Jag frågade och fick ett svar.. Nästa bok blir alltså Berättelsen om Pi!
Förresten. Visst kan det inte vara en slump att en bild, mycket snarlik framsidesbilden (det finns en bild i det här blogginlägget t.ex. ), flimrar förbi i en sekvens i filmatiseringen? Jag tänkte verkligen på det när jag såg filmen och jag gillar tanken på att ett bokomslag får färga av sig på filmatiseringen.
Motsatsen gäller också: jag tycker verkligen, verkligen inte om framsidor med motiv från filmatiseringar! Det är SÅ trist och känns som ett billigt knep för att försöka sälja något som tydligen inte är läsvärt i sig självt, utan behöver en film för att bli något… Urr.
Att Hjalmar Söderberg hör till mina favoritförfattare är ingen hemlighet, men jag har faktiskt läst hans böcker utan att bekymra mig särskilt mycket om vem han var som person.
I höst utkommer en bok om hans första fru, Märta Söderberg, och relationen med Hjalmar. Den har undertiteln En äktenskapskatastrof.
Ja, herregud. Jag tycker att Söderberg är helt bländande. Han skriver lätt, koncentrerat och gripande. Hans noveller är särskilt fantastiska. Men som person var han uppenbarligen allt annat än beundransvärd. Bokens baksidestext berättar:
”Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohet. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans förläggares och läkarvänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon.”
Helt sjukt!! Jag vet inte om jag pallar att läsa det här. Jag vill verkligen kunna fortsätta njuta av Söderbergs böcker; om man nu kan frikoppla person och konstnärliga gärning..? Sådant där är alltid svårt! Ibland kan man ha överseende med att människor har betett sig skumt, men kanske mest varit ett barn av sin tid (som Selma Lagerlöf och hennes åsikter om rasbiologi…). Vad som ursäktar Hjalmar Söderberg vet jag inte… Blä. Känner mig så besviken nu..! Hur kan man skriva en bok som Den allvarsamma leken eller Doktor Glas och samtidigt vara en idiot? Förklara för mig!!
Det är förvånansvärt att jag läser så få noveller från förlaget Novellix, för varje gång de släpper någonting nytt så blir jag väldigt peppad på att läsa. De lyckas allt som oftast hitta intressanta och lockande författare. Den här gången är inget undantag. Jag menar: John Ajvide Lindqvist! Helena von Zweigbergk! Två av mina favoriter när det kommer till att tränga in i människans psyke och gripande skriva om deras känslor och relationer. Och framsidorna! Jag gillar sällan framsidor med fotografier, av någon anledning, men de här riktigt lyckade och stämningsfulla.
Nu har Novellix dessutom släppt en extra kvartett med facknoveller. Det är ett koncept som känns helt nytt och som jag verkligen är peppad på att kolla in. Jag läser en och annan populärvetenskaplig artikel och tycker att det är kul läsning, men de här facknovellerna känns som något nytt. Jag antar att de är lite att betrakta som essäer? Inte minst känns De är vi högaktuell. Baksidestext:
”Hur kan jag, som tolerant medmänniska, hasta förbi tiggaren i tunnelbaneuppgången utan att möta hennes blick? Under vilka omständigheter är vi mer eller mindre toleranta? Hur formas de individer som öppnar dörren för medmänniskor i nöd, när de flesta andra vill stänga den eller helt enkelt tittar åt ett annat håll? Att se närmare på vad som gör oss till toleranta eller intoleranta medborgare är viktigt i skapandet av ett öppet och inkluderande samhälle. Men det ställer oss också inför frågor om oss själva, frågor som inte alltid är lätta att besvara.”
Ja, nu måste jag verkligen börja läsa de här novellerna som jag så ofta skriver om…
Den här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre bra böcker med verb i titlarna! Här finns det nästan ett oändligt antal titlar som passar in, men jag tar tre som jag läst nyligt.
Jag heter inte Miriam är en av årets bästa böcker. Boken handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag råkar berätta det hon har hållit hemligt i alla år: att hon är rom. En mycket gripande bok om romers situation och förintelsen.
Som tredje bok tar jag Min mormor hälsar och säger förlåt. Roligt, träffsäkert och fint om en tjej som förlorat sin mormor och som nu är på den skattjakt som mormodern anordnade innan hon gick bort.
Så blev det äntligen min tur att föreslå böcker till bokcirkeln. Jag säger äntligen, för i och med att vi är 6 bokcirklare och vi turas om att föreslå böcker, så går det ju rätt många månader mellan gångerna. Det är ju alltid roligt att läsa något man är extra sugen på och alltså har föreslagit själv.
Som vanligt tog jag några titlar jag redan har hemma. De är rätt slumpvis plockade, men jag försökte ta något som kändes lagom långt (ca 250-500 sidor) och så tog jag bara skönlitteratur som inte är del i någon serie. Ett krav är också att böckerna ska finnas tillgängliga som pocket. Till slut blev det dessa:
Zack jobbar på en speciell utredningsenhet för grova brott, men på kvällarna lever han ett annat liv. Då hänger han med vänner som inte lever enligt lagboken och droger är ingen ovanlighet.
Det här är Kallentofts och Luttemans första bok om Zack; en serie de kallar Herkulesserien, vilket syftar på att boken och de planerade kommande delarna är inspirerade av Herkules stordåd (det här läste jag i baksidestexten och hade faktiskt ingen aning om medan jag lyssnade!). Det är dessutom deras första boksamarbete och det första jag läser av författarna. Jag har faktiskt ingen vidare koll på deras övriga böcker, men Kallentoft är ju en populär deckarförfattare och Lutteman har bl.a. skrivit Patrik Sjöbergs biografi.
I den här boken utreder Zack och hans kollegor en serie mycket grova brott: fyra asiatiska kvinnor har hittats döda i en lägenhet och spåren efter deras mördare leder till en salong för thaimassage. De tar in salongens ägare till förhör, men hon är mycket fåordig. Kort därefter dumpas salongsägaren av utanför akuten. Hon är stympad och allvarligt skadad – tecken tyder på att hennes ben har blivit avslitna av vargar. Så fortsätter jakten på mördarna och den som utsatt salongsägaren för en sådan grov hämnd. För Zack blir det svårt att hålla ihop. Han har svårt att sova, drogerna håller honom vaken, och han blir mer och mer sliten medan jakten pågår och fallet blir mer och mer krävande.
Det är rått och med bitvis lite väl grova våldsscener, faktiskt. Men visst är det spännande och som spänningsroman är det också underhållande. Jag vet inte om jag kommer orka med ytterligare nio böcker i samma serie, men i genren tycker jag faktiskt att det här var en riktigt bra bok. En och annan deckarklyscha finns här (verkligen!), men jag har överseende! När jag läste om Herkuleskopplingen kunde jag till och med köpa det bisarra med att bussa vargar på människor.
Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är NT och Deckarhuset.
Den här veckan handlar Tematrio om långa titlar. Berätta om tre böcker med lång titel.
En riktigt lång titel är titeln till Joyce Carol Oates ungdomsroman Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg. Oates hör till mina favoritförfattare, men jag gillar henne mer i hennes tegelstenar riktade till vuxna, för där hinner hon gå på djupet. Hon skriver väldigt bra och berörande; ofta om kvinnor i knepiga situationer. Efter kraschen… är också bra, men den är inte speciellt lång. Handlingen kretsar kring Jenna, som precis har förlorat sin mamma i en bilolycka.
En annan lång titel är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Fast vid det här laget kan man ju säga ”Hundraåringen” och lita på att folk vet vilken bok man syftar på. Det är ju verkligen en läst och spridd och igenkänd bestseller.
Som tredje bok tar jag Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Boken har en autistisk pojke i huvudrollen och boken känns väldigt övertygande i sin skildring av hans tillvaro. Läsvärd!
Jag hade kunnat räkna upp tio titlar till, men jag lär väl hålla mig till tre! Författare verkar ha en förkärlek för långa titlar. Jag kan föredra det framför korta rackare, faktiskt, men det gäller ju att de går att komma ihåg. Vilket man väl gör ändå, på sitt sätt.
”Ingen kommer ihåg att boken med kastanjetiteln heter Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, vilket bevisar att en titel kan fungera utan att någon vet hur det går till.”
Jag har shoppat lite böcker igen. Jag ska till New York i höst och tyckte att det kunde vara kul att ha en guidebok. Egentligen är jag lite skeptisk till guideböcker, för det känns som att innehållet allt som oftast är köpt… Eller som att det helt enkelt är för självklara tips, så att det inte känns speciellt meningsfullt att läsa dem. Det man egentligen vill ha är ju personliga och bra tips och sådant kanske man med fördel kan hitta på bloggar och forum på nätet.
Min senaste nöjesresa var när jag och en kompis åkte till Berlin för några år sedan. Då passade jag på att läsa några essäer av Carl-Johan Vallgren och så läste jag Folke Schimanskis otroligt ambitiösa historiebok Berlin: en stads historia. Bra böcker, båda två! Jag tyckte särskilt mycket om Berlin: en stads historia, även om jag inte hann med att läsa den innan resan. Ingen av böckerna läste jag som en guidebok, men det var fina böcker för att få lite känsla för staden. För länge sedan var jag och mamma i Paris och då var det kul att ha läst Anna-Lena Brundinsbok om Montmartre innan. Jag gillar personliga böcker som inte är renodlade guideböcker!
Men nu ska jag alltså testa det här med riktiga guider. Jag har hört lite här och där att Lonely Planets guider är bra, så jag hoppas på det. Det här är en helt ny utgåva, så jag hoppas den känns aktuell. Jag tänkte också låna böckerna Ett annat New York och Ett annat Manhattan, som är skrivna av personerna bakom bloggen Ett annat New York.
Någon av mina läsare kanske också har lite New York-tips att dela med sig av? =)
Utöver guideboken klickade jag hem några pocket också. Ser särskilt fram emot att läsa Americanah!
Det är kanske lite sorgligt att sommaren är slut (här i Umeå är hösten definitivt en realitet nu!), men utöver höstens nyheter kan man ju alltid glädjas åt att SVT:s litteraturprogram, Babel, har dragit igång igen! I söndagens säsongspremiär pratade t.ex. John Ajvide Lindqvist om sin nya skräckroman, som jag ju är hemskt peppad på att läsa! Ajvide Lindqvist hör ju till mina favoriter… 🙂 Den här säsongen är det också små ”Hemma hos”-reportage, vilket är ett kul inslag. Se på SVT Play om du inte kollat redan! 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
