

    Dvärgen Gustaf av Bodil Malmsten

    Dvärgen Gustav är Bodil Malmstens egensinniga debut – en poesisamling om en cirkus och dess invånare.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Dvärgen Gustaf är Bodil Malmstens debutdiktsamling från 1977 och det är också den inledande delen i samlingsvolymen Samlade dikter. För mig är det här den andra bekantskapen med Bodil Malmstens poesi. Jag har läst och njutit av hennes romaner och loggböcker, men hennes dikter kom jag inte i kontakt med förrän jag läste det som kom att bli hennes sista dikt: Det här är hjärtat. Det här är hjärtat är smärtsam och fylld av sorg. Dvärgen Gustaf är en helt annan berättelse, även om Malmstens sätt att skriva helt klart känns igen. Det finns en lekfullhet och exakthet i språket som är svår att ta miste på. Hennes iver att plocka in samtidsreferenser och kommentera samtiden känns också igen.

    I Dvärgen Gustaf kretsar dikterna kring en cirkus, där Dvärgen Gustaf styr medan loppor, jättedamer och lindansöser rättar sig, förälskar sig, blir sårade. Dvärgen Gustaf innehåller en del brännande, ilskna och ibland sorgliga dikter, men inramningen blir något helt annat än i Det här är hjärtat eftersom det inte är lika uppenbart personligt och nära författaren själv, utan kretsar kring de här karaktärerna som Malmsten målar upp. För mig blir det därför mer svårläst, särskilt eftersom jag är ganska ovan vid att läsa poesi.

    Jag tycker ändå att det har varit jättekul att få läsa Malmstens debut. Det känns fantastiskt också att hon fick debutera med någonting så udda som en diktsamling om en dvärg på cirkus. Det krävs en Malmsten för att lyckas med ett sådant projekt. Den som inte skriver såhär skickligt skulle aldrig få ge ut en sådan här bok, om jag får gissa.

    Faktum är att knappt Malmsten lyckades bli utgiven. Hon skriver i bland annat Så gör jag och i sin biografi Mitt första liv om att Dvärgen Gustaf inte togs emot väl i pressen och att lektören som läste manuskriptet på förlaget rekommenderade att boken inte skulle ges ut. Förläggaren propsade på att den skulle ges ut ändå. Bra! Jag älskar att egensinniga och ovanliga böcker får nå ut till läsare.

    ”Sedan jag gråtit färdigt
    och hatat undan
    sedan jag stängt in mej
    och rivit mina staket
    sedan jag förlåtit mig mina synder
    och beslutat ta mig
    som jag är
    sedan jag slängt mina klänningar
    och förolämpat mina vänner
    sedan jag rivit Gustafs porträtt
    och slutat se
    med hans ögon
    börjar jag från början”

    Ut Dvärgen Gustav av Bodil Malmsten

    Dvärgen Gustav

    Dvärgen Gustaf gavs ut av Bonniers 1977 och finns också i samlingsvolymen Samlade dikter, utgiven av Albert Bonniers förlag 2016. ISBN: 91-0-041910-9, 9789100158187.

    Bodil Malmsten

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner! och den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008.


  • Bokklubb! Snart läser jag Tiden läker inga sår

    Bokklubb! Snart läser jag Tiden läker inga sår

    Vi har haft bokklubbsträff på jobbet igen! Den här gången saknades det inte boktips, kan man ju säga. Vi brukar skriva upp boktips på en tavla och sedan rösta fram några böcker att diskutera till nästa gång. Den här gången rymdes knappt titlarna. Flera var böcker som jag redan hade läst, som briljanta Allt jag inte minns och Det är något som inte stämmer. Jag hoppas att många av mina kollegor tar chansen och läser dem. 🙂 En annan redan läst bok, som faktiskt blev en av de två som vi röstade fram, är Alla borde vara feminister. Får se vad de andra tycker om den!

    Själv tänkte jag läsa den andra framröstade boken: Tiden läker inga sår. Det är alltså inte Tilde de Paulas biografi med samma namn det gäller utan en feelgoodberättelse om tre f.d. barndomsvänner som på ålderns höst måste träffas igen. Jag tror att den kan vara spännande och mysig. Har du läst?

    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand