Tiden second hand är en mäktig berättelse om ett imperium och dess fall: en dokumentärroman med vittnesmål från vanliga människor. Det är en bok med fasansfulla skildringar av våld och tortyr, en bok som ger bilder svåra att skaka av sig.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Tiden second hand är den avslutande delen i Svetlana Aleksijevitjs dokumentära romanserie Utopins röster, där hon på olika sätt skildrat livet i Sovjetunionen. I Tiden second hand är Sovjetunionen förbi och har lämnat efter sig ett trasigt marknadssystem, där några plundrat staten på stora tillgångar och den stora massan lever i stor fattigdom. För vissa har hela livet handlat om att vara en del i något större, ett samhälle och ett system där varje individ bara är en liten kugge i ett större maskineri. Nu lämnas de utan någonting: allt de trodde på är borta och förlöjligat. Somliga har ett nostalgiskt skimmer när de tänker tillbaka på det som varit, andra berättar om nöd och fattigdom, angiveri och förtryck.
Med Sovjetunionens fall följer också flera blodiga händelser. I Tiden second hand finns röster från flera massakrer och här skildras händelser som är så ofattbara att de för evigt har bränts in i hjärnan efter den här läsningen. Ibland blir det för mycket, för jobbigt att ta sig igenom, men kanske just därför känns det helt nödvändigt att Aleksijevitj satt ord på dem.
Tiden second hand är en fantastisk skildring av ett imperium och dess fall, från de vanliga människornas perspektiv. Precis som i Aleksijevitjs övriga dokumentärromaner har hon intervjuat ett stort antal personer, enligt egen utsago över 1 000 (intervju i DN), och vävt ihop deras berättelser till ett större verk, en berättelse som spänner över drygt 650 sidor. Boken kan i princip öppnas var som helst och börja läsas därifrån, men det är helheten som gör det. Det här är en oförglömlig skildring av ett imperium och ett folk, en berättelse som ger tankar och insikter om det som titeln skvallrar om: att allt kommer igen, allt är second hand.
Tiden second hand
Vremja second hand översattes till svenska av Kajsa Öberg Lindsten och gavs ut av Ersatz 2013. ISBN: 9789186437398, 9789187219856. Tiden second hand ingår i serien Utopins röster. Övriga titlar i serien är Kriget har inget kvinnligt ansikte, De sista vittnena, Zinkpojkar och Bön för Tjernobyl.
Svetlana Aleksijevitj
Svetlana Aleksijevitj (född 1948) är en belarusisk författare. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2015 med motiveringen ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Åh, redan nyår igen! En kompis till mig har sagt ”dagarna går långsamt och åren går fort” när man har barn och det är så sant. I år fyller min lilla flicka tre år, min lilla flicka, som redan kan ungefär allt själv?! Vad hände med min bebis? Det är utmanande att vara (småbarns)förälder när man är en nostalgiker som jag; att ha ett litet barn är att vara så kär att det är helt svindlande och tanken på att hon ska bli stor är helt obegriplig. Ändå går den känslan märkligt nog att ha samtidigt som man är heeeelt slut av att sällan vara för sig själv, så som det blir när man har ett barn som vill leka och umgås med en hela tiden när man inte är på jobbet. Tur att man har ett jobb där man kan njuta av att tänka 1 tanke i taget… Jobbet är min stora återhämtning.
Apropå jobb har jag goda förhoppningar om att det blir ett roligare jobbår än på länge. Det är mycket på gång, många rekryteringar det planeras för och planer som revideras. Det känns spännande, tycker jag.
Privat har jag inga storslagna planer för året. Jag hoppas på att kunna dansa & springa lagom mycket och att få till en realistisk dos kultur. Hittills har jag en opera (Stolthet och fördom på Norrlandsoperan) och Littfest i kalendern, så det verkar lovande. I övrigt vill jag bara pussa på min lilla flicka. 🙂 Rätt var det är vill hon väl inte att man pussar på henne längre. :'(
Ska jag läsa några böcker då? Ja, det är klart! Jag har äntligen påbörjat Systrarna av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri. Sedan har jag fått inte mindre än fyra julklappsböcker. <3 Hela nattduksbordet är fyllt av bokhögar jag vill sätta igång med.
Vill du läsa något nytt för januari så har jag nåra boktips till dig:
Ale mana merrii/Far inte till havet av Elin Anna Labba. Efter succén med reportageboken Herrarna satte oss hit, är Elin Anna Labba nu aktuell med en roman, där vatten beskrivs som en egen varelse. Vill läsa!
Mamma Mu blir ledsen av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist. Mamma Mu är en barnboksfavorit och nu kommer en ny om ”vänskap och försoning”. En bok jag vill läsa med dottern!
Mors lilla Olle och andra visor av Alice Tegnér. Att sjunga med sitt barn är skoj! Sångböcker är med andra ord något jag gärna samlar på mig och här finns dessutom klassiska illustrationer av Elsa Beskow och det är ju inte helt fel.
Vill du va min ponny? av Ebba Forslind och Hanna Klinthage. En rimmad berättelse om lek och ponnyer. Kan knappt tänka mig någon bättre bilderbok!
Den som läst mitt inlägg om året i siffror vet att jag hunnit med drygt 60 böcker under året. När jag kollade igenom titlarna upptäckte jag till min förvåning att jag totalt glömt bort en stor del av dem. Det var faktiskt ovanligt svårt att utse årets bästa läsning. Här är i alla fall mitt försök till 10 i topp-lista. I omvänd ordning:
10: Spökhanden
Spökhanden beskrev jag som en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt och det är helt sant: det är en otäck och samtidigt väldigt tänkvärd berättelse om tvåsamhet.
9: Nära fåglar
Nära fåglar är ovanlig fotobok med ett helt otroligt foto av Roine Magnusson och fina texter, skrivna av Mats Ottosson och Åsa Ottosson, om några av våra vanligaste fåglar och om hur de berör oss.
8: Tiden second hand
Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj är ett reportage om Sovjetunionens fall och med fruktansvärda vittnesmål från människor som drabbats illa. Ibland blir det nästan för mycket; att läsa den här boken kan innebära bilder som förmodligen aldrig går att radera från huvudet… Kanske just därför är det också viktig läsning.
7: Pachinko
Pachinko, av Min Jin Lee, blev årets semesterläsning, för min del. Det är en oerhört fängslande släktkrönika, där man får följa en familj med rötter i Sydkorea. En bok att uppslukas av!
6: Bli som folk
Stina Stoors novellsamling Bli som folk har jag läst lite pö om pö under några års tid, men i år blev den utläst. Här ryms ett gäng noveller från norrländsk landsbygd, berättad med en alldeles speciell röst. Helt i min smak!
5: Funkislampa
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en av årets favoritnoveller, för min del. En tragikomisk berättelse om ängslig medelklass. Underbar!
4: En mors bekännelse
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, var inte alls vad jag trodde. Titel, och i viss mån framsidan, andades stereotyp feelgood eller något liknande. Innanför pärmarna gömde sig dock det som kanske är den berättelse jag återvänt till flest gånger under året. En oerhört berörande berättelse om våld i nära relationer.
3: Låt det växa
Novellasken Låt det växa: Fyra texter om odling & trädgård var en riktig njutning att läsa i somras. Den visade sig innehålla fyra fullträffar: en knäpp och rolig berättelse om att flytta ut på landet, skriven av Lotta Lundgren, fantastisk poesi av Göran Greider, en intressant liten essä av Elin Unnes och en personlig kärleksförklaring till trädgården, signerad Hanna Wendelbo. Mycket bra allihop!
2: Älskad, saknad
Årets näst bästa bok är något så ovanligt (för mig!) som en omläsning. Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, var minst lika bra som när jag läste den första gången: en otroligt fin berättelse om ett sorgeår.
1: Kvinnornas jul
Årets favorit måste ändå vara antologin Kvinnornas jul, med 24 juliga berättelser, författade av kvinnor. Tyckte så väldigt mycket om den här boken, kanske för att jag älskar julen. Här finns texter av underbara författare som Bodil Malmsten och Kerstin Ekman och många av berättelserna är klassiker. Alla berättelserna ger sin bild av julen, så som den kunnat se ut genom åren och som den upplevts av kvinnor. Är glad att jag unnade mig Kvinnornas jul som ”adventskalender” i år.
Nu övergår 2023 snart i 2024 och såhär dags brukar jag sammanfatta min läsning. Självklart blir det inget undantag i år. Här kommer året i siffror:
I år har jag läst 62 böcker. Det är givetvis inte 62 tegelstensromaner – jag är ju trots allt svag för noveller – men ett imponerande gäng ändå, tycker jag. Dessutom har det smugit sig in åtminstone 1 bok på mer än 600 sidor (och det är väl att betrakta som en tegelsten ändå?).
Man kan tro att jag inte läst något i september och att februari var en månad med väldigt lite läsning, men jag läser faktiskt en stund varje dag. Det är bara det att vissa böcker tar längre tid än andra att läsa ut. Hur som helst: i bilden nedan finns min läsning över året. Det är mest pappersböcker, men emellanåt läser jag på läsplattan och i perioder lyckas jag hinna med en och annan ljudbok. Sedan jag blev förälder (för 2,5 år sedan) har jag inte direkt gått omkring med hörlurar här hemma, utan ljudbokskonsumtionen begränsas i stort sett till mina löpturer. Sprang jag mycket i juli? Ja, förmodligen. Jag föredrar att springa på sommaren. 🙂 Nästa år får vi se hur det blir med ljudböcker. De flesta av årets ljudböcker har jag lyssnat på som Radioföljetonger, men nästa år går Radioföljetongen i graven efter att ha sänts sedan 1939. :'(
De strömmade böckerna är i stort sett de Radioföljetonger jag har lyssnat på i år (+ några e-böcker), men mest har jag läst böcker från mina egna hyllor. Och biblioteksböcker såklart!
Kvinnliga författare är i majoritet. Det är ingen medveten strategi, utan något som bara blir år efter år efter år.
Det har blivit en hel del klassiker (som alltså ryms bland böcker med /första utgåvans/ utgivningsår 50-tal och tidigare), men till min egen förvåning har jag faktiskt läst nästan lika många böcker från 2023. Jag brukar sällan vara särskilt bra på att läsa aktuella titlar, men nu så!
Mer än hälften av mina utlästa böcker har Sverige som ursprungsland. Jag läser bara på svenska, så det är kanske inte så konstigt. Men självklart har det blivit en hel del översatt litteratur också. Hela kontinenten Afrika lyckades jag missa i år och just ingenting har jag läst från Asien heller. Det speglar väl hur översättningarna ser ut i stort.
Jag försöker naturligtvis pricka in så många bra böcker som möjligt, men det är klart: ibland lyckas man inte. Jag har läst några böcker som är ”sådär”. Tack och lov har jag läst ännu fler fantastiska böcker!
Vad har varit bäst då? Ja, det kommer i ett senare inlägg. Ha ett riktigt fint avslut på året!
Underbara vinter, av Clara ”UnderbaraClara” Lidström är en bok fylld med julmys – recept, pyssel och härligt foto.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Underbara vinter av Clara ”UnderbaraClara” Lidström är en bok om julen, från november till tjugondagen. Här blandas recept, pyssel, kuriosa om julen med personliga texter om vinterns magi och julens förberedelser. Allt är väldigt fint förpackat i en bok med härligt foto, som andas julstämning.
För många är Clara Lidström mest känd för sin blogg, UnderbaraClara, som hon drivit sedan 2006. Är det en förutsättning att ha läst bloggen för att uppskatta boken? Nja, skulle jag säga. Det är definitivt en trevlig bok för vem som helst, men till skillnad från mycket annat i genren är det större fokus på personliga betraktelser, som skulle ha kunnat publiceras på bloggen. Det gäller att man inte förväntar sig 250 sidor recept. Själv uppskattar jag blandningen. Jag älskar julen och det är fint att få följa den i Clara Lidströms tappning.
Clara Lidström är duktig på att skriva, har programlett ett flertal radioprogram och har dessutom synts på TV lite då och då genom åren. Däremot har hon sällan uppmärksammats som den duktiga fotograf hon är, så det tycker jag verkligen är värt att lyfta lite extra. Underbara vinter är illustrerad med härligt foto, som verkligen andas jul, vinter och mys. En tjusig bok att plocka fram för att komma i julstämning!
Underbara vinter
Underbara vinter gavs ut av The Book Affair 2023. ISBN: 9789189740051.
Clara Lidström
Clara Lidström (född 1986) är en svensk bloggare och författare. Hon driver bloggen Underbara Clara.
Jag är glad att mamma dog är Jennette McCurdys biografi om att pressas till att bli barnskådespelare, uppmuntras i att utveckla ätstörningar och att sedan försöka att komma ut på andra sidan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är glad att mamma dog är den provocerande titeln på Jennette McCurdys självbiografiska roman. Här berättar hon öppet, och förvånansvärt roligt, om sin, minst sagt, annorlunda uppväxt. Som barn lever Jennette med sin familj i ett överbelamrat hem i Kalifornien. Mamman lider av hoarding och har samlat på sig så mycket grejer att Jennette och hennes bröder måste rulla ut liggunderlag att sova på när det är dags att gå till sängs – de riktiga sängarna är fulla med mammans saker och kan inte användas. Skolgången består av hemskolning, som mamman håller i, och tidigt blir det väldigt tydligt vilken framtid mamman ser framför sig för sin dotter. Dottern ska bli skådespelare, måste bli skådespelare. Jennette utsätts för enorm press med teaterklasser, dansklasser och auditions på auditions på auditions. Det är ett späckat schema och ett hårt arbete att göra mamman glad. I tid och otid spelar mamman ut sitt ”canceröverlevar”-kort och ägnar sig åt annan härskarteknik för att få Jennette och andra att göra som hon vill. Det är verkligen inte en okomplicerad mamma-dotter-relation som målas upp. Elva år gammal uppmuntrar mamman Jennette till att utveckla ätstörningar – svåra sjukdomar som kommer att följa henne och begränsa henne långt in i vuxenlivet. Jennette beskriver också sexuella övergrepp och ett fruktansvärt kontrollerande beteende: mamman styr allt i Jennettes liv. När dottern får en återkommande, stor roll i en populär TV-serie på barnkanalen Nickelodeon blir Jennette dessutom familjeförsörjare, ett tungt ok för ett barn.
Jag är glad att mamma dog är en roman som är så fylld av elände och tragik att det egentligen är ofattbart. Att början på vuxenlivet för Jennettes del blir kantat av dysfunktionella relationer och missbruksproblem är inte precis förvånande. Märkligt nog är Jag är glad att mamma dog, trots detta, en bok med humor och distans. Boken hade kunnat vara en snyftare, men är på något märkligt sätt lättsam, samtidigt som man naturligtvis inte kan undgå att bli berörd och upprörd. Jennette McCurdy beskriver ett liv där hon blivit bestulen på sin egen barndom och utnyttjad som barnskådespelare. Att hon kom att lämna skådespelaryrket i samband med moderns bortgång 2014 känns uppfriskande och att hon skrivit den här boken talar för att hon idag gör vad hon vill med sitt liv – hoppingivande!
Som alltid läser jag sådana här böcker med en viss misstänksamhet. Jennettes mamma är död och kan inte försvara sig och det är heller ingen annans röst är Jennettes som hörs i boken. Med det sagt: jag tyckte att det här var en riktigt bra bok: inte ett litterärt mästerverk, men en väldigt fängslande uppväxtskildring.
Jag är glad att mamma dog
I’m glad my mom died översattes av Julia Gillberg och gavs ut av Bookmark förlag 2023. ISBN: 9789189750425, 9789189750470.
Jennette McCurdy
Jennette McCurdy (född 1992) är en amerikansk skådespelare och författare. Hon slog igenom som skådespelare redan i tonåren, men la skådespelarkarriären på hyllan 2014 i samband med att hennes mamma dog.
December! Vad ska jag skriva för rubrik den här månaden? Någonting med Systrarna kanske ;), för trots att jag har skrivit om den både i oktober och november har jag fortfarande inte lyckats påbörja Jonas Hassen Khemiris hyllade och augustprisnominerade roman. Istället har jag läst bokcirkelboken Jag är glad att min mamma dog av Jennette McCurdy och en biblioteksbok jag hade reserverat och som plötsligt blev min: Hemtrevligt av Elin Lervik och Katarina Matsson. Tyvärr hann jag inte läsa ut Hemtrevligt innan återlämningstiden gick ut, så nu har jag ställt mig i kö på den igen, men McCurdys självbiografiska roman är i alla fall utläst alldeles snart. Och då borde jag ju kunna läsa Systrarna, till slut. Hoppas! Om någon undrar så kom jag aldrig iväg på författarsamtalet; Khemiri var i Umeå för några veckor sedan. Det blev istället en tjänsteresa för min del. Så kan det gå. Hoppas han kommer tillbaka till Littfest eller något! Biljetterna till Littfest släpptes i dagarna, så ett tips är att skaffa biljett redan nu om du är sugen på att gå. De brukar gå åt förvånansvärt snabbt..!
De senaste åren har jag ägnat december åt novelläsning, men i år släpper jag den traditionen. Jag kunde inte motstå att köpa Kvinnornas jul – en antologi med 24 juliga berättelser och jag tänkte ha den som min julkalender i år. Noveller vill jag dock inte vara utan, så det kanske blir något jag får peta in någon annan månad. Kanske att januari blir min nya novelläsningsmånad?! Får se om jag fortfarande läser Systrarna då… 😉
Kommer det ut något spännande i december då. Nej? Inte vad jag vet. December känns inte som en stor boksläppsmånad och tur är väl det. Det är ju så fantastiskt mycket annat man ska hinna med innan jul, är det inte så? Det kommer att bli mycket jobb för min del och en hel del julförberedelser, naturligtvis. Annars ska jag njuta av att inte ha så mycket i kalendern, faktiskt. Det har varit lite väl mycket resor hit och dit på sistone och nu vill jag bara vara hemma och ta det lugnt.
Jag kommer aldrig mer se världen, av Ahmet Altan, är en självbiografisk berättelse om att förlora sin frihet och hamna i turkiskt fängelse utan någon särskild orsak alls.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag kommer aldrig mer se världen, av Ahmet Altan, är en självbiografisk roman, skriven från turkiskt fängelse, där Altan hamnade efter anklagelser om att ha stöttat kuppförsöket 2016. Vad han hade gjort? Det sades att han spridit subliminala meddelanden till allmänheten. Subliminala meddelanden? Nej, det vet nog inte ens domaren vad det innebär. Efter flera års inspärrning dömdes Altan till tio års fängelse för det han gjort, det som alltså i vår del av världen är att använda sin yttrandefrihet. Det blev omkring 4 år i fängelse innan Altan frigavs efter att Europadomstolen slagit fast att domen mot honom var helt grundlös.
I fängelset hölls Altan inspärrad i något som egentligen var en liten bur och därefter i en liten cell. Vissa av förtryckarna i fängelset visar ändå någon slags medmänsklighet, men andra gör det inte. Inte ens en läkaren är nödvändigtvis någon som vill väl.
Altan har någonstans insett att han aldrig mer kommer att se världen, men genom att reflektera över livet, litteratur och att våga sig på att skildra sitt liv i skrift, håller han sig ändå närvarande i världen. Texterna kom att smugglas ut ur fängelset via Altans advokat och kom bland annat att resultera i den här boken.
Det är en berörande och tänkvärd bok, det går inte att säga annat. Jag kan särskilt rekommendera att lyssna på den som Radioföljetong i Sveriges radio, där boken, i inläsning av Lars Väringer, varvs med en intervju med Ahmet Altan, vilket verkligen fördjupar berättelsen. Intervjun gjordes av Joseph Knevel 2022.
Jag kommer aldrig mer se världen
Dünyay? bir daha göremeyeceg?im översattes av Mats Andersson och gavs ut av Kaunitz-Olsson 2021. ISBN: 9789189015340. Jag har lyssnat på en inläsning av Lars Väringer i Radioföljetongen, Sveriges radio.
Ahmet Altan
Ahmet Altan (född 1950) är en turkisk författare och journalist.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en bok om att lämna en norrländsk småstad till förmån för Stockholm och att kämpa för att passa in.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en roman om klass och klassresor. Huvudpersonen, Jenny, har lämnat lilla Sörede till förmån för Stockholm. Bakom sig lämnar hon allt hon inte vill ha: Norrland, småstadsliv, husrenoveringar, småbarnsliv, slitsamt jobb i äldreomsorgen – sådant som är hennes systrars verklighet. Vad hon har lyckats uppnå hittills: ett kort andrahandskontrakt och ett tillfälligt jobb på en reklambyrå med taskig arbetskultur. Släkten i Sörede verkar inte förstå Jennys livsval eller storheten med att bo i Stockholm. Avståndet mellan dem växer.
Så träffar hon Sebastian, en man som vuxit upp med överklassens privilegier och som tar för sig av livet och Stockholm med den självklarhet man kan när man vet att allt alltid kommer att lösa sig, när man vet att det alltid finns något att falla tillbaka på, och när man alltid känner sig bekväm i alla sammanhang och situationer. Ironiskt nog forskar Sebastian kring arbetarklassen, som han egentligen bara känner i teorin. Jenny och Sebastian blir ett par, men det är inte friktionsfritt att vara tillsammans med så vitt skilda erfarenheter i bagaget, och det är inte helt lätt för Jenny att smälta in och känna sig hemma bland Sebastians vänner.
Det här är i teorin en bok helt i min smak. Jag har själv gjort något av en klassresa, på så sätt att de flesta i min släkt har vanliga arbetarjobb och att jag själv är en av få i släkten som har pluggat på universitetet (doktorerat till och med). Sedan bor jag i och för sig i Umeå, vilket inte precis är som att göra bostadskarriär i Stockholm eller att hoppa omkring och göra karriär i någon storstad, men ändå. Självklart har jag ibland känt att mitt yrkesval är olikt de flestas i min släkt och att det skapar ett avstånd och jag har absolut flyttat ifrån min uppväxtort för att jag tyckte att det var för litet, fanns för få likasinnade, inte passade för mig där och då. Jag trodde att jag skulle läsa och känna igenkänning, som jag har gjort med så många andra klasskildringar, men alltså… Nej! Jag blev faktiskt mest irriterad medan jag läste, irriterad på att Jenny är så ängslig och lägger så mycket energi på att noja kring oväsentligheter och fundera över hur hon ska passa in. Jag fattar: Jennys historia är säkert en historia hon delar med många klassresenärer, men själv känner jag inte igen mig ett dugg och därför blir jag heller inte berörd. Dessutom finns det ingenting som avslöjar varför Jenny och Sebastian är ihop. Jag undrar hela tiden varför de inte gör slut. Det finns faktiskt ingenting i Jennys liv som framstår som särskilt kul, äkta eller intressant. Kanske är det meningen att det ska framstå så, men det är nog det som gör att jag helt enkelt inte känner så stora sympatier för Jenny. Hon lämnade Sörede, som hon föraktar och förminskar, men hon verkar inte ens själv tycka att något i hennes Stockholmsliv är särskilt bra? Till slut vet jag inte vad boken vill säga.
Det boken i alla händelser påminde mig om var i alla fall hur en klassresa också skulle kunna vara: att man pluggar, flyttar och lever ett liv som på många sätt skiljer sig från det man levde när man växte upp och… ja. That’s it. Var och varannan person gör en klassresa och Stockholm består till stor del av folk som har flyttat dit. Det är inte nödvändigtvis en big deal att komma från ett ställe som fiktiva Sörede. Det är liksom en erfarenhet att dela med fantastiskt många andra och den kräver inte att man tänker sönder varje liten situation, relation eller valmöjlighet och funderar på hur ”alla andra”, de som föddes in i den klass de lever i, gör.
Inget ska växa över mig
Inget ska växa över mig gavs ut av Natur & kultur 2023. ISBN: 9789127178069, 9789127178069.
Elin Grelsson
Elin Grelsson (född 1983) är en svensk författare och skribent.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
