Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är en dagbok från de fredliga protesterna i Belarus – ett stycke historia som skrivs just nu.
Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är ett vittnesmål direkt från Belaus och protesterna mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko och hans regim. Rakt på sak berättar Tsimafejeva om fredliga protester som bemöts med våld och godtyckliga gripanden.
Tsimafejeva är poet, men det här är mer en dagbok, skriven där och då och snabbt publicerat. Att läsa är att få ta del av ett stycke historia som skrivs precis just nu. Kanske är det ingen stor litterär upplevelse, men det är ett skakande och viktigt vittnesmål.
Nu är det tyvärr för sent att ladda ned avsnitten, men boken har gått som radioföljetong tidigare i år i uppläsning av min favorit, Stina Ekblad. Hoppas den kommer upp igen så småningom, för den som vill lyssna.
Dagar i Belarus
Engelsk titel: Days in Belarus. Översättare: Ida Börjel. Förlag: Norstedts (2020).
Julia Tsimafejeva
Julia Tsimafejeva (född 1982) är en belarusisk poet.
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe är en fotobok om kattmänniskor och deras pälsklingar.
Katt people är en fotobok med text av Annina Rabe och foto av Julia Lindemalm. Internet är översvämmat av bilder och videos på gulliga katter och roliga katter, så vad kan en sådan här bok tillföra? Ett och annat ändå! Här är fokus nämligen på människorna runt katterna. Det är just inga bilder som anstränger sig för att framhäva gulliga katter eller katter som gör knasiga grejer. Här visas snarare livet med katt. Redan bokens framsida bådar gott: en bild av kvinna med hela blusen full av katthår – något alla kattmänniskor kan relatera till.
Vad är en kattmänniska? Jag skulle vilja räkna in alla som älskar katter, inklusive mig själv, som inte ens har någon katt (p.g.a. allergi). Jag älskar verkligen katter. Träffar jag en katt vill jag absolut hälsa på den, klappa på den. Jag tar varje chans att få umgås med en katt. Bokens kattmänniskor är förmodligen snäppet mer kattmänniska än genomsnittet. En av kattmänniskorna har åtta katter som livet kretsar kring – dagen är uppbyggd kring matning, kattlådetömning och dammsugning. En annan har sjutton katter och driver en organisation som placerar hemlösa katter. Andra nöjer sig med en eller ett par katter, som hur som helst tar uppenbart stor plats i livet.
Katt people är en fin liten bok att bläddra i. Jag tyckte om att få titta in i alla dessa kattmänniskors liv. Det är något speciellt med katter. Och dess människor.
Stål av Silvia Avallone är en roman om vänskap och vuxenblivande i en fattig italiensk småstad. Den är inte helt olik Ferrantes Neapelkvartett, men den är inte riktigt lika vass.
Stål av Silvia Avallone gavs ut innan Elena Ferrante gjorde succé med Neapelkvartetten – böckerna om vännerna Lila och Elena och deras uppväxt i ruffiga och maffiapräglade kvarter i Italien. Det vore alltså klart fel att kalla Stål för en kopia, men visst finns det beröringspunkter mellan böckerna. Även Stål följer två väninnor, men här heter de Anna och Franceska. Även miljön har vissa likheter med den i Ferrantes böcker. Anna och Franceska bor i en fattig italiensk småstad där stålverket och dess arbetstillfällen är helt central. Nu är stålverket dock på nedgång och många förlorar sina jobb.
För Anna och Franceska utspelar sig livet till stor del på stranden, men de barnsliga lekarna i vattnet är så sakteliga på väg att bytas mot annat. De är tonåringar med tonårskroppar och med deras skönhet får de verkligen uppmärksamhet, särskilt Franceska, som är extraordinärt vacker och drömmer om att bli upptäckt och att synas på TV. I deras stad, där fattigdom, våld och droger är vardag, finns det dock små möjligheter att förverkliga sina drömmar. Franceskas pappa vaktar sin dotter och är en tyrann mot både fru och barn. Även Annas pappa är hård. Hård och opålitlig. Pengarna rinner mellan fingrarna och plötsligt kan han vara borta långa perioder utan att höra av sig.
Något tryggt familjeliv finns alltså inte för vare sig Anna och Franceska, men de har varandra och de är en oskiljaktig duo tills vänskapen börjar krackelera och det mer och mer börjar visa sig att de vill olika saker och har olika förutsättningar. En pojkvän kommer in i bilden och allt förändras.
Avallone skriver om ett samhälle och en kultur och tid som känns helt främmande, trots att den inte är så avlägsen, vare sig i tid eller rum. Jag tvivlar inte på att Avallone skildrar något som är, eller har varit, mångas verklighet i 90-talets Italien, då boken utspelar sig, men själv får jag verkligen ingen igenkänning. Jag kan rent av tänka att det blir lite för mycket, att Avallone överdriver och lägger in för mycket dramatik. Det blir lite teatraliskt till slut. Det stör mig också att berättelsen är så utseendefixerad. Kanske är det tvunget för att skriva fram karaktären Franceska, men jag blir irriterad ändå. Det känns tjatigt och ointressant med alla beskrivningar av hur sexig och snygg Franceska är och hur alla, inklusive familjemedlemmar, ser henne med de ögonen. Gör normala människor sådant? Ser sina barn som sexiga?
Visst är delar av Stål riktigt vassa. Det är en intressant skildring av 90-talets Italien och om vänskap och klass, men när man har läst Ferrante blir det ändå lite beige.
En sekund i taget av Sofia Nordin är en ungdomsroman om en tjej som är enda överlevaren sedan samhället slagits ut av en febersjukdom. Intressant upplägg, men det är inte de dystopiska inslagen som funkar bäst.
En sekund i taget är en dystopisk ungdomsroman av Sofia Nordin. Läsaren kastas rakt in i handlingen – när boken tar sin början har huvudpersonen, den 13-åriga Hedvig, förlorat sin familj i en febersjukdom. Hela samhället som vi känner det har faktiskt rasat samman: Hedvig förefaller vara den enda överlevande i en värld där elen har slutat fungera, radiostationerna har tystnat och hela samhällen har stillnat. Det ges inga detaljer om sjukdomen eller förloppet. Istället får läsaren följa Hedvig på hennes flykt från all död och elände. Flykten leder till en liten gård med några djur: kor, hästar. Nu börjar Hedvig sitt nya liv, som går ut på att överleva. Hur mjölkar man en ko? Hur slår man i en spik? Hedvig tar sig an smått och stort hon aldrig behövt göra i sitt tidigare liv.
Efter en tid dyker det upp en jämnårig överlevare: Ella. Nu är de två om att hantera den speciella situationen. Stark vänskap uppstår, men efter hand kommer också konflikterna. Vad är viktigast: förbereda sig inför vintern och kommande år – hugga ved, spara sättpotatis, se till att maten räcker – eller att ge sig iväg och hoppas på att hitta fler överlevare?
En sekund i taget är en spännande bok som jag tror kan vara fängslande för många i ungefär samma ålder om Hedvig och Ella. Boken är inte bara en postapokalyptisk berättelse utan också en bok om första mensen, första pojkvännen/flickvännen, skavande vänskapsrelationer och annat som kan vara aktuellt i 12- och 13-årsåldern. Själv kände jag dock att någonting saknades. Jag hade behövt mer bakgrund, mer inramning, någon förklaring som gör det hela mer intressant. Det känns lite för enkelt att nöja sig med att konstatera att ”alla” har dött och att samhället har fallit samman. Det blev rent av svårt för mig att köpa att Hedvig ger sig iväg och kallt räknar med att vara den enda överlevande i världen. Varför tror hon det? Det känns inte helt trovärdigt skildrat, känner jag. Här spökar det väl lite att jag tyckte att Slutet av Mats Strandberg, en bok som också följer ungdomar (i och för sig flera år äldre ungdomar) i en värld som är på väg att gå under, var så otroligt bra och där bleknar En sekund i taget i jämförelse.
Vad jag förstår är En sekund i taget första delen i en serie och det kan ju hända att berättelsen byggs på och utvecklar sig i senare delar. Som fristående bok tycker jag dock att En sekund i taget saknar något.
Mammaroll & snippkontroll av Mia Fernando och Louise Winblad är en påläst och sympatisk bok om kroppen efter graviditeten.
Mammaroll & snippkontroll: du och din kropp året efter förlossningen av Mia Fernando och Louise Winblad kändes som en naturlig bok att plocka upp efter att ha plöjt graviditets- och barnböcker hela våren. Nu är nämligen vår dotter här, med allt vad det innebär, och de täta kontrollerna på MVC har förvisso bytts till kontroller på BVC, men min kropp är lite mer lämnad åt sitt öde.
Jag har alltid varit en aktiv person – jag mår inte bra av att vara stillasittande för långa stunder och det kryper i hela kroppen när jag bara sitter inne i timmar. Jag behöver komma ut och jag behöver röra på mig. Därför kändes det såklart som en ganska dramatisk omställning att bli gravid – plötsligt kunde jag inte räkna med att orka eller kunna någonting av det som varit vardagsmotion tidigare. Det gick dock bra det med. Nu, däremot, nu pågår den stora utmaningen: att inte göra något mer ansträngande än att promenera, vilket ju är vad som gäller månaderna efter en förlossning. Och den ännu större utmaningen, såklart: att ta hand om vår dotter, som naturligtvis har medfört att hela livet har blivit annorlunda, t.ex. med upphackad (och ibland urdålig) sömn, långa pass med amning i tveksamt ergonomiska positioner, ett litet liv att ta hand om med alla känslor det medför och så vidare, och så vidare. En graviditet kan vara tuff. Tiden efter en graviditet kan vara ännu tuffare, men det pratas det sällan om. Därför känns det verkligen välkommet med boken Mammaroll & snippkontroll, som på ett väldigt bra sätt förklarar vad som händer i kroppen efter en förlossning och vad man kan vänta sig (och inte vänta sig). Boken duckar inte för något ämne – här kan man få svar på allt möjligt som man kanske inte pratar med sina vänner om.
Boken känns pålitlig och hjälpsam. Mia Fernando är specialistfysioterapeut inom obstetrik, gynekologi och urologi och är verkligen expert på ämnet. Hon bloggar också om kvinnohälsa på BakingBabies, en hemsida jag spenderat en hel del tid på under graviditeten. Louise Edlund Winblad (som hon heter nu för tiden) bloggar och tecknar serier om familjeliv. I Mammaroll & snippkontroll delar hon med sig av personliga texter om tiden efter sina graviditeter. Hon är inte den enda som bidrar med egna erfarenheter – boken innehåller många betraktelser från olika personer, vilket känns väldigt fint. Här ryms både positiva och negativa erfarenheter och väldigt ärliga och uppriktiga berättelser som får mig som läsare att känna att jag inte är ensam.
Den här boken känns helt klart som en hjälpsam och bra bok för många nyblivna mammor där ute.
Mammaroll & snippkontroll
Mammaroll & snippkontroll av Mia Fernando och Louise Winblad
Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.
Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.
Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.
På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.
Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?
Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.
Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.
När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.
Hägring 38
Hägring 38 av Kjell Westö
Förlag: Albert Bonnies förlag (2013). ISBN: 9789100134952, 9789100134969.
Kjell Westö
Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Nu är Rut här! Hon föddes den 23:e maj, ett par dagar innan beräknat. Det har såklart varit väldigt omvälvande att bli förälder – vi har fått en helt ny person att lära känna. Så sakteliga har vi börjat hitta lite rutiner. Här på bloggen har det nog inte märkts att jag har ägnat mig åt helt andra saker än bloggen, men så hade jag också nästan två veckors föräldraledighet innan hon kom och vad skulle jag egentligen roa mig med under de regniga dagarna när jag bara var hemma och vilade? Jo, jag hann tidsinställa en del inlägg (och göra en hel del annat). För mig har bloggen alltid varit en hobby som jag ägnar mycket tid åt i perioder och inte speciellt mycket tid alls i andra perioder. Vi får se hur resten av föräldraledigheten kommer att bli.
Något som blivit är i alla fall att jag läser mycket. Om jag någonsin hade en idé om att helamma så övergavs den inom några dagar sedan vi kom hem från BB, men ammar gör jag och det blir mycket av den varan. Här har man plöjt böcker om barn hela våren, men ingenstans har någon delat med sig av faktumet att en amningsstund kan vara +2 h lång. I början gjorde jag ingenting annat än amma, kändes det som (sedan bestämde jag mig för att komplettera mer ersättning om det tar längre tid än 1 h). Jag hinner faktiskt läsa en hel del böcker medan jag ammar. Och ja, jag förstår att man ska knyta an till sitt barn och ha ögonkontakt och så vidare, men det hinns med det också, tro mig.
Så det är ungefär det som händer: amning och läsning. Jag plockar bland böcker jag redan har här hemma och läser lite av varje. Allra helst läser jag på läsplattan, som enkelt går hålla med en hand och som praktiskt nog har upplyst skärm så att jag även kan läsa om det är mörkt. Jag är lite sugen på att ge mig i kast med en tegelsten här näst, helst Ett litet liv, som så många har höjt till skyarna, men vi får se hur det går. Det kanske inte går att bläddra och hålla i Rut samtidigt.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Utöver att läsa har jag inte så många planer för den närmsta tiden. Vi valde att hålla sommaren öppet eftersom vi ju har en liten bebis hemma. Jag hoppas dock att vi kommer iväg till Öregrund en sväng, även om det blir en lång bilresa i så fall. Det får kanske bli i augusti. Annars planerar vi att vara i stugan en del och att umgås med nära och kära. Det blir nog bra!
Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.
Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. Då kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.
Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.
Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!
Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.
Kvinnor ritar bara serier om mens
Kvinnor ritar bara serier om mens
Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren. Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren. Förlag: Kartago (2014). ISBN: 9789175150512.
Det är kul att blogga! Av många anledningar. Något som inte är kul är alla mejl man får med erbjudanden om köpta inlägg, annonser etc. Det handlar alltid om skit som rör nätcasinon och jag orkar inte ens svara. Fast jag får såklart andra, trevliga, mejl också: nyhetsbrev, pressmeddelanden och ett och annat erbjudande om recensionsexemplar. Förvånansvärt ofta får jag även mejl där folk undrar om de får köpa böcker av mig (nej, tyvärr). Här om veckan fick jag dock ett helt annat mejl som jag först trodde var något slags konstigt spam: en man i Seattle informerade mig om en konstutställning och en utställningskatalog som kanske kunde intressera mig. En Richard Hutter är aktuell med utställningen Bokblomma. Ja, det finns faktiskt en sådan utställning, visade sig! Gud, så konstigt! Namnet på den här bloggen är egentligen helt obegripligt, men jag heter alltså Linnea och det är en skogsblomma. Jag hade en personlig blogg med just det namnet, i brist på bättre fantasi, och när jag startade bokbloggen, som en undersida till den, så fick den heta Bokblomma. Det här är 10+ år sedan. Idag hade jag kallat bloggen något annat. Men trots att ”bokblomma” är helt obegripligt har alltså en amerikan helt random lagt ihop de svenska orden bok + blomma och skapat konst kring detta.
En annan grej som fått mig att dra på munnen är mitt inlägg om boken Slutet. Det är uppenbart att många av mina besökare är elever och studenter som googlar loss i jakt på stoff att använda i skoluppgifter. Det märks t.ex. genom att besökarantalet rasar på sommarlovet… Men det kan också synas under vissa inlägg, där barn frågar vad böcker handlar om. Slutet har fått en del frågor… Som till slut fick ett ”svar” av en anonym Calle. Jag hoppas nästan att Calle är kidsens lärare och att minst någon elev går på finten och använder Calles svar. 🙂 Ja, jag tyckte att Calles svar var kul i alla fall!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
