Nu har det blivit mycket Majgull Axelsson ett tag! Idag har jag läst ut Slumpvandring, som jag tyckte var väldigt bra.
När man har läst några böcker av Majgull Axelsson känner man att det är vissa teman som återkommer. Även i Slumpvandring skildras några kvinnoöden och vi får följa flera generationer i en familj. Liksom i flera tidigare böcker rör sig boken skickligt mellan nutid och dåtid och allt vävs ihop på ett snyggt sätt.
Den här gången är det den ensamma och missförstådda flickan Angelica, på flykt från sitt otrygga hem, som står i centrum tillsammans med en äldre släkting, Alice, som p.g.a. ett vykort från en gammal romans åter får en massa minnen av sin förstfödda son. Både Angelica och Alice har mycket i bagaget och båda kommer så småningom fram till ett varsitt ödesdigert beslut.
Tema och berättande känns alltså igen från flera tidigare böcker, men det stör mig inte alls. Jag älskar Majgull Axelssons berättande och även om det ibland blir ganska dramatiskt så känns det hon berättar alltid trovärdigt och berörande. Jag tycker verkligen om hennes medryckande sätt att berätta och hennes sätt att varva nutid och dåtid, som gör att det alltid känns spännande och att man vill läsa mer. Jag kan varmt rekommendera den här boken!
Det är den sista biblioteksboken jag har här borta, så det känns bra att jag hann läsa ut den. I morgon åker jag hem till Umeå igen, för nu är ledigheten snart slut. Kanske blir det inte lika mycket tid till läsande framöver, men jag har i alla fall påbörjat Joyce Carol Oates Dödgrävanrens dotter, som både Boktipset och många andra har tipsat mig om. Det kan ju bara inte slå fel! 😉
La mauvaise graine har legat i min hög med outlästa böcker rätt länge, men nu har jag passat på att ägna en stund varje dag av mina sista lediga sommardagar åt att läsa ut den.
La mauvaise graine är en nätt liten novellsamling. Jag har läst en del franska på gymnasiet och hållt igång kunskaperna med vidare studier, men jag är långt ifrån att kunna språket flytande. När det gäller den här boken hade jag svårt att hänga med i de två sista novellerna. Det känns därför lite orättvist att betygssätta boken, men å andra sidan var nog det största felet att novellerna helt enkelt inte engagerade mig och inte bara att de innehöll många främmande ord. De två första novellerna tyckte jag dock var helt okej. Den ena handlar om en far- och sonrelation.
Jag ångrar hur som helst inte läsningen och jag lärde mig en hel del nya ord. Formatet kändes också lagom för mig som inte gärna läser tjocka romaner på franska utan hellre läser en novell då och då.
Den här veckan har Tematrio temat outläst. Såvitt jag minns finns det bara två böcker jag har påbörjat och inte läst ut. Den ena är Hoppa hage, som jag la åt sidan alldeles nyligt och den andra är en liten roman som jag varken minns titel eller författare till. Jag lånade den på vinst och förlust på biblioteket och den visade sig vara skriven på något slags helt obegripligt poetiskt sätt. Jag stod inte ut. Det var dock länge sedan jag råkade låna den.
Annars läser jag allt jag påbörjar och hoppas att boken tar en vändning om den inte känns helt hundra till en början. Jag kan dock erkänna att läsandet mer liknar skummande ibland. Sagan om ringen-böckerna kändes t.ex. till stora delar alldeles för trista för att jag skulle orka läsa koncentrerat. Som jag minns det fick jag läsa om flera sidor fram och tillbaka, om och om igen, för att jag inte kunde fokusera. Hade jag läst dem idag hade jag nog inte försökt i mer än kanske 50 sidor, men jag läste ut dem i alla fall och kan inte säga att jag ångrar mig. Jag funderar till och med på om jag borde ge dem en till chans?
För 20 år sedan:
Då var jag två år och läste naturligtvis inte själv. Mina föräldrar läste för mig och favoritboken var boken om Pingu (tror jag; kanske blev den en favorit några år senare). Innan jag själv kunde läsa älskade jag sagoband också och hade en stor samling med Disneyklassiker.
För 10 år sedan:
Jag var 12 och hade precis tagit mig ur den stora hästboksperioden, då jag köpte & samlade på Stallkompisarböckerna och prenemurerade på Polluxböcker. I den här åldern fick jag istället upp ögonen för Peter Pohl och älskade Annika Thorsböcker om Steffi och Nelli.
För 5 år sedan:
Då gick jag det sista året på gymnasiet och läste det jag kom över. I stort hade jag samma favoriter som nu. Jag vet att jag läste mycket Gardell på gymnasiet och så blev det en del klassiker till skolarbeten.
Jag hittade två enkäter hos Snowflakes in rain. Lite kul att svara på! 🙂
En författare som är värd mer uppmärksamhet:
Jag sitter nog egentligen inte inne med någon doldis till författare, men nog kan jag tycka att fler borde läsa Majgull Axelsson, för det är nästan aldrig jag ser att det bloggas om hennes böcker. Is och vatten, vatten och is är hennes senaste.
En överskattad författare:
Jag har varken fattat storheten i Vattenmelonen eller Bridget Jones dagbok, så det är frestande att säga Marian Keyes och Helen Fielding, men deras böcker är inte direkt up to date, så det känns kanske lite tråkigt att ta upp dem. Salinger är jag inte heller imponerad av, för Räddaren i nöden var då ingen höjdare.
En lyckad tv-serie: (baserad på en bok)
Känner inte till någon faktiskt. Böckerna om Damernas detektivbyrå är ju en TV-serie nu för tiden, men den har jag inte sett. Det är nog det enda i TV-serieväg jag kan komma på.
En bok jag lärt mig något av:
Jag har fått många historielektioner från t.ex. böckerna om Utvandrarna och Per Anders FogelströmsStad-böcker. Sedan har jag läst ett helt gäng reportageböcker av allehanda slag. Isabella LövinsTyst hav känns angelägen och kan rekommenderas!
En må bra-bok:
Jag tyckte att Ragdesböcker om Torunn var feel good innan den sista boken kom. Böckerna om Ya-Ya flickorna tycker jag också att man mår bra av!
En bok jag gärna ger bort till ett barn:
Det beror nog på hur gammalt barnet är, men när jag var liten tyckte jag i alla fall hemskt mycket om När vi var barn och böckerna om Rut-Emma.
Av författarna som kommer till Internationell Författarscen i höst är jag mest nyfiken på:
Det är inget evenemang jag kommer att gå på och av författarna känner jag bara igen ett fåtal. Per Petterson är väl annars den som jag är mest intresserad av. Jag lyssnar faktiskt på hans Ut och stjäla hästar just nu.
1. Bästa toaläsning?
Läser inte på toa, men i badkaret blir det tidningar. Ny teknik, Forskning & framsteg eller Elle.
2. En bok med ett djur? Ett djur? Marley och jag är hemskt charmig! Annars vill jag nog säga Djuren i gamla skogen, som är en av mina favoritböcker från när jag var liten, men den innehåller lite fler djur än en. 😉
3. En kärlekshistoria? Den allvarsamma leken, i den mån den är en kärlekshistoria, är en av mina favoritböcker.
4. En uppväxtskildring?
Det finns många. Har nyligt svarat på en hel tematrio om detta. En fin uppväxtskildring som jag inte nämnde i det inlägget är Underdog.
5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?
Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå verkar ha en skön inställning till livet!
6. En bok jag aldrig tänker läsa:
Det kan jag nog inte svara på, för förr eller senare kanske man får en ändrad smak eller kommer på andra tankar. Men efter att alldeles nyligt ha lagt Hoppa hage av Julio Cortázar åt sidan outläst tror jag inte att jag någonsin kommer att läsa den.
7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:
Jag läser redan på franska, men jag önskar att jag kunde franska flytande. Utöver det vill jag nog kunna alla språk. Det finns nog i alla fall inget språk jag inte vill kunna läsa på! 🙂
8. Senast inköpta tidning:
Elle, för lite hjärndödande strandläsning.
Jerusalem skulle kunna vara en modern såpopera och det säger jag mest på ett positivt sätt. Här finns alla möjliga såpoperaelement: folk som går med i en sekt, en hel by som splittras på grund av detta, folk som blir kära i varandra och sedan ångrar sig och sedan ångrar sig igen, en båtolycka, som inte är helt olik Titanics förlisning, skrock och sagor, en liten dos övernaturlighet, död och elände och barn som föds. Jag undrar lite hur den togs emot när den kom för över 100 år sedan och jag tänker mig att om en moden bok kom ut idag och berörde samma ämnen och samma spann av ämnen skulle jag nog förkasta den som lite löjlig, men jag förkastar inte denna. Jag tycker den är skön, i brist på bättre ord, och det hade jag definitivt inte väntat mig av denna gamla klassiker.
Delar av den kan jag känna liknar Utvandrarna ganska mycket och det är ju en bok jag verkligen tycker om. När jag skriver detta menar jag mest att folk utvandrar även i denna bok och att man får följa dem genom så många sidor att de till slut känns som gamla bekanta och man känner med dem i allt de gör och hittar på. Det är också trevligt att få kika in i det Dalarna som Lagerlöf beskriver och den vardag hon berättar om.
Jag har inte gillat allt jag har läst av Lagerlöf, men denna rekommenderar jag varmt. Det gick inte i ett rasande tempo att läsa ut den, men det var hur som helst en väldigt trevlig läsupplevelse.
Det är inte ofta jag struntar i att läsa ut en bok som jag har påbörjat, för jag känner att det inte är helt rättvist att helt döma en bok förrän den är utläst och man kan se helheten, men Julio Cortázars Hoppa hage får åka tillbaka till biblioteket utan att jag har läst den. Jag försökte i ca 50 sidor att komma in i den, men tyckte bara att de den var tröttsam och oengagerande. Den gav ingenting över huvud taget och jag kände inte att jag fick någon bild av de klichéartade bohemerna som den handlar om. Det var också svårt att få flyt i läsningen när en del kapitel i princip var skrivna i ett och samma stycke. Nix. 600+ sidor var den inte värd för mig.
Jag är på god väl att lösa ut Lagerlöfs Jerusalem istället och den är inte dålig kan jag säga! Jag är positivt överraskad!
Jag tycker att det är märkligt svårt att berätta vad den här boken handlar om. Inte för att handlingen är särskilt komplicerad, men för att den utveklas så mycket att det är lätt att avslöja för mycket. Huvudpersonen är i alla fall en duktig fysiker, som intresserar sig för flervärldsteorin – en teori om att det existerar flera parallella världar, staplade på varandra i tidsrummet. När han ska skjutsa sin son till ett scoutläger råkar han ut för att sonen blir kidnappad och han får det kryptiska meddelandet att ”Dabbeling måste bort”. Dabbeling är fruns nära vän och han är ett viktigt i vittne i något som kan vara en stor läkarskandal. Sebastian tro sig förstå att hans utpressare vill att han ska mörda Dabbeling p.g.a. läkarskandalen och han förstår att han snabbt kommer att bli misstänkt eftersom folk kommer att tro att mordet är ett svartsjukedrama. I sin förtvivlan bestämmer han sig dock för att göra som hans utpressare ber honom om: att röja Dabbeling ur vägen. I den lilla staden där han bor får polisstyrkan alltså två stora fall på halsen – ett mord och en kidnappning av ett barn. Det blir bland andra kommisarie Schilf, som sätts på att lösa fallet. Schilf, som har en hjärntumör och alltså inte har mycket tid kvar.
Det är en fint berättad liten historia, som vackert kretsar kring verklighet och tid, och, i skuggan av det ganska spännande kidnappningsfallet, samtidigt berättar om vänskap och gränslös övertygelse. Jag älskar hur allt i boken vävs ihop, hur alla karaktärer får sin del av berättelsen, hur ingenting lämnas åt slumpen och hur författaren hela tiden låter fåglar finnas i bakgrunden på ett eller annat sätt, utan att det blir för uppenbart och töntigt. Det känns som en bok skriven av en riktig perfektionist, som om varje ord och mening är noga uttänkt och avvägd. Jag kan inte annat än gilla det! Det enda jag vänder mig emot är faktiskt själva berättelsen, som på vissa punkter inte känns helt trovärdig och vars karaktärer kanske inte heller känns helt naturliga och lätta att känna igen. Det blir lite för konstruerat i allt det vackert berättade, men jag gillar boken ändå. Väldigt läsvärd!
Det här är en bok som man blir glad av! I den läser Mark Levengood upp kåserier och det är både roligt, varmt och lite tragikomiskt. Inte sällan delar Levengood med sig av fina ord och lite filosoferande, utan att det för den skull blir pretentiöst eller fånigt.
Boken passar utmärkt att lyssna på, då varje del kan lyssnas på för sig och är lagom långa i mitt tycke. Mark Levengood är också en utmärkt uppläsare. Helt klart passande för avkoppling i sommarsolen!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Nu har det blivit mycket Majgull Axelsson ett tag! Idag har jag läst ut Slumpvandring, som jag tyckte var väldigt bra.
