En man som heter Ove kommer som film! Det känns inte som en överraskning direkt. Inte heller är det överraskande att Hannes Holm ska regissera och att premiär beräknas till juldagen. Det här är en typisk juldagenfilm, måste man väl säga, en sådan där film som hela familjen går och ser. Återstår bara att se om det blir Robert Gustavsson eller någon annan i huvudrollen. 😉
Jag såg att det kommer en ny deckare från Jens Lapidus nu i sommar. Jag vet att det är lite.. delade meningar om hans Stockholm noir-böcker (sågningen av Livet deluxe i DN är rätt kul...), men jag gillar faktiskt de två första böckerna (Livet deluxe har jag inte läst ännu). Jag tyckte också hemskt mycket med novellen Heder, som jag läste rätt nyligt. Jag tycker att Lapidus skriver övertygande om den undre världen och Heder känns som ett trovärdigt och bra porträtt av att komma ut ur fängelset.
Hans nya bok heter Vip-rummet och beskrivs såhär:
”Möt Teddy och Emelie, ett omaka radarpar med kass personkemi.
Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.
Emelie är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.
Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.
Emelie vill upp och Teddy vill bli av med sina skulder. Hon har valts för att hon är kompetent och plikttrogen, han har valts för att … ja, varför? Uppdragsgivaren vet något om Teddy som ingen annan känner till.Och kidnapparnas tålamod rinner undan som sand i ett timglas. ”
Jag ser fram emot den här! Fast som ni kanske anar kommer det nog dröja innan jag påbörjar läsningen av den här nya serien.. Jag har ju inte läst klart Stockholm noir ännu…
Framsidan tycker jag, ärligt talat, är bland de fulare jag sett… Faktiskt. Men det finns ju en och annan god bok som gömmer sig bakom riktigt dåliga framsidor…
Tre frågor:
1. Hur många böcker har du igång samtidigt?
2. Hur många outlästa böcker har du hemma?
3. Hur väljer du ut vad du ska läsa härnäst?
Jag har insett att jag har betydligt många fler outlästa böcker än vad jag trott… Det är inga sjuka mängder (med bokbloggarmått mätt, såklart ;)), men börjar närma sig 100… Ca en tredjedel är e-böcker, som ligger och gömmer sig i min platta så att man lätt glömmer bort att de finns. Och tyvärr är det vissa titlar som liksom alltid hamnar längre bak i kön. Jag prioriterar att läsa bokcirkelböcker och bibliotekslån framför andra och sedan kommer t.ex. recensionsexemplar (tar dock ej emot sådana längre, normalt sett, främst för att jag inte hinner läsa). Jag har insett att jag måste byta strategi. Bokcirkelböcker och lån som snart måste tillbaka får gå före, men i övrigt kommer jag slumpa fram böcker framöver.
Jag har också insett att det trots allt är lite bökigt att ha runt 6 böcker igång samtidigt. Mest för att jag typ aldrig är hemma. Det finns böcker som jag sällan har chansen att läsa eftersom jag så sällan har dem med mig.
Nu kommer jag försöka minska ned till att bara ha 1-2 böcker igång samt 1 ljudbok och 1 e-bok i mobilen. Får se vad det här kommer leda till… Tro inte att det finns böcker här hemma som jag inte vill läsa, men ni vet: har man t.ex. Nyckeln eller en bok av Joyce Carol Oates hemma så läser man ju såklart dem före någon pocket som har stått i hyllan i typ fem års tid. Nu tror jag att det kommer att bli en ganska frisk och bra blandning i läsningen.
Just nu läser jag:
Kärlek, vänskap, hat – Alice Munro (bokcirkelbok)
Brinnande livet – Alice Munro (inbunden bok som jag varit peppad på att läsa sedan jag fick den i november)
Varför håller man på? – Fredrik Sjöberg (essäer jag haft i hyllan i typ tusen år. Slumpade faktiskt fram den här om veckan ;))
Delhis vackraste händer – Mikael Bergstrand (e-bok i mobilen. Fram till nyss hade jag den i plattan, men lånet gick ut, så jag tog den i mobilen nu för att kunna läsa ut den… Den är ”typ en bokcirkelbok” eftersom vi tog upp den i jobbets bokklubb, men vi brukar liksom inte diskutera böckerna så jag behöver egentligen inte läsa den, eller vad man ska säga)
MemoRandom – Anders de la Motte (ljudbok)
Kanada – Richard Ford (e-bok i mobilen)
(jättedålig idé att fota böcker i ett fönster, men det kändes så roligt att det för en gångs skull är.. sol!)
Byter ni böcker idag? Det är Stora bokbytardagen! Själv är jag helt sämst på att byta. Dels för att jag egentligen inte har så våldsamt mycket böcker. Dels för att jag är fäst vid de böcker jag har (de flesta har jag t.ex. fått i present). Så nej, jag byter ingenting idag… Men jag gillar såklart tanken på att böcker kan få bli lästa flera gånger, för oftast så blir det ju bara en genomläsning och sedan står de och samlar damm i en hylla…
Veckans Tematrio uppmanar till att berätta om tre fängslande familjekrönikor.
En självklart och helt bländande familjekrönika är Andarnas hus, som kretsar kring familjen Trueba: den klärvoajanta Clara och hennes barn och barnbarn. Samtidigt berättas också Chiles blodiga historia.
Vägen mot Bålberget kanske inte är en släktkrönika, eller också är det just det den är. Boken rör sig från 1600-talet, där läsaren får följa Malin, en av alla de kvinnor som anklagas för att vara häxa, och till relativ nutid, där en kvinna börjar intressera sig för släktforskning. Boken är lite av en tegelsten, men är verkligen berörande och intressant och författaren gör snygga kopplingar mellan tiderna hon skildrar.
Som tredje bok väljer jag Arseniktornet. En fin bok om några livsöden! Malie, som ville bli skådespelare, men fick ge upp det för ett äktenskap. Dottern Rudy, som alltid hamnar i skottlinjen för mamman. Och Therese, Rudys dotter, som undrar vem hennes mormor egentligen var.
I söndagens DN bjöds det på en lång intervju med Lena Andersson, författare till Augustprisbelönade Egenmäktigt förfarande. Där berättar Andersson att en uppföljare är planerad till i höst. Det kanske inte har varit en hemlighet, men det var första gången jag läste om det i alla fall.
Jag tyckte väldigt mycket om Egenmäktigt förfarande, men måste säga att den inte kändes direkt lättläst. Boken kändes enormt genomarbetad och skildringen av vad kärleken kan göra med oss kändes oerhört insiktsfull. Men språket flödade inte direkt fram med lätthet, utan det krävdes en del tankearbete medan man läste. Nåja. Jag ser fram emot uppföljaren. I den nya kommer det tydligen handla om en relation som faktiskt blir av. Kan bli intressant!
Hur gammal tänker ni att romanens Ester är förresten? Jag tänkte mig att hon är ungefär i 30-årsåldern, som jag själv, men jag läste någonstans att hon är medelålders? Det spelar knappast någon större roll för berättelsens skull. Måste ändå säga att jag blev väldigt.. förvånad! Som läsare lägger man väl alltid lite av sig själv i en berättelse. Det är väl ofrånkomligt… Och trots allt så ges inte många faktadetaljer om Ester i boken, så man får väl fylla ut en hel del själv.
Jag kan nästan ingenting om Första världskriget. Det enda jag minns från skoltiden är mordet på Franz Ferdinand (fast jag känner till mer om popgruppen med samma namn än den här händelsen, jo, det är tyvärr sant), skyttegravar och att Tyskland åkte på en rejäl smäll. Nu har jag alltså utökat min kunskap med denna 21 h (!) långa ljudbok om Första världskriget. Peter Englunds ambition är att berätta om kriget utifrån några livsöden, snarare än att försöka presentera någon slags heltäckande fakta. Trots detta upplever jag boken ungefär som en faktabok i alla fall. Det märks nämligen att Englund har haft stora ambitioner med den och väldigt gärna velat återge så riktiga uppgifter som möjligt. Det är också verkliga personer han skriver om. Personer som idag inte är kända, men som i allra högsta grad drabbades av Första världskriget. Mycket information om diverse detaljer flimrar alltså förbi och det finns generöst med fotnoter.
Ska jag vara ärlig har jag fortfarande inte lärt mig mer om Första världskriget på så sätt att jag skulle kunna ställa mig upp och redogöra för förloppet och de inblandade och vad som hände kronologiskt. Däremot har jag lärt mig mycket mer om vad Första världskriget faktiskt gjorde med människorna: de unga pojkarna som gav sig ut i kriget med en naiv dröm om att bli en krigshjälte, sjuksköterskorna som försökte lappa ihop hopplösa skador och så vidare och så vidare. Jag har lärt mig alla möjliga detaljer, som att det fanns soldater som gned in sig med andras människors var för att de skulle diagnosticeras med veneriska sjukdomar och slippa fronten, eller som att hästarna led större förluster än människorna i det här kriget. Ja, och mycket mer såklart.
Det här har inte varit den lättsammaste och mest avkopplande lyssning jag haft, men låt gå. Jag imponeras över hur heltäckande Englunds bok faktiskt känns och tycker att han har fått ihop det väldigt bra. Möjligen hade boken gjort sig ännu bättre i pappersbokform, då det alltid krävs lite extra koncentration att lyssna och jag därför nog har tappat lite här och lite där.
Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD och Aftonbladet.
Jag köpte en bokpresent här om dagen och lät Kristian Gidlunds I kroppen min få följa med som en present till mig själv. Jag tror det är ett stycke stark läsning. Verkligen. Jag lyssnade för övrigt på Värvetintervjun med Gustav Norén här om dagen. Han kände ju Kristian Gidlund privat och kanske var det intervjun som omedvetet gjorde att det blev just Gidlunds bok som jag klickade hem.. Det finns även en intervju med Kristian Gidlund, för den som missat.
Jag såg att Per Olov Enquists Liknelseboken, som ju var en sådan snackis förra året, har kommit ut i pocket. Jag fascineras över hur ofta pocketframsidorna är mycket, mycket, mycket, mycket snyggare än framsidorna till de inbundna utgåvorna. Jag har knappt varit med om att det motsatta har inträffat, det vill säga att den inbundna boken har snyggare formgivning… I och för sig brukar Penguin återutge diverse klassiker i vrålsnygga, inbundna utgåvor, men om man ska jämföra förstautgåvor och pocket så är pocket, generellt, en vinnare, om ni frågar mig.
Det gäller särskilt Gargoylen, som är riktigt urtrist i den svenska, inbundna utgåvan, men som i pocket är en riktig lyxvariant med ”brända” sidor. Det gäller också den urtråkiga Paradisträdgården, som är mycket piggare och fräschare i pocket. Det finns många fler exempel… Och det senaste tycker jag är just Liknelseboken, som ju är så allmänt ofräsch i den inbundna varianten att jag inte skulle vilja läsa den utan omslag. Pocketen är däremot rolig och snygg och lockar till läsning.
Pocketutgåvan av Gargoylen saknar jag bild på.. Men den finns förevigad hos Nobelprisprojektet.
