• Björnstad: serien

    Björnstad: serien

    Visst har ni sett att Björnstad har haft premiär som TV-serie på HBO nordic? Björnstad är alltså Fredrik Backmans finfina berättelse om den lilla småstaden där allt kretsar kring hockey. Nu har den filmatiserats i regi av Peter Grönlund, som också står bakom två av mina favoritfilmer: Tjuvheder (belönad med fem Guldbaggar!) och Goliat (fyra Guldbaggar!).

    I både Tjuvheder och Goliat har Grönlund lyckats rollbesätta och regissera så att det känns helt autentiskt och äkta. Inte vet jag mycket om vad det kan innebära att vara langare och leva i en illegal bosättning (några inslag i Tjuvheder) eller att försöka få livet att ta en annan riktning än den som leder mot yrkeskriminalitet (som i Goliat), men när jag såg filmerna lyckades Grönlund verkligen få mig att känna det som att jag var där, att jag tittade rakt in i några andra människors verklighet. Kanske var det just skådespelarna som gjorde det – flera av skådespelarna är amatörskådespelare med personliga erfarenheter av sådant som berörs i filmerna.

    I Björnstad har Grönlund också letat lokalt och det har varit casting runt om i Norrland i jakt på hockeyspelande ungdomar och andra unga talanger. Det är fint. I Björnstad är det liksom inga skådespelare som har helt fel dialekt (ingen jag har tänkt på i alla fall). Flera av de unga skådespelarna är också riktigt duktiga hockeyspelare på riktigt. Inspelningen har förresten utgått från Gällivare och det är ett otroligt vackert foto därifrån, måste jag säga. Det känns verkligen sådär bitande kallt, så som det bara kan göra i norra Norrland.

    Svenska dagbladet kallade Björnstad för ”En av årets starkaste svenska dramaserier” i helgen och den har överlag fått riktigt fina recensioner. Jag är ingen stor serietittare, men kunde naturligtvis inte motstå det här! Jag har redan sett de två första avsnitten och tycker att serien är vansinnigt snyggt gjord, samtidigt som man såklart alltid riskerar att känna att något saknas när man redan har läst boken… Min sambo tyckte att karaktärsbyggandet lämnade en del i övrigt att önska, men det är nog rätt typiskt för TV-serier att man måste se några avsnitt för att lära känna huvudpersonerna. Vi lär fortsätta att se, hur som helst. Jag tycker att Björnstad är riktigt bra (och att boken är snäppet bättre, än så länge :)).

    I samband med att TV-serien har haft premiär så har det också kommit en ny pocketutgåva av boken. Ett vanligt drag när något sådant händer är att man tar en stillbild från filmen och har den som framsida. Jag har aldrig gillat det! Den här gången har man uppenbarligen tänkt annorlunda. Eller nja, framsidan pryds säkert av en bild tagen från filmen, men det är inget porträtt av någon av skådespelarna och ingenting på framsidan lånar egentligen speciellt mycket från serien ändå. Snygg bok! Jag fick både bok och en del Björnstadprylar från förlaget. Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar och andra utskick, men den här gången kunde jag inte motstå. Tack Älska pocket!

    Har du sett serien?


  • Konstnärer i böcker: ytterligare 5 målningar som fått pryda bokomslag

    Jag fortsätter med min lilla inläggsserie om konst i böcker. Jag har nämligen en mental liten samling över konstverk som finns på bokomslag. Här kommer ytterligare fem konstnärer (och här är mitt tidigare inlägg på samma tema).

    Gustav Klimt

    Gustav Klimt hör till en av mina största favoriter. Hans guldiga, glittrande, nästan pråliga, symbolistiska målningar är helt häpnadsväckande. Känner du inte till Klimt så har du säkert sett hans verk utan att veta om det. Kanske känner du igen Kyssen, ett av hans allra mest ikoniska verk, eller hans makalösa porträtt av Adele Block-Bauer, som också är en av ”huvudpersonerna” i filmen Woman in gold? Jag kände igen stilen direkt när jag såg omslaget till Den tunna isen av Lena Einhorn, och förstod att det var Klimt, men det krävdes en hel del bildsökande från min sambo innan vi identifierade den som ett utsnitt ur Die Jungfrau, en underbar målning över flera kvinnor i olika livssituationer.

    Den tunna isen av Lena Einhorn
    Den tunna isen av Lena Einhorn

    Lars Lerin

    Lars Lerin är sveriges (kanske världens!) bästa akvarellmålare och en av de konstnärer jag beundrar mest. Hans bilder har kontraster och skärpa som jag inte ens förstår hur man kan få till i en akvarell. Mörker, ljus. Han är också sanslöst skicklig på att hitta motiv bland det till synes mest intetsägande: fiskar i en hink, klippor, en bensinmack. Vill man verkligen frossa i Lerins konst ska man såklart läsa hans egna böcker, som naturligtvis har Lerin-motiv på framsidorna och inuti. Det finns dock fler böcker som har hans konst på framsidan. Den lilla novellen Den sista vägen av Rachel Korn har en detalj från akvarellen Syrien på omslaget. Novellen är del i en kvartett med skildringar av Förintelsen. De övriga titlarna (Citronen av Arnost Lustig, En vårmorgon av Ida Fink och Kylig vår av Aharon Appelfeld) har jag inte själv i min ägo, men visst känner man igen Lerin även på deras omslag. Underbart vackra.

    Den sista vägen av Rachel Korn
    Den sista vägen av Rachel Korn
    Citronen av Arnošt Lustig
    En vårmorgon av Ida Fink
    Kylig vår av Aharon Appelfeld

    Ben McLaughlin

    Nog måste väl Aftonland av Therese Bohman prydas av ett konstverk, det är ju trots allt en roman om en professor i konstvetenskap? Jo, det finns en målning på framsidan: Ben McLaughlins January 5 2001: At least 10 people have been sacked from a leading insurance firm after sending e-mails featuring Bart Simpson and Kermit the Frog performing sex acts. Det är ingen konstnär jag känner igen sedan tidigare, men nu när jag har googlat så inser jag att jag verkligen gillar hans mjuka, lite dystra urbana miljöer. Titlarna plockar han tydligen lite slumpartat från tidningar och liknande. Det kanske framgick…

    Aftonland av Therese Bohman
    Aftonland av Therese Bohman

    Helmer Osslund

    Få konstnärer har lyckats måla så sprakande och dramatiska bilder över Norrland som Helmer Osslund. Hans målningar över lappländska fjällmassiv i höstskrud är helt otroliga; Han har verkligen lyckats hitta det sköna i det norrländska landskapet och färgerna. Det är inte konstigt att hans målningar är populära omslag till några av våra norrländska författare. Detaljer från Osslunds målningar syns exempelvis på Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem. På den förstnämnda syns delar av På väg till Sjöfallet (fast spegelvänd?!), men de övriga känner jag inte riktigt igen, även om det är väldigt uppenbara Osslund även på dem. En Osslund pryder även Pölsan av Torgny Lindgren. Där det ett utstnitt ur Höstafton, Nordingrå som finns på omslaget.

    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
    Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
    Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
    Sen for jag hem av Karin Smirnoff
    Sen for jag hem av Karin Smirnoff
    Pölsan av Torgny Lindgren
    Pölsan av Torgny Lindgren

    Peter Tillberg

    Peter Tillberg har gjort flertalet offentliga verk, men är kanske mest känd för sina samhällsdebatterande konstverk som han gjorde på 70-talet. Allra mest känd är nog faktiskt Blir du lönsam, lille vän? som pryder omslaget på En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Den fotorealistiska målningen med den väldigt igenkännbara skolmiljön och eleverna i sina bänkar är verkligen en passande omslagsbild till Gardells uppväxtskildring. Vill man se målningen i sin helhet så finns den på Moderna museet. En ganska tragikomisk grej apropå Tillberg är att en av hans väggmålningar finns på Rosendalsskolan i Vallentuna. Den lät man elever förstöra (och har nu den knepiga uppgiften att försöka restaurera, till en kostnad som säkert inte är obetydlig)!

    En komikers uppväxt av Jonas Gardell
    En komikers uppväxt av Jonas Gardell

  • Augustpriset: jag gissar nomineringar 2020

    Augustgalan närmar sig – redan på måndag tillkännages alla nomineringar. Det här märkliga året har jag blivit så van vid att allt är inställt att jag närapå hade glömt bort Augustpriset (och alla andra litteraturrelaterade händelser), men det går ju inte an! Jag tycker att det är det roligaste litteraturpriset och jag brukar också passa på att gissa nomineringar till skönlitteraturpriset. Jag brukar inte lyckas pricka in speciellt många rätt (om ens några :o), men ändå. Här är några kritikerfavoriter och personliga favoriter jag tror på i år!

    Lydia Sandgrens sensationella debut Samlade verk blev så unisont hyllad i pressen att det till slut urartade till någon slags kulturdebatt i sig. Även jag blev väldigt fängslad av Sandgrens tegelsten om vänskap och familjehemligheter. Boken hör faktiskt till en av mina favoriter från årets läsning och jag hoppas att den inte bara blir nominerad utan att den också vinner Augustpriset!

    Samlade verk av Lydia Sandgren
    Samlade verk av Lydia Sandgren

    En novellsamling bör definitivt höra hemma bland de nominerade till årets svenska skönlitterära bok! En av de mest självklara valen är i sådant fall Annika Norlins Jag ser allt du gör, som är en både rolig, vemodig och vass samling, berättad med Norlins alldeles speciella röst. Jag blev väldigt förtjust i Jag ser allt du gör och de flesta kritiker har hyllat den.

    Jag ser allt du gör av Annika Norlin
    Jag ser allt du gör av Annika Norlin

    Patrik Lundberg fick mycket uppmärksamhet för sitt sommarprat, som han ägnade åt att diskutera klass, klyftor och åt att berätta om sin mammas liv, ett liv som slutade i förtid. Lundbergs bok, Fjärilsvägen, utvecklar samma berättelse och är en rak och brännande redogörelse över de djupa märken och ärr som fattigdom kan skapa. Det här är verkligen en av de senaste årens mest tankeväckande böcker, väl värd en nominering, tycker jag. Hoppas att juryn tycker detsamma!

    Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
    Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

    De här tre böckerna är alltså de böcker jag tror på mest från de böcker jag själv läst från senaste årets svenska utgivning. Dock är det meningen att sex titlar ska nomineras i varje kategori, så jag tänkte även dra till med tre galna gissningar. Av de kritikerrosade böcker som kommit den senaste tiden så tror jag mest på Renegater av Klas Östergren, Dubbelporträtt av Agneta Pleijel och Här brusar strömmen förbi av Stina Ekblad. Baserat på vad? Ingenting egentligen. 🙂

    Har du några gissningar inför måndagens nomineringsevent? Eller några böcker du hoppas på kanske?


  • 5 romaner om att bli sjuk

    Okej, det här är kanske inte så upplyftande i oktober, mitt under en pandemi (eller någonsin). Man önskar naturligtvis att alla fick hålla sig friska och pigga och glada i alla sina dagar och helst vill man aldrig behöva tänka på sjukdom och elände. Ibland är det dock väldigt fint att få läsa en riktigt bra bok som ger lite insikt om vad det kan innebära att leva med ett svårt sjukdomsbesked. Det ger perspektiv. Idag tänkte jag tipsa om några böcker som handlar om att leva med en allvarlig sjukdom eller att uppleva att en anhörig drabbas.

    I kroppen min

    Kristian Gidlunds självbiografiska roman I kroppen min lämnar ingen oberörd. Vackert och ofiltrerat berättar Gidlund om livet sedan han drabbats av en obotlig cancer. Som läsare får man följa honom genom smärta och ångest – aldrig innan hade jag anat vidden av hur tufft det kan vara att genomgå cellgiftsbehandling. I kroppen min är verkligen en smärtsam bok, men det är också en bok om stark livslust. Och det värsta av allt: att älska livet och veta att man har så väldigt lite kvar av det. När man läser Gidlunds bok blir det påtagligt hur mycket liv som han tyvärr aldrig hann uppleva. Och hur många vackra texter vi läsare tyvärr aldrig fick läsa.

    I kroppen min av Kristian Gidlund
    I kroppen min av Kristian Gidlund

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är en roman baserad på Tom Malmquists egna upplevelse när hans gravida sambo plötsligt blir allvarligt sjuk i leukemi. Deras dotter blir förlöst med kejsarsnitt och Tom springer mellan neonatalavdelningen, där hans för tidigt födda barn vårdas, och den intensivvårdsavdelningen där hans sambos tillstånd blir alltmer allvarligt. Det är en oerhört intensiv roman; Som läsare håller man nästan andan. Otroligt fint berättat om en oerhörd situation.

    Glaskupan

    Glaskupan av Sylvia Plath är förmodligen det bästa jag läst om att bli deprimerad (i en tid långt innan vår tids effektiva behandlingar). Huvudpersonen, Esther, är precis på väg mot ett spännande vuxenliv. Hon planerar för skrivkurser och collegeliv, men befinner sig i bokens början i New York, dit hon fått möjlighet att resa tack vare en tävling hon vunnit. Allt borde vara kul och spännande, men Esthers liv börjar sakta att falla sönder. Ett övergrepp. En motgång. Hon faller ned i en djup depression, som verkligen känns insiktsfullt skildrar av Plath, som själv led av psykisk ohälsa (och begick själv självmord 30 år gammal).

    Glaskupan av Sylvia Plath
    Glaskupan av Sylvia Plath

    Jag är kvar hos er

    Jag kan inte gå i god för att den här ungdomsromanen fortfarande håller såhär 20 år senare, men den är helt klart en av de mest berörande böcker jag läste i tonåren. Jag är kvar hos er av Peter Pohl är en oerhört levande skildring av en tjej som drabbas av en hjärntumör och hur hennes anhöriga försöker att hantera situationen. En av få böcker som jag har gråtit till på riktigt.

    Jag är kvar hos er av Peter Pohl
    Jag är kvar hos er av Peter Pohl

    Torka aldrig tårar utan handskar

    Torka aldrig tårar utan handskar är en trilogi där Jonas Gardell berättar om HIV i Sverige. Det märks att Gardell själv har förlorat många vänner till sjukdomen. I böckerna skriver han rakt och berörande om hela kompisgäng som suddas ut och förloras, samtidigt som det finns så mycket skam och tabu kring HIV och AIDS att det inte var ovanligt att man mörkade dödsorsaken. En del dog i ensamhet. En otroligt bra skildring av en mörk tid.

    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell
    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell

  • Konstnärer i böcker: 5 målningar som fått pryda bokomslag


    Jag älskar konst och därför tycker jag att det är kul när konsten också letar sig till bokomslagen. Det finns faktiskt ganska många böcker som har lånat omslagsbild från mer eller mindre kända målningar. Ibland känner jag igen konstnären (oftast inte). Här är några favoriter!

    Bertil Almlöf

    Bertil Almlöf har gjort den tjusiga landskapsmålningen Stort hus på slätten som pryder omslaget till Minnen av Torgny Lindgren. Jag gillar de tjocka penseldragen och den 3D-effekt de ger. Almlöf är särskilt känd för sina landskapsmålningar, som inte sällan badar i spännande färger. Som gult!

    Minnen av Torgny Lindgren
    Minnen av Torgny Lindgren

    Karin Broos

    Karin Broos gör målningar som vid en första anblick kan misstas för foton. Bara det är fascinerande. Motiven brukar också vara fängslande: ögonblicksbilder från det som oftast verkar vara ganska vardagliga scener. Cilla Naumanns Springa med åror pryds av ett utsnitt från en Broos-målning: Efter badet 2. Jag tycker att bilden passar väldigt bra till berättelsen, som kretsar mycket kring vänskapen mellan två flickor som sedan växer upp till kvinnor. Bilden känns också väldigt sommar, vilket är precis den årstid där boken tar sin början: den handlar om en vänskap som växer fram under sommarloven. Jag gillar verkligen när omslag speglar innehållet i en bok. Kul att en målning kunnat träffa så rätt (fast ser man hela målningen så föreställer den också en tredje kvinna, bland annat :)).

    Springa med åror av Cilla Naumann
    Springa med åror av Cilla Naumann

    Carel Fabritius

    Om du har läst Steglitsan av Donna Tartt har du kanske undrat om målningen Steglitsan finns på riktigt? I romanen får bokens huvudpersonens med sig tavlan under det tumult som uppstår när deras museibesök plötsligt skakas av ett fruktansvärt terrordåd (där också huvudpersonens mamma går bort). Tavlan kommer sedan att följa honom genom livet. Och jo, Steglitsan finns på riktigt. Det är en av få bevarade målningar av Carel Fabritius, som var en av Rembrandts elever. Fabritius dog i en stor explosion som förstörde stora delar av Delft när den inträffade 1654. Merparten av Fabritius verk förstördes i samma händelse. Steglitsan finns dock bevarad och kan idag ses på Mauritshuis i Haag.

    Steglitsan av Donna Tartt
    Steglitsan av Donna Tartt

    Lucian Freud

    Lucian Freud är en konstnär jag inte hade känt till om det inte vore för Therese Bohmans underbara roman Den andra kvinnan, som handlar om en ung kvinna som är just ”den andra kvinnan”. Jag är inte mycket för nakenstudier och porträtt, men just det utsnitt som pryder omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det känns som att posen säger mycket, på något sätt. Bilden på omslaget är en del av målningen Night portrait. Freud har gjort sig känd för just porträtt, inte minst de expressionistiska nakenporträtten. Han har gjort porträtt av en gravid Kate Moss och av den brittiska drottningen som exempel, men hans kanske mest uppmärksammade verk är Benefits Supervisor Sleeping, som slog rekord när den såldes 2008 för över 33 miljoner dollar. Och jepp, även det är ett porträtt av en naken kvinna.

    Den andra kvinnan av Therese Bohman
    Den andra kvinnan av Therese Bohman

    Torsten Jovinge

    Jag är särskilt svag för purismen, åtminstone den svenska varianten. Purism är alltså en särskild avskalad form av kubism, där man skalar bort onödiga detaljer och håller nere antalet färger. Jag gillar det enkla och rena, fascineras över hur mycket man kan skala bort och fortfarande hålla kvar uttrycket och känslan. Som västerbottning är jag särskilt förtjust i Helge Linden, som hör till en av mina största favoritkonstnärer. Torsten Jovinge ligger mig också varmt om hjärtat. Magiskt nog är det just Från Centralpalatset av Torsten Jovinge som pryder en av mina favoritböcker: Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Valet av motiv är helt briljant: Klings språk är lika avskalat och vackert som Jovinges målning och boken rör sig också i Stockholm. En fantastisk matchning av bok och målning.

    Människor helt utan betydelse av Johan Kling
    Människor helt utan betydelse av Johan Kling

  • Nora

    Nora

    Nora av Merete Pryds Helle är en intressant roman om kvinnors villkor och ett skavande äktenskap, en berättelse baserad på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem. Betyg: 4 solsemestrar av 5.

    Nora av Merete Pryds Helle är en berättelse som bygger på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem, där huvudpersonen heter just Nora. Jag har inte sett eller läst Ett dockhem, men är någorlunda bekant med berättelsen ändå: Nora som lever i det utåt sett perfekta äktenskapet och det lika perfekta hemmet, men som inte trivs i den snäva roll hon tilldelats som kvinna.

    I Helles tappning är Nora en flicka som växer upp och blir en ung kvinna, handlöst förälskad i en student som bor hos dem tillfälligtvis. Det blir så småningom äktenskap, hastigt ingånget och på enklaste vis, och barn: Noras roll och plats är färdig och klar. Nu är hon hustru och mor. Som läsare är det svårt att förstå passionen. Maken, Torvald, beskrivs som fullständigt egotrippad, oromantisk och obehaglig. Nora är dock beredd att offra mycket för äktenskapets skull. Ett ödesdigert beslut är att förfalska en namnteckning för att kunna ta ett lån och bekosta en utlandsvistelse, som är tänkt att bota makens psykiska ohälsa.

    Det finns säkert delar i Nora som går mig förbi: paralleller och kopplingar till Ett dockhem som man såklart inte snappar upp om man inte har sett/läst Ibsens variant. Däremot drogs tankarna omedelbart till andra starka berättelser om kvinnors villkor. Jag tänker på Hilma i Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare…. Hilma, som ”gifte upp sig” klassmässigt, men först efteråt blir varse att hennes make är psykiskt sjuk och att äktenskapet delvis kommer att innebära sexuella övergrepp och en livslång oro över att dottern ska råka illa ut. Jag tänker på Alberte i Cora Sandels Alberte-böcker. Alberte som växer upp i en nordnorsk, borgerlig familj med en sinande förmögenhet. Familjen satsar på brodern, som ska utbildas och bli något. För Alberte är tillvaron instängd och medger inte många drömmar.

    I Nora finns samma instängdhet, samma tomhet när det visar sig att äktenskapet inte riktigt blir vad hon trott och hoppats på. Samtidigt finns det logiska glappet. Vad såg hon i Torvald? Varför gifte de sig? Jag är inte riktigt på banan, men det kan jag bortse från. Det här är en intressant och tankeväckande berättelse. Jag blir framför allt sugen på att se/läsa Ett dockhem.

    Helles roman om Nora är en del i ett skandinaviskt förlagssamarbete där danska, svenska och norska författare har fått tolka några av Ibsens dramer och det här är alltså Danmarks bidrag (är du nyfiken på de övriga delarna så är det alltså Henrik av Vigdis Hjorth och Hilde av Klas Östergren som är Norges respektive Sveriges bidrag).

    Nora Helmers utveckling från en undergiven docka i ett förljuget äktenskap till en kvinna som går sin egen väg (genom att gå sin väg), sker i tre akter: från det på ytan idylliska julpyntet, över avslöjandet som förfalskare, den vilda tarantelladansen, räddningen från att ha blivit avslöjad som brottsling och den samtidiga insikten att maken inte bryr sig om henne utan bara sig själv.
    Porten slår igen.
    Ridå.

    I Merete Pryds Helles roman får vi följa hur Nora kommer till insikt om sig själv, inte i tre akter utan under ett helt liv. Hon har alltid blivit behandlad som ett barn, först av fadern, sedan av maken, men genom kvinnor i sin närhet förmått att utvecklas intellektuellt såväl som sexuellt, och på så sätt leva ett parallellt liv. Hennes kärlek till maken är stor, hon har till och med förfalskat sin fars underskrift för att genom ett lån kunna bekosta en resa för att rädda hans hälsa efter ett sammanbrott. Men i Italien förstår hon att ju mer kraft maken får, desto tommare blir hon.

    Så när julen närmar sig i familjen Helmers hem är vi läsare väl rustade för det slut vi så väl känner. Och några verkliga överraskningar har vi fått på vägen.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Nora (danska).
    Översättare: Stewe Claeson.
    Uppläsare: Gunilla Johansson Gyllenspetz.
    Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 190 (ca 8 h lyssning).
    ISBN: 9789127163423.

    Merete Pryds Helle

    Merete Pryds Helle (född 1965) är en dansk författare, bland annat känd för romanen Folkets skönhet, som kom ut på svenska 2018.


  • Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken.

    Betyg: 4 av 5.

    Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.

    I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs ”Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.

    Martin Bircks ungdom är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.

    Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).

    Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått – hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.

    Martin satt ännu länge vid fönstret.

    Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.

    Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

    Martin Bircks ungdom gavs ut första gången 1901 av Bonnier. Jag har läst en nyutgåva, med noter och kommentarer av Bure Holmbäck, utgiven av Lind & Co 2012. ISBN: 978-91-85801-39-8.

    Hjalmar Söderberg

    Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.


  • Oktober: härligt med höst

    Oktober: härligt med höst

    Okej, det finns mycket som är mysigt med hösten. Jag skulle kunna skriva floskler om att stanna inne med en kopp te och höra regnet smattra mot rutorna. Och sådant. Men faktum är att jag tycker att hösten, och framför allt vintern, börjar kännas allt längre här i Umeå. Det är så onödigt mörkt! Mörkt och kallt. Om augusti och september fortfarande har ett lite ”nystarts”-skimmer över sig, en iver att testa nya grejer, påbörja nya projekt, så är oktober helt klart tristare. Faktiskt. För att råda bot på detta måste man göra sitt bästa att hitta på skojiga grejer. Som tur är finns det mycket större möjligheter nu att njuta av kultur. Om man jämför med vårens utbud… Den opera vi köpte biljetter till blev inställd inom några dagar, men jag ser i alla fall fram emot att gå på standup om några veckor. Sedan vill jag klämma in lite bio och utställningar, i vanlig ordning. Och så ska jag åka till Öregrund! En cocktailkväll har vi framför oss också och så ska vi åka ner till min svägerska med familj. Vi får se om jag hinner plöja några böcker också. 😉 Det går ärligt talat ganska långsamt att läsa just nu, men det är sådana perioder man hamnar i emellanåt. Sådant är livet.

    Jag ska åtminstone speeda på och försöka läsa ut The Hate U Give av Angie Thomas så fort som möjligt. Om det inte vore för att jag har fått förhinder att delta, så skulle vi ha bokcirklat den i oktober. Jag valde att läsa den ändå och nu börjar det bli dags att läsa klart den eftersom den är en lånebok. Det är en riktigt bra och brännande bok om rasism.

    The Hate U Give av Angie Thomas
    The Hate U Give av Angie Thomas

    Oktober är annars en riktigt intensiv månad om man ser till förlagens utgivning. Det kommer massor av spännande titlar! Här är de som jag fått upp ögonen för lite extra:

    • Sidenkatedralen är en samlingsvolym med två av Sara Danius ej färdigställda verk. Här finns essäer och artiklar och en bok om hennes fotokonstfavoriter. Sara Danius gick verkligen bort i förtid. Nu har jag förvisso inte läst hennes böcker, men hennes artiklar i DN genom åren har varit väldig speciella och bra. Det känns fint att även de här sista volymerna ges ut.
    • Badfluence av journalisterna Julia Lundin och Yasmine Winberg är en reportagebok där influencer marketing-branschen synas i sömmarna. Det känns väldigt aktuellt och intressant. Det här är en bransch där det uppenbart finns mycket bluff och båg. Och mycket pengar. Det kanske är dags att någon tar ett seriöst grepp om den här miljardindustrin där enskilda personer har så väldigt mycket makt.
    • Julen är snart här! 😉 Vill man få omedelbar julstämning så kommer Elsa Beskows jul i nyutgåva. Det finns säkerligen nyare, modernare, intressantare bilderböcker där ute, men Beskow är Beskow och hennes bilder är verkligen tidlösa.
    • Något annat som är 100% julmys är Astrid Lindgrens julberättelser! Nu kommer en härlig samling, illustrerad av Björn Berg: Vi har så roligt när det är jul. Jag blir alldeles fylld av jullängt bara jag ser framsidan. Boken innehåller Emils julkalas för fattighjonen, Pippis julgransplundring och många andra klassiker.
    • En bok om kvinnosaker! Jag blev nyfiken direkt när jag såg titeln på Karin Carlsons Kvinnosaker. Det är en faktabok om svenska kvinnors historia genom femtio föremål, t.ex. cykeln, vibratorn och byxkjolen. Kul, intressant!
    • Jag har inte anammat den här grejen med julböcker (däremot brukar jag ha novellkalender…). Det finns i alla fall en uppsjö av böcker med jultema och den här månaden kommer Kalla, vita vinternätter av Christoffer Holst. Jag gillade Mitt hjärta går på av samma författare, så om jag skulle läsa en julbok så skulle det nog bli den!
    • Nu när det är så mörkt kan man passa på att blicka uppåt. Mot stjärnhimlen. Jag kan ingenting om stjärnor! Men det här märkliga året tror jag att det är många som har börjat intressera sig för utelivet i betydelsen att vara ute i naturen. Kanske stjärnskådning blir en ny mikrotrend? I så fall kan boken Natthimlen: En guide till stjärnorna av Robin Kerrod och Tom Jackson vara en bra bok att ha med sig.
    Kvinnosaker av Karin Carlsson
    Kvinnosaker av Karin Carlsson

    Det blev en lista med många julböcker! Men det är årets gång… 😉 Har du någon bok du ser fram emot i oktober?


  • 5 riktigt bra trilogier

    Ibland vill man stanna lite längre i en läsupplevelse, men ändå inte plöja en hel tegelsten på en gång. Då är trilogin det optimala valet: en lagom lång serie som låter en dela upp läsningen, men ändå följa några huvudpersoner och besöka deras värld under en lite längre tid. Idag tipsar jag om några favorittrilogier från blandade genrer och med blandade utgivningsår.

    Trilogin om Maj

    Jag skrev om Maj-trilogin här om veckan, men den är även ett självklart val på den här listan. Jag älskade Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj, hennes slit och våndor. Det är också ett underbart stycke kvinnohistoria och något för den som vill få en känsla för vad livet som hemmafru kunde innebära på 30-talet och framåt.

    Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris.

    Liv till varje pris av Kristina Sandberg
    Liv till varje pris av Kristina Sandberg

    Trilogin om Signe

    Kerstin Thorvalls trilogi om Signe är en romanserie, men böckerna innehåller stora självbiografiska inslag. Böckernas Hilma är baserad på Kerstin Thorvalls mamma och böckernas Signe är baserad på Thorvall själv. Den första boken skildrar moderns äktenskap, som utifrån såg ut som en klassresa, men som i verkligheten var något av en resa ned i förtvivlan eftersom hennes make snart visade sig vara psykiskt sjuk och under maniska episoder började förgripa sig på henne. Ur det föds en stor beskyddarinstinkt som är kvävande för Signe och påverkar henne mycket. Det är böcker som verkligen berör och väcker många tankar om kvinnors roll och plats i historien och kanske också förklarar hur Kerstin Thorvall kom att bli den på många sätt excentriska person hon var.

    När man skjuter arbetare…, I skuggan av oron, Från Signe till Alberte.

    När man skjuter arbetare... av Kerstin Thorvall
    När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall

    janakippo-trilogin

    Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo är några av de senaste årens mest uppmärksammade böcker och det är lätt att förstå varför. De liknar verkligen ingenting annat. I böckerna får läsarna följa janakippo, som i bokens första del återvänder till sin hembygd för att få upp hennes missbrukande tvillingbror på fötter igen. Det här är böcker med väldigt egna karaktärer och mycket mörker, berättat med ett lekfullt språk. En riktig läsupplevelse!

    Jag for ner till bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem.

    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

    Rosa: prinsessa av Fäholmarna

    Barbro Lindgrens böcker om bullterriern Rosa finns i en samlingsvolym, men den består alltså av tre böcker som är skrivna med Lindgrens alldeles säregna stil. Jag vet ingen som kan skriva så rättframt om sorg och död som hon, som exempel; I den här boken ryms såklart kärlek, mest av allt. Kärleken till en en hund. Böckerna är också något av en biografi, som mellan raderna berättar om ett liv som har sin gång.

    Kungsholmens ros, Rosa på bal, Prinsessan Rosa.

    Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
    Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren

    Engelsforstrilogin

    Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi börjar bli lite gammal nu, men jag hoppas att den fortfarande kan kännas okej att läsa för någon tonåring och inte uppfattas som alltför daterad. Jag tyckte verkligen att den var otroligt bra! Båda författarna är oerhört skickliga på att porträttera olika människor. Här blir det extra intressant eftersom huvudpersonerna är väldigt annorlunda som personer och har helt olika status i klassrummet, men när mörka krafter närmar sig och det visar sig att det är just de som är de utvalda att ställa allt till rätta så måste allt annat läggas åt sidan.

    Cirkeln, Eld, Nyckeln.

    Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
    Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

    Har du någon favorittrilogi?