• 70-åringar

    Jag gillar e-böcker och annan e-media, men någon pirat är jag inte. Jag har stor respekt för upphovsrättslagen och är inte för fildelning. I ett land som Sverige förstår jag inte varför man tycker sig behöva ladda ned t.ex. ljudböcker. De går ju att låna gratis på bibblan och på många bibliotek (åtminstone mitt) kan man lyssna på dem strömmade via bibliotekets hemsida. E-böcker (och böcker naturligtvis!) går också att låna… Och en hel del finns faktiskt gratis på sidor som Projekt Runeberg och Litteraturbanken. Som ni kanske vet gäller bara upphovsrätt i 70 år, sedan släpps böcker fria för t.ex. dessa sidor. Där kan du t.ex. hitta fantastiska Hjalmar Söderberg.

    Några som passerar 70-strecket i år är Virgina Woolf och James Joyce, vilket i och för sig inte innebär att du hittar dem på Litteraturbanken, men de trycks i alla fall för fullt i (engelska) nyutgåvor. James Joyces klassiker Ulysses är förresten nyaktuell i ny översättning till svenska. Kanske dags att läsa den… 🙂


  • Reselektyr, på sätt och vis

    Reselektyr, på sätt och vis

    Jag har shoppat lite böcker igen (och jag som alltid påstår att jag aldrig köper böcker? :o)!

    Det brukar bli så sporadiskt med mitt programmerande nu för tiden att jag kände att jag ville ha en R-bok att bläddra omkring i. Jag köpte också en pocket av Siri Hustvedt och en essäsamling av Carl-Johan Vallgren. Essäsamlingen känns extra kul eftersom den handlar om Berlin. Jag ska nämligen åka till Berlin om några veckor!

    Det blir min första Berlintripp och jag hoppas att Vallgrens lilla bok om Berlin är inspirerande och lär mig något nytt. Under en Parisresa med min mamma hade vi faktiskt kul åt tips från Anna-Lena från Montmartre, som handlar om vad man kan se och göra i stadsdelen Montmartre i Paris, så jag har i alla fall tidigare bra erfarenheter av att läsa reseböcker som inte är regelrätta reseguider.

    Några Berlintips förresten?


  • En oväntat vanlig titel

    En oväntat vanlig titel

    I tisdags var det dags för bokcirkelmöte igen. Vi har fortfarande inget namn på bokcirkeln, men vi har bestämt oss för att bestämma oss på nästa möte… 😉 Vi diskuterade Niceville, som de flesta tyckte väldigt mycket om, även om flera tyckte att den snuddade vid svåra ämnen istället för att ge dem det allvar svåra frågor behöver. Jag håller med om det. Lättillgängligheten är både en styrka och svaghet hos Niceville.

    Till nästa gång ska vi ha läst deckaren Corpus delicti av Elias Palm. Vårt upplägg är att vi röstar bland tre titlar som vi turas om att föreslå och i tisdags var det tre kriminalromaner som stod på förslagslistan. Jag kände inte igen någon av böckerna som föreslogs, men valde att lägga min röst på Corpus delicti, mest för att Boktipset förutspår att jag kommer att ge den fyra av fem i betyg. Får se om de har rätt!

    Lite komiskt är att det finns fler böcker med samma ovanliga titel. Juli Zehs roman med samma titel har också getts ut på svenska relativt nyligt. Jag hade glömt bort den, men blev faktiskt påmind på bokcirkelträffen. Jag tyckte jättemycket om Zehs Fritt fall och kommer nog vilja läsa Corpus delicti också.

    Men först Palms variant!


  • Zlatanapp

    Har ni läst Zlatanboken? Det har inte jag, men jag är inte helt emot idén att läsa den så småningom. Nu är den nyaktuell i form av en app med en massa extramaterial, t.ex. videoklipp. Kul grej! Jag gillar idén om att man kan göra något mer av en bok, t.ex. Deportees e-bok + album och nu Zlatanappen m.fl. En del ”böcker” funkar rent av bäst i form av en app. Vem slår t.ex. upp ord i en ordbok nu för tiden? Jag använder i alla fall hellre ordboksappar…

    Jag är Zlatan – En helt ny läsupplevelse from Bonnier on Vimeo.


  • Rockpoesi

    I söndagens DN kultur skriver Göran Greider om rockartisten Thåström och hans texter, som Greider kallar för rockpoesi. Jag tycker faktiskt riktigt bra om Thåströms texter och för den som inte har vågat sig på poesi (själv har jag precis börjat) tycker jag att det är ett gott råd att se poesi lite som musik. Det är ju ingen som hakar upp sig på en låttext, så varför bekymra sig över hur man ska tolka poesi?

    Jag tog själv till mig av rådet när jag läste om podpoesi och nu har jag hunnit mig en god bit in i Tranströmer-samlingen Dikter och prosa 1954-2004. 🙂


  • Östersjöar

    Östersjöar är en diktsamling av  nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Den kom ut första gången 1974 och består av sex dikter som kretsar kring Östersjön. Själv har jag vuxit upp i en stad vid kusten till Östersjön och jag kan därför se miljöerna framför mig, men framför allt tycker jag om hur Tranströmer berättar sin morfars och mormors historia: livet som lots och en barndom som tar slut i förtid, när föräldrarna dör unga och dottern får slita som piga hos fosterföräldrar. Det är en riktigt fin liten bok. Kanske märkligast är den dikt som handlar om en kompositör som lider av afasi; tillståndet som Tranströmer själv kom att drabbas av många år senare efter en stroke.

    Då kommer hjärnblödningen: högersidig förlamning med afasi, kan bara uppfatta korta fraser, säger fel ord.

    Kan alltså inte nås av upphöjelses eller fördömanden.

    Men musiken finns kvar, han komponerar fortfarande i sin egen stil, han blir en medicinsk sensation den tid han har kvar att leva.

    Han skrev musik till texter han inte längre förstod –
    på samma sätt
    uttrycker vi något med våra liv
    i den nynnande kören av felsägningar.

    Boken finns i samlingsvolymen Dikter och prosa 1954-2004, som bland annat finns att köpa hos Bokus och Adlibris.


  • Tematrio: Oväntat ogilla

    Den här veckan handlar Tematrio om ”oväntat ogilla”: Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller ”borde” gilla?

    Ogilla är väl ett starkt ord, men ärligt talat blir jag nästan alltid liiite besviken när jag läser hyllade böcker… Det är helt enkelt svårt för böcker att leva upp till för höga förväntningar. En sådan bok är t.ex. Igelkottens elegans, som jag aldrig har hört ett ont ord om, men som jag blev besviken över eftersom slutet var så snöpligt…

    En annan besvikelse kom när jag läste Murakamis Kafka på stranden. Jag tyckte verkligen om Norwegian wood och sedan började jag med boken om tonårskillen Kafka, som är på rymmen, och tyckte inte alls om den.

    Ytterligare en besvikelse är Trilogin om Härskarringen. Jag tog mig knappt igenom för att de var så tunglästa… Och då hade folk jag känner upprepade gånger sagt att det är de bästa böcker de läst. Hur?!


  • Nya ljud

    Nya ljud

    Jag har fått en ny ljudbok helt nyligt. Härligt! Förlaget beskriver den med:

    Spänning i högt tempo, pulserande relationsdrama i fyra plan och … tabula rasa.

    På ljudboksfronten ser jag också fram emot en kommande ljudbok från samma förlag: Alla mina vänner är superhjältar i uppläsning av Morgan Alling. Morgan Alling! Han är ju min favorituppläsare! 🙂


  • Hjärtan

    Hjärtan

    Idag är det alla hjärtans dag, så idag passar det extra bra att tipsa om några böcker om kärlek. Kärlek är ju som bekant ett tema som i någon form och utsträckning återkommer i en majoritet av de böcker och filmer och den musik som ges ut. Inte så lätt att vara nyskapande med andra ord! Ändå finns det ju otroligt mycket bra som berör kärlek i olika former.

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk är en bok som sa mig mycket nytt. Det är ett skruvad kärlekshistoria och en fantastisk bok om en lycklig man som lever utanför normen. Boken hör, liksom Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien, med liknande tema, till en av mina favoriter. Kejsarn av Portugallien handlar om en far-dotterkärlek, men även här räknas huvudpersonen som ”galen”: galen av sorg efter sin förlorade dotter. Otroligt läsvärda böcker!

    En annan kärleksbok som jag tycker mycket om är Haruki Murakamis lågmälda och fina roman Norwegian wood, som kretsar kring en ung man och hans förhållande till ett par kvinnor: den ena skör och psykiskt sjuk och den andra livfull och utåtriktad. Som konstrast kan jag inte påstå att jag gillade Hermanns brevväxlingsroman Prioritare till en början. Den växte dock något oerhört mot slutet och jag minns den som en riktigt intressant kärleksroman. Ytterligare en kärleksbok, och samtidigt en mycket intressant skildring från Andra världskriget, är den fantastiska romanen Molnfri bombnatt, om kärleken mellan en ung tyska och en SS-man. Vibeke Olsson är författaren.

    Slutligen måste jag, som alltid, lyfta fram Hjalmar Söderberg. Vilken är världens bästa kärleksroman om inte Den allvarsamma leken? Läs också hans noveller. I Historietter hittar man t.ex. Kyssen, som är helt fantastisk.

    Foto: Linnel Esler/stock.xchng

    Hoppas ni får en bra dag och kan spendera den med någon ni håller kär. 🙂