Nyår! Jag hoppas att ni har ett trevligt fortsatt nyårsfirande framför för er. 🙂 Jag tänkte avsluta det här årets bloggande genom att blicka tillbaka på min läsning 2016. Imorgon återkommer jag med mina favoriter från året och idag blir det siffror & figurer, precis som mina traditioner bjuder. 😉
Under 2016 har jag läst sjukt många böcker! Det här beror förstås på vem man jämför med, men jag jämför givetvis med min läsning under tidigare år. 72 titlar är fantastiskt många i rent antal (2015 läste jag 59 böcker, som exempel). Fast samtidigt som jag skriver det så får jag kanske poängtera att det inte rör sig om 72 tjocka romaner precis.
Antal lästa titlar 2016: 72!
Sommarens projekt handlade rätt mycket om poesi. Jag plöjde Bodil Malmstenssamlade dikter och bloggade om varje titel i den för sig. Jag har även läst en del noveller och kortare romaner (långa noveller?!). Sidantalet har alltså sett ut såhär:
Sidantalet hos böckerna 2016
Som vanligt har jag läst en stor andel böcker skrivna av svenska författare (45 böcker av 72 är svenska böcker…), men jag har lyckats pricka in rätt många andra världsdelar också, trots att jag inte direkt aktivt har försökt att läsa böcker från olika håll i världen. Mest exotiskt för min del var nog Hönan som drömde om att flyga av den sydkoreanske författaren Sun-Mi Hwang. Det är ett nytt litteraturland för mig.
Ursprungsland för böckerna 2016
Det har nog inte varit ett enda år då jag har läst fler böcker skrivna av manliga författare än av kvinnliga, men i år har snedfördelningen dragit iväg. 78 % kvinnor… Inte heller detta är utslaget av något slags aktivt beslut. Det råkade bara bli såhär, kanske för att jag gärna läser berättelser som jag kan relatera till och de verkar med fördel beskrivas av kvinnor som jag.
Könsfördelning hos lästa författare
Betygsmässigt har det blivit spridda skurar: några inte speciellt bra böcker och några fantastiska.
Betygsfördelning för årets utlästa böcker
Bilden över hur utgivningsåren fördelar sig ser inte direkt ut som den brukar. Jag brukar absolut inte läsa såhär mycket nyutkommet. Jag tror att jag har lyckats pricka in väldigt mycket nytt tack vare att jag har läst & lyssnat rätt mycket i mobilen i år och det har gjort att de nyare böckerna har funnits nära till hands, så att säga.
Utgivningsår för lästa böcker 2016
Vad har jag läst om då? Ja, ska man göra ett ordmoln så blir det ungefär såhär:
Imorgon är det nyår! Spännande, spännande! Vad har jag gjort i år egentligen? Ja, det har jag knappast bloggat om, för i den här bloggen fokuserar jag på böckerna i mitt liv. Men här kommer ändå någon slags summering. 😉
Januari är min födelsedagsmånad och som vanligt firade jag födelsedag med tårta! I övrigt minns jag inte riktigt vad jag hittade på..! Frös gjorde jag förmodligen, som man ju så ofta gör i Umeå i januari…
En av födelsedagspresenterna från min sambo var en kopia av VK från min födelsedag. En händelserik dag, såklart.
I februari gick jag på årets första föreställning: Goldbergvariationerna, men finkultur i all ära: det jag i någon mening uppskattar mest på det musikaliska planet under februari är att Melodifestivalen sparkar igång! I februari kollades det på mello!
Vinter!
I mars inföll påsken. Egentligen visade det sig att jag inte kunde vara ledig under påskveckan, för det uppstod ett akut uppdrag på jobbet. Men som alltid så löser det sig ändå i slutändan och jag tog ledigt i alla fall. 😮 Hur firade jag påsk då? Jo, den firade jag genom att… eh… storstäda bland mina prylar hos mina föräldrar: låda efter låda med gamla leksaker och annat grejs bars ned från vinden och sorterades upp. Trots att sopsäck efter sopsäck åkte iväg så blev det ändå massor av lådor kvar. Tillfredsställande ändå!
Städningen på vinden resulterade bland annat i att jag hittade den här typen av skatter…
I april reste jag omkring! En helg besökte jag en kompis i Varberg; ett sjukt vackert ställe ju! Och härligt cykelväder! En annan helg besökte jag vänner i Skellefteå, vilket också var mycket trevligt. 🙂 Sedan kom valborg, vilket vi firade hemma och som vanligt fanns ingen brasa i vår stad… Men det kanske man kan klara sig utan i och för sig!
Cykla i Varberg.
I maj fick jag finbesök från en barndomskompis! Vi sprang, kollade på utställningar, spelade spel och satt på uteservering (i maj!!). Jag sprang Blodomloppet och Vårruset. I maj, under en regnig dag, tog jag på mig min traderashoppade och i ärlighetens namn rätt fula långklänning (ryggen är fin dock) och tog emot doktorstecknen! Vilken lååååååååång ceremoni! Nu har jag varit med om det i alla fall! Den föregicks förresten av en längre tids tjurande och surande över att ceremonin hölls i Domkyrkan, istället för i Universitetshuset (som är under renovering). Det är absolut inte en lokal som jag skulle ha velat promoveras i egentligen… Men det gick det med..!
En regnig dag i maj…
I juni sprang min sambo Stockholm maraton och jag var på plats och försökte att spana in honom så ofta som möjligt. En spännande dag! En annan helg återsåg jag en gammal kursare, som var i Umeå för att gå på konferens. Vi gick på gitarrmuséet och imponerades. På midsommaraftonen spelade min sambo med sitt band och jag var ute i det pangfina vädret och lyssnade innan vi firade midsommar med min sambos släkt på eftermiddagen.
Stockholm marathon.
I juli tog jag ledigt från jobbet! Semestern spenderades en del hos mina föräldrar och i övrigt vill jag mest minnas att jag cyklade omkring och att jag spelade Pokémon Go? Ja, så var det nog. Jag sålde också en massa skrot på loppis och sprang säkert rätt många mil. Innan jag åkte hem från semestern hos mamma & pappa så gjorde jag också en avstickare till Stockholm och hälsade på min barndomskompis. Vi såg en fantastisk utställning på Millesgården: Josef Frank!! Fast skulpturerna som finns på Millesgården permanent gick inte av för hackor heller. Badade jag något på sommaren? Ja, och bästa badtemperaturen var helt klart i sjön vid min kompis sommarstuga. Härlig dag!
Cykelutflykt.
I augusti var jag ute och reste igen. Min barndomskompis firade 30 år med ett kalas och jag var där hela helgen. Vi handlade bland annat så mycket mat och tilltugg att vi blev tvungna att låna en kundvagn för att kunna ta oss hem med alla grejer… Sedan blev vi utelåsta också, men det är en annan historia. Festen var trevlig och vädret var kanon! Härligt! En annan som fyllde jämt var min faster, som jag besökte någon helg senare för att gå på hennes 50-årskalas. Även den dagen var ren sommar. Härligt! Apropå mycket mat och tilltugg… Den här månaden gick jag och min sambo ut och åt och vi beställde så mycket mat att det inte rymdes på bordet.
Mycket mat blir det…
I september gjorde jag min sämsta tid någonsin på Umemilen. Buhuu. Min sambo, som skulle vara där och titta, fick ett infall och sprang han med – och tog personbästa. Jobbade gjorde jag bland annat i Övik, där jag också passade på att träffa min kompis som har flyttat dit! Synd att jag inte har tjänsteresor dit oftare..! September bjöd också på fest och mycket musik! Det blev både Ane Brun, Veronica Maggio och en spelning med min sambos band.
Såhär peppad (och bländad) var jag innan loppet. 😉
I oktober var jag på författarsamtal med Susanna Alakoski. jag borde gå på sådant oftare… Jag spenderade också några dagar i Linköping i tjänsten och blev uppgraderat till ett jättestort rum. Alltid kul när det händer, men varför händer det alltid när man är borta typ 1 natt och ändå inte har tid att vara där? Månadens höjdpunkt var dock kent! Med några andra kentfans tog vi en tripp till Övik och såg en av deras avskedskonserter. Så fantastiskt. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂
kent <3
I november spenderade jag allhelgonahelgen hos mina föräldrar. Tåget blev typ en miljard år försenat (jag brukar faktiskt klara mig från förseningar, men plötsligt händer det!) så jag fick sova några få timmar innan det var dags att gå och jobba.. Buhu. Vintern kom och gick lite fram och tillbaka. Jag började allvarligt oroa mig över hur det egentligen skulle bli med alla pokémons!!! Såå kallt och så svårt att spela med vantar! Månadens sämsta var att en tand gick sönder. Månadens bästa var att åka till Skellefteå igen och kolla på Laleh! Tur att både jag och sällskapet är sportiga, för vi missade tiden lite och var tvungna att springa dit..! ?
Pokémon alltså. Man kan säkert spela på lite olika sätt. Själv samlar jag framför allt på Ponyta. Ponnys!
I december var jag lite finkulturell igen och gick på föreställning med bland annat Boléro. Det dracks glögg, slogs in julklappar, och bakades pepparkakor. Jag var på jobbets julfest och dagen därpå blev beställde vi hot shots i en bar, som om det vore -95. Och sedan blev det jul och nu är vi här!
När man har bloggat länge så är det också en smal sak att gå tillbaka och se vad man egentligen gjorde för ett år sedan, eller två år sedan, eller… I mitt fall så talar bloggen visserligen bara om vad jag läste, men att föra läsdagbok kan jag i och för sig rekommendera.
”Jag tycker att den är förtrollande. Jag älskar Modianos Parisskildring och det enkla, rena språket och jag berörs verkligen av berättelsen om Thérèse. Det här hade kunnat vara en 500 sidors utläggning om en rörig uppväxt, men Modiano har kokat ner allt väsentligt till ett underbart litet koncentrat. En njutning att läsa!”
Så Lilla smycket blir dagens boktips. Och en påminnelse till mig själv om att läsa mer av Modiano! 🙂
Förra veckan bloggade jag om några böcker som kommer ut i vår och som jag är lite extra sugen på att läsa! Dock rymdes naturligtvis inte allt jag är intresserad av. Här kommer därför fler böcker som jag är nyfiken på! 🙂
Ian McEwan brukar få in intressanta teman i sina böcker (klimatfrågan t.ex, som han skriver om i Hetta). I vår är han aktuell på svenska med Nötskal, som beskrivs som en ”smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet”. Den lär vara berättad ur ett ofött fosters perspektiv. Oväntat!
Nötskal av Ian McEwan
Belinda Bauer är en av mina favoriter bland deckarförfattarna, kanske för att hon skriver mer om människor och relationer än om brott och brottsutredningar… 😉 Hehe. I vår kommer De vackra döda som jag gärna skulle läsa.
De vackra döda av Belinda Bauer
Nu har jag bara hunnit läsa den första delen i Elena Ferrantes succékvartett om Lila och Elena och deras vänskap. Redan i vår kommer dock den tredje delen: Den som stannar, den som går. Förr eller senare kommer jag nog att läsa den, men först får jag väl läsa del två, Hennes nya namn, antar jag.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Några andra böcker som jag inte har hunnit med är Agneta Pleijels självbiografiska serie. Den första delen, Spådomen, blev otroligt hyllad och jag vill hemskt gärna läsa den. I vår kommer del två: Doften av en man.
Doften av en man av Agneta Pleijel
I vår är Jonathan Safran Foer, som blev så himla hyllad för romanen Allt är upplystför ett antal år sedan, aktuell med en ny bok på svenska. Den beskrivs som hans mest personliga roman hittills och har titeln Här är jag.
Här är jag av Jonathan Safran Foer
Har du någon bok som du ser fram emot särskilt mycket i vår? 🙂
Charlie har precis börjat på high school och när han lär känna de två sistaårseleverna Sam och Patrick så börjar också hans förvandling. Från att ha varit en ”wallflower”, ”en blomma på väggen”, någon som bara tittar på, så börjar han nu delta och ta för sig här i livet. Under Charlies första high school-år får vi som läsare följa hur Charlie vecklar ut sig, hur han har sitt första förhållande, hur han blir hög första gången och vad han grubblar och funderar på i största allmänhet. Mellan raderna skymtar mörker, men det är faktiskt långt ifrån förutsägbart (åtminstone för mig) vad han egentligen har med sig i bagaget.
Boken är uppbyggd av brev som Charlie skickar till en genom nästan hela boken okänd mottagare. Eventuella svarsbrev finns inte med, vilket innebär att boken blir som en monolog rakt ut i luften på ett sätt som jag inte riktigt gillade. Jag hade faktiskt lite svårt för den här boken till en början, dels för att jag inte kunde förstå sammanhanget för breven och dels för att jag inte riktigt förstod Charlie. I bokens början är han så tafatt och socialt obekväm att jag fick för mig att boken handlar om en pojke med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder och återigen började jag då undra vilket sammanhang man egentligen ska sätta boken. Kanske är det det som är grejen med den här berättelsen: att det är rätt oviktigt vem Charlie pratar med och vad han eventuellt har för diagnos, om han har någon. Det kan ju vara sympatiskt att bara få vara tonåring och vara precis som man är, kan jag tycka.
I slutändan tyckte jag att boken var helt okej, mest för att det kändes lite fint att få läsa en berättelse som kastar en tillbaka till typiskt tonårstänk. Inte för att min tonårstid hade några direkta likheter med Charlies liv, som det beskrivs i boken, men en del saker är ändå märkligt generiskt när det gäller tonår.
I korthet
Rekommenderas för: Den som lever mitt i, eller inte är rädd för att kastas tillbaka till, tonårstidens toppar och dalar och den som vill följa en kille under hans första high school-år.
Betyg: 3 hemliga brevvänner av 5.
Citerat ur Wallflower
”Bådat två bad mig sätt mig och båda två verkade mena det, så jag slog mig ner. Jag lyssnade på hur Ingenting skrek ut mot planen. Och jag lyssnade på hur han analyserade matchen, situation för situation. Och jag insåg att här hade jag en kille som begrep sig på fotboll väldigt bra. Han förstod sig faktiskt på fotboll lika bra som min bror. Jag ska nog kalla Ingenting för Patrick från och med nu, eftersom han presenterade sig så och Sam kallar honom för det.”
Om Stephen Chbosky och om Wallflower
Stephen Chbosky (född 1970) är en amerikansk författare och manusförfattare som kanske mest är känd för sin succéroman The Perks of being a wallflower (Wallflower) och filmen med samma namn. Stephen Chbosky twittrar under @StephenChbosky.
Originalets titel: The Perks of Being a Wallflower (amerikanska).
Översättare: Göran Fagerström.
Utgivningsår: 1999 (första amerikanska utgåvan, Pocket Books), 2000 (första svenska utgåvan, Bokverket), 2013 (den här utgåvan, Gilla böcker).
Antal sidor: 272.
ISBN: 91-973347-2-3, 9789186634810, 9789186634391.
””Det är nåt visst med honom, eller hur?”
Bob nickade. Sen sa Patrick nåt som jag nog aldrig kommer att glömma: ”Han är en wallflower. Han står och tittar på.”
Jag visste inte att andra människor tänkte saker om mig. Jag visste inte att de iakttog mig. Jag satt på golvet mitt emellan Sam och Patrick i en källare på min första riktiga fest, och jag kom ihåg att Sam hade presenterat mig för Bob som sin kompis.
Bob höjde sitt glas och bad alla att göra detsamma.
”Skål för Charlie.” Och hela gänget sa: ”Skål för Charlie.”
Jag vet inte varför de gjorde det, men det betydde mycket för mig att de gjorde det. Särskilt Sam. Särskilt hon.
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med en naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.
Wallflower utkom första gången 1999. Den har översatts till ett tjugotal språk, sålts i över en miljon exemplar i USA och toppat New York Times Bestsellers List. Stephen Chbosky har även skrivit manuset till den uppmärksammade filmatiseringen av boken.”
Nyår närmar sig! Det är också nyårslöftenas tid. Ibland har jag bloggat om ”nyårslöften” och utmaningar som gäller litteratur, t.ex. att läsa fler ”hyllvärmare” (olästa böcker som jag har haft hemma ett tag).
I år har jag nog inga direkta löften, men det finns faktiskt några saker som jag gärna skulle göra det kommande året:
Läsa fler hyllvärmare. 😉 Det här är ett ständigt pågående projekt, men nu när jag har sorterat om mina bokhyllor och rensat lite så är jag extra peppad!
Lära mig att släppa böcker som egentligen inte är värda att läsa ut. Här känner jag mig dock ganska lost! Ge mig tips på hur man gör, för jag vet inte!! Hur många sidor ”måste” man läsa för att de ska kännas som att man har gett en bok en chans? Vad är det egentligen som avgör att en bok inte är värd att läsas ut? En del böcker är ju ”3 av 5” eller vad man ska säga. Läser du sådana medelmåttiga böcker? Löjliga frågor kanske! Men jag är seriös! 😉 Jag vet inte hur man släpper en bok!!
Lyssna på fler författare, t.ex. på Umeås egen litteraturfestival, Littfest (som dock brukar ha ett rätt beigt helgprogram och lägga megamånga intressanta programpunkter på dagtid på vardagar, när jag jobbar!). Ja, eller gå på andra grejer. Biblioteken har ju många evenemang t.ex!
Har du några nyårslöften eller läsutmaningar på gång?
Det är dags för Vinter i P1igen, Sommar i P1:s syskon, eller vad man ska säga. I vinterversionen är alla värdar framröstade av tittarna och som vanligt kan vi se fram emot att få lyssna på några författare. Imorgon kan du t.ex. lyssna till Stina Stoor (vilket förresten påminner mig om att jag borde läsa hennes hyllade novellsamling Bli som folk!) och på nyårsafton ser jag verkligen fram emot att få lyssna på Martina Haag, som ju är så härlig och jordnära och kul att lyssna på! 🙂 Ytterligare en författare som vinterpratar i år är Tomas Sjödin, som du kan lyssna på den 30/12.
Apropå Martina Haag förresten: ni missade väl inte podcasten Konversation här om veckan där hon konverserade med Hanna Hellqvist. Jättekul att höra om bådas kreativa processer och deras skrivande! 🙂 Jag längtar jättemycket efter Haags nästa bok! Hennes senaste, Det är något som inte stämmer, är ju grymt bra.
Rebecca står inför ett helt nytt kapitel i livet. Hon är 40+ och ska efter förhållandevis trygga anställningar i filmbranschen prova på att starta eget och att producera sin första film på eget bolag. Dessutom: hon och Jacob har bestämt sig för att separera efter 26 år tillsammans. Skilsmässan är tänkt att ske helt odramatiskt och det är meningen att de ska förbli bästa vänner.
Singellivet visar sig dock bli knepigare än befarat. Inte bara för att dejtandet är en syssla som är lika tärande som fylld av besvikelser utan också för att de gemensamma vännerna, som hon och Jacob har umgåtts med i alla år, plötsligt blir obekväma och slutar att höra av sig. Varken Rebecca eller Jacob verkar längre passa in i deras paraktiviteter och utan att ha en partner att vända sig till så blir ensamheten extra tung att hantera för Rebecca. De sociala medierna visar på middagar, semestrar och resor som hennes tidigare livs vänner roar sig med, men Rebeccas eget liv känns ofta tomt. Och det där med att starta eget visar sig dessutom vara mer krävande än vad hon först hade trott.
Det märks att Fredriksson själv har upplevt en separation, för det här känns som en väldigt trovärdig och fin berättelse om att vara 40+ och tillbaka på singelmarknaden efter ett långt äktenskap. Författaren lyckas på ett bra sätt skildra många av de känslor och situationer som den nyseparerade kan uppleva. Jag tycker också om hur hon skriver om vänskap och hur förlusten av vänner kan vara en minst lika stor förlust som ex-partnern. Vänskapsberättelserna har nog fått ett uppsving på senare år, men vänskap är ändå ett tema som har avhandlats förvånansvärt sällan jämfört med exempelvis kärlek. Och det att vänskap inte lyfts fram på samma sätt i kulturen kanske också bidrar till att det är något som vi sällan pratar om? Eller är det bara jag? Och Rebecca..? Det är så lätt att ta för givet att vänner ska finnas där, men en separation kan också rycka undan förutsättningarna för att umgås på samma sätt som förut, vilket Rebecca blir varse när hon hade behövt sina vänner som mest.
Jag tycker riktigt mycket om den här boken. Det är så lätt att tycka om Rebecca och att känna med henne och allt som står i boken känns väldigt realistiskt och äkta på något sätt, vilket väl gör sitt till för att boken ska kännas berörande. Det är också en lättläst och direkt skriven berättelse utan en massa krusiduller och det kan ju också vara välkommet emellanåt. Jag är inte helt säker på om jag kommer att komma ihåg den här boken länge, men jag vill ändå ge den ett högt betyg. Bara en sådan sak som att jag inte alls är i Rebeccas ålder eller livssituation och att jag ändå uppskattade den här berättelsen tyder väl i någon mening på att den är riktigt bra!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst och berörande bok om att vara 40+ och nyseparerad – och vad en separation kan göra med vänskapsrelationer.
Betyg: 4- diviga skådespelare av 5.
Om Anna Fredriksson och om Avskedsfesten
Anna Fredriksson (född 1966) är en svensk författare och manusförfattare. Som manusförfattare har hon bland annat skrivit manus till Rederiet och Maria Wern. Hon debuterade som författare 2011 med boken Sommarhuset. Anna Fredriksson twittrar under @annafredriksson, instagrammar under @annafredriksson66 och har en hemsida.
”Anna Fredriksson är en mästare på att skildra verkligheten så som den är. Nu är hon tillbaka med ännu en roman som skrapar på det såriga i våra nära relationer.
Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar. De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt.
Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna.
Avskedsfesten är en roman om att bryta upp från ett långt äktenskap och behöva orientera sig i en okänd värld. Om hur man sakta skapar sig en ny identitet mitt i livet.”
Det nya året närmar sig! Och det innebär såklart vi kan se fram emot massor av intressanta böcker som kommer ut i vår. Nu är kanske inte jag världsbäst på att läsa nyutkomna böcker, men ändå. Idag tänkte jag i alla fall blogga om några böcker som har gjort mig lite extra nyfiken.
Personligen ser jag absolut mest fram emot Per Hagmans nya. Jag fullkomligt älskar hans poetiska språk och den nakenhet och sårbarhet som han får fram i sina texter, t.ex. i Att komma hem ska vara en schlager, som är en av mina absoluta favoritböcker. I vår kommer Allas älskare, ingens älskling, som är en självbiografisk roman.
Jag kommer också att vilja läsa Andras vänner av Liane Moriarty. Jag har läst flera av hennes böcker under året (Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner) och tycker att det är något speciellt med hennes feelgoodberättelser. De är faktiskt varken lättviktiga eller alltigenom sockersöta, utan tänkvärda och med mörka stråk.
Andras vänner av Liane Moriarty
Ytterligare en bok som jag gärna vill läsa är Majgull Axelssons nya, Ditt liv och mitt allt. Majgull Axelsson skriver så bra och viktigt om tuffa ämnen som t.ex. sexuellt utnyttjade barn (Rosario är död) eller förintelsen (Jag heter inte Miriam). Vårens bok kommer bland annat handla om 60-talets ”folkhem” och de som inte fick plats där: de som t.ex. hamnade på ”anstalt för sinnesslöa”.
Johannes Anyuru vill jag läsa mer av! En storm kom från paradiset var, med sitt avskalade och exakta språk, precis den typen av bok som jag gillar. I vår kommer De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, en bok som bland annat handlar om terrorism.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Lena Andersson är också aktuell med nytt i vår; Då kommer Egentligheter, som hon har skrivit tillsammans med konstnären Dan Wolgers. Andersson är formuleringskonstens mästarinna och hon brukar verkligen skriva tänkvärt och seriöst om högt och lågt! I Egentligheter kommer Andersson, vad jag förstår, att kommentera en del av Wolgers verk och boken kommer att innehålla både bild och text.
Egentligheter av Lena Andersson och Dan Wolgers
Slutligen, i vår vill jag gärna läsa Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld. Sittenfeld är kanske mest känd för romanen Presidentens hustru, som i princip är en fiktiv berättelse om presidenthustrun Laura Bush. Presidentens hustru gick kanskw inte riktigt hem hos mig, men däremot blev jag mycket fängslad av boken Systerland, som följer två klärvoajanta tvillingar. Det är en himla fin bok om moderskap och systerskap och den gav mig stor lust att läsa mer av samma författare. Sanning och skvaller beskrivs som en modern version av Stolhet och fördom. Låter spännande!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
