Det var några år sedan Ajvide Lindqvist var aktuell med en ny skräckroman, men nu skriver han att det är en ny roman på gång, som troligen kommer ut i höst. Himmelstrand är namnet på den just nu och handligen kretsar kring några campare som vaknar upp och upptäcker att de verkar ha förflyttats. Jag har höga förväntningar. Ajvide Lindqvist är extremt bra på att skriva insiktsfullt om människor och relationer. Kanske för att han är så bra på att pricka in miljöer och känslor på ett trovärdigt sätt så blir det också extremt läskigt när han släpper lös det övernaturliga… Som vanligt önskar jag lite, innerst inne, att han höll sig till vanliga romaner. Men. Nu är han ju en skräckförfattare och det är bara att ta att man blir rätt skrämd, eller äcklad, av hans böcker också.. 😉
I veckan har vi bokcirklat Ru, som jag ju tyckte så mycket om! När jag läser en fantastisk bokcirkelbok så kan jag närmast bli nervös inför bokcirkelträffarna. Det är ju så.. provocerande om ingen annan tycker om det vi läst… 😉 Denna gång behövde jag inte oroa mig. Jag var inte ensam om att tycka om den och Ru fick ett snittbetyg på 4, vilket faktiskt är himla högt!
Till nästa gång står valet mellan tre olika självhjälpsböcker.. Det är ju en genre som nästan har så låg status som en genre bara kan ha – snäppet ovanför Paulo Coelho, men snäppet nedanför Harlequinromaner… Jag är inte mottaglig för pseudovetenskap eller hemmasnickrade universallösningar på allehanda problem.. Med andra ord är det här absolut inte en genre jag hade valt själv! Men ja.. Får se vad jag tycker om Lycka! av Dalai Lama och Howard C Cutler, för det lutar åt att vi läser den till nästa gång. Ja, ja… Med låga förväntningar kan man förhoppningsvis bara bli positivt överraskad. 😉
När man är nästan åtta och inte precis är populär i skolan eller har några vänner, då är det verkligen bra att ha en mormor som Elsas. Elsas mormor är excentrisk och burdus. Hon kastar jord på poliser och skriker att det är bajs, hon skriver ned anteckningar direkt på väggen istället för i almanackan, hon svär och röker och drar sig inte för att bråka med folk hon inte kommer överens med. Helst spelar hon dem ett spratt för att lära dem en läxa. För Elsa är mormor en klippa som alltid finns där och som alltid försvarar henne och det kan man ju behöva när de andra skolbarnen är taskiga och när man har skilda föräldrar och en höggravid mamma med ett halvsyskon på gång. Så drabbas mormor av cancer och går hastigt bort. Kvar lämnar hon ett brev som är början på en märklig skattjakt för Elsa. De sagor mormor alltid har berättat för henne blir nu aktuella på nytt och verkar ha kopplingar till personer som bor i samma hyreshus som Elsa. Och det är verkligen en brokig samling människor som mormoderns brev leder till: en surgubbe, en alkoholist, en kamphund, en ensamstående mamma med en utvecklingsstörd son.
Det är verkligen en varm och rolig bok, helt i stil med Backmans bestseller En man som heter Ove. Naturligtvis är det lite tillspetsat och karaktärerna lite mallade, men det gör inget, för man blir glad av boken på samma sätt som man blev när man läste om Oves förvandling från just surgubbe till en mer öppensinnad och social varelse. Här är det ett helt hyreshus med lite småtrasiga invånare som tinas upp av Elsas äventyr. Och ja, man blir varm i hjärtat och man har många tillfällen att skratta och att ha roligt åt de klockrena formuleringarna. En mycket bra feel good-bok!
Jag lyssnade på ljudboken, som är ca 14 timmar lång och fantastiskt bra inläst av Anna Maria Käll, som verkligen gör karaktärerna bra, utan att för den sakens skull göra radioteater av materialet. Käll har faktiskt seglat upp som en av mina nya favorituppläsare! Det känns verkligen som att hon lyfter den här berättelsen ytterligare en nivå!
Nu har jag varit på mitt första besök på Umeås litteraturfestival, Littfest. Det var riktigt kul, så nästa gång ska jag försöka att gå på fler seminarier och så hoppas jag på att de har ett program fre-sön istället för tors-lör, så att det inte krockar med jobbet! Min bokcirkelkompis, Med näsan i en bok, har varit på alla tre dagar och har bloggat flitigt, så kolla gärna in där om du vill läsa mer om vad som hänt under Littfest.
Först var jag på Nanna Johanssons samtal med en förläggare på förlaget Galago. Det kändes som ett lite improviserat och nervöst samtal, men var ändå kul att höra Johansson berätta om hur hon började teckna serier. Därefter var det lite av en lucka i schemat, då jag och min bokcirkelkompis Nobelprisprojektet gick på ett samtal om novellen och kortprosan. Det var riktigt bra faktiskt! Novellen är ju verkligen en snackis på bloggar och sådant och man vill ju gärna tro att Munro har gjort att novellen fått ett uppsving. Även är det lätt att tänka att novellen passar så himla bra i det jäktiga samhället vi lever i. Under samtalet framgick det dock att novellens storhetstid kanske var på 40-talet, när författare kunde försörja sig genom att publicera noveller i diverse tidskrifter, och att den koncentrerade formen egentligen är för krävande för jäktad läsning. Jag tyckte att det var mycket tänkvärt som sades under samtalet! Jag är själv väldigt förtjust i novellen, som ni kanske vet.
De två sista seminarierna, för min del, blev två av de stora publikmagneterna för dagen: Kerstin Ekman och Nawal El Saadawi. El Saadawi fick stående ovationer för sitt inspirerande samtal om revolutionen. Hon är verkligen en karismatisk kvinna och hon har mycket i bagaget. Jag önskar bara att jag kunde tycka bättre om det hon skriver… 😉 Ekman är ju en annan rivig tant. Tyvärr var inte samtalspartnern den bästa, kan jag tycka. Ekman blev ständigt avbruten, påskyndad och bortledd från intressanta saker som hon försökte att prata om. Det var ändå en av dagens höjdpunkter! Jag älskar hur hon rakt på sak sa emot samtalspartnern mest hela tiden (”Nej, nej, så var det inte!”) när han försökte att tolka och knyta ihop hennes berättelser… Jag måste läsa klart Vargskinnettrilogin, för övrigt.. Det blev en hel del prat om den och Ekman läste också inledningen till Guds barmhärtighet.
I veckan har vi haft bokklubbsträff på jobbet. Av en slump kom det upp en mängd bokförslag som alla utspelar sig i Indien, bland annat Delhis vackraste händer och New Delhi – Borås (som i och för sig handlar om en man som cyklar till sin kärlek i Borås). Jag tänkte försöka läsa dem faktiskt. Vidare så tänkte jag ge mig på Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och Elaine Eksvärds Härskarteknik, som väl i och för sig inte är skönlitterär, men säkert ganska användbar.
Vi brukar egentligen inte ha så uppstyrda boksamtal kring böckerna vi väljer ut i bokklubben och många gånger så är det typ ingen som har läst samma bok som någon annan. Hur som helst så tycker jag att det är kul att läsa något jag förmodligen inte hade valt själv, så att säga. Kul att vidga vyerna! Den här gången finns alla böckerna som e-bok, vilket gör det extra enkelt och praktiskt att klicka hem dem. Får se vilka jag hinner med till nästa träff.
Vad ska man egentligen göra av alla väntetider som uppstår i vardagen? Telefonköerna? Tiden det tar att transportera sig några hållplatser med stadsbussen? Väntan på att vattnet ska koka upp? En del tycker nog att man i sann mindfulnessanda ska fånga dagen, men själv tycker jag att man ska läsa en (e-)bok. Jag läser alltid e-bok i hissen, i kön på Konsum, på tågstationen etc. Det här är en sådan bok jag har läst ut under typiska väntetider i vardagen och det är också en bok som är skriven just med telefonköer och annan väntan i åtanke.
I Du behåller din plats i kön har Martin Wänerholm samlat en mängd noveller som är lämpliga att läsa med allt från 1 till 29 samtal före i kön (de är bland annat organiserade efter antal samtal före i kön). Jag tycker det är hemskt kul initiativ och tyckte att det här var en extra bra bok att ha med sig i mobilen, just för att texterna är så korta och anpassade just för väntetider. Det är en samling noveller som både är underhållande och finurliga!
Du kan köpa boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Boklysten har också läst och recenserat den.
I Ru skriver den kanadensiskte författaren Kim Thúy om hennes familjs flykt från Vietnam. Det är ingen tjock bok (e-boken är på knappa 70 sidor), men hon lyckas verkligen med konststycket att i koncentrerade meningar skildra fasorna under resan och livet och läget i Vietnam, med konflikten mellan nord och syd. På ett gripande sätt berättar hon om hur de i stor fattigdom och med den underlägsenhet som föjer på att komma från en helt annan kultur, slår sig ned i ett nytt sammanhang. Hon skriver kärleksfullt om sin autistiske son, sin släkt och vad som hände dem. Fattidgomen, prostitutionen och vidrigheterna som landsmän hamnat i; och vad människor i hennes nya land också befinner sig i.
Jag tycker att det är en fantastisk bok. Jag förstår inte hur hon får ihop det, men det får hon verkligen. Berättelsen rör sig i tid och rum, men vävs samman på ett finurligt sätt, och hur hon än lyckas, så får hon det verkligen att gripa tag. Inte vet jag någonting om vad det vill säga att utvandra, men jag tror att Thúy verkligen ringar in det i den här boken, där hon så fint skriver om identitet och kultur, vad vi tar med oss och lämnar kvar och vad vi återser när vi återvänder till det land som lämnats.
En fantastisk liten bok! Den stora styrkan är koncentrationen; hur orden sitter precis rätt för att med mina möjliga ord måla upp den värld hon skildrar. Jag tänker ofta att det är det som verkligen skiljer bra författare från riktigt bra författare; att välja att inte skriva, istället för att faktiskt göra det. Jag är mycket imponerad och mycket glad över denna lilla, men stora, läsupplevelse.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
När man är nästan åtta och inte precis är populär i skolan eller har några vänner, då är det verkligen bra att ha en mormor som Elsas. Elsas mormor är excentrisk och burdus. Hon kastar jord på poliser och skriker att det är bajs, hon skriver ned anteckningar direkt på väggen istället för i almanackan, hon svär och röker och drar sig inte för att bråka med folk hon inte kommer överens med. Helst spelar hon dem ett spratt för att lära dem en läxa. För Elsa är mormor en klippa som alltid finns där och som alltid försvarar henne och det kan man ju behöva när de andra skolbarnen är taskiga och när man har skilda föräldrar och en höggravid mamma med ett halvsyskon på gång. Så drabbas mormor av cancer och går hastigt bort. Kvar lämnar hon ett brev som är början på en märklig skattjakt för Elsa. De sagor mormor alltid har berättat för henne blir nu aktuella på nytt och verkar ha kopplingar till personer som bor i samma hyreshus som Elsa. Och det är verkligen en brokig samling människor som mormoderns brev leder till: en surgubbe, en alkoholist, en kamphund, en ensamstående mamma med en utvecklingsstörd son.
I Ru skriver den kanadensiskte författaren Kim Thúy om hennes familjs flykt från Vietnam. Det är ingen tjock bok (e-boken är på knappa 70 sidor), men hon lyckas verkligen med konststycket att i koncentrerade meningar skildra fasorna under resan och livet och läget i Vietnam, med konflikten mellan nord och syd. På ett gripande sätt berättar hon om hur de i stor fattigdom och med den underlägsenhet som föjer på att komma från en helt annan kultur, slår sig ned i ett nytt sammanhang. Hon skriver kärleksfullt om sin autistiske son, sin släkt och vad som hände dem. Fattidgomen, prostitutionen och vidrigheterna som landsmän hamnat i; och vad människor i hennes nya land också befinner sig i.