• Årets bästa böcker 2018

    Årets bästa böcker 2018

    Här kommer den, listan på förra årets bästa böcker! Det här är alltså min högst personliga topplista med böcker som jag läste ut under 2018. Merparten av böckerna är utgivna tidigare än så, men de är såklart lika bra boktips ändå.

    10: Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

    Livet går så fort. Och så långsamt. kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns en stor portion 80-talsnostalgi och humor, men främst är det faktiskt en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. I centrum står Sonja, som går i nian och som kämpar för att passa in: att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Hemma är det riktigt trassligt, med föräldrar som är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. Jag blev berörd av den här berättelsen och jag älskar Martina Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja. 

    Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
    Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

    9: Efter balen av Lev Tolstoj

    Jag har plöjt noveller i år och många av dem har varit fantastiskt bra, men det var något särskilt med Efter balen om gör att den kvalar in på min topplista i år. Efter balen skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen kan vara den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande).

    Efter balen av Lev Tolstoj
    Efter balen av Lev Tolstoj

    8: Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    Brun flicka drömmer är poetiska memoarer som gick rakt in i hjärtat och gjorde mig verkligt glad och upplyft. Här skildrar Jacqueline Woodson sin egen uppväxt i den amerikanska södern och i New York. I bakgrunden börjar medborgarrättsrörelsens kamp ge frukt, men för lilla Jackie handlar väldigt mycket om den obändiga längtan efter att få skriva. Hon fullkomligt bubblar över av berättarglädje och det smittar verkligen. Och tänk vilken framgångsrik författare Woodson kom att bli så småningom!

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    7: Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

    Diktromanen Århundradets kärlekssaga var en av de första böcker jag läste 2018, men den finns stark i minnet ännu. Här berättar Märta Tikkanen smärtsamt och brännande om äktenskapet med Henrik Tikkanen, hur Henriks periodvisa drickande är på väg att slita itu familjen, och om hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. En fantastisk bok!

    Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
    Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

    6: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

    Pappaklausulen är skriven med den lekfullhet och finurlighet som vi blivit vana vid från Jonas Hassen Khemiri, men den är också en förvånansvärt varm och rolig roman från en författare som annars mest gjort sig känd för att skriva vasst och ilsket om exempelvis rasism. Här utspelar sig berättelsen under några dagar i en familjs liv. Allt och inget händer, men det är en otroligt fin berättelse om att försöka hålla ihop som familj och om rädslan över att inte räcka till som förälder.

    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

    5: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

    Jag ska egentligen inte jobba här är en av många berättelser om att vara 19 år och på väg ut i vuxenlivet. Den här tyckte jag dock alldeles särskilt mycket om eftersom huvudpersonen är så naiv och kaxig att det inte går att bli annat än charmad. Jag kastades tillbaka till mina egna sena tonår och mindes hur det var att försöka hitta på vad jag skulle göra med sitt liv. Huvudpersonen i den här boken jobbar på ett äldreboende. Fast egentligen ska hon bli skådespelare. Det är underbart att få följa henne under hennes, ärligt talat, ganska tafatta försök att bli något annat än det vårdbiträde hon är.

    Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
    Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

    4: Never let me go av Kazuo Ishiguro

    Never let me go är en bok som väcker tankar och känslor som få andra böcker. Den utspelar sig i en framtid där vissa är ”donatorer” och andra är deras ”vårdare”. Boken berättas av vårdaren Kathy och sakta rullas det upp en helt klaustrofobisk berättelse när hon tänker tillbaka på det liv hon haft och de vänner som försvunnit längs vägen. Det är något alldeles speciellt med Kazuo Ishiguros berättande, han har en alldeles speciell förmåga att ge sina karaktärer röst och liv och att komponera sina berättelser så att det blir helt gastkramande, trots att hans romaner ofta är långsamma och lågmälda.

    Never let me go av Kazuo Ishiguro
    Never let me go av Kazuo Ishiguro

    3: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

    Kriget har inget kvinnligt ansikte är en roman och ett reportage där Svetlana Aleksijevitj har gett röst åt kvinnor som stridit i Röda armén. Aleksijevitjs metod är att intervjua ett stort antal människor och att sedan väva ihop berättelserna. Det går att öppna boken nästan var som helst och börja läsa och oavsett var man går in så kommer man att bli omskakad. Aleksijevitj har mycket att berätta om ”sovjetmänniskan” och det är fint att få ta del av alla dessa vittnesmål. Det här är en bok om hjältedåd, kvinnlighet, kärlek och lidande. Och om att komma tillbaka och inte alls bli hyllad och ärad. Det är en mångbottnad och fantastisk bok.

    Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
    Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

    2: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

    Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en dystopisk framtid där fertiliteten har dalat och där kristna fundamentalister har tagit makten. Kvinnor som fortfarande är fertila utsätts för rituella våldtäkter av maktens män. Den här boken berättas av just en sådan kvinna, en tjänarinna, som lever avskärmat och begränsat. Trots att så mycket i berättelsen anpassar sig efter just det, att det är så lite från världen utanför som sipprar in, så målas det verkligen upp ett skrämmande samhälle, ett samhälle som ärligt talat inte är så olikt hur samhällen ser ut runt om i världen idag. Boken väckte verkligen tankar och känslor som få andra och den är häpnadsväckande bra uppbyggd!

    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

    1: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

    Återstoden av dagen berättas av butlern Stevens, som har offrat det mesta i livet för att kunna bli den perfekta butlern och för att ge den mest utmärkta service. Nu har samhället förändrats, godset har förändrats och hans yrke är inte längre vad det en gång har varit. Hela boken berättas med Stevens opålitliga berättarröst, som främst rymmer stolthet och torra skildringar av hans yrkesliv, men som mellan raderna låter läsaren ana att priset för hans livsval har varit högt. Jag älskar hur Kazuo Ishiguro komponerar sina berättelser och låter huvudpersonen säga det på sitt sätt, i det här fallet med den filtrerade, polerade och humorlösa rösten från någon som ägnat ett helt yrkesliv åt att vara korrekt och professionell. Berättelsen träffade som ett slag i magen och gav mig många tankar om att var och en har ansvar för sitt eget liv: förr eller senare måste vi alla stå till svars, åtminstone för oss själva, för de livsval vi gjort och i stort och smått hitta argument för att livet blev som det blev. Det går alltid att hitta argument för det ena eller andra, men när något skaver finns alltid valet att ljuga för sig själv eller att faktiskt försöka förändra sin situation. Det är en bok med en del humoristiska stråk, men mest är det en bok som väcker vemod och för mig är det den bok som berörde mig mest 2018.

    Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
    Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

    Ja, det var det. Så många bra böcker ändå! Ni anar inte hur svårt det var att ens sålla fram dessa 10 titlar från allt bra jag har läst under året… 🙂 Och ni anar inte hur svårt det var att försöka ranka dem sinsemellan i en sådan här topplista. Egentligen älskar jag alla de här böckerna lika mycket, men kanske på lite olika sätt. Jag rekommenderar verkligen att kolla upp dem om du inte har läst dem ännu. 🙂 🙂

    Har du några favoriter från 2018?


  • Mitt 2018

    Mitt 2018

    Det har börjat bli dags att summera året som varit. Jag har valt att låta bloggandet kretsa kring bloggens tema – böcker, men jag brukar faktiskt tycka att det är lite kul att också vara lite mer personlig när det är dags för årssummeringar.

    Januari

    Januari är min födelsedagsmånad och jag brukar alltid bjuda över vänner på lite fika och kalas. I januari var det kallt och snöigt. Jag cyklar året om, i ur och skur, men förra vintern var riktigt kämpig, tycker jag. Dessutom glömde vi att skotta på balkongen och eftersom snödjupet var ca 1 meter kom det att dröja till långt in på våren innan vi kunde använda balkongen igen…

    Firade födelsedag med ordentliga puffärmar.

    Februari

    Februari var andras födelsedagsmånad. 🙂 Två vänner fyllde jämnt och det firades med festligheter, drinkar, god mat. Vi följde Melodifestivalen med sedvanlig iver. Ballader brukar få mig att gäspa, men jag hejade SÅ MYCKET på Every single day. I februari hann jag även med ett besök i Öregrund.

    Minns ni (Umebor) hur förbannat grått det var i början av året? Solen syntes inte på veckor, men en februaridag tittade den fram och jag brände av en massa bilder från fönstret. Det här är en bild på en glaskula som jag har blåst själv (med lite hjälp). 😀

    Mars

    I mars skedde det som aldrig hänt mig förut: min Echeveria började blomma! Lite senare i mars kom Felix Sandman tvåa i Melodifestivalen… 😉 Men en kulturell höjdpunkt var annars operan Orfeo & Euridice, som jag såg tillsammans med min mamma, hennes första opera faktiskt. Jag var också på Littfest en hel, hel lång dag och kunde inte få nog. Littfest är verkligen en bra litteraturfestival – mer samtal, mindre jippo! Sedan åkte jag visst tillbaka till Öregrund för lite påskfirande.

    Jag häpnar fortfarande. Jag är SÅ dålig på växter och plötsligt får man en gammal fetbladsväxt att blomma.

    April

    I april fyllde min sambos syskonbarn 1 år och det firades med ett mysigt kalas. Det var fortfarande snö i massor, men sakta men säkert började det kännas att våren var på väg. Det här var också månaden då min mindre citrusväxt tappade sin frukt. Det är så komiskt, för när jag köpte den en gång i tiden hade den en massa små, dekorativa frukter, men i alla år efter inköpsåret har den genererat en, stor frukt som den inte ens kan bära upp.

    Citrusfrukter med lite olika storlek…

    Maj

    I maj var det Eurovision – en av årets festligaste höjdpunkter för min del. 🙂 🙂 För att väga upp med något lite mer finkulturellt så var jag även på operan och lyssnade på Mahlers femma. Jag var också i Skellefteå och hälsade på vänner och så sprang jag en hel del. Jag tränar inför två lopp varje år – Blodomloppet och Umemilen och Blodomloppet gick alltså av stapeln i maj. Jag gjorde min sämsta tid på år och dag och blev såklart besviken, men sådant är livet. Det var i alla fall trevligt att ha lite picknick efteråt. Månaden var också fylld av cykling eftersom jag som vanligt skaffade mig en karta för cykelorientering. Maj avslutades med att en kompis tog examen och blev firad ordentligt. Ja, sedan dansade jag väl en hel del, inser jag, för det står i min kalender att jag var med på en dansföreställning till och med. Jag kan inte minnas vad det var för dans eller vad det var för tema. Herregud. Minnet.

    Maj var också fylld av promenader. Som här. Här brukar vi fota en ekorre som något geni matar med solrosfrön just här.

    Juni

    I juni hade jag ingen aning om hur hett det skulle bli så småningom, så jag var fortfarande inne i tillståndet ”ta för dig, solen skiner kanske bara idag”. Jag tror till och med att jag badade alldeles i början av i juni, när jag var på en kort visit i Öregrund. Månaden bjöd på mycket kul: vänner hade bröllopsfest, vi hade en skojig vårfest med jobbet, vi firade midsommar i min sambos stuga och sedan började min semester. En tragikomisk grej som jag nästan glömt är att det här också var månaden då vi fick för oss att promenera lite i Grössjöns naturreservat. Och det var så SATANS mycket mygg. Jag har knappt upplevt något liknande. Småspringandes tog vi oss runt. Blodet rann längst benen. Jag kan inte ens beskriva hur fruktansvärt mycket mygg det var.

    På bröllop i juni. <3

    Juli

    Juli var en riktig pang-månad då det hände mycket kul. Jag var i Öregrund, Göteborg, Varberg, Köpenhamn och runt omkring i Västerbotten. Jag badade överallt och mest hela tiden, något som var skapligt nödvändigt eftersom jag blir trött, håglös och nere av hetta och svalkande dopp är det som är räddningen. Under månaden var vi på ett underbart bröllop <3, gick på tusen miljoner museum och hade det allmänt fantastiskt. Lägenheten i Umeå lämnades åt sitt öde nästan hela månaden – vi mellanlandade bara under en halvdag för att tvätta och pyssla om blommorna. Men den sista, skälvande helgen innan semesterns slut så åkte vi hem, för då fick vi finbesök från min barndomskompis och hans kille, så då blev vi nästan lite turister i vår egen stad för en helg. Vi kastade till och med lasso på Västerbottens museum (svårt!).

    Sommaren. Västkusten. Svalkande bad. <3 <3 <3

    Augusti

    I augusti hade vi kräftskiva och jag lyckades pricka in den enda Umeå live-konserten på hela sommaren, vilket i och för sig var en riktigt bra sådan: P2 i parken! En kompis fyllde 30 och hade kombinerad inflyttnings- och födelsedagsfest. Så kul!

    Redo för kräftskiva!

    September

    I september sprang jag Umemilen på min sämsta tid någonsin och började nästan gråta när jag gick i mål. Hehehe. Men vad trodde jag? Jag tål inte värme och det har verkligen inte varit lätt att hålla igång löpningen en sommar som sommaren 2018… I september gick vi på våra livs första husvisning. Vi är egentligen inte direkt intresserade av hus, men när det kom ut ett hus i ett kvarter där vi vill bo så tyckte vi att vi borde titta i alla fall. Huset var så fuktskadat och mögligt att vi blev sjuka båda två, men flera personer gick loss under budgivningen och någon fick således den drömmiga kåken för det facila priset 6,4 miljoner, nästan 1 miljon över utgångspris. All lycka och välgång till dem! 😉 I september kom mina föräldrar och hälsade på och en av månadens höjdpunkter var annars när Jonas Hassen Khemiri var i Umeå för författarsamtal och jag fick Pappaklausulen signerad. Jag var helt star strucked. 🙂 En annan höjdpunkt var nycirkusföreställningen Metsä, som utspelade sig i skogen. I skogen! En genial, feministisk och fantastisk föreställning! Bland det sista som hände i september var att jag och kollegor närvarade på Forskarfredag. Herregud vilken anstormning. Barn stod i kö från öppning till stängning för att göra analyser av spännande pulver och när jag var tillbaka på jobbet fick jag ta isär instrumentet för att sanera det från detsamma…

    Vilka höstfärger vi fick i år!

    Oktober

    I oktober var jag på ytterligare en nycirkusföreställning och dessutom såg jag den underbara uppsättningen av La Traviata på Norrlandsoperan. De enda foton jag tog var på ett av de norrsken som var över Umeå och det var i och för sig en magisk stund eftersom jag längtat länge efter att kunna fota norrsken med mitt stativ (som jag fick förra julen)…

    Norrsken! <3

    November

    November inledde med all helgona-helg i Öregrund och avslutades med pepparkaksbak och julpyntning och jobbets julfest.

    I november hälsade jag på den här kissen!

    December

    I december har det klämts in en hel del julgodistillverkning, glöggdrickande, tittande på TV:ns julkalender, trängsel på julmarknader, paketinslagning, julkonsert och julfirande. En december i min smak. <3 För att inte tala om nyårsfirande med god mat & bubbel tillsammans med vänner.

    Bild från här om dagen när jag var på julfika hos mormor (i bakgrunden ;D).

    Hoppas ni har haft precis ett sådant år som ni önskat er och att 2019 blir ett riktigt fint år det med! 🙂


  • Årets läsning: min läsning 2018 i siffror

    Årets läsning: min läsning 2018 i siffror

    SÅ VAR DET DAGS! Dags att sammanfatta årets läsning alltså 😉 , men med en liten brasklapp för att jag eventuellt har hunnit läsa några fler noveller efter att det här tidsinställda inlägget skrevs. Det här året har nämligen gått i novelläsningens tecken och jag älskar det! Novellen är det perfekta formatet för mig, för jag tycker så väldigt mycket om det täta, koncentrerade och korta. I år blev jag peppad till mer novelläsning i november tack vare @bokladans #novellber-initiativ på Instagram (som jag dessutom gick och vann 🙂 🙂 🙂 ) och som om inte det var nog så fick jag en novellkalender av min sambo <3 så jag har njutit av novelläsning hela december också. Jag förstår inte varför jag inte har läst fler noveller på det här sättet förut. Det händer att jag läser någon enstaka novell eller att jag till och med läser en novellsamling, men det är något speciellt att läsa noveller en och en på det här sättet, alltså att läsa noveller under en lite längre tid. Det är verkligen härligt att få dyka in i helt nya berättelser varje gång.

    Men nog om det, för det här inlägget var ju tänkt att handla om min läsning i siffror. I år har jag läst/lyssnat på inte mindre än 85 böcker, varav 35 ljudböcker och 20 noveller, vilket kanske förklarar hur jag har hunnit läsa så många titlar. Jag förstår förstås att det finns många bokbloggare och andra som plöjer över hundra böcker per år, men för mig är 85 något av ett rekord skulle jag tro!

    Apropå ljudböcker… Jag har lyssnat via diverse appar i många år, men i höstas sa jag upp mitt senaste abonnemang och jag har sedan dess nöjt mig med att lyssna på Radioföljetongen i Sveriges radio. Det känns kul att se att jag har fortsatt att lyssna på ljudböcker trots att jag inte längre har någon betaltjänst med ett gigantiskt utbud. Men de där sju ljudböckerna i mars… Sådana maratonlyssningar gör man helst med en ljudboksapp, antar jag.

    Antal lästa böcker per månad och typ.

    Mycket noveller blev det, som sagt var, men jag har också läst en del lite längre böcker. Som vanligt är jag dock lite skeptisk till att lägga tid på de riktiga tegelstenarna, även om jag tack vare Ædnan i alla fall lyckades läsa en riktig koloss till bok i år.

    Sidantal för årets lästa böcker.

    I år har inte ens hälften av mina böcker varit skrivna av svenska författare. Jag brukar ha en förkärlek för svenska böcker, men i år har jag gjort en litterär rundresa genom Europa, Asien och en sväng till Nordamerika. Det blev en hel del finskt, kan jag notera. Det hör inte till vanligheterna! Det hör heller inte till vanligheterna att så många länder finns representerade. Jag kände omedelbart att de vanliga stapeldiagrammen inte blev så fina med såhär många länder. Jag satt en stund och kämpade med att rita ut dem på en världskarta istället, men sedan gav jag upp p.g.a. att andra jullovsaktiviteter lockade. 🙂

    Ursprungsland för årets utlästa böcker.
    Ursprungsland för årets lästa böcker (andra länder än Sverige).

    I år har det varit en svag övervikt av böcker skrivna av kvinnor. Det är ungefär så det brukar bli. Jag vet knappt varför jag gör sådana här figurer varje år. Hehe.

    Könsfördelning för årets lästa författare.

    I år har jag främst främst läst böcker från de senaste 10 åren. Endast åtta av årets böcker är dock utgivna i år. Jag brukar inte vara så nyfiken på det nyaste nya utan vill hellre lägga min tid på böcker som redan har hunnit få lite recensioner och omdömen av andra. Det blir förmodligen ännu färre nyutgivna böcker framöver, för det lilla jag har läst under året har ofta varit sådant jag hittat i mina ljudboksappar och just nu har jag som sagt en paus från sådana. Hur som helst känns lite kul att tårtbiten för ”50-tal och tidigare” till och med är större än tårtbiten för 2018. Här ryms klassiker och sådana är jag sugen på att läsa fler av!

    Utgivningsår för årets utlästa böcker.

    Det där var en massa figurer som på olika sätt kretsar kring antalet utlästa böcker. Men kvantitet är inte lika viktigt som kvalitet, så då är ju den viktigaste frågan naturligtvis: har jag läst något bra?! Ja! Nära hälften av årets böcker har jag betraktat som riktigt bra och nära en fjärdedel har jag till och med kategoriserat som fantastiska. Wow! Jag brukar försöka hålla ”usel” till 0, men två usla böcker blev det, tyvärr (nyfiken på vilka? kolla bottennapp… och kolla in favoriter också, om du vill ha en motpol…).

    Betygsfördelning för årets utlästa böcker.

    Slutligen! Vad har årets böcker handlat om? Jag har roat mig med att skriva ned några små taggar/nyckelord varje gång jag har antecknat en ny bok i min läsdagbok. Gör man ett ordmoln över dessa kan man inse att jag gärna läser tunna böcker om kvinnoliv, kärlek, relationer och spänning. 🙂

    (Ibland får jag frågor om hur jag gör figurerna i den här typen av inlägg. Jag har alltså en läsdagbok i Excel, så jag gör mina figurer där. I min superdupergamla version av Excel kan man inte göra ordmoln, så de brukar jag göra hos Wordclouds.)


  • Vad som hände på bloggen 2018

    Året närmar sig sitt slut och min vana trogen tänkte jag avsluta blogg-året (och påbörja 2019) med en serie inlägg med årsbästa och summeringar. Först ut blir det här inlägget, där jag tänkte passa på att lyfta fram mina mest lästa och uppskattade inlägg från året.

    I år har jag haft nästan 46 000 besökare. Den 4:e mars vet jag inte riktigt vad som hände, men då hade jag en besökstopp med över 750 besökare, men annars har jag ett rätt jämnt besöksantal med ca 130 besökare per dag. De flesta föredrar att titta in på bloggen på en måndag eller tisdag och att göra det någon gång mellan klockan 20 och 22. De flesta läser bloggen från sin mobil och de allra, allra flesta går direkt till startsidan och läser mina senaste blogginlägg, men en hel del letar sig till inlägg från arkivet. Här är de mest besökta sidorna:

    • Mina 5 bästa bokcirkelböcker. Det här 2,5 år gamla inlägget om några bokcirkelfavoriter har lockat tusentals läsare i år och är den mest besökta sidan (förutom startsidan). Jag gillar att många letar inspiration till sina bokcirklar. Att läsa kan vara en ganska ensam syssla, så det är verkligen roligt att dra ihop en bokcirkel och att också göra upplevelsen till något socialt.
    • 6 favorituppläsare. Idag är det många som enbart läser med öronen, så att säga, och jag är själv en storkonsument av ljudböcker, så det är inte speciellt förvånande att det här över 3 år gamla inlägget fortfarande får en massa besökare.
    • 8 riktigt bra biografier. Det här är också ett äldre inlägg, som fortfarande får många besökare. Varför inte? Biografier är inte dumt!
    • Bookbeat vs. Storytel och Mofibo och Test av Nextory (och jämförelse med Storytel, Bookbeat och Mofibo). Jag har en serie riktigt gamla, och nu för tiden inaktuella, inlägg om ljudboksappar. I år har det mattats av något, men de här inläggen har funnits på min ”besökstopplista” i många år nu. Jag har haft planer på att uppdatera dem, men jag har inte orkat/haft tid/kommit till skott och idag har jag ju inte ens någon ljudboksapp… Hur som helst: de här tjänsterna är här för att stanna och de är förvillande lika, så nog förstår jag att folk googlar loss för att försöka förstå vilken tjänst de ska välja… Mitt tips är: utnyttja de gratis provveckorna och testa alla tjänster. Det är framför allt utbudet som är skillnaden.
    • 5 riktigt bra romaner om Andra världskriget. Det här inlägget har något år på nacken, men det känns kul att folk hittar dit. Det finns fantastiskt många bra böcker om just Andra världskriget. Här borde jag följa upp med ett nytt inlägg, för jag har läst en hel del i den här ”genren” i år, så jag har en del nytt att komplettera med.
    • Grabben i graven bredvid. En av två böcker som finns på årets topplista! Det här är också en bok som brukar återkomma år efter år på min besökstopp. Jag tror att det är en vanlig bok att läsa i skolan (kanske SFI?). Någonting är det… Inlägget är förresten fantastiskt gammalt: det kom ut på bloggen i sin första version 2003.
    • 10 anledningar att läsa pappersböcker. Jag undrar SÅ varför just det här inlägget brukar finnas på min besökstopplista? Kanske finns det många där ute som krampaktigt håller kvar vid pappersboken och försöker att hitta fler som tar avstånd e-böcker och ljudböcker… 😉 (fast jag läser förstås alla tre varianter).
    • Fyra Astrid Lindgren-noveller från Novellix: I skymningslandet, Märit, Prinsessan som inte ville leka, Tu tu tu! Fyra fina noveller! Kul att många hittar det här inlägget, som jag skrev förra året, för det är verkligen bra böcker.

    Jag får bläddra neråt på topplistan en bit för att hitta ett inlägg från året… På plats 13 hittas i alla fall Nybörjarpoesi: bra dikter att börja med för den som vill läsa mer poesi. Det gör mig glad! Jag börjar bli allt mer förtjust i poesi och det känns kul om jag kan inspirera någon mer till att våga sig på det här formatet, som för många kan kännas lite ”svårt”. Dessutom dyker det upp jättebra tips i kommentarsfältet till det här inlägget! Nu för tiden sker diskussioner på sociala medier och det är inte så vanligt att folk tar sig tid att ge kommentarer under inlägg, men det inlägg som har fått flesta kommentarer är också inlägget om Nybörjarpoesi. Skoj!

    Ja, det var året med bloggen! Jag har bloggat sedan jag var barn (när ordet blogg inte ens fanns), mycket för att jag tidigt blev intresserad av webbprogrammering (något jag för övrigt inte är speciellt duktig på idag). Jag kan knappt tänka mig hur det skulle vara att inte ha en blogg att pyssla med. Jag antar att jag har ett visst behov av att vara lite kreativ och att ha någonstans att skriva och då är bloggen den perfekta platsen. Hade jag inte bloggat hade jag kanske skrivit texter för byrålådan och/eller ägnat mig mer åt foto, men nu har jag bloggen och den ger mig lite av varje, samtidigt som jag genom den har skaffat mig en massa bekanta som är minst lika nördigt intresserade av böcker som jag själv. Fantastiskt! Bloggandet lär med andra ord fortsätta även 2019 och jag hoppas såklart att ni fortsätter att titta in här ibland, för allt blir såklart lite roligare när någon läser och kommenterar. <3

    (Jag är ju inte på något sätt en influencer och mina besöktsantal är på många sätt blygsamma, men hallå! 46 000! Jag kan knappt förstå att så måna har varit här och läst! <3).


  • Flätan

    Flätan

    Flätan av Laetitia Colombani är en roman om tre livsöden som vävs ihop: cancerpatient, kastlös, perukmakare. Det är en fin bok, men också en ganska klyschig och onödigt snyftig berättelse. Betyg: 2 grottor av 5.

    Flätan av Laetitia Colombani är en roman där tre livsöden flätas ihop. Läsaren får omväxlande följa indiska Smita, som är kastlös och tvingas ägna dagarna åt att bokstavligt talat ta hand om andras skit, italienska Giulia, som går i sin pappas fotspår och som kämpar på med familjens ateljé där man tillverkar peruker enligt en urgammal siciliansk tradition, samt kanadensiska Sarah, som är en toppresterande advokat och karriärkvinna.

    Jag tror inte att jag behöver utfärda en spoiler-varning här, men det står alltså ganska snart klart att Sarah har drabbats av cancer och för mig gick det snabbt att räkna ut att Smitas hår så småningom, på ett eller annat sätt, skulle hamna i Giulias ateljé och bli till en peruk åt Sarah, som förlorar sitt egna hår under sina cellgiftsbehandlingar. Ibland är det de enklaste idéerna som är de bästa och jag har egentligen ingenting att invända mot berättelsens lite förutsägbara upplägg. Det är också de tre olika livsödena, var och en för sig, som berör, snarare än hur författaren väljer att foga samman dem.

    Mest berörande är berättelsen om Smita, som kämpar hårt för att kunna erbjuda sin dotter något annat än det stinkande och ovärdiga arbete som hon tvingats till genom kastsystemet, det system som egentligen är förbjudet, men som ändå inte tycks gå att rubba. Giulia kämpar på med pappans ateljé, som snart helt hamnar i hennes knä när pappan plötsligt blir sjuk. Då uppdagas också hur dålig lönsamhet ateljén lider av och situationen blir alltmer pressad. Sarah har sina problem, i sin del av världen. Hon gör vad hon kan för att mörka sin sjukdom och för att fortsätta att prestera på topp. Hon siktar högt och det finns inte tid eller utrymme till att vara sjuk. Tre olika världsdelar, tre olika problem, men ändå lika krossande kriser för samtliga inblandade. Det hade kunnat bli riktigt intressant, men problemet är att det blir onödigt snyftigt, överdrivet och klyschigt. Det gäller särskilt Sarah, som är platt som en pappdocka: en kall karriärkvinna som försummar sina barn, har man någonsin hört talas om det förut? Smita är inte ”bara” en dalit, hon är också en dalit som tvingas att plocka bajs med sina bara händer och som i en snyftig och utdragen scen lämnar sin man med en buss och ser honom förgäves springa så mycket han orkar för att hinna ikapp. Boken är fylld av staplade klichéer och texten är dessutom fylld av förklaringar och ord som hela tiden stryker under och pekar ut precis hur sorgligt och ledsamt allting är. Det är rent av tjatigt. Jag önskar hela tiden att dessa livsöden hade gestaltats med lite mer finess istället för långrandiga förklaringar som skriver läsaren på näsan.

    Nej, det här var inte min kopp te. Det är en i grunden intressant berättelse, eller snarare tre berättelser, men det blev alldeles för platt och förutsägbart för mig.

    Flätan av Laetitia Colombani
    Flätan av Laetitia Colombani

    ”Hon vaknar klockan fem varje morgon. Hon har inte tid att sova längre, varje sekund räknas. Hennes dag är inrutad på millimetern som pappret i blocken hon köper inför varje skolstart till barnens mattelektioner. Den bekymmerslösa och spontana tillvaro som hon hade före advokatbyrån, före moderskapet, före ansvaret ligger långt bort.”

    Ur Flätan av Laetitia Colombani

    Originalet titel: La tresse (franska).
    Översättare: Lotta Riad.
    Utgivningsår: 2017 (första franska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Sekwa).
    Antal sidor: 224.
    ISBN: 9789187648946.
    Andras som har läst: Beas bokhylla, Bokmalen.nuBokstunderdagensbok.com, Och dagarna går…Skrivarbloggen Kim M Kimselius.

    ”Smita, Giulia, Sarah. Tre kvinnor, tre liv, tre kontinenter. Tre vägar som inte är avsedda att korsas. Tre berättelser som är kopplade till varandra.
    Indien. Smita är kastlös och drömmer om ett annat liv. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan och få en möjlighet att lämna fattigdomen bakom sig.

    Italien. Giulia arbetar i sin fars hårateljé i Palermo. När hennes far är med om en allvarlig olycka upptäcker hon att familjeföretaget står på ruinens brant.

    Kanada. Sarah är en känd advokat. Precis när hon ska bli befordrad får hon samtidigt veta att hon är svårt sjuk.

    Smita, Giulia och Sarah vägrar att acceptera sitt öde och bestämmer sig för att försöka ändra på det. En fängslande historia om tre kvinnoöden sammanflätade genom en önskan om hopp och ett bättre liv.”

    (förlagets beskrivning)

    Laetitia Colombani

    Laetitia Colombani (född 1976) är en fransk skådespelare och författare. Flätan är hennes debutroman.


  • Moll

    Moll

    Moll av Elisabeth Rynell är en dystopisk roman om en framtid där olönsamma människor skickas iväg från staden. En kvinna rymmer. Det är en intressant bok, men mycket flög över huvudet på mig. Betyg: 3 getter av 5.

    Moll av Elisabeth Rynell
    Moll av Elisabeth Rynell

    Moll av Elisabeth Rynell är en dystopisk roman som utspelar sig i en framtid där de som bedöms som olönsamma, t.ex. kulturarbetare och andra som inte ger något direkt mätbart bidrag till samhället tvingas iväg. De tvångsförflyttas, bort från staden, mot okänt mål, ut till småstäder och landsbygd. Under en av dessa ”utlokaliseringar” är det en kvinna, Moll, som lyckas rymma och går sin egen väg, mot något annat, något okänt. Hon träffar snart andra, som lever sparsamt, fattigt och med självhushållning. Alla har sina sorger i bagaget och sakta sipprar det ut vad Moll har förlorat och vad hon har för bakgrund.

    Den här romanens idé är genialisk och det känns skrämmande och intressant att det inte framgår när den egentligen utspelar sig. Faktum är att boken hade kunnat utspela sig i en hyfsat nära framtid. Vi är mitt uppe i en tid där det politiska läget är högst osäkert och där det blir alltmer polariserat. I en tid när rasism har blivit vardag och där stora politiska partier förespråkar reformer som i praktiken driver på klassklyftor och motar tillbaka kvinnor från sina karriärer till hemmen, så känns inte Molls berättelse speciellt extrem. Vilken plats har egentligen kultur i vårt framtida samhälle? Vilken kultur räknas, och varför, i ett samhälle där exempelvis SD skulle lyckas driva igenom sin politik? För mig väckte den här romanen många tankar och en obehaglig känsla. Samtidigt kände jag att boken utnyttjade ämnet alldeles för lite. Det är mycket i boken som känns vagt och svårgreppbart. Ärligt talat flög det mesta över huvudet på mig, vilket kanske säger mer om mig än om boken, men ändå. Jag tycker att det finns någonting starkt och angeläget i Moll, men för mig räckte det inte ända fram.

    Moll av Elisabeth Rynell
    Moll av Elisabeth Rynell

    Moll

    Uppläsare: Anna Maria Käll.
    Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Sammi Nummelin för Sveriges radio).
    Antal sidor: 190.
    ISBN: 9789100172701.

    Elisabeth Rynell

    Elisabeth Rynell (född 1954) är en svensk författare, känd för exempelvis den stora succén Hohaj (från 1997), som också belönats med flera priser, däribland Sveriges radios romanpris.

    Förlagets beskrivning

    ”Kvinnor har vandrat i Elisabeth Rynells romaner förut, ofta i förfluten tid. Men Moll lever i ett samtida, kanske framtida Sverige, där olönsamma, onödiga människor utlokaliseras från huvudstaden. Under busstransporten norrut lyckas hon fly ut i skogen, rakt ut i ingenstans. Landskapet tar emot henne, och hon finner en övergiven väg där hon börjar den vandring som kanske ska föra henne till något.

    De tidigare romanerna med vandringstema, som En berättelse om Loka, Hohaj, Till Mervas och Hitta Hem, har drag av saga och legend. I Moll är visionen av det utarmade samhälle vi är på väg emot, och delvis redan lever i, konkret och skrämmande realistisk. Än en gång har Elisabeth Rynell med sitt klangrena språk hittat en oavvislig form för sin civilisationskritik och för en gripande berättelse om sorg, öde och försoning.”


  • Brun flicka drömmer

    Brun flicka drömmer

    Brun flicka drömmer är en poetisk och vacker biografi och en berättelse om rasism och skrivardrömmar i 60- och 70-talets USA. Betyg: 5 fjärilar av 5.

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i ett USA där medborgarrättsrörelsens kamp börjar ge frukt. Här växer Jacqueline upp i den amerikanska södern och så småningom i New York. Det är en tid när mycket faktiskt blir till det bättre för svarta, men här blir det beskrivet ur ett barns ögon, vilket är intressant på sitt sätt.

    Kanske är det tiden, kanske är det bara Jackie, men något som genomsyrar hela berättelsen är drömmarna, inte begränsningar eller något som håller emot, utan en bubblande längtan. Jackie drömmer om att skriva och hon spricker nästan av berättarlust, ibland räcker faktiskt inte verkligheten till. Det är en underbar uppväxtskildring att få ta del av – en berättelse med ett lyckligt slut, om man så säger, eftersom man som läsare förstås är medveten om att lilla Jackie kommer att bli författare en dag, en väldigt framgångsrik sådan till och med. I år tilldelades Jacqueline Woodson ALMA-priset (Astrid Lindgren memorial award) – världens kanske finaste pris till en barn- och ungdomsförfattare. Raskt påbörjades den svenska översättningen av just den här boken, som märkligt nog är det första (men knappast den sista) som getts ut på svenska. Det är den fenomenala poeten Athena Farrokhzad som står för översättningen och den har verkligen träffat helt rätt (vill jag tro, inte för att jag har läst boken på originalspråk, men för att språket flyter helt naturligt på vers).

    Jag älskar språket i Woodsons självbiografiska berättelse. Det är lätt och poetiskt, rakt på sak utan att vara banalt. När jag läser kan jag verkligen se lilla Jackie framför mig och jag blir glad av den synen. Trots att hennes uppväxt inte saknar sorger och förluster så finns det ett skimmer och ett ljus och, framför allt, den där härliga berättarglädjen. Jag vill läsa mer av Woodson. Hoppas att det kommer mer på svenska snart!

    Citerat ur Brun flicka drömmer

    Det duger som namn åt mig, sa min far
    dagen då jag föddes.
    Jag förstår inte varför
    hon inte också kan få det.

    Men kvinnorna sa nej.
    Först min mor.
    Sen en faster i taget, drog undan min rosa filt,
    klappade de tjocka, stubbiga lockarna,
    ryckte i mina nya tår,
    rörde vid mina kinder.

    Flickan kommer inte att heta Jack, sa min mor.

    Och min fars systrar viskade,
    En pojke som fick heta Jack var redan det illa.
    Precis så att min mor kunde höra.
    Låt flickan heta Jack, sa min far,
    och hon kommer att växa upp
    och bli stark.
    Uppfostra henne väl, sa min far,
    och hon ska göra namnet till sitt.
    Låt flickan heta Jack
    och folk kommer att lägga märke till henne
    , sa min far.

    Av det enda skälet att de undrar om hennes föräldrar
    var galna, sa min mor.

    Och så höll de på fram och tillbaks tills
    det blev Jackie
    och min far rasande lämnade sjukhuset.

    Ge mig pennan,
    sa min mor till mina fastrar, skrev
    Jacqueline där det skulle stå ett namn.
    Jacqueline, utifall att
    nån skulle få för sig att strunta i ie.

    Jacqueline, utifall att
    jag skulle växa upp och vilja ha nåt lite längre
    och lite längre bort ifrån
    Jack.”

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    Brun flicka drömmer

    Originalets titel: Brown girl dreaming (amerikanska).
    Översättare: Athena Farrokhzad.
    Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur & kultur).
    Antal sidor: 333.
    ISBN: 9789127159266, 9789127159280.
    Andras röster: Fiktiviteter, Jennies boklistaOch dagarna går…Prickiga Paula och böckerna.

    Jacqueline Woodson

    Jacqueline Woodson (född 1963) är en amerikansk författare som bland annat har belönats med ALMA-priset. Hon har skrivit en lång rad barn- och ungdomsböcker, men den enda som har översatts till svenska (hittills) är Brun flicka drömmer från 2014 (på svenska 2018). Jacqueline Woodson har en hemsida, twittrar under @JackieWoodson, instagrammar under @jacqueline_woodson och har en Facebooksida.

    Förlagets beskrivning

    ”Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.”


  • Vänner emellan

    Vänner emellan av Amos Oz är en novellsamling som utspelar sig på ett kibbutz där invånarna är förvånansvärt ensamma. Betyg: 3 esperanto-kurser av 5.

    Vänner emellan av Amos Oz
    Vänner emellan av Amos Oz

    Vänner emellan av Amos Oz är en samling berättelser från ett kollektivt jordbruk, ett kibbutz, i det sena 50-talets Israel. Den kan läsas som en novellsamling, men en rolig detalj är att alla berättelser i boken utspelar sig på samma kibbutz och kretsar kring samma människor. Det är ett intressant och samtidigt väldigt enkelt grepp. Jag blir faktiskt förvånad över att inte fler novellförfattare har gjort något liknande.

    I åtta små berättelser skildrar Amos Oz livet på kibbutz: sammanhållningen och den paradoxala ensamheten och utanförskapet, de stränga reglerna och de som försöker rucka på dem, begränsningarna och de som ändå vågar drömma om något större. En del berättelser är berörande. Det är särskilt en novell som kändes särskilt sorglig: den om en orolig pojke som tvingas sova i den gemensamma sovsalen med alla andra barn, trots att han verkligen skulle behöva vara med sin pappa. Kibbutzens barn var, precis som allt annat, något som tillhörde alla. Inte mycket är individuellt på det här stället.

    Oz har inte skrivit någon skarpt kritisk berättelse, snarare en varm och humoristisk historia, men det är verkligen en bok som på ett tankeväckande sätt berättar om livet på kibbutz och de fallgropar som finns när människor försöker att leva tätt tillsammans och leva efter höga ideal.

    Jag tyckte helt ärligt att det var lite svårt att komma in i Vänner emellan, men det var värt besväret. Jag tycker att boken gav en väldigt fin inblick i livet på kibbutz.

    Vänner emellan

    Originalets titel: Be’in khaverim (hebreiska).
    Översättare: Rose-Marie Nielsen, som har översatt den engelska översättningen, Between friends, översatts från hebreiska av Sondra Silverston).
    Uppläsare: Staffan Göthe.
    Utgivningsår: 2012 (första hebreiska utgåvan), 2013 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2014 (den här Radioföljetongen, producerad av Thomas Lunderquist för Sveriges radio).
    Antal sidor: 164.
    ISBN: 9789146223979.

    Amos Oz

    Amos Oz (född 1939 som Amos Klausner) är en israelisk författare som ständigt är på tapeten när det spekuleras kring nästa nobelpristagare. Han har skrivit ett 20-tal romaner, varav de flesta är översatta till svenska. Hans senaste bok i svensk översättning är Judas (2015). Oz har själv levt på kibbutz under många år och det var också under sin tid på kibbutz som han bytte till namnet Oz, vilket betyder ”styrka” på hebreiska.

    Förlagets beskrivning

    ”I Vänner emellan öser Amos Oz ur sina egna erfarenheter om livet på en kibbutz i slutet av 1950-talet. Här möts människor från olika skeden i livet. Det är åtta historier om människor som alla bär på sitt eget öde. Historier om kärlek, längtan och sorg. Och historierna handlar om ensamhet, på det enda stället man inte ska kunna känna sig ensam – kibbutzen. Här finns Zvi Provizor, en pessimistisk och butter trädgårdsmästare; Henya Kalish, vars rika broder vill betala för hennes son Yotams studier i Italien, medan Yotam själv bara tänker på hur han ska våga lämna kibbutzen och ge sig ut i världen; och historien om Martin Vandenberg, skomakare och överlevare från Förintelsen, som vigt sitt liv åt världsspråket esperanto. De åtta berättelserna bildar tillsammans ett pärlband av historier som inte bara handlar om enskilda människoöden, utan det blir också en bok om en tid, en plats och en idé om hur vi i humanismens namn skulle arbeta och leva tillsammans, trots olika bakgrunder, olika politiska uppfattningar och olika synsätt på livet. ”


  • En julsaga

    En julsaga

    En julsaga av Charles Dickens är en klassisk berättelse med sensmoralen att det aldrig är för sent att bli en bättre och generösare människa. Betyg: 4 andar av 5.

    En julsaga av Charles Dickens
    En julsaga av Charles Dickens

    En julsaga av Charles Dickens är en klassiker som har tolkats på scen och film och kommit i många olika varianter genom åren. Du har säkert hört den eller sett den på ett eller annat sätt, men den handlar alltså om surgubben Ebenezer Scrooge som plötsligt får besök av en vålnad, som varnar honom för att fortsätta med sin snålhet och girighet. Mellan julafton och juldagen blir han ledd av andar genom ”gångna jular”, ”nuvarande jular” och ”kommande jular”. Vi kan nog alla gissa vad som kommer att hända i slutändan, men kanske är det just det som är så fint med den här berättelsen. Ibland behövs sådana här mysiga och enkla berättelser som påminner om att det aldrig är för sent att ändra sig till det bättre och att meningen med julen trots allt är gemenskap och glädje.

    Såhär i jultid är det många som inte vill påminnas om julen över huvud taget, vilket jag kan förstå, då det ju också är en tid då många känner sig väldigt ensamma och kanske också otillräckliga. I sådant fall kanske varken den här berättelsen eller någon annan julberättelse är speciellt intressant. Det finns ju dock den där andra kategorin, den som har lyssnat på julmusik sedan november och som är redo att se om Love actually och/eller Ensam hemma för 10:e gången för att komma i julstämning. För den typen så finns det också en hel del jullitteratur att upptäcka (om den inte redan har gjort det). Nu för tiden kommer det årligen ut mysiga feelgoodberättelser med jultema, men mitt tips är att inte glömma bort de här gamla godingarna som också kan bidra med lite extra julstämning till de stundande högtiderna. En julsaga är en berättelsen med över hundra år på nacken, men den är en fin läsning fortfarande och den är dessutom föredömligt kort, vilket kanske passar en och annan, som i ärlighetens namn kanske har både julstök och en massa jobb att hinna med innan jul.

    En julsaga

    Originalets titel: A christmas carol (engelska).
    Översättare: Nils Holmberg.
    Uppläsare: Sven Wollter.
    Utgivningsår: 1843 (första brittiska utgåvan), 1844 (första svenska utgåvan, utgiven under titeln Jul-aftonen och i översättning av Gustaf Thomée), 2011 (den här Radioföljetongen, baserad på Bonnier Carlséns utgåva från 1990 med illustrationer av Roberto Innocenti).
    ISBN: 91-48-51829-8.
    Antal sidor: 151.

    Charles Dickens

    Charles Dickens (1812 – 1870) var en brittisk författare, känd för odödliga klassiker som David Copperfield och Oliver Twist.