Som så många andra har jag varit på bio i mellandagarna och sett filmatiseringen av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag tyckte att boken var lite av en besvikelse eftersom den stundvis kändes seg och eftersom den kändes väldigt ”inspirerad av” Forrest Gump… Filmen var dock en positiv överraskning, för den var mycket fartigare och roligare än boken, om du frågar mig. Jag tyckte faktiskt att den var både kul och välgjord! Absolut sevärd!
-
Från tomten
Jag måste ha varit snäll i år, för jag gav bort två julklappsböcker och fick tre samt ett presentkort! 😉 Lena Anderssons bok ligger högt, högt i topp på böcker jag vill läsa så fort som möjligt.. Och Oates! Ja, Oates är ju alltid Oates och hon är en av mina stora favoritförfattare. Just den här boken är så himla fin och har en framsida som skimrar som siden. Nu har jag mycket bra läsning framför mig, känner jag!
-
Jag ringer mina bröder
Amor ringer sina bröder och ber dem att gå maximalt normalt, klä sig tillräckligt anonymt, raka sig, stanna inomhus och dra för persiennerna på specialsättet så att ingen kan se in, men de kan se ut. Det gäller att inte dra några blickar till sig, för Stockholm har fått sin första självmordsbombare och nu kommer Amor och hans bröder att bli misstänkliggjorda bara genom att vara.Khemiris kexstora mästerverk är sprungen ur en artikel som skrevs för DN i samband med bombattentaten i Stockholm 2010. Den fick också lite extra uppmärksamhet tre år senare, när Khemiri kritiserade Reva-projektet: projektet som syftade till att verkställa fler avvisningar av papperslösa och bland annat gick ut på att polisen sökte upp ”misstänkta” personer i tunnelbanan. Khemiris kritiska artikel, med rubriken ”Bästa Beatrice Ask”, fick en enorm spridning i sociala medier och många hyllade hans rakryggade kritik.
För egen del har jag haft en lång kärlek till Khemiris texter, inte minst är jag förtjust i hans språk. Khemiris texter är lekfulla och bångstyriga. I bok efter bok visar han upp strålande exempel på att text inte behöver vara grammatiskt korrekta staplade ord. Ibland är det själva språket som utgör berättelsen. Det blir extra tydligt i Jag ringer mina bröder, där nästan hela boken består av dialog och tankar som kastas hit och dit, utan att den någonsin känns fragmentarisk eller något känns lösryckt. Med precision lyckas Khemiri lägga varje ord rätt så att karaktärer och händelseförlopp finns glasklart för ögonen. För mig är det här det bästa sättet att verkligen gripas av en berättelse. När författare vågar skriva, utan att skriva ut så är det som att det jag läser händer mig. Jag kan för en stund höra och känna Amors tankar.
Men Khemiri är inte bara en ordkonstnär. Han är också en viktig röst i de här frågorna. När jag såg hans inslag i vårens säsong av SVT:s litteraturprogram, Babel, där han i stort sett varje avsnitt riktade fokus, från det som skulle vara lite lättsamt prat om att jobba med skrivande, till brännande frågor om klass, rasism, fattigdom, konsumtion och tillståndet i världen, så blev jag verkligen imponerad. Hur vågade han i avsnitt efter avsnitt kritisera PR-människor, göra sig lustig över fåniga lokalreportage och hur kunde han komma undan med att prata om Palestinafrågan i inslag i ett program om litteratur? För att han kan, antar jag! Khemiri skyggar inte. Han skriver, han gör sig synlig i sociala medier och i TV och han utnyttjar verkligen den möjlighet han har att göra sig hörd. Jag tycker att Khemiri är fantastisk och beundransvärd, inte bara som en av de mest stilsäkra författare jag känner till, utan också som en författare som kan peka på viktiga frågor. Tack Khemiri, för att du har skrivit denna bok. Snälla, skriv mer!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa ett kexstort litet mästerverk om rasism och alla som, liksom jag, njuter av texter där varje ord är noga avvägt och sitter perfekt i sammanhanget.
Betyg: 5 borrmaskiner av 5.
Om Jag ringer mina bröder och Jonas Hassen Khemiri
Jonas Hassen Khemiri (född 1978) är en svensk författare och dramatiker som debuterade 2003 med romanen Ett öga rött. Boken väckte stor uppmärksamhet, inte minst för den konstruerade svenska som används i den. För sin debutroman belönades Khemiri bl.a. med Borås tidnings debutantpris och har efter det även belönats med en lång rad andra priser, t.ex. Aniarapriset. Rasism och främlingsfientlighet är teman som ofta återkommer i Khemiris texter. Jonas Hassen Khemiri twittrar på @jhkhemiri och har en hemsida.
Utgivningsår: 2012 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 125.
Andras röster: Bokhora, GP, Expressen.
Köp t.ex. hos: Adlibris, Bokus.Baksidestext
”En bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt.
Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare.”
-
God jul! <3
Nu har jag tagit lite jullov, vilket i praktiken innebär att jag är hemma och pluggar inför tentan jag ska skriva i januari… Men kanske inte just idag då. Det ska nog även hinnas med lite nyårsafton, brutala mängder praliner, kattklappning, glöggdrickande etc. Hoppas att ni också får några fina dagar, förhoppningsvis med en del ledighet! 🙂
Här om dagen passade jag på att återlämna några biblioteksböcker (och jag lånade INGEN ny). Förra året hade de ju en så himla fin gran på ”min” bibbla, men i år var det tomt i studiesalen. Jag antar att bibliotekarier precis som alla andra har annat för sig än att pynta lokalerna innan jul. Det brukar ju vara så. På mitt jobb är december t.ex. den stora månaden för att lämna in rapporter och andra leveranser…
Ingen gran på bibblan alltså. Men jul blir det ju ändå. GOD JUL!
-
Dödens mästarinna
Dödens mästarinna är en deckare i medeltida miljö. När jag var yngre/tonåring hade jag särskilt intresse för ”historiska romaner”, men nu tycker jag att de sätter upp ett filter som hindrar mig från att relatera. När jag läser en bok kan jag eventuellt vara ute efter spänning/underhållning/intressanta berättelser, men de böcker jag verkligen blir berörd av måste de vara särskilt angelägna och kunna förmedla något som går att leva sig in i. Jag förmodar att människan i grunden var likadan på t.ex. 1100-talet som i nutid, men när böcker utspelar sig för hundratals år sedan har jag verkligen svårt att leva mig in. Det blir platt. Det blir mer fakta och historiska detaljer än berättelser om människor och relationer som jag kan bygga mig en bild av.I Dödens mästarinna skickar kung Henrik II efter ”rättsläkaren” (så hette det naturligtvis inte) Adelia för att undersöka kropparna efter några barn som hittats mördade och stympade. Med de primitiva metoder som fanns (i boken; jag tror nog inte på att rättsläkare existerade på den här tiden) gör hon sina undersökningar, brottas med omgivningen, som inte alltid har så lätt att förhålla sig till att hon är kvinnlig läkare, och nystar i fallet. Som så många andra böcker som tar sig an att lära läsaren om livet förr i tiden så innehåller boken rätt mycket redogörelser för hur lite man visste om t.ex. medicin och forensik på den här tiden. Och hur mycket! Hon är onekligen svårköpt klipsk den där Adelia; som när hon bara lite sådär från ingenstans och som en liten bisak förstår vad som orsakar malaria eller som när hon i förbifarten delar ut moderna kostråd.
Nja. Det här känns som en småspännande bagatell. Det är lite kul med en deckare som utspelar sig i en annan miljö än vad de flesta andra deckare och visst har den sina intressanta och positiva sidor, t.ex. att den faktiskt är rätt rolig och att den har en självständig kvinna i huvudrollen. Men personligen har jag som sagt svårt för historiska romaner i största allmänhet. Det räckte helt enkelt inte hela vägen för mig.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket & pocket, men jag kunde inte vara med på träffen och boken blev liggande outläst i månader… 😮 Mina bokcirkelkompisar Nobelprisprojektet och Med näsan i en bok har också bloggat om boken. Tror de gillade den lite mer än vad jag gjorde… Boken kan köpas hos t.ex. Adlibris.
Bokcirkel, Deckare, Historia, Kvinnors liv, Mord, Picket & Pocket, Rasism, Spänning, Storbritannien, Utläst
-
Jag förvandlas till fysiker
Dessa dagar vill jag inget hellre än att läsa typ Nyckeln och äta chokladkola. Ändå spenderar jag framför allt tid med denna bok:
Och jag som är kemist!
-
Oksanen på Littfest
Som ni säkert vet så bor jag i Umeå och nästa år kan vi umebor se fram emot att vår stad är en av EU:s två kulturhuvudstäder (den andra är Riga). Jag, som älskar kultur i allmänhet, ser såklart fram emot detta och tänker inleda kulturåret med att i slutet av januari se balettkompaniet Les Baletts Trockadero de Monte Carlo. Det ska bli sjukt nice för en balettdansare, som mig. 🙂
Något som kanske har lite bättre anknytning till temat på min blogg är Littfest, som är Umeås årliga litteraturfestival och som i år går av stapeln 13-15 mars. Jag har aldrig besökt denna, faktiskt, men det verkar som att det blir ett besök med bokcirkeln i år. De första besökande författarna avslöjades här om dagen och en av dem är Sofi Oksanen, som ju skrivit bl.a. Utrensning. Låter lovande!
-
En fjärde del av Millenniumtrilogin
Som ni kanske har läst/hört/sett så är det på gång med en fjärde del i Millenniumtrilogin… Författaren, Stieg Larsson, hade planerat fler böcker om jag har förstått det rätt, men han gick ju tyvärr bort i förtid. Det stoppar inte andra från att mjölka ut ytterligare lite mer pengar. David Lagercrantz, som bl.a. skrivit Zlatans biografi, har fått i uppdrag av sin agent att skriva en uppföljare som ska komma ut i augusti 2015.
Jag tycker det här känns extremt meningslöst… Att be en författare, som gjort sig känd för att ha skrivit en bok som även läsovana gärna läser, att skriva en uppföljare till en kioskvältartrilogi… Ja, det skulle ju kunna bli en superduperdundersuccé. Eller också blir det inte det… Jag tror på det sistnämnda. Millenniumtrilogin och karaktärerna i den känns rimligen bäst av den ursprungliga författaren och det känns närmast oförskämt att skriva fan fiction och ge ut det som en direkt fortsättning i serien. Jag tror inte alls på den här idén, faktiskt.
Tror man att Lagercrantz automatiskt ska locka en ung, läsovan målgrupp så tror man nog fel. Det är i första hand Zlatan som har gjort Zlatanboken så framgångsrik. Tror man att de som älskade Millenniumtrilogin kommer att älska en uppföljare, skriven av en helt annan författare, så tror man nog också fel… Det är liksom upplagt för besvikelser när en helt utomstående ska försöka gå i Stieg Larssons fotspår.
-
Tematrio: Julklappstips
Förra veckan handlade Tematrio om önskeklappar och den här veckan, när julen rycker närmare, följer Lyran upp med julklappstips! Berätta om tre bra julklappsböcker! Det där är knepigt tycker jag, för bokslukare riskerar ju att redan har läst det man ger bort och den som inte läser så mycket kanske faktiskt inte… vill ha en bok i julklapp? 😮En bok som jag tror att även den lite läsovane kan uppskatta är dock Fredrik Lindströms När börjar det riktiga livet? som innehåller lättsamma noveller med betraktelser över vår tid.
Annars tipsar jag nog mest om böcker som inte kommer med något läskrav. Som kokböcker till exempel! En av de finaste kokböckerna jag skaffat mig i år är Bonniers vegetariska kokbok, som är himla snygg och känns väldigt modern och fräsch. Istället för att sortera recepten efter råvaror så är det praktiskt indelade efter tillfällen, t.ex. Fredag, för recept som gärna får vara lite extra goda, men samtidigt inte måste ta halva kvällen att fixa i ordning.
Mitt tredje tips är fotoböcker. I den genren så är jag mest nyfiken på den sista delen i Nick Brandts trilogi med foto från Östafrikas djurliv. Across the Ravaged Land är titeln.