• Nej, jag shoppar inte appar när jag shoppar böcker

    Nej, jag shoppar inte appar när jag shoppar böcker

    Jag har sett att Dito har dragit igång en sommarrea. För en kort stund blev jag sugen på att handla lite e-böcker, men sedan återupptäckte jag att deras webbutik:

    1) inte är anpassad för små skärmar.
    2) saknar kundkorg, d.v.s. det går enbart att köpa en bok i taget.
    3) har alla reatitlarna i bokstavsordning och det tar hur lång tid som helst att kolla igenom alla för att göra sig en överblick eftersom det saknas möjlighet att filtrera eller sortera böckerna.

    Jag har ju redan tidigare skrivit om mitt missnöje med e-bokhandlare i allmänhet. Den enda webbutik jag har hittat som uppfyller de basala kraven kundkorg och möjlighet att sortera är lustigt nog CDON, en webbutik som egentligen har en lång tradition av att sälja CD-skivor och DVD:er, inte böcker. Övriga webbutiker, som till på köpet kan ha en lång tradition av att sälja pappersböcker, erbjuder i bästa fall en vettig kategoriindelning och möjlighet att välja sortering själv, men kundkorgen är konsekvent borttagen. Tanken är naturligtvis att närma sig butiker som alltid har hållit sig till det digitala formatet, som iTunes Store och liknande. Men för mig framstår det som att människorna bakom de här butikerna inte förstår vad de säljer och till vem.

    De här nya webbutikerna är konstruerade som om det såldes appar eller presenterade filmklipp. Men böcker ÄR inte appar eller filmklipp. De är inte ens som filmer. Ska man köpa en app, t.ex. ett spel, är det kanske bara några minuters avkoppling man vill åt och då är det en fördel att man snabbt kan klicka hem något på vinst eller förlust. Är det ett trist spel avinstallerar man och tar ett nytt.

    Att läsa en normallång (e-)bok tar däremot timmar, dagar, veckor. Som läsare är man knappast ute efter att klicka hem en bok på vinst och förlust och se vad det råkar bli för något. Faktumet att man måste köpa en bok i taget, gör att det enda som är enkelt att köpa är de titlar som finns på display på framsidan, för man orkar helt enkelt inte göra sig en bild av butikens utbud och sedan gå tillbaka och klicka hem böckerna en och en.

    De utvalda titlarna är för övrigt, naturligtvis, ett urval av extremt förutsägbara titlar, typ VIP-rummet av Jens Lapidus. Självklart kan man kan vilja läsa VIP-rummet, i och för sig, men grejen är att läsare, som är som jag, redan vet att Lapidus har skrivit en ny bok. Vill vi köpa den så letar vi upp den, men lika troligt kan vi sukta efter en femton år gammal bok av Kerstin Ekman. Och hur ska man orka leta upp den, när sidan inte är gjord för det?

    De flesta webbutiker som säljer e-böcker är gjorda för att de som är ovana, och inte kan så mycket om (e-)böcker, snabbt och enkelt ska kunna hitta några aktuella titlar. Men jag är inte ovan. Jag är en boknörd. Jag läser kulturdelen, följer bokbloggar, lyssnar på bokpoddar och har jävligt bra koll på vad som händer i litteratur-Sverige. Jag vill välja själv vad jag läser. Och jag vill läsa mycket!

    E-böcker kan vara otroligt mycket annat än Zlatans biografi, läst på en iPad.  De flesta stora webbtutikerna fattar liksom inte att det finns bokslukare, som jag själv, som läser på läsplatta. Jag har mycket gott att säga om min läsplatta, men surfar på den gör jag inte (min modell är så gammal att det inte går att koppla upp sig på nätet över huvud taget). Alltså surfar jag heller inte in på Dito eller motsvarande från min läsplatta och laddar ned en bok i taget. Jag är den typen som snarare har 50 olästa böcker i läsplattan, som ett bärbart litet bibliotek. Men hur ska jag orka köpa 50 e-böcker en och en? Hur ska jag ens orka leta upp dem?

    Läsplatta

    Webbutikerna försöker tjusa de som aldrig har läst e-bok förut, de som aldrig kommer att bli några bokslukare och de som aldrig kommer att höra talas om eller se en läsplatta. De försöker locka med gränssnitt som liknar AppStore och liknande. Men jag känner mig naturligtvis helt bortglömd och sur. Visst, det är ju kul om en sjuttonårig kille skulle få för sig att köpa en deckare av Lapidus, som om den vore ett nytt mobilspel. Roligt, roligt. Men i längden vore det kanske bra för webbutikerna om också vi bokslukare, som kanske skulle vilja köpa, säg, 20 e-böcker per år kände oss lockade att handla. Men icket. Det är bara att fortsätta att låna på biblioteket. Eller på CDON, tydligen.


  • Tematrio: Recycling

    TematrioDen här veckan har Tematrio tema recycling: ”Berätta om tre böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material! ”.

    Det här är klurigt! Men det finns faktiskt minst två böcker som råkar knyta an till min favoritbok Doktor Glas. Doktor Glas handlar om doktor Glas, som hamnar i ett moraliskt dilemma när en kvinna anförtror honom att hon inte står ut med sin (mycket äldre) man, Gregorius. I boken som heter just Gregorius berättar Bengt Ohlsson hela berättelsen från Gregorius vinkel, vilket verkligen adderar något. Boken är också skriven i samma anda som ”originalet” och hör även den till mina favoritböcker. I Mordets praktik berättar Kerstin Ekman om Pontus Revinge, en man som i Ekmans berättelse är den som, och det är ju inte så smickrande såklart, har inspirerat till karaktären doktor Glas. Revinge är lite som en blandning av både Gregorius och doktor Glas. Det känns som att den verkligen fördjupar Söderbergs klassiker, trots att den bygger på en helt ny karaktär och berättar en annan berättelse.

    Den tredje boken i min trio får bli Timmarna, som handlar om fyra livsöden; fyra kvinnor vars enda gemensamma nämnare är att de råkar läsa (eller skriva på!) samma bok: mrs Dalloway av Virgina Woolf. Jag har inte läst någonting av Woolf, ärligt talat, men Timmarna är bra! Den är även himla fin som film!


  • Fotobok med Håkan

    Fotobok med Håkan

    Jag erkände ju här om veckan att jag har blivit dålig på att ”hänga med” när det kommer till ny musik… Men det hindrar mig ju inte att älska ”gammal” musik! En av mina favoriter är såklart Håkan Hellström, vars musik jag har älskat ända sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg-skivan (eller rättare sagt: det är i princip bara de första skivorna jag har lyssnat ordentligt på, men de har jag å andra sidan lyssnat på miljarder gånger; sedan började jag tappa det där med att hänga med…).

    Visst hade jag gärna velat vara med på Ullevi med de nästan 70 000 andra som kom på hans spelning 7/6, men nu bor jag ju långt ifrån Göteborg, helt klart.

    Jag tror inte ett ögonblick att en fotobok kan ersätta en konsert, men det vore faktiskt lite roligt att bläddra i den bok som kommer ut i slutet av sommaren och som handlar om just Håkan och hans spelning på Ullevi. Eller är det kul att bläddra i? Jag vet inte! Det kanske är roligast för de som var där..? Över tio fotografer följde Håkan Hellström under den speciella kvällen, så fotot måste ju rimligen vara riktigt bra i alla fall!

    Håkan på Ullevi - Jan Gradvall, Paul Hansen


  • Frågor och svar om miljö

    Frågor och svar om miljö

    Miljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat och jag har läst ett antal böcker som tar upp klimatfrågan och frågan om hållbar utveckling.  Bland annat har jag läst f.d. språkröret Maria Wetterstrands bok om goda, gröna exempel. Jag tyckte egentligen inte att den var så bra, mest för att den var så kortfattad. Hur som helst har jag sett att Maria Wetterstrand och Gabriel Liljenström nu är aktuella med en ny miljöbok, som kort och gott heter Vad är miljö?. Förlaget skriver:

    ”De miljöval vi gjorde för 70 år sedan påverkar oss än idag, och trots att problemet med ozon minskat uppstår det då och då hål i atmosfären. Samtidigt är har människan blivit van vid att äta alldeles för mycket kött, åka alldeles för mycket bil och skylla miljöproblemen på någon annan.

    Många verkar fråga sig: Ska vi offra våra bekväma liv för att rädda någon jädra hackspett?

    Andra exempel på frågor som tas upp i boken är: Vilken är den värsta miljöförstöraren? Varför gillar vi att se katastroffilmer? Om jorden var ett företag, vem skulle köpa aktier i det då?

    Vad är Miljö är en del av 100-frågor-serien, som är uppbyggd efter principen fråga-svar och syftar till att på ett humoristiskt och intelligent sätt ge nya perspektiv på viktiga ämnen.”

    Den här vill jag läsa, faktiskt! Miljöfrågan är så komplex och det är så svårt att förstå vad man kan göra för att göra skillnad… Jag tror att det här kan vara en lättsam och lagom bok att läsa för att läsa sig mer om det här.

    Vad är miljö - Maria Wetterstrand, Gabriel Liljenström


  • Hade en lucka, fyllde den med Lerin

    Hade en lucka, fyllde den med Lerin

    Jag tog med mig en hög böcker till min mamma och pappa när jag hälsade på senast, så nu har det blivit en liten lucka i hyllan här hemma igen. Jag vet inte riktigt om det är en bidragande orsak till att jag beställde hem lite nytt, men det är i alla fall precis vad jag har gjort. Det blev någon slags feel good-bok som kanske är bra, samt Lars Lerins Naturlära. Jag tycker att hans akvarellmålningar är helt otroliga! Alltså. Helt otroliga! Och inte för att det har en direkt koppling till hans konstnärskap, men dokumentärfilmen För dig naken, som handlar om när Lars Lerin söker kärleken, är bland de finaste dokumentärer jag sett! Alltså. Bland de finaste jag sett!

    Projekt Rosie
    Därav upplevde jag det här behovet av att ha den här nya boken i min ägo. Nu kommer jag ha Naturlära framme och bläddra i den hela tiden, tror jag. Så fin!
    Naturlära
    Det är dock ett ganska… rejält verk. Med andra ord är luckan fylld igen. 😉


  • Snart läser jag De obotliga optimisternas klubb

    Snart läser jag De obotliga optimisternas klubb

    Jag har inte hunnit med att läsa förra omgångens bokklubbsböcker i jobbets bokklubb, men nu har vi redan haft en till träff. Förra gången röstade vi bland annat fram en drös Indienböcker (ren slump, men vi röstade fram både New Delhi – Borås, Delhis vackraste händer och många ville också läsa Shantaram, som också utspelar sig i Indien). Det är inte precis krav på att läsa alla böcker vi röstar fram, utan det är mest en klubb där alla delar med sig av boktips. Jag brukar ändå försöka läsa det vi röstar fram, för jag har en tendens att slaviskt följa diverse listor jag har och tycker då att det är rätt bra att pushas att ta sig utanför sin comfort zone och testa lite annat ibland!

    Till nästa gång är folk mest peppade på att läsa Min mormor och hälsar och säger förlåt, som jag ju redan har läst och varmt kan rekommendera, Egenmäktigt förfarande, som jag ju också redan har läst, samt De obotliga optimisternas klubb. Jag har redan lånat hem den sistnämnda, men då jag har bestämt mig för att hålla nere antalet påbörjade böcker tänker jag avvakta att läsa den nya bokklubbsboken tills Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är klar. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar var för övrigt en av förra omgångens bokklubbsböcker. Jag tycker den suger, ärligt talat, och de flesta som läst den i klubben höll med mig om att den inte är någon höjdare… En bokklubbskompis tyckte dock att den är fantastisk, så det var väl i och för sig lite delade meningar. 😉

    De obotliga optimisternas klubbDen nya bokklubbsboken är onödigt tjock, om ni frågar mig, men jag hoppas att den är bra…


  • Tematrio: Sverige

    Tematrio - FlaggdagenDen här veckan handlar Tematrio om Sverige! Det har ju faktiskt varit nationaldag. 🙂 Jag läser ju väldigt mycket svenskt, sisådär 3 böcker av 4 eller så… För att begränsa mig något så tänkte jag ta fyra favoriter från året!

    En riktigt bra bok, som jag läste i påskas, är Häxringarna av Kerstin Ekman. Det är en oväntat rolig bok om livet runt förra sekelskiftet. I boken får vi följa några kvinnor och deras livsöden. Tyckte boken var helt fantastisk och gläds mycket åt att det finns en fortsättning!

    En lättsam och fin bok som jag läste tidigare i år är Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, mer känd som författare av dundersuccén En man som heter Ove. Jag tycker Mormor hälsar…-boken är snäppet bättre, faktiskt! I den får vi följa Elsa, som har förlorat sin mormor och nu på egen hand är på en slags skattjakt som mormodern arrangerade innan hon gick bort. Den kommer att leda till många riktiga original i huset.

    Som tredje bok tar jag Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Det är den avslutande delen i den fantastiskt fina Engelsforstrilogin. Fantasy, livet i en bruksort och på pricken fångat tonårsliv… Otroligt bra böcker!


  • Snygg eller ful?

    Snygg eller ful?

    Jag kan nästan inte bestämma för mig för om jag gillar framsidan till Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka eller om jag bara tycker att den är konstig! Fast jo, jag gillar den nog! Ovanlig, rolig och väcker min nyfikenhet. Dessutom gillar jag ”allt med djur på” enligt min pojkvän och det kanske ligger något i det. Här får man ju dock fylla i med sin fantasi eftersom bara ryttarna i jaktmundering syns.

    Novellsamlingen har fått väldigt fin kritik, har jag sett, så det är faktiskt en bok som jag tror att jag kommer att läsa framöver. Det lär vara en samling med berättelser om kvinnoliv. Sådant är ju jag svag för!

    Jaktlycka - Anna-Karin Palm


  • Rövardotter

    Rövardotter

    Rövardotter - Jackie Ferm, Ola BrisingNågra av er känner kanske till Jackie Ferm från dokusåpan Paradise hotel, där hon medverkade 2009. Andra känner kanske till hennes pappa, ”Sveriges farligaste man”, Lars Ferm, eller Lars-Inge Svartenbrandt, som han hette tidigare. Lars Ferm har åkt ut och in på fängelser och anstalter i princip hela sitt liv. Det finns en P3 dokumentär om honom som jag kan rekommendera för den intresserade. Den dokumentären är också ungefär det enda jag har hört om familjen Ferm sedan tidigare, men i den här boken berättar alltså dottern, Jackie, med hjälp av sin sambo, Ola Brising, sitt livs historia.

    Jackie Ferm är ungefär i min ålder, men trots att hon inte ens har fyllt 30 så har hon verkligen hunnit genomleva en hel del omskakande upplevelser. Det där med den unga åldern gör för övrigt också att en hel del av de referenser hon gör till populärkultur verkligen är sådant jag själv känner igen. Det är också det enda jag känner igen mig i dårå, men det är inte oviktigt, för det är så sällan biografier och uppväxtskildringar faktiskt utspelar sig på 90-talet och tidigt 00-tal att jag alltid blir lite glad när jag kommer över dem.

    Men nu är det alltså inte i första hand en nostalgibok det här är, utan egentligen en bitvis mycket sorglig berättelse om en ung tjej som tar för mycket ansvar för sina småbröder och som knappt har någon fast punkt i tillvaron. Pappan sitter mestadels inne och beskrivs som en charmerande psykopat. Han kan bli kompis med vem som helst, men är aldrig att lita på. Mamman blir misshandlad och när hon till slut bryter med Jackie Ferms pappa så drabbas hon av en hjärnblödning och därefter börjar hon sällskapa med en man som liksom hon hamnar i missbruksproblem. Då splittras hela familjen. Jackie Ferms bröder hamnar i olika fosterhem och själv blir hon placerad på behandlingshem. I lite yngre ålder bor hon på ett hem som beskrivs som ett fängelse med en liten finare fasad och där de boende tjejerna utsätts för psykisk misshandel. Senare kommer hon att bo på ett annat behandlingshem, där de andra boende lider av ätstörningar, självskadebeteende och/eller missbruksproblem. Det är ingen bra miljö, egentligen, för den som är vilsen i tillvaron och egentligen skulle behöva lite normalitet… Under hela tiden brevväxlar hon med sin pappa och hon är beredd att försvara honom och stå upp för honom, trots att han ständigt beter sig illa. När hennes bror går bort i en bilolycka får hon t.ex. ensam, 16 år gammal, arrangera allt runt begravningen, och när stunden är kommen och hon vill att de nära ska ta ett värdigt avsked av hennes bror så kommer pappan med en kvällstidning i släptåg. När det är dags att sprida askan kommer varken mamman eller pappan. Det är verkligen en stor ensamhet och rotlöshet som Jackie Ferm berättar om.

    Ja, vilket liv! Det är fascinerande att få höra Jackie Ferms berättelse. Det kanske inte är ett bländande litterärt mästerverk, men en intressant livshistoria. Boken är inte skriven av Jackie Ferm ensam, men det känns ändå ganska ”opolerat” eller vad man ska säga, lite som jag gissar att Jackie Ferm uttrycker sig med egna ord. Det finns heller inget filter för lite mer privata grejer, utan Jackie Ferm berättar väldigt mycket om sitt sexliv, vilket ju kanske känns lite sådär att läsa om, ärligt talat. Hon skriver också rakt ut om andra saker, t.ex. vänner som snyltar och flyttar in i hennes lägenhet och hur hon då själv tycker sig ha rätt att sno grejer från dem. Eller en vän som hon blir sur på och därför tycker sig ha rätt att sno hennes löshår. Eller bara de där skorna som stod på hennes praktikplats och som hon tyckte att hon kunde ”låna” eftersom ingen annan använde dem. Det är som att det finns en egen logik i den här världen där alla är lite småtrasiga och nästan ingen vet hur man ska bete sig utanför en institution… Läsaren får också följa med bakom kulisserna på Paradise hotel och tiden efter, då Jackie flänger runt på krogar och umgås med kändisar. Ett liv som inte direkt leder till något konstruktivt i längden.

    Det är svårt att recensera en biografi egentligen, för man kan ju inte uttala sig om någon annans livsberättelse och det här är som sagt ingen avancerad litteratur. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag läste den här boken, för jag kände ju just inte till något om Jackie Ferm sedan tidigare och har aldrig sett ett enda avsnitt av Paradise Hotel heller. Men faktum är att jag gillade Jackie Ferms biografi, förmodligen för att den berättar om ett liv som är så himla långt från mitt eget. Tänk hur det kan vara, livet! Så himla märkligt det är att vi alla är så olika och har olika grejer i bagaget. Det finns mycket elände i världen: fattigdom och utanförskap, och även i Sverige finns det helt klart människor som får väldigt otrygga uppväxter. Kanske är det lockande att se ner på dokusåpakändisar. Själv ser jag ner på produktionsbolag som tänker att det är en kul grej att tjäna pengar på att hänga ut trasiga människor i TV… Eller kvällstidningar som profiterar på en familj i sorg.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är GP och Tinx Göteborg.