Jag fick hem Nyckeln samma dag som den kom ut, men har inte läst den förrän nu. Det beror inte bara på tidsbrist, utan också på faktumet att jag inte velat att den här fantastiska trilogin ska ta slut!
Apokalypsen närmar sig och de kvarvarande medlemmarna i Cirkeln, den grupp med utvalda häxor, som är de enda som kan förhindra jordens undergång, börjar nu få ont om tid för att förbereda sig för sitt uppdrag; ett uppdrag de i mångt och mycket inte vet vad det kommer att gå ut på. Kanske är de inte ens så unika och outbytbara som de tror. De enda de har att förlita sig på är Beskyddarna, som lever i ett slags mellanland mellan livet och döden, och som säger sig kunna se in i framtiden. Men är Beskyddarna verkligen att lita på?
Den avslutande delen i Engelsforstrilogin är en lättläst tegelsten på drygt 800 sidor. Man bara plöjer sidorna; lika mycket för spänningens skull, som för att få läsa om Cirkelmedlemmarna och deras liv. Liksom i tidigare böcker prickar författarna verkligen in hur livet kan vara i gymnasieåldern och de tankar och känslor som kan virvla omkring i den åldern. Det är kärlek, ensamhet, vänskap och olycklig kärlek, om vartannat. De karaktärer man inte känner igen sig i, känner man igen som personer man träffat under sin egen skoltid. Det är på pricken, inte bara livet som tonåring, utan också livet i allmänhet i en liten avfolkningsbygd där alla längtar bort och allt känns futtigt.
För min del spelar det i princip ingen roll att det här främst är en fantasyroman. För mig är det personporträtten och beskrivningen av den gamla bruksorten som verkligen fastnar och där författarna känns särskiljt briljanta. Men självklart finns det stora kvalitéer i själva fantasyberättelsen; berättelsen om att avvärja apokalypsen. Det är inte alltid sådär spännande så att man jagar fram över sidorna tillsammans med karktärerna, även om det verkligen accelererar mot slutet, utan mer frågar man sig vad allt betyder och vad det hela går ut på. Berättelsen ringlar sig fram och följer ingen rak väg. Det finns inga självklarheter i vad som kommer att hända sedan och vad som är den rätta vägen. I takt med att cirkelmedlemmarnas relationer ändras, ändras också förutsättningarna för deras uppdrag. Allt hänger ihop. Allt är snyggt.
Jag tycker att det här är fantastiska böcker, alla 3 plus bonusboken med serier. Berättelser från Engelsfors har jag faktiskt läst om under tiden jag har haft Nyckeln på gång. Den gjorde sig nästan ännu bättre nu, särskilt med alla smygglimtar som sedan får sitt svar i Nyckeln.
Nyckeln är underbar och briljant och en fantastisk avslutade del i trilogin. Kan inte säga så mycket mer än så.
Veckans tema hos Tematrio är klassiska kvinnor. Med andra ord: ”Berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor”. Som alltid blir det lite godtyckligt när jag ger mig på att avgöra vad som är en ”klassiker”. För mig räcker det oftast gott att boken inte är helt ny och att den fortfarande blir läst.. 😉
Cora Sandel tycker jag är en typisk ”klassisk kvinna”. Hennes böcker om Alberte är fantastiska, särskilt den första boken i trilogin, där Alberte fortfarande lever med sin familj i nordnorge. Hennes mor vill att hon ska vara en vacker dotter som med glädje utför hushållsbestyr, men Alberte vill något annat och längtar ut och bort.
Jane Austen skriver också odödliga böcker om kvinnors liv. Särskilt gillar jag Förnuft och känsla, som både är rolig och gripande. Jag blir alldeles förskräckt av att läsa de här böckerna och få en inblick i hur det var att vara en societetstjej – att ha det där lilla, lilla fönstret då man fortfarande är ung och attraktiv och har möjlighet att hitta den där mannen som ska trygga ens framtid och ställning. Maktlösheten, utsattheten! Och så sjukt tråkigt de har hela dagarna!
Som tredje författare tar jag en svensk, klassisk kvinna: Selma Lagerlöf. Ärligt talat tycker jag att hon är lite ojämn. Det övergår nämligen mitt förstånd varför Gösta Berlings saga anses vara sååå bra. Däremot älskar jag Kejsarn av Portugallien och Jerusalem!
Fruktan är ett gäng skräck-, sci fi- och fantasyentusiaster som skriver noveller, bloggar och spelar in podcasts. Jag hade faktiskt inte hört talas om dem förrän jag hittade två novellsamlingar med författaruppläsningar på Spotify. Oratorium är den ena av dem och innehåller bidrag från Boel Bergman, Erik Odeldahl, Patrick Ogenstad och Martin Gunnesson. Det är lite varierande kvalitet, särskilt vad gäller själva inspelningskvalitén faktiskt, men jag tycker faktiskt att den sammantaget är riktigt bra och spännande. En del noveller är rejält läskiga på samma psykologiskt obehagliga sätt som i John Ajvide Lindqvists böcker. Annat är mer knasigt och gulligt, som i Tvättstugan, som handlar om var alla försvunna kläder egentligen tar vägen… Tror Tvättstugan är min favorit från den här samlingen, faktiskt!
Det verkar vara ett ovanligt stort intresse för årets bokrea. Både DN och Lundströms bokradio har behandlat ämnet och beskriver rean som något som bokhandlarna har stor optimism inför och som i år är ovanligt intressant med många bra titlar. Startskottet har gått idag.
Själv har jag ingenting att rapportera från denna händelse. Jag älskar böcker, men har ärligt talat ingen bra idé om var jag ska ställa dem. Det gör mig alltid lika glad att få böcker i present och dessutom får jag ibland obeställda recensionsexemplar, vilket också är trevligt. Det finns inte plats för fler böcker än dessa i mitt hem. Som vanligt lånar jag därför det mesta på biblioteket eller går på de elektroniska utgåvorna.
Ärligt talat blir jag ibland förskräckt när jag påminns om hur mycket prylar och grejer jag har. För egen del har jag inga problem att avstå från att köpa t.ex. inredningsdetaljer eller böcker, men däremot är kläder och accessoarer en… svag punkt. Inte ens folk som känner mig väl kan nog göra sig en bild av hur mycket kläder jag har, egentligen. Tro inte att jag köper grejer utan att prova eller att jag köper bara för köpandets skull. Allt i min garderob är sådant jag använder och jag rensar rätt regelbundet. Ändå bara sväller det. Det går inte alls ihop med min idé om hållbar utveckling, men det är ju så… roligt att shoppa. Att hitta något fint som liksom bara är helt rätt. Att plötsligt hitta den där kjolen man har sett framför sig i månader, men inte kunnat finna i någon butik. En del kläder blir jag glad bara av att titta på. Och ännu gladare blir man när man har dem på sig. Det sätter guldkant på vilken dag som helst när man känner sig fin.
Men platsen! Hur får man plats med allt? Och vad gör man om man en dag kommer på att man inte pallar att ha alla prylar längre? Jag gjorde en stor utrensning av hela min lägenhet förra året. Okej, det blev väl inte så mycket som hivades ändå, men jag kastade en del, sålde en del på Tradera (för typ 1000 spänn sammanlagt), lämnade in några kassar till second hand etc. Sedan blev det ändå lite skrot över. Vad gör man av dåliga DVD-filmer? En skohylla som aldrig har passat in och till slut blev förpassad till källaren? Den stationära dator som fått gå i pension? Annat av ringa värde som inte kan kastas i soprummet?
Man borde tänka efter 17 gånger innan man köper något nytt, särskilt när man köper sådant som man liksom inte förbrukar. Det är klart att det alltid dyker upp fina kaffekoppar och kaffemuggar (det är min andra svaga punkt i shoppingsammanhang, tror jag), men man byter ju i princip aldrig ut de man redan har, utan man fyller bara på. Fyller på och fyller på. Och tyvärr har väl varken fina kaffekoppar eller böcker eller min extremt stora samling av strumpbyxor något egentligt värde som ens gör att de går att sälja på en loppis. Det går inte att bli av med alla dessa prylar man har stoppat i sitt hem den dag man kanske faktiskt vill göra plats för något nytt.
Vi har väl alla våra svagheter. Böcker är inte min, även om man kanske kunde tro annat. Istället för att reatipsa skulle jag egentligen vilja uppmana till reflektion. Behöver du verkligen den där boken? Och vad skulle du göra med den om du vill/behöver göra plats för någon annan pryl?
Adam har precis avtjänat ett långt fängelsestraff och nu kommer han ut till en värld där han delvis inte känner igen sig och där den enda som kan tänka sig att hämta upp honom är hans mammas nya kille.
Jens Lapidus är ju även advokat och jag vet inte om det är det som är grejen, men när han skriver om sina kriminella karaktärer låter det så himla trovärdigt. Jag har naturligtvis ingen aning om han prickar rätt, men nog känns det som att Lapidus verkligen lyckas beskriva hur det kan vara att komma ut från fängelset och tycka att det känns ovant att kunna låsa dörren inifrån; att upptäcka att folk inte längre läser böcker på bussen, utan sitter med smarta telefoner som inte ens fanns när han åkte in – han har liksom halkat efter fullständigt.
Tyckte det här var en riktigt bra novell! Den påminner mig också om att jag borde läsa klart Lapidus Stockholm noir-trilogi.
I dessa Sotji-tider (Stavas det Sotji? Jag har noll och inget intresse för sport) är det närmast en tävlan bland offentliga personer, föreningar och medier att visa så stor öppenhet som möjligt och att så mycket som möjligt uppmärksamma HBTQ-frågor… Vilket är bra, såklart, men jag hoppas att det inte bara är PR… Lyran har passande nog låtit HBTQ vara veckans tema i Tematrio: Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema.
Jonas Gardell hör till de som länge har skrivit böcker där relationerna inte nödvändigtvis följer heteronormen. Passionsspelet är hans debut och en av hans bästa.
I Engelsforstrilogin görs det ingen stor sak av att en av kärleksberättelserna har två tjejer i huvudrollerna, även fast det råkar vara just så. Det är helt enkelt en klockren skildring av att vara (olyckligt) kär.
Som tredje bok väljer jag I väntan på liv, som också är en fantastiskt fin tonårsbok. Huvudpersonen känner sig ensam och sitter mest själv på sitt rum och drömmer sig bort. Sedan träffar hon Marta och upptäcker att hon är kär.
Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉
Det fördolda är Hjorth och Rosenfeldts debutdeckare och det första jag läser av författarduon. Den känns på väldigt många sätt som en standarddeckare, komplett med karaktärer som inte får det att funka på det privata planet och allt annat man känner igen från TV och sådant man läst tidigare.
Själva fallet kretsar kring mordet av en tonårig kille, som hittats mördad och med hjärtat utskuret. Pojken har varit mobbad, men bytt skola till samhällets (i det här fallet Västerås) lite ”finare” skola. Han verkar inte ha haft så många vänner, flickvännen som han påstås ha varit hos på mordkvällen ljuger om att de träffats och ingen runt omkring verkar direkt sörja honom. Mammans bekymmer är t.ex. i huvudsak hur mycket hon kan ta i betalt av pressen för att sälja en exklusiv intervju.
Det finns mycket i relationerna runt omkring som jag har lite svårt att köpa och även mordutredningen känns som en mindre trovärdig historia. Exempel på vad som händer i utredningen: en polis börjar privatspana eftersom han kopplas bort från fallet, en brottsplatsundersökare är så mån om att vara med där det händer att hon själv åker iväg för att göra en rättsmedicinsk undersökning, två poliser tar in en 16-åring för förhör och för att få honom att snacka så skrämmer de igång honom genom att visa bilder från fyndplatsen på kroppen och skadorna, en i utredningen ligger med flera av de som hörts om olika saker i utredningen, standardtillvägagångssättet på förhör är att poliserna hotar med att rota i vittnets privata angelägenheter för att sätta dit dem för någon småsak, vad som helst, ifall de inte pratar. Ja, det finns ganska mycket mer faktiskt, som jag skakar på huvudet åt.
Men visst, det ÄR spännande. Självklart vill man veta vem som ligger bakom mordet och därför är boken lite av en bladvändare, trots att jag tycker den är så klichéartad och dessutom saknar någon riktigt intressant och trovärdig karaktär. Den karaktär som författarna har lagt mest krut på är sexmissbrukaren Sebastian, som inte ens tillhör utredningen eller ens är polis, men som är gammal bekant med den som leder gruppen. Ett litet samtal senare så har han hux flux tagits med i arbetet. Han är för övrigt i Västerås för att göra sig av med ett hus han fått på halsen sedan hans föräldrar (som han inte sörjer det minsta) gått bort. Under utredningen tar han sig en del friheter och säger lite vad som helst som kan provocera fram den information han vill ha; ett arbetssätt som jag inte tror är så vanligt. Jag kan inte påstå att jag tycker Sebastian, heller, är en särskilt intressant eller trovärdig karaktär.
Spännande, som sagt, men ärligt talat inte så bra…
Veckans Tematrio handlar om systrar och bröder: Berätta om tre böcker som handlar om syskon.
En sådan bok (en novell, egentligen) lyssnade jag på här om dagen. Karin StrömsStamtavla är verkligen en pricksäker novell om en inte helt enkel syskonrelation. Hur beter man sig mot en syster som man inte står ut med?
Lyran nämner en av Marjaneh Bakhtiaris böcker in sin trio och då passar jag på att nämna min favorit bland hennes böcker: Kan du säga schibbolet?. Fantastisk rolig och intressant bok om invandring, rasism och om två systrar som åker till Iran för att ”hitta det riktiga Iran” (den äldre systern) och vara allmänt livrädd för att de ska åka fast för något (lillasystern).
Som tredje bok väljer jag Älskade syster, där Joyce Carol Oates målar upp ett skräckinjagande, och något överdrivet, porträtt av en dysfunktionell familj där allting är yta. Boken är inspirerad av ett verkligt fall där en barnmodell hittades mördad. I boken är det exploaterade barnet en konståkningstalang som pressas fruktansvärt hårt och en dag hittas mördad. Boken återberättas av hennes bror, som alltid levt i skuggan av den älskade systern.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag fick hem Nyckeln samma dag som den kom ut, men har inte läst den förrän nu. Det beror inte bara på tidsbrist, utan också på faktumet att jag inte velat att den här fantastiska trilogin ska ta slut!
