Frankrikes nationaldag har nyligt varit och veckans Tematrio handlar därför om Frankrike.
Jag läser inte så mycket franskt som jag skulle vilja, särskilt inte nu när jag inte pluggar franska. Josefin, med Nobelprisprojektet, brukar vara duktig på att läsa Sekwas böcker (förlag som specialiserat sig på franskspråkig litteratur) och tipsa om dem när vi bokcirklar tillsammans. Jag har fått flera boktips den vägen, men ändå inte kommit till skott och läst något. Jag tänkte passa på att lista tre franska böcker jag vill läsa.
En av dem är Allt jag önskar mig som handlar om en kvinna som vinner en stor summa pengar på lotto. Den har jag hört mycket gott om.
Jag vill också läsa Flickan i Clèves, som det pratats om i både Babel och Lundströms bokradio och överallt. I boken har författaren, Marie Darrieussecq, utgått från kassettband som hon spelade in när hon var tonåring.
Jag vill också läsa No och jag – ungdomsbok om vänskapen mellan en ung tjej och en hemlös ung kvinna.
Jag hade en period när jag läste en hel del av den japanske författaren Haruki Murakami. Det började med Norwegian wood, som jag tyckte var fantastiskt bra. Såhär i efterhand så inser jag att den, vid sidan av hans memoarbok möjligen, är den bok som skiljer sig mest från hans övriga. Norwegian wood utspelar sig nämligen väldigt mycket här och nu och inte alls i den magiska värld som Murakami annars gärna använder sig av. Och med magisk menar jag inte drakar och trollspön, utan en värld som är vår, men där det plötsligt kan börja regna makrill från himlen och där katter plötsligt börjar prata, som om det inte vore något konstigt med det. När man väl har läst Murakamis andra böcker så inser man snart att den här hallucinatoriska världen är ett grepp han ständigt återvänder till och någonstans så var det nog just det som jag tröttnade på, trots att det verkligen är något som särskiljer Murakamis böcker från andras. Nu är jag tillbaka till Murakami och kanske har det varit bra att ha haft en paus och lagt lite distans emellan, för nu kände jag mig inte alls trött över Murakamis övernaturliga universum; nu kastade jag mig in i det och tyckte att det var fantastiskt!
I Fågeln som vrider upp världen kretsar handlingen kring Toru Okada, som är arbetslös ”hemmaman” och går hemma och plockar och städar så att det är fint när hans fru kommer hem. En dag kommer hon dock inte hem. Hon har lämnat honom. Samtidigt kommer flera andra kvinnor i hans liv; en ung, trasig kvinna som kallar honom för Nyckelfågeln, kvinnor med mediala förmågor och kvinnor som på ett eller annat sätt utnyttjar honom. Det är en komplex bok, där Murakami väver ihop kriget i Manchuriet med berättelsen om Toru och allt som händer honom. I allra högsta grad är det saker som händer honom, snarare än att han själv gör något av egen vilja. Han blir uppringd av kvinnor som vill träffa honom, och ibland blir han besökt i drömmarna, han kliver ned i en uttorkad brunn, blir instängd och när han väl blir utsläppt har han ett underligt födelsemärke på kinden. Han blir upplockad av en kvinna som köper luxuösa kläder år honom och sedan utnyttjar hans födelsemärke; säljer det till kvinnor som upplever det som terapi att kyssa hans märke. Den ena efter den andra underligheten inträffar och som läsare dras med med, utan att förstå, och sugs in i det, som om det vore en deckare. Hur händer det ihop? Vad vill alla? Var är hans fru?
Det här är faktiskt en fantastiskt spännande bok! Det är lätt att bara flyga fram över sidorna, trots att den verkligen är en tegelsten (ca 750 sidor). Och språket! Murakami skriver så bra (eller är det översättningen jag faller för?). Med en enorm detaljrikedom skildrar han vad som händer Toru och vissa skulle kanske tycka att det är lite segt med t.ex. detaljerade redogörelser över hur han tillagar sin mat, men jag tycker inte det. Jag gillar de till synes helt neutrala redogörelserna av Torus vardagsbestyr, för hur det än är så lägger de något till den här ganska skruvade berättelsen.
Det här är en bok att läsa och fascineras av!
Det var inte alls länge sedan jag läste Nanna Johanssons debutnovell Det är nog dags nu och blev imponerad över pricksäkerheten. Jag tycker ärligt talat inte lika mycket om Körsbärsflickan, men den är fortfarande bra. I någon mening liknar den också hennes serier mer än vad den tidigare novellen gör.
I Körsbärsflickan är det 16-åriga Linnéa som är huvudperson. Det är sommarlov och hennes mamma har hittat en ny kille och bestämt att de ska spendera sommaren hos honom i Skåne. Det är dödligt tråkigt. Linnéa driver omkring och känner sig uttråkad när hon träffar ”Babushka”, en ”balttjej” som är gästarbetare på en gård. Hon heter inte Babushka, men Linnéa ids inte ens lägga namnet på minnet. Ändå vill hon vara med Babushka hela tiden.
Det är ingen lång novell. Den är kort, precis som Linnéas hastiga och lustiga infall att bli kompis med Babushka. Novellen tränger heller inte ner på djupet någonstans, men den snuddar vid det ena lätt obehagliga efter det andra och när man läst den frågar man sig faktiskt ”Vad hände egentligen?”. Helt klart är den intressant och läsvärd, men kanske hade den mått bra av att vara lite längre och ge lite mer ledtrådar.
Du hittar boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Bokhora har också skrivit om Nanna Johanssons novell. Se också denna lilla video, där Nanna Johansson själv berättar om Körsbärsflickan!
Ibland tror jag att jag aldrig köper böcker, men i själva verket så händer det lite nu och då att jag köper en bok, t.ex. en fackbok jag behöver eller en kokbok jag vill ha eller någon present till någon eller så. Och alltid så slinker det med en pocket när jag ändå är igång och klickar hem grejer. 😉 Jag brukar kolla på min lista med böcker jag vill läsa och ta med någon som jag är lite extra sugen på. Det kan t.ex. vara Den franske löjtnantens kvinna. Eller som senast: Agaat. Och sedan kommer boken hem och då, förvirringen: ”Vad är det här? En jävla tegelsten?”. Alltid! Alltid! Varför dras tjockisarna till mig? Jag har ju redan så många tegelstenar.
Jippi! Min Cybook Opus har redan repat sig. Det som krävdes var att jag tog loss batterisladden och satte tillbaka den igen… Den satt väl inte riktigt i, kanske? Nu funkar min läsplatta som vanligt, fast långsamt(?). Men det kanske är ett mindre problem med tanke på att den nyss var helt död… Tack alla som engagerat sig på Twitter och Facebook.. 😉
Nu kan jag läsa igen! Har precis skaffat Det eviga folket är inte rädda, som jag fått från DN. Ni som prenumererar på DN vet väl att DN delar ut e-böcker varje lördag i sommar? Imorgon kan ni skaffa Mörk jord av Belinda Bauer.
Nu blir det ingen Kobo Mini. Jag som precis börjat fundera på hur nice det vore med wifi. Hehe.
Nu ska jag skriva något TRIST: det verkar som att min e-bokläsare har lämnat in. 🙁 Jag har haft den i några år och när den var ganska ny så trilskades den vid ett tillfälle när batteriet laddade ut helt och skärmen fastnade på en bild. Problemet gick dock att lösa efter mycket lång laddning av batteriet och sedan lite resetknapptryckande. Den här gången vet jag inte om det går att fixa problemet…
Den låste sig nämligen när batteriet var nästan fullt?! Och tryckte man på reset-knappen och startade om så öppnade den välkomstskärmen och sedan återvände den direkt till samma bild. Nu har jag laddat batteriet, men det enda jag lyckats åstadkomma är att det inte ens går att starta om så att man får upp välkomstskärmen. Nu är den… död? Bara en röd diod lyser att den laddar när sladden är i. Buhuuuuuu.
Dess sista meddelande till världen är: ”Ansluten…”. Kanske tur att den inte låste sig mitt i en pinsam bok. Inte för att jag läser pinsamma böcker, men ändå.
Jag är en sådan person som inte gillar nya prylar utan helst vill ha en ny, exakt likadan, så fort något går sönder (det gäller allt från plastiga vattenkokare till omoderna skor). Hehehe. Det är tyvärr en omöjlighet att hitta en ny, fungerande, röd Cybook Opus, så nu tittar jag oengagerat efter nya plattor. Det verkar som att plattor idag är tunga, stora och har en massa finesser. Jag vill inte ha stora, tunga plattor med en massa finesser. Det lutar åt att jag köper en Kobo Mini, för det är den enda jag hittat som har 5″-skärm, till skillnad från ”alla andra”, som har 6″. Min lilla Cybook Opus har också 5″ och väger 150 g. Det är finfint. Kobo mini väger tydligen 136 g, men det framkommer inte om det är med batteri? Jag kanske kan vänja mig vid en Kobo Mini, oavsett. Synd bara att den inte är röd… Och att den inte är EXAKT som min gamla läsplatta. En finess jag eventuellt kommer uppskatta är dock att den går att koppla upp med WiFi. Det kanske gör att den går att vänja sig vid…
Återkommer med uppdateringar i denna sorgliga händelseutveckling… Kanske vill min lilla Cybook bara ha lite semester. Nu får den ladda ordentligt och sedan skruvar jag väl upp den, som den ingenjör jag är (skoja: jag är född med tummen mitt i handen och 7 års eftergymnasiala teknikstudier har tyvärr inte ändrat saken), och undersöker om något har… lossnat?
Min semester, del 2, är igång. I helgen har det bjudits på fint sommarväder här i Norrland och jag har haft några sköna stranddagar. Det har med andra ord funnits gott om lästid och jag har tagit mig igenom Fågeln som vrider upp världen, som har varit med mig en tid. Nu har en annan bok fått platsen i pocketfodralet. En lite tunnare bok än föregångaren faktiskt..
Ove är en man som börjar varje morgon med att gå en kontrollrunda i radhusområdet för att dokumentera eventuella felparkerade bilar, undersöka om någon hund har pissat på hans uppfart och att med tre kontrollryck se till så att cykelförrådet är låst. Han är den självutnämnda polisen som säger ifrån om någon kör bil inne på området eller bryter mot någon annan regel som han har bestämt genom att sätta upp en skylt. Ove har alltid gjort rätt för sig och alltid skött sitt jobb, men nu har han skickats hem från jobbet. Nyligt har han också förlorat sin älskade fru, som gått bort i cancer. Nu finns ingenting kvar att leva för.
Ove bestämmer sig för att ta sitt liv, något som visar sig vara betydligt svårare än vad han trott, mest för att hans excentriska grannar hela tiden stör honom. Ove, som är lite känd som kvarterets surgubbe, börjar faktiskt tina upp till slut, tack vare den gravida grannen Parvaneh, ”bögpersonen” Mirsad, grannpojken Jimmy och en strykarkatt. Och framför allt hittar Ove snart något att faktiskt rikta all sin energi mot: grannen Anita är på väg att förlora sin man, som är drabbad av Alzheimers och som kommunen vill placera på ett äldreboende.
Det är många som har talat varmt om En man som heter Ove, så jag hade höga förväntningar. Faktum är att det är svårt att inte dras med av berättelsen och tycka om karaktärerna. Boken är inte precis avancerat skriven eller bjuder på några djupare resonemang och det är mycket i den som känns överdrivet, småfånigt och nästan töntigt, men det gör inget. Jag tyckte den var underhållande och fin och det räcker gott i det här fallet. En man som heter Ove är en fin feel good-bok och den som inte orkar läsa den (trots att den är lättläst) kan garanterat se fram emot en filmatisering… Kanske med Robert Gustavsson i huvudrollen… 😉
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.
I centrum står en familj som vill framstå som rika och där man vill leva i överflöd, men pengarna finns egentligen inte och sonen i familjen tycker att hela huset viskar att Det måste finnas mer pengar!. Mamman muttrar bittert att maken inte är tursam och att det är tursamhet som krävs. Sonen vill bli den tursamme. Han vill hjälpa sin mor.
Sonen söker sig till galoppbanan för att spela till sig pengar och för att vara tursam. Det visar sig snabbt att han kan känna på sig vilka hästar som kommer att vinna. Pengarna börjar strömma in, men det räcker inte. Det måste finnas mer pengar!
Pojken och gunghästen är en intressant liten berättelse om vilket vansinne människor kan ledas in i i sin jakt på pengar och lycka. Redan i förordet skriver översättaren, Camilla Jacobsson, att novellen innehåller massor av symbolik och så är det nog också, men den är inte tungläst för det.
Jag gillar den här novellen. Det känns verkligen sympatiskt att det ges ut noveller av klassiska författare. De kan fungera som en lättare (åtminstone kortare!) introduktion till stora författarskap.
Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Bokmania har också läst och skrivit om boken.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Frankrikes nationaldag har nyligt varit och veckans Tematrio handlar därför om Frankrike.
Det var inte alls länge sedan jag läste Nanna Johanssons debutnovell 
Ove är en man som börjar varje morgon med att gå en kontrollrunda i radhusområdet för att dokumentera eventuella felparkerade bilar, undersöka om någon hund har pissat på hans uppfart och att med tre kontrollryck se till så att cykelförrådet är låst. Han är den självutnämnda polisen som säger ifrån om någon kör bil inne på området eller bryter mot någon annan regel som han har bestämt genom att sätta upp en skylt. Ove har alltid gjort rätt för sig och alltid skött sitt jobb, men nu har han skickats hem från jobbet. Nyligt har han också förlorat sin älskade fru, som gått bort i cancer. Nu finns ingenting kvar att leva för.
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.