Om man, som jag, älskar Hjalmar Söderbergs mästerliga klassiker Doktor Glas, kanske en bok, som är baserad på den, kännas lite avskräckande. Vilken författare skulle möjligen kunna tillföra något till en berättelse som är närmast fulländad? Bengt Ohlsson lyckas faktiskt ganska bra med detta! Hans bok, Gregorius, som berättar samma historia som i Doktor Glas, men från prästen Gregorius synvinkel, lyckas faktiskt ge något extra och utnyttjar inte Söderbergs bok på något dåligt sätt.
För den som inte har läst Doktor Glas är det här alltså berättelsen om en ung kvinna, som söker hjälp hos sin läkare för att hon vill att denne ska få hennes man, Gregorius, att hålla sig borta från henne. Äktenskapet är olyckligt och med en mycket stor åldersskillnad. Gregorius, som i Söderbergs bok är nästan märkligt förpassad till en figur lite i skuggan av själva berättelsen, får här huvudrollen. Han är en ensam och osäker man, som ofta lider av tanken på att människor runt omkring honom gör sig lite lustiga över honom. Han är klumpig och är obekväm i många sociala situationer och han önskar mycket hett att få bli far till ett litet barn och leva ett lyckligt liv med en liten familj. Detta är inte något som han får uppleva. Förhållandet till hans fru, den mycket yngre Helga, är inte lyckligt och han tycks inte kunna bli pappa. Skildringen av hans förhållande med Helga äcklade mig djupt när jag läste det. Hans dragning till henne börjar när hon är ett barn och det gränsar närmast till pedofili. Sedan de har blivit ett äkta par fungerar inte samlivet, men han tvingar sig ändå till sex med henne, vilket naturligtvis också känns obehagligt att läsa om. Det är över huvud taget en ganska rå bok, utan att boken för den skulle behandlar särskilt våldsamma händelser. Det är dock något i språket som gör boken svår att värja sig för.
Gregorius levnadsöde är svårt att inte beröras av. Jag sympatiserar inte med honom, men nog känner man med denna djupt olyckliga man, som har förvägrats allt han längtat efter i form av närhet. Att hela tiden veta hur boken kommer att sluta gör sitt till, särskilt när Gregorius åker på hälsoresa och en häftig förälskelse till en kvinna på hälsohemmet flammar upp, och man vet att hans drömmar återigen kommer att krossas.
Boken går verkligen i samma stil som Söderbers bok, både språkligt och i berättelsen, som naturligtvis inte kan sluta lyckligt. Jag är glad att jag inte blev besviken över den här boken. Det här är riktigt läsvärt, kanske även utan Doktor Glas.
I veckan har jag haft två premiärer: mitt första bokklubbs/bokcirkelmöte och första sushin. Hehe. Det finns nämligen en bokklubb på mitt (ex)jobb och det är naturligtvis en plats för mig. 🙂 Vi träffas då och då för att diskutera böcker, boktipsa och äta sushi! Angående sushin förstår jag inte varför folk tycker att det är en så speciell mat. Det är ju inte konstigare än… sill? Gott var det i alla fall!
Men det här är ju ingen matblogg, så åter till själva böckerna. Till nästa gång valde vi att läsa Vi i villa, av Hans Koppel (pseudonym), som jag faktiskt länge har varit lite sugen på att läsa, och/eller Siri Hustvedts Sorgesång. Den sistnämnda vet jag ingenting om! Jag har trott att Hustvedt är en norsk deckarförfattare (haha!). Vilken borde jag börja med tror ni? Har ni läst någon av dem?
Berätta om tre romaner med läsvärda naturskildringar.
Det här temat tycker jag är svårare än vad man kanske kan tro! Nog finns det många böcker med välskrivna miljöskildringar, men det känns som att det aldrig är just de som jag ser som en behållning när jag har läst en bok. Snarare tvärtom. Sagan om ringen-böckerna hade jag t.ex. väldigt svårt att ta mig igenom just p.g.a. alla extremt tjatiga miljöbeskrivningar och en handling som därför flöt på som… sirap.
Den första bok jag spontant kommer på är i alla fall PagnolsLa gloire de mon père, som är en enda stor kärleksförklaring till Provence. Här doftar det timjan och mejram när man går och det karga landskapet breder ut sig. I buskarna gömmer sig alla möjliga fåglar, som man som svensk inte har en aning om hur de ser ut. Det är i alla fall väldigt detaljrikt berättat av någon som verkligen har varit där!
Den andra boken som jag vill nämna lånar jag lite från Lyran själv. Hon nämnar Ut och stjäla hästar i sin Tematrio och jag kan bara instämma i att det norska landskapet är väldigt välberättat i den här stillsamma boken om en far-sonrelation.
Som tredje bok väljer jag att nämna en ungdomsbok som jag tyckte hemskt mycket om när jag läste den som yngre: Vinter i vildmarken. Bokens huvudperson hamnar i Kanadas vildmark efter en flygkrasch och tvingas överleva på det han hittar i naturen. Kanske inte en bok jag skulle älska om jag läste den idag, men jag tyckte den var spännande och bra då och naturskildringar saknas inte. Här är en författare som inte rör sig i okända marker!
Shantaram ligger jag lite lågt med, men snart är faktiskt Gregorius utläst! Det är de två böcker jag har läst sedan typ… årsskiftet. Nu är frågan: vilken av alla dessa böcker i min bokhög borde jag hugga tag i härnäst? Jag kan inte bestämma mig!
Idag blev jag allt lite besviken! Jag har i många år använt www.bokpris.se för att hitta till de billigaste böckerna. Idag möttes jag av en sida med denna text:
”Bokpris.se har under många år hjälpt tusentals konsumenter att hitta den billigaste bokhandeln för just den bok de är intresserade av. Nu har dock den sista boken jämförts på Bokpris…”
Sidan är nedlagd! Sedan hur länge vet jag inte i och för sig.
Hur ska jag nu hitta till billiga böcker? Inte för att jag köper så mycket, men när jag har varit på jakt efter kurslitteratur har sidan varit guld värd.
Hur gör du?
Sedan som en parantes kan jag ju passa på att gnälla lite över hela grejen att lägga ned en sida, som förmodligen kräver ett minimum av underhåll. Det handlar väl mest om att ha en serverplats?
Oj, vilken knepig Tematrio Lyran har knåpat ihop i veckan!
Berätta om tre romaner/lyrikverk från Österuropa!
Michail BulgakovsMästaren och Margarita (långt ifrån en favorit…) kom jag på ganska snabbt att jag har läst. Bulgakov levde i nuvarande Ukraina och i Ryssland, så han kan nog kategoriseras som östeuropé.
Sedan tog det stopp. Efter lite googlande kom jag fram till att Marina Lewycka, som har skrivit den skruvade och lite småroliga En kort berättelse om traktorer på ukrainska har sitt ursprung i Ukraina (men lever i Storbritannien idag). Och efter lite mer googlande listade jag ut att Kyra Petrovskaya Wayne, som har skrivit Kyra och Sjurik, som jag nämnde i en Tematrio här om veckan har ryskt ursprung (lever i USA idag). Hon har faktiskt själv genomlevt Leningrads belägring(!).
Här kan man lära sig grejer. Men så många romaner från Östeuropa kan jag som synes inte imponera med. Egentligen. Jag ska bättra mig någon dag när jag har mycket tid till att läsa! 🙂
Snart börjar bokrean! Man kan redan nu förhandsbeställa böcker, åtminstone hos nätbokhandlarna. Själv köper jag inte böcker, men jag lyfter gärna fram några favoriter från årets rea ändå (skönlitteratur):
Ragdes mysiga böcker om Torunn (Berlinerpopplarna m.fl.) säljs i en samlingsvolym. Den sista boken i serien tycker jag nästan att man kan hoppa över att läsa(!), men de övriga är härliga bladvändare! Jag ser fram emot att läsa mer av samma författare.
En annan samlinsvolym är en pocketutgåva med alla Sandelsböcker om Alberte. Jag har tjatat om dem sedan jag själv läste dem för någon/några månader sedan, men de är verkligen bra och väl värda att läsas! Klassiker!
För den som vill läsa en riktigt bra deckare/skräckis finns Nattfåk på rea (inbunden). En av mina favoriter från förra året! Och jag brukar inte ens läsa deckare…
En lättsam ljudbok, med korta, fristående berättelser är Lagens långa näsa, som passar perfekt för den som inte hinner lyssna så långa stunder. Fint uppläst av Hasse Alfredson själv!
Motljus är Annika Thors vuxenboksdebut. Missa inte den! Det är en bok som fortfarande lever kvar i minnet hos mig. Riktigt bra!
Det blir visst bara Tematrio-uppdateringar nu för tiden, men jag antar att det kunde vara värre.. 😉 Passande nog är veckans tema kärlek:
Berätta om tre romaner/dikter/noveller/texter som handlar om olycklig kärlek.
Fast att det är just olycklig kärlek kanske inte passar när jag tänker efter. Det är ju Alla hjärtans dag på söndag. Däremot passar temat mig bättre än lycklig kärlek, för kärlekstrams orkar jag inte med, vare sig inom litteraturen eller på film. Det blir alltid lite mer intressant om det finns någon slags komplicerande faktor.
När det gäller komplicerade förhållanden kommer man nog inte undan om man inte nämner Den allvarsamma leken av min stora favoritförfattare: Hjalmar Söderberg. Det är en fantastisk liten berättelse om den omöjliga kärleken, om det alls är kärlek, mellan Lydia och Arvid. Lydia gifter sig så småningom med en välbärgad man, men tycks inte vara lycklig i det förhållandet. Arvid skaffar sig också en annan. Man skulle kunna tro att de får varandra i slutet, men boken är som verkligheten är som oftast. Livet är nog inte som en Hollywoodfilm. Jag tycker att boken är enormt befriande faktiskt! Och språket… Språket! Måste läsa om den här snart!
En annan som är olyckligt gift och olycklig kär är Alberte i Bara Alberte. Alberteböckerna har en förmåga att komma upp i nästan alla mina Tematrio… Men de är SÅ bra! Det finns inget mer äkta och berörande porträtt av en ung kvinnas liv!
En tredje bok om kärlekstrassel, fast med en lite mer komisk utgångspunkt, är Bridget Jones dagbok, som jag i och för sig tyckte sög! Men man kan ju alltid se filmen!
Just nu står det rätt still med läsningen, vilket mest beror på att jag har lånat Shantaram på biblioteket. 941 sidor. Jo, jag tackar… Den blir nog utläst till i sommar! Därför passar veckans Tematrio väldigt bra: olästa klassiker. För jag lovar att de är många…
På min lista över böcker att läsa återfinns bland annat:
David Copperfield av Charles Dickens. Jag har faktiskt inte läst Dickens alls!
Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Mest p.g.a. titeln. Jag är svag för bra titlar! 😉
Jane Eyre av Charlotte Brontë, för jag har faktiskt ingen som helst anledning till att _inte_ läsa denna roman, som anses vara en av de romaner som har påverkat sina läsare mest. Jag har inte läst något verk av någon av Brontë-systrarna, så det borde vara dags snart.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Om man, som jag, älskar Hjalmar Söderbergs mästerliga klassiker Doktor Glas, kanske en bok, som är baserad på den, kännas lite avskräckande. Vilken författare skulle möjligen kunna tillföra något till en berättelse som är närmast fulländad? Bengt Ohlsson lyckas faktiskt ganska bra med detta! Hans bok, Gregorius, som berättar samma historia som i Doktor Glas, men från prästen Gregorius synvinkel, lyckas faktiskt ge något extra och utnyttjar inte Söderbergs bok på något dåligt sätt.
Det blir visst bara