Okej, nu är det dags igen. Det här är ju året då jag inte lägger tid på böcker jag inte är sugen på att läsa. Nu har jag provat Inland av Arne Dahl och känner att det är dags att ge upp. Inland är den andra delen av Arne Dahls böcker om Sam Berger och Molly Blom. Den första delen, Utmarker, läste jag ut förra året och den tyckte jag var andlöst spännande, samtidigt som den också var otroligt osannolik och full med klyschor. Spänningen vägde dock upp. Den här gången orkar jag bara inte. Boken börjar med en rivstart – och ja, det är kanske spännande(?), men framför allt är det fånigt, överdrivet, osannolikt. Nä. Det här får vara.
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017). ISBN: 9789100162269.
Jag brukar blicka bakåt varje år och utse årets bästa bok – för tre år sedan. Varför? Jo, dels för att jag tycker att det är kul såklart :), men också för att jag läser böcker från alla möjliga år. Det vore ganska meningslöst för mig att utse årets bästa böcker 2020 redan nu, för jag har verkligen inte hunnit läsa speciellt många.
I år föll min topplista bort i januari, men den passar lika bra i maj. 😉 Jag blev förresten påmind om det här inslaget när jag insåg att Årets bok 2021 är igång. Årets bok är ett pris som delas ut årligen av Bonniers bokklubb, som också vaskar fram de nominerade titlarna. Sedan är det upp till läsarna att rösta på sin favorit. Jag tycker att det här är ett sympatiskt pris, men inser också att just jag inte ”kan” rösta. I år har jag läst ovanligt många av de nominerade titlarna: hela två stycken! Jag vet inte om de som röstar är ungefär som jag eller om de tvärtom plöjer nyutkommet på löpande band. Det känns i alla fall som att risken är att den som vinner Årets bok i slutändan är den bok som har sålt bäst… Nåja.
Vilken bok var bäst 2018 egentligen? Ja, jag har läst 36 titlar utgivna 2018 och här finns faktiskt några heta kandidater. Många håller förmodligen Karin Smirnoffs Jag for ner till brorhögt – jag med! Såhär i efterhand måste jag säga att Maja Lundes cli-fi Blå har fastnat i minnet. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är den bok från 2018 som jag verkligen sträckläste (inför den o-t-r-o-l-i-g-t sega presskonferensen där Palmeutredningen lades ned). Reportageboken Vargattacken av Lars Berge väckte känslor hos stora delar av min bokcirkel. Det finns faktiskt riktigt många bra böcker från 2018!
Topp fem är dock rätt tydlig för min del. Där återfinns helt klart Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Ædnan av Linnea Axelsson, Slutet av Mats Strandberg, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag.
Ska jag bara välja en så måste det bli:
Pappaklausulen!
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Ingen skriver så finurligt och precist som Jonas Hassen Khemiri och Pappaklausulen har verkligen allt: den är rolig och sorglig på samma gång, en underbar liten berättelse om en familj som försöker att hålla ihop. Helt klart en en favoritbok hos mig! Har du läst?
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är ett intressant reportage om en kriminell klan som skapat något av ett parallellsamhälle.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en av förra årets mest omtalade reportageböcker. Boken är resultatet efter många års grävjobb och otaliga intervjuer om och med en kriminell klan i Angered. När boken kom var det förmodligen många som blev paffa. Finns det kriminella klaner i Sverige? Ja, det gör det tydligen. I en omtalad lördagsintervju i P1 förra året sa biträdande rikspolischef Mats Löfving att ”Just nu har vi minst 40 kriminella klaner i Sverige”. Det var nog någonting nytt för de flesta svenssons.
Så vad gör klanmedlemmarna? Och vad gör samhället?
Ja, bokens familj, Al Asim (som heter något annat i verkligheten), de styr verkligen det som kommit att bli ett parallellsamhälle. I deras nätverk löser man alla problem och konflikter på egen hand – utan att blanda in några myndigheter. Störningsjouren åker inte ut, lägenhetsförråd är låsta så att inte ens fastighetsskötaren kan komma åt dem, vittnen tar tillbaka sina vittnesmål och vill inte medverka i vare sig reportage eller några utredningar. Många i klanen är tungt kriminellt belastade på olika sätt. Våldskapitalet och makten gör att de kan ägna sig åt utpressning. Författaren har intervjuat åtskilliga personer som fått sina livsverk förstörda efter att pressats kring påstådda skulder. Familjens överhuvud ser dock sin roll i ett litet annat ljus. Med sin ställning anser han att han gör samhället ett tjänst genom att han kan medla i svårlösta konflikter utan att behöva blanda in polisen.
Det finns någonting skrämmande att få ett sådant här parallellsamhälle framställt för sig. Man vill ju så gärna tro att Sverige är ett tryggt litet land där myndigheter alltid träder in där det behövs och där det är folkvalda politiker som styr. Här målas det upp strukturer som till del står över det som de flesta av oss tar för självklart i landet Sverige.
Men helt handlingsförlamade står inte myndigheterna. För att komma till rätta med problemen bestämmer man sig för att punktmarkera den kriminella familjen och att samverka över flera myndigheter. Bidrag synas, importerade varor kontrolleras ovanligt nitiskt, vissa blir vräkta, barn blir omhändertagna, varenda litet steg granskas. En del granskas på goda grunder, andra åker med av bara farten för att de råkar ha kopplingar till klanen.
Det är ett imponerande reportage och det känns verkligen intressant att få en inblick i hur ett klannätverk kan se ut och fungera och hur Sverige försöker att jobba mot dem.
Familjen
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Uppläsare: Philomène Grandin. Förlag: Mondial (2020). ISBN: 9789189061156.
Johanna Bäckström Lerneby
Johanna Bäckström Lerneby (född 1974) är en svensk journalist och författare. Hon tilldelades Stora journalistpriset i kategorin Årets röst för sitt reportage Familjen.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk är en rejäl tegelsten om sektledaren Josef Frank och om 1700-talets Europa.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kan vara den tjockaste boken jag läst: 1 057 sidor som lustigt nog har en paginering som löper som en nedräkning. Även titeln är otroligt lång: Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan. För kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse.
Boken följer Jakob Frank, som ser sig själv som en frälsare. Det är 1700-tal och med sin enorma karisma lyckas han skaffa sig trogna följare. Han blir en sektledare, helt enkelt, och han leder sitt folk från land till land undan förföljelse. Han vältrar sig också i rikedom och ser till att omge sig av utvalda, unga kvinnor (och pojkar) att utnyttja sexuellt. Boken berättas till stor del av de människor som följer Jakob Frank och som har anslutit sig till hans idéer.
Visst finns det något spännande, i brist på bättre ord, med sekter. Hur uppstår de? Vem leder dem? Vad händer med dem med tiden? Vilka är människorna som ansluter sig? Så jo, visst är den intressant. Boken ger också en fin historielektion där författaren lyckas trycka in mängder av aspekter av livet och kulturella referenser från den här tiden. För mig blev det verkligen en historielektion. Jag förstod först långt in i boken att Jakob Frank har en verklig person som förlaga och att ”frankismen” också funnits på riktigt.
Kanske hade jag inte tillräckligt med bakgrundskunskaper för att fullt ut ta till mig den här boken. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför just Jakobsböckerna betraktas som ett sådant mästerverk och som en sådan otrolig berättelse. Jag ångrar inte att jag har läst den; Det har varit ett kul projekt att ha igång parallellt med annan läsning, men det mest träffande man kan säga är att den är alldeles för lång. Alldeles, alldeles för lång. Och alldeles säkert är det så att nästan allt flyger över huvudet. Den här boken kommer knappast lämna några större avtryck hos mig.
Vill du läsa något av nobelpristagaren Olga Tokarczuk skulle jag hellre rekommendera Styr din plog över de dödas ben, som var en verklig läsupplevelse för mig, lite av en polsk Torgny Lindgren-berättelse på något sätt: lekfull, överraskande, rolig, intelligent. Jakobsböckerna är mer pretto och mastig, ingenting för den som vill koppla av med en bok.
Jakobsböckerna
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk
Polsk titel: Ksiegi Jakubowe. Översättare: Jan Henrik Swahn. Förlag: 2019 (Albert Bonniers förlag). ISBN: 9789100182717.
Olga Tokarczuk
Olga Tokarczuk (född 1962) är en polsk, nobelprisbelönad författare.
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld är en roman om en familj som faller sönder i sorg och om den tioåriga berättaren som ägnar sig åt magiskt tänkande. I teorin är det en otroligt snyggt komponerad bok, men själv kände jag mig rätt färdig efter några kapitel.
Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds debutroman. Den handlar om tioåriga Jas som förlorar sin storebror i en drunkningsolycka. De sörjande i familjen hanterar det fruktansvärda var och en på sitt sätt: självsvält, djurplågeri, magisk tänkande. Framför allt slås det in en kil i familjen, allt går sönder, och föräldrarna är inte längre särskilt närvarande hos sina tre överlevande barn. Samtidigt pågår arbetet på familjens gård och när mul- och klövsjukan kommer till byn blir det ytterligare en sorg.
Rent objektivt kan jag tycka att det här är en riktigt bra bok och att den är skickligt skriven. Den berättas från barnets ögon och föräldrarnas sorg skymtas mellan raderna, medan Jas egen röst flyr in i fantasier. Jag kan förstå att boken har blivit både kritikerrosad och vunnit tjusiga priser (Booker International Prize!).
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte direkt uppskattade den här läsningen. Det är en smutsig bok: fylld av kroppsvätskor, djurplågeri, barnens perversa idéer om handlingar som de ska utföra som ett offer för att ställa allt till rätta. Halva boken handlar om förstoppning. Var och vartannat kapitel handlar om Jas idéer och fantasier om analen. Det är inte en bok för den känslige eller pryde. Jag vet inte om jag är vare sig känslig eller pryd egentligen. Det var bara det att jag snabbt kände att jag hade förstått grejen och var färdig, men hela boken bara fortsätter i dödandet av djur, sexuella övergrepp utförda av barn mot barn. Och förstoppningen. Tjatigt. För mycket.
Obehaget om kvällarna
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld.
Nederländsk titel: De avond is ongemak. Översättare: Olov Hyllienmark. Uppläsare: Lo Kauppi. Förlag: Tranan (2021). ISBN: 9789189175143, 9789189175334.
Marieke Lucas Rijneveld
Marieke Lucas Rijneveld (född 1991) är en nederländsk författare.
Föda utan rädsla av Susanna Heli är något av en klassiker bland böcker om att föda barn. Här finns fakta, råd och övningar som förhoppningsvis kan leda till en lite tryggare och bättre förlossningsupplevelse.
Föda utan rädsla av Susanna Heli utkom första gången 2009 och har sedan dess tryckts om otaliga gånger och även kommit i en nyutgåva, som fortfarande ligger högt upp på topplistan bland böcker om föräldraskap. Det är helt enkelt något av en klassiker inom området och metoden i boken ligger också till grund för profylaxkurser. För vår del är barnet beräknat i slutet av maj, så jag kan väl ärligt talat inte säga så mycket om hur användbar den här boken är – jag har ju liksom inte fött ännu, men visst känns det som en pålitlig och bra bok!
I Föda utan rädsla går Susanna Heli igenom vanliga rädslor inför förlossningen, hur en vaginal förlossning (utan komplikationer) går till och hur rädsla/stress och smärta hänger ihop. Därefter går hon igenom de fyra verktyg som Föda utan rädsla-metoden bygger på: andningen, tyngden i kroppen, rösten och tankens kraft. Ett helt kapitel riktar sig till stödpersonen, t.ex. en partner, med råd om vad hen kan göra för att stötta under förlossningen. För den som är väldigt fyrkantig kan nog delar av den här boken kännas lite flummigt, men, ärligt talat: är inte allt som rör en graviditet och en förlossning helt oförklarligt?! Jag är helt öppen för ett visst mått ”flum” i de här sammanhangen. Det märks också att Susanna Heli kan sin sak. Hon har jobbat som undersköterska på förlossningsavdelning och som doula under många år. Boken har också en lång referenslista. Så visst känns det här som en bok att luta sig lite mot. Och visst ligger det något i det som är bokens och metodens kärna: lugn och trygghet är en bra grund för en lyckad förlossning – så är ju också ”må bra”-hormonet oxytocin helt centralt under en förlossning.
Föda utan rädsla är helt klart en bra läsning för den som vill förereda sig inför en vaginal förlossning. Jag kan tillägga att jag egentligen inte är speciellt rädd för förlossningen (inte mer än vad säkert alla är!), men den här boken känns som ett mycket bra stöd oavsett och den innehåller många övningar som kan vara bra för vilken gravid person som helst. Jag tror också att Föda utan rädsla kan vara väldigt bra läsning för en stödperson, som ju faktiskt har en stor roll under en förlossning.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk bok om att växa upp som stor och svart i ett samhälle präglat av rasism.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk berättelse om att växa upp i samhälle präglat av rasism. Det är 80-tal i Mississippi och Kiese växer upp med sin ensamstående mamma, som är statsvetare och fast besluten att skydda sin son från rasismen på det sätt hon ser som det riktiga: hon ska ge Kiese orden, böckerna, bildningen. Även om han kommer att behöva kämpa dubbelt så hårt som vita så ska hon se till att han utbildar sig och att ingen någonsin kan kritisera honom för något. Hon pressar honom hårt. Slår honom. Hon kämpar också med sitt eget: akademikeryrket till trots har de ofta slut på pengar. Hon spelar. Träffar fel män.
Kiese växer upp och blir på många sätt den som mamman pushat honom att bli: den skrivande, akademikern, den som rör sig i ”vita” miljöer. Samtidigt är han svart och, bokstavligt talat, tung. Med sina 145 kilo smälter han inte in. Han stoppas av poliser, anklagas för att fuska, har alltid blickar på sig. Genom åren kommer han pendla i vikt: rasa till 70 kg och ha en kropp utsliten av alltför hårt träning, och åter äta sig stor.
Tung målar upp en väldigt tydlig bild av rasismens många ansikten. Den är verkligen brännande! Men det är en bok som har många fler lager än så. Kiese Laymon utforskar makt och missbruk och skriver väldigt utlämnande om skam.
Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den är en vuxnare och elegantare komponerad version av andra viktiga böcker om rasism, t.ex. The Hate U Give, som jag läste här om året. Språket är fantastiskt, lekfullt och levande, enkelt och träffande. Lyssna gärna på boken som Radioföljetong, där uppläsaren David Lenneman verkligen höjer den svenska översättningen ett snäpp.
Kiese Laymon (född 1974) är en amerikansk författare och professor i engelska och kreativt skrivande. Tung är hans första bok som översatts till svenska.
Cirkeln? Jo, det är såklart första delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi som utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors. Då kändes småstadsgreppet nytt. Nu har ganska många förlagt böcker från alla möjliga genrer till småstäder. Det var dock inte bara idén om att låta handlingen i en fantasyroman utspela sig i en sömning avfolkningsbygd, som så många av oss kan känna igen oss i, som var spännande. Det som verkligen lyfte böckerna var de oerhört fina huvudpersonerna – vilsna, kära, olyckliga, vanliga, ovanliga tonåringar. Alla huvudpersoner i Engelsforstrilogin har sin personlighet, sin högst igenkännbara karaktär. Det finns så fruktansvärt mycket igenkänning i Engelsforsböckerna!
Gäller det fortfarande? Ingen aning! Jag har verkligen ingen aning om de här böckerna fortfarande hittar nya läsare. För tio år sedan kändes det åtminstone som att de slog ned som en bomb.
Böckernas utgivning sammanföll dessutom med att bloggen som medium peakade och förlaget lyckades väldigt väl med att exponera böckerna på just bloggar och i sociala medier. Jag hör till alla de som fick förhandsexemplar i form av ett utskrivet manus, en rejäl pappersbibba som jag fortfarande har kvar någonstans. Det kändes mystiskt och speciellt på något sätt. Förlaget lyckades skapa den magiska känslan av att de var på väg att ge ut någonting stort och speciellt, så speciellt att det inte gick att vänta med utskick tills boken var tryckt.
Var böckerna så speciella? Gjorde de sådan succé? Det jag vet är framför allt att det är betyget 5 av 5 som gäller för min del! Jag tyckte att de var kanonbra och de har verkligen etsat sig fast i minnet. Varje gång jag ser dem så känner jag faktiskt någon slags nostalgi. Böckerna påminner dels om den riktigt bra läsning, men också om den där tiden när bloggar, till och med bokbloggar, var så himla hett. Det var kul att vara en del av!
Det var också en ganska speciell tid i mitt liv: en tid med många förändringar, i stort och smått. Inte för att mitt liv har några direkta kopplingar till Cirkeln, men det finns någon slags koppling i hjärnan som gör att jag omedelbart kastas 10 år tillbaka i tiden och tillbaka till min gamla lägenhet på Sofiehemsvägen när jag ser de här böckerna.
Nu har alltså 10 år gått. Nu är livet helt annorlunda. Jag bor i en fyra gånger så stor bostad som när det begav sig, jag har hunnit skaffa mig 10 års arbetslivserfarenhet och en doktorsexamen och vilken dag som helst blir jag mamma. För att nämna några exempel. Andra saker är precis som vanligt. Jag bor i samma kvarter, har i stort sett samma vänner nu som då, ägnar mig åt i stort sett samma fritidsintressen. Ja, på flera sätt känns det faktiskt som att det inte har gått en dag, trots allt. Fast det har det ju. Och Engelsforstrilogin står där i hyllan med sitt nostalgiska skimmer. Fint!
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en fin bok om kärlek, relationer och att söka efter sig själv – kryddat med cli-fi.
Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghysDen sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.
Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.
Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.
Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.
Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja LundesPrzewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
