En av förra årets bästa deckare, i min mening, är helt klart Gone girl (den kanske inte kom ut förra året, förresten, men jag läste den 2014 i alla fall). Kvinnan på tåget jämförs emellanåt med Gone girl och benämns ibland som ”Gone girl, fast bättre”. Och visst finns det vissa likheter mellan det två böckerna, främst i att mycket är ovisst och folks avsikter och inblandning i saker inte är direkt glasklara. I övrigt är det två helt olika böcker, där var och en står för sig själv, faktiskt.
Huvudpersonen i Kvinnan på tåget heter Rachel och har råkat ut för en del nederlag här i livet. Hon har blivit lämnad av sin exman, har förlorat sitt jobb och hon bor inneboende och har alltså en boendesituation som känns hyfsat temporär. Dessutom dricker hon för mycket, är rent ut sagt alkoholist.
Varje dag åker hon tåg. Det ska se ut som att hon åker till sitt före detta jobb, men egentligen åker hon bara tåg. Och dricker. På vägen passerar hon sin före detta villa och grannhus där främlingar bor. För sig själv har hon målat upp bilder av hur dessa människor lever sina liv. När en kvinna hon har fantiserat om försvinner, mördad, blir hennes observationer plötsligt viktiga, men vem lyssnar på en alkoholiserad kvinna, som inte kan sluta stirra in hos hennes exman med sin nya familj eller sluta förfölja honom? Och vad minns hon egentligen av vad hon sett? Vad vet hon om sin egen inblandning?
Jag tycker det här är en riktigt spännande bok! Spännande och annorlunda. Jag tycker verkligen om den här boken, som handlar mer om människor och livsöden än klyschiga polisutredningar. Här finns det mycket hjärtknipande och tänkvärt. Jag tycker verkligen att författaren har lyckats måla upp mångbottnade och intressanta karaktärer och att hon har fått ihop en bra deckare.
Och ett tecken på detta är att Sveriges radio har gått ut med vilka som är årets värdar för Sommar i P1. Jag är mycket förtjust i detta program och lyssnar på varje avsnitt. Jag tycker även att det är skojigt att lyssna på programmen från presskonferenserna där de avslöjar årets värdar.
Lyssnade jag på denna presskonferens i år? Svar: nej. I onsdags skulle jag ta ett flyg ner till Uppsala för att hinna fixa med lite grejer inför min disputation, som var igår. Jag var incheckad, min väska var inlämnad i bagageinlämningen och jag hade satt mig till rätta vid utgången och så – pling – ett jävla sms där det stod att mitt flyg var inställt. Usch vad jag hatar flyg. Jag är ju miljöpartist dårå och som klimatmedveten person väljer jag såklart tåget när det är tidsmässigt möjligt. Jag tycker om tåg och jag kan oftast ta tågförseningar på långresor. Är man t.ex. 10 min sen på en tågresa på 5 h så känns det inte som någon big deal. Och om tåget mot förmodan inte går över huvud taget så kommer det i allmänhet en ersättningsbuss. Någon som har hört talas om ersättingsbuss för flyg? 😉 Nix. Efter en massa strul med att försöka boka om mig genom Norwegians kundtjänst så fick jag till slut ringa jobbets resebyrå (med gråten i halsen) och bli ombokad till ett SAS-flyg.. Och fram kom jag. Fast ca 5 h sent då och då hade presskonferensen varit. Tur att jag inte missade disputationen i alla fall. 😉
Lång utläggning, men nu har jag fått gnälla av mig lite om flyg också. 😉
Åter till sommarvärdarna. Jag hade gissat Jon Henrik Fjällgren som sommarpratare, men där hade jag fel. Det finns dock många spännande namn på listan, bland annat en ”kollega” till mig faktiskt: Maria Strømme, professor på Uppsala universitet. Vi känner alltså inte varandra och har aldrig träffas vad jag vet, men jag har precis disputerat på samma institution där hon är verksam, så liiite koppling har vi. Lite. 😉
På författarfronten ser jag mest fram emot Arkan Asaad. Jag läste Stjärnlösa nätter, som är baserad på Asaads upplevelser när han blev bortgift mot sin vilja, för flera år sedan och tänker fortfarande på den emellanåt. Väldigt tankeväckande bok, måste jag säga! Han har nog mycket klokt att säga i sitt sommarprat. Kul också att Nina Hemmingsson, serietecknare, sommarpratar i år. Och Kristina Sandberg, som skrivit de fantastiska böckerna om hemmafrun Maj. <3
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag upp ett inlägg från 2013 där jag skriver om att Dito har lanserat något som de kallar för elektroniska pocket och som alltså är extra billiga e-böcker. I inlägget frågar jag mig om de ens gör en vinst på de här böckerna, som kostar ungefär som en vanlig pocket. Och det kan man ju fortfarande fråga sig. Bokmomsen är på 6%, men momsen på e-böcker är på 25%. Ingen kan nog riktigt förklara varför det ska vara dyrare med e-böcker än pappersböcker, men så är det, och det är något som regleras av EU-lagstiftning och alltså ingenting som är speciellt enkelt för Sverige att ändra på. Det här är faktiskt en extra aktuell fråga, för om någon vecka sparkar Förläggareföreningen igång en kampanj, Bokvalet, för att uppmärksamma momsfrågan. Syftet med kampanjen är att påverka svenska politiker att ta ställning, förbereda en lagändring i Sverige och påverka EU så att den gemensamma lagstiftningen ändras. Får se hur det går!
Jag gjorde ett bokquiz på DN Kultur. Kan du gissa rätt bok? Det var ju… svårt. Jag fick 7 rätt av 15 och kunde i ärlighetens namn bara 4, resten blev gissningar. Inte så imponerande kanske..? Men å andra sidan har jag faktiskt bara läst 3 av böckerna i de rätta svaren så.. Jag tycker nog att jag är en rätt bra gissare ändå! 😉
När jag läste Kerstin Thorvalls trilogi om Signe så visste jag inte till en början att de till stor del anses vara självbiografiska. Böckerna handlar alltså om Thorvalls mamma (som kallas för Hilma i böckerna) och Thorvall själv (som är bokens Signe). Böckerna skildrar en familj med knepiga relationer: mamman ”gifter upp sig” klassmässigt, men vad Hilma inte vet är att hennes blivande make är psykiskt sjuk och i maniska perioder blir våldsam och utövar sexuellt våld. När Hilma upptäcker detta (på sin egen bröllopsnatt) blir det ett trauma att bära resten av livet. Hon utvecklar en överbeskyddande attityd mot dottern och får en väldigt spänd inställning till sex. Naturligtvis vill hon skydda dottern och den värsta mardrömmen är att maken i ett av sina psykosliknande tillstånd ska förgripa sig på barnet. I den här skyddade och samtidigt spända och svårbegripliga världen växer alltså Signe upp. De två sista delarna i trilogin handlar främst om Signes förhållande till modern och hennes eget familjeliv. De här böckerna kom ut ganska många år efter Det mest förbjudna och jag kan tycka att de fördjupar och gör något mer av berättelsen än vad som hinns med i Det mest förbjudna, som faktiskt är en ganska kort roman (ca 200 sidor). Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är en mycket intressant och välskriven bok, som fortfarande är väl värd att läsas.
I Det mest förbjudna är det en vuxen Signe som står i fokus. Här kallas hon Anna, men för mig är det uppenbart att Thorvall väver in sig själv i berättelsen och att det är samma person som Signe i Signe-trilogin. Under Annas uppväxt har förhoppningarna alltid varit att det ska bli ”lagom på Anna”: att de omåttliga och maniska sidorna hos fadern liksom skulle dämpas av moderns pryda inställning. Så blir det inte. Anna är kåt. Rätt och slätt. Hon träffar alkoholiserade män, yngre män, män som utnyttjar henne. Hon gifter sig, hon är otrogen, hon har engångsligg. Det här är sannerligen inte ett vanligt porträtt av en kvinna och just därför är det väldigt välkommet. Anna lever utanför normen, även i vår tid, och brottas med relationen med modern, skuldkänslor över att inte vara en god mor och med sitt begär hon inte kan tygla och som inte passar ihop med det att vara en ordentlig kvinna. Den snäva kvinnorollen. Jag tycker att det är en väldigt tänkvärd bok. Gripande på sitt sätt. Signe är en framgångsrik yrkeskvinna och försörjer flera av de män som hon lever med samtidigt som hon också är mamma till flera barn. Idag hade det varit något inspirerande. I den här boken överskuggas allt av en kåthet, som framställs som smutsig och destruktiv. Det väcker mycket frågor. Var hon ens en dålig mamma?
”Nästa morgon, innan jag gick hemifrån till något sorts uppdrag, jag har glömt var det var, skrev jag en lapp till barnen och la på köksbordet, där tekopparna fortfarande stod kvar. ”Förlåt mig”, skrev jag. ”Jag är vidrig. Men jag är så olycklig.”
På eftermiddagen när jag kom hem satt de vid samma bord igen och pratade. De log rart mot mig och den äldre sonnen reste sig, gick fram och kramade mig litet och sa: ”Vi tyckte att du behövde en grön tårta i dag” och flickan tog fram tårtan ur kylskåpet, kokade kaffe och alla behandlade mig som om jag var sjuk, i behov av hjälp och det var jag ju. Deras snällhet fick mig nästan att gråta. De dömde mig inte. De tyckte om mig ändå.
Men jag tyckte inte om mig.”
Så hjärtskärande. De snäva rollerna, som sagt. Normerna att förhålla sig till. Usch.
I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en av Bodil Malmstensloggböcker ur arkivet. Malmstens loggböcker innehåller bilder och betraktelser. Det är vardag, politik och tänkvärdheter i en fin blandning. Varje ord sitter dessutom perfekt. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är kanske den som har tjusigast titel. Jag tycker i alla fall att den är så vacker att det typ gör ont. Dessutom kommer den från en av de kanske mest berörande dikter jag vet: Nära ögat av Wislawa Szymborska. Dikten finns för övrigt längst bak i Den osynliga bron, som handlar om några judiska ungrares öde under Andra världskriget. Efter att ha läst denna tegelsten till roman och levt med huvudpersonerna i deras fruktansvärda situation så kom Szymborskas dikt plötsligt och summerade alltihop, hela romanen. Det var helt överrumplande.
Jag har sett att flera romaner av John Ajvide Lindqvist har fått nya framsidor. Nu är de i samma stuk som hans två senaste, Himmelstrand och Rörelsen. Jag gillar framsidorna! De passar bra för hans psykologiska skräckromaner och så gillar jag när man direkt känner igen vem som har skrivit boken. Murakamis böcker är några andra bra exempel på böcker som man har lyckats paketera i en bra form, som genast känns igen.
Det finns andra exempel som är mindre lyckade. Framför allt har jag noterat att många deckarförfattares alster formges med så snarlika färger och former att de knappt går att särskilja. Anna Janssons böcker till exempel… Men ser ju direkt att det är en Anna Jansson, men vilken av hennes böcker? Det verkar vara mindre intressant… Trots att man har varierat färgerna och har lite olika bilder på de olika böckerna så är det främst författarnamnet är framträdande, som om titeln i sig är helt ointressant och man enbart är mån om att kränga ett författarnamn. En bra bok måste såklart få en framsida som är snygg i sig själv och inte enbart går i samma stil som de tio tidigare böckerna i serien. Tycker jag.
Det har blivit många nya böcker den senaste tiden… Men så blir det ibland. 🙂 Många har rekommenderat Tana French och nu tyckte jag att det var på tiden att testa en av hennes kriminalromaner. Det fick bli Okänt offer. Har du läst?
Här om veckan damp det ner en tegelsten i min brevlåda. Eller nej. Jag fick en avi om att jag hade ett stort brev att hämta ut och det visade sig vara Sista riket av Brandon Sanderson.
Först såg jag bara titeln och tänkte ”oj, har jag fått en bok om krig?”, men sedan insåg jag att det är första delen i en rosad fantasyserie. Tack Modernista för att ni skickade denna!
Jag brukar ofta säga (eller åtminstone tänka) att fantasy inte är min grej, men faktum är att flera av mina favoritböcker hör till den här genren. Jag syftar då främst på Harry Potter och Engelsforstrilogin. Det här är nog en annan sorts fantasy, men jag är ändå peppad på att läsa. Jag kan inte titta mig mätt på framsidan. Bara en sådan sak! Det är någonting med färgkombinationen som känns väldigt rätt och staden i bakgrunden är otroligt snyggt ritad.
Såhär beskrivs boken:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Den känslan har man verkligen fångat i framsidan. Snyggt! Hoppas att den är bra också. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
