Många skulle nog vilja testa e-böcker, men har fördomar om att det är obekvämt att läsa på en skärm och att man tappar all känsla när man inte får bläddra i en bok. Trots att e-böcker har så många fördelar, t.ex. att man sparar plats i hyllorna, att man kan ta med sig tusentals böcker när man är på resa och att man kan ändra teckenstorlek och typsnitt efter smak, så har e-böcker liksom inte slagit igenom eftersom folk vill känna ”pappersdoften” och ”höra ljudet när man bläddrar”. En del av lösningen kanske är parfymen Paperback, från Demeter, som doftar gammalt papper. Gud så äckligt med antikvariatparfym! Men kanske gör den det lättare för skeptiker att prova en platta..?
Skämt åsido, så tycker jag att det är en gaska crazy grej att göra en parfym som luktar bibbla, eftersom det inte precis är en angenäm doft. Men… ja… allt finns ju på nätet, så.
Vad gäller e-böcker så har jag inget emot pappersböcker, men jag tycker verkligen att skeptiker borde våga prova. Det kanske inte är så hemskt som man kan tro att inte kunna höra ”ljudet när man bläddrar”..?
För några veckor skrev jag ett blogginlägg om var alla läsande män håller hus och jag frågade mig om det är så att pojkar kanske inte uppfostras till ”lugna” aktiviteter som att läsa, utan snarare uppmuntras att sporta och vara mer ”aktiva”. Sport och böcker behöver inte nödvändigtvis vara väsensskilda (tänk bara på alla hästböcker!) och det påmindes jag om nyligt när jag hörde talas om förlaget Pintxo, som kallar sig ”förlaget med bollkänsla”. Verkligen skoj att det finns förlag som satsar lite extra på ”sportiga” böcker.
Ni har väl inte missat Nobelprisprojektets bildtävling, som avslutas den 24/11? Jag har nästan missat, vilket beror på att jag inte har läst så många Nobelpristagare… 😉 Spontant kunde jag bara svaren på bild 1, 5 och 8, men… Nu har jag i alla fall klurat ihop ett svar.
För någon vecka sedan hade vi Picket & pocket-möte, där vi inte bara drack glögg, utan också diskuterade Himmelsdalen. Vi hade lite olika åsikter, som vanligt.. Och som vanligt var det kul att höra vad andra hade tänkt om den.
Nästa bok blir Gustavs grabb, som ju dessutom är bokcirkelbok på jobbets bokcirkel. Själv läste jag den ju i somras, så jag kan erkänna att jag inte kommer att läsa om den redan nu… Jag har däremot köat den på biblioteken i stan och hoppas att jag hinner bläddra lite i den innan nästa träff. De fem exemplaren på stadsbibblan och de tre exemplaren på universitetet är dock utlånade allihop och har flera i kö före mig, så vi får se hur det blir. Tur att den också finns som e-bok…
Det måste ha varit ensam där är en novell, som kretsar kring en man och en kvinna som av en slump träffas på flyget och börjar lätta sina hjärtan. Kanske säger de för mycket, kanske gör de inte det. Båda bär på historier som inte lämnar deras tankar och resan kommer att också bli en inre resa för dem.
Det här är det första jag läser av den uppmärksammade, norska författaren Merethe Lindstrøm, men jag måste säga att den ger mersmak. Stilen finns där, karaktärerna är intressanta och det finns en spänning, trots att berättelsen inte har något högt tempo.
Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.
När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.
Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.
Jag tänkte svara på Tematrio – Ätbart. Jag är inte i fas med Tematrio, men… De är ju roliga att svara på, även om man är sent ute.. 🙂 Berätta om tre (gärna bra) böcker med något ätbart i titeln!
Apelsinflickan är en fin ungdomsbok, där författaren Lena Kallenberg också ger en historielektion och berättar om den tuffa verkligheten för mindre bemedlade tjejer vid 1800-talets slut. I boken får vi följa Signe, vars vänner försörjer sig som ”apelsinflickor”, d.v.s. prostituerade.
Att rosta bröd är en tunn liten bok om ett tungt ämne. I boken berättar författaren om livet sedan hans vuxna dotter gått bort. Författaren och hans fru valde att flytta in till svärsonen och barnbarnen för att bearbeta sorgen tillsammans. I någon mening är den mest en rolig och fin bok om att få vardagen att gå ihop och om att leva med småbarn.
Matens pris är en av de böcker jag har läst i år. Den är baserad på radioprogrammen med samma namn och tar på ett bra sätt upp vad maten egentligen kostar oss i fråga om miljöpåverkan. Mycket bra och upplysande!
Jag har länge tänkt se de aktuella utställningarna på Bildmuseet, men jag har varit bortrest stora delar av oktober och sedan har det kommit annat emellan. I helgen blev det dock av. Museet är värt ett besök bara för arkitekturens och utsiktens skull (panoramafönstren är spännande placerade och utsikten över Umeälven fantastisk!), men intressanta utställningar är såklart en bonus… 😉 Just nu finns det flera litterära kopplingar. Dels har de en stor separatutställning med den indiska fotografen Dayanita Singh. Jag tycker oerhört mycket om hennes foto, faktiskt. Det är både intressanta konstfoton, dokumentära bilder och intressanta arrangemang. En del av utställningen heter Museum of Innocence. Och ja, det en tolkning av Orhan Pamuks mästerverk Oskuldens museum, som jag tycker så mycket om.
Just nu visas också bilder av Nanna Johansson, som jag ju har läst en hel del av i år. De är också sevärda. Bland annat får man en förhandstitt på hennes kommande bok.
Den senaste tiden har jag läst flera av Nanna Johanssons seriealbum och nu har turen kommit till hennes nyaste, Välkommen till din psykos, som kom ut tidigare i år. Både bilderna och seriernas teman känns igen från de tidigare albumen Fulheten och Mig blir du snart kär i och det är ju inte så dumt, för jag har tyckt att båda är riktigt kanonbra. Vid det här laget börjar jag dock bli lite mätt, så Välkommen till din psykos levde i någon mening inte upp till mina förväntningar, tyvärr.
Jag rekommenderar ändå alla att läsa Nanna Johansson, antingen den här boken eller någon annan av hennes seriealbum. Johansson är rolig, vass och har något att säga om kvinnorollen. Hennes grej är att förfula tjejiga grejer, till exempel ”My little djuphavsfisk” istället för ”My little pony” eller bilder med bokmärkeshundar och typiska och godtyckliga kommentarer som tjejer gärna får på sina bilder på nätet (”Snygg.”. ”Snygg!”, ”O.K.”, ”Snygg!!”, ”Snygg?” och ”Äckligt jävla LUDER!!!!”). Både hennes enrutare och serier är tänkvärdiga, roliga och snyggt ritade. Det jag särskilt gillar med Nanna Johansson är att hon aldrig är rädd för att skoja om saker. Vad som helst kan dyka upp i hennes serier. Befriande!
Några andra som har läst Välkommen till din psykos är DN och Ge oss boken!. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
