Flickan med gåvorna är en zombieroman av M.R. Carey. En parasiterande svamp har spritt sig bland människorna och världen som vi känner den har gått under.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Flickan med gåvorna är en skräckroman av M.R. Carey. Den utspelar sig omkring 20 år efter det att en parasiterande svamp har börjat angripa människor och förvandlat dem till hungriga (läs: zombies). En del människor har lyckats klara sig undan och lever i ett nytt samhälle, Beacon, men de flesta är smittade och några lever helt utanför systemet.
Världen som vi känner den finns inte kvar och på en militärbas, i en bunker, har några forskare placerats för att desperat söker kunskap som kan vända katastrofen. Deras försöksobjekt är smittade barn, som till skillnad från andra smittade även har kvar mänskliga förmågor: de är hungriga, men de är också lättlärda, kan kommunicera och har känslor.
Ett av dessa barn, Melanie, är alldeles särskilt kvicktänkt och suger åt sig allt hon lär sig i den skola man satt upp som en del i forskningen. Läraren Miss Justineau blir hennes stora idol och någon hon drömmer om att få vara nära. Miss Justineau månar också om Melanie och de andra barnen och ser dem som de barn de faktiskt är. Forskaren som leder experimentet, Caroline Caldwell, är däremot helt kall och är beredd att utföra vilket experiment som helst, på hur många hungriga barn som helst.
När deras bas plötsligt blir attackerat blir dessa tre en udda trio som lyckas fly tillsammans. Sergeant Parks, som fram till dess varit befäl på basen, och en ung soldat hör också till de som kan ta sig därifrån och tillsammans påbörjar de fem den svåra färden mot den förmodade säkerheten i Beacon.
Flickan med gåvorna är en spännande roman som också väckte många tankar hos mig. Här dras forskningsetiska frågor till en slags extrem. Världen har gått under, men kan det någonsin vara försvarligt att utföra plågsamma försök på barn? Att boken handlar om barn, som samtidigt är monster, är intressant ur många aspekter och det var verkligen fint att läsa om Melanies utveckling. Jag tycker också att sergeant Parks är en intressant karaktär som författaren låter mogna på ett intressant sätt.
Jag är inte speciellt bevandrad i zombiegenren; Kanske måste man som läsare acceptera att den här typen av böcker innehåller några logiska luckor. Jag ska erkänna att det fanns minst en handfull som stjälpte läsupplevelsen en del. Dessutom tyckte jag att ”den galne professorn”, Caldwell, kändes som en otroligt platt kliché.
Flickan med gåvorna var alltså inte en fulländad läsupplevelse, men den var helt klart en spännande och intressant bok.
Flickan med gåvorna
The girl with all the gifts översattes av Johanna Svartström och gavs ut av Ordfront 2016. ISBN: 9789170378836.
M.R. Carey
M.R. Carey är pseudonym för Mike Carey, en brittisk skribent och författare.
Genljud är en diktsamling om språk och förlust, om att mista en kultur genom att ta till sig en annan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Genljud, är en diktsamling av Pooneh Rohi. Jag har slukat hennes tidigare texter: romanerna Araben och Hölje och novellen Kräftfångst, och eftersom samtliga har varit fantastiska blev jag såklart förtjust när jag fick höra att hon nu debuterar i det här formatet. Är det något Rohi är alldeles särskilt skicklig på att skildra är det svårigheten i att migrera och att tappa sin självklara kulturella tillhörighet. Den som invandrat till Sverige kanske aldrig blir riktigt sedd som svensk, men kan heller aldrig helt hålla kvar den kultur och det språk som lämnats. Det här är något som även ges utrymme i Genljud, där berättarrösten tappar en kultur, men också suger åt sig någonting nytt. Naturen är ständigt närvarande i Rohis diktsamling: stenar, grus, barr och gran – men också pelargoner. För mig finns det inget svenskare än naturdyrkan (och pelargoner, för all del). Genljud är också en dikt om att se sitt barn få allt detta. Att få är, i de här sammanhangen, också en förlust.
det är en tröst
att jag inte ser
i dina ögon
vad det är jag raderar
Ur Genljud av Pooneh Rohi
Är det här den mest lättillgängliga diktsamling jag läst? Nej, jag lägger mig platt och erkänner att mycket säkert flugit över huvudet. Gör det något? Nej, egentligen inte. Rohi har ett vackert språk och jag tycker om att vara i det, att läsa hennes dikter och fundera över dem. Det är också en oerhört vacker bok med slösigt, härligt papper, där poesin upptar några få rader på varannan sida. Det är någonting kaxigt och härligt i att låta dikterna ta sådan plats, rent fysiskt, och jag gillar det. Det här är en diktsamling att utmanas av och återvända till.
Genljud
Genljud gavs ut av Pamflett 2024. ISBN: 9789198813289.
Pooneh Rohi
Pooneh Rohi är en svensk författare, med rötter i Iran. Hon är även verksam som forskare inom lingvistik.
April! Nu ska väl snön försvinna, till slut? Jag ser fram emot att kunna lägga undan broddarna för den här säsongen. I april har jag egentligen inte mycket planer, men löpning på barmark är alltid något att se fram emot såhär års. Jag har faktiskt väldigt lite att skriva just nu. I mars har jag hunnit med två resor till Öregrund, bland annat för att fira påsk och påsklovet fortsätter faktiskt ett tag till, men firat på annat håll. Resten av månaden blir nog mest jobb och fixande inför våren (frön som ska sättas, däck som ska skiftas, vinterjackor som ska hängas undan, fönster som ska putsas etc. etc. etc. etc. etc.).
Månadens läsning då? Jag tänkte framför allt läsa ut nästa bokcirkelbok: Flickan med gåvorna av M.R. Carey; en zombieroman. Det är inte min mest utforskade genre, men än så länge tycker jag att den är riktigt bra.
Jag brukar passa på att tipsa om nyutkomna böcker varje månadsskifte, men den här månaden var det verkligen skralt bland litteraturen riktad till vuxna. Någon intressant titel hittade jag dock och dessutom har jag antecknat ett helt gäng bilderböcker jag gärna läser för min 2,5-åring.
Addi får ett syskon av Ellen Karlsson och Laura Di Frencesco är en ny bok i Kompisarna på förskolan-serien. Dottern älskar dem! Bra böcker med igenkänning för barn i förskoleåldern.
Jag är inte gosig av Maria Jönsson och Mia Öström. Det här är en bilderbok som jag lockades till på grund av titeln. En bilderbok om en katt som inte vill gosa. Jo, jag känner minst en sådan katt… 🙂
Räven och mullvaden av Cecilia Häikkilä. Cecilia Häikkiläs illustrationer är härliga: hennes böcker befolkas ofta av fantastiskt fint tecknade djur och skildrar ofta vänskap. Den här vill jag läsa för dottern!
Sälflickan av Annika Thor. Annika Thors böcker om Steffi och Nelli minns man ju väl från tonåren. Att hon nu, efter många är, är aktuell med en ny vuxenroman känns väldigt spännande, särskilt eftersom även Sälflickan utspelar sig kring Andra världskriget.
Vem bits? av Stina Wirsén. Vem-böckerna är mina favoritbarnböcker. De skildrar vardagsliv och småbarnsliv med värme och humor. Toppenbra böcker allihop!
Fyra kvinnliga pionjärer är en tjusig ask med korta texter från fyra författare, beskrivna som förgrundsgestalter och banbrytande.
Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Huvudpersonen i Den gula tapeten är en kvinna som drabbats av depression. Maken är läkare och ordinerar vila på ett lantgods, där meningen är att huvudpersonen ska andas frisk luft och hålla sig stilla. Sängen placeras i ett rum med spår av barns vilda lekar – delar av tapeten, med sitt förskräckliga och obegripliga mönster, är bortriven. Huvudpersonen avskyr tapeten och hon trivs inte med den passiva tillvaron hon tvingats in i. Boken är en resa ned i sjukdom och en deppig berättelse om hur kvinnor med psykisk ohälsa behandlades vid den här tiden. Jag tyckte den var riktigt bra – elegant skriven, där tillvaron för huvudpersonen till slut blir lika rörig som tapeten, och berörande.
Den gula tapeten
The Yellow Wall-paper publicerades första gången i New England Journal 1892. Den här utgåvan, i översättning av Amanda Svensson och med förord av Ebba Witt-Brattström, gavs ut av Novellix 2022. ISBN: 9789175895345.
Charlotte Perkins Gilman
Charlotte Perkins Gilman (1860–1935) var en amerikansk författare. Hon är bland annat känd för sina böcker om feminism och ekonomi, men skrev också romaner.
Milda Lena av Gertrude Stein
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Milda Lena är en novell om en tysk tjänsteflicka som på alla sätt är ordentlig och sparsam, men också en person som är lätt att göra sig lustig över och driva med. En faster har hjälpt henne till USA och till jobbet. Nästa projekt är att se till att Lena blir gift. Lena är snäll, men ofta långt borta i drömmar och tankar. Det ligger inte för henne att själv ha något engagemang i frågan. Så stakas livet ut och ingenting blir lyckligt eller bra. Milda Lena är en novell som väcker känslor, absolut, men det är på många sätt en berättelse där budskapet går mig förbi. Jag vet faktiskt inte riktigt vem jag ska sympatisera med och jag hakar ofta upp mig i det styltiga språket, som garanterat är valt med allra största medvetenhet, men som inte faller mig i smaken.
Milda Lena
The Gentle Lena publicerades första gången i Three Lives 1909. Den här översättningen, av Alva Dahl, gavs ut av Novellix 2022. ISBN: 9789175895321.
Gertrude Stein
Gertrude Stein (1874–1946) var en amerikansk författare.
Pyrrhussegrar av Stella Kleve
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Pyrrhussegrar handlar om tuberkulossjuka Märta, som befinner sig på sanatorium i Alperna. Hon är illa däran, har anledning att tänka tillbaka på livet. Vad kunde hon ha gjort annorlunda? Tankarna rör sig mot män, män, män och allt hon gått miste om när hon hållit tillbaka sin åtrå. Att den här novellen betraktades som radikal när det begav sig är inte svårt att tänka sig. Än idag känns Pyrrhussegrar väldigt egen: här finns en blick som kvinnor sällan har i litteraturen. En tankeväckande, och naturligtvis ganska knäpp, liten berättelse.
Pyrrhussegrar
Pyrrhussegrar publicerades första gången i tidskriften Framåt 1886. Jag har läst en utgåva med förord av Ann Lingebrandt, utgiven av Novellix 2022. Novellen i denna utgåva är hämtad från Synd. Noveller av det moderna genombrottets kvinnor, utgiven av Ordfront 1993. ISBN: 9789175895338.
Stella Kleve
Mathilda Malling (1864–1941) var en svensk författare som även gav ut romaner under pseudonymen Stella Kleve.
Valda dikter av Edith Södergran
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Valda dikter innehåller tjugo av Edith Södergrans dikter, i urval av Marit Lindqvist, från Edith Södergran-sällskapet. Det här är min första bekantskap med Södergrans poesi, även om vissa dikter har blivit bevingade och jag har läst & hört några rader innan (”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”). Den här lilla boken känns verkligen som en underbar liten introduktion till detta författarskap som inspirerat så många och fått ett sådant genomslag.
Valda dikter
Valda dikter gavs ut av Novellix 2022. Dikterna i den är i urval av Marit Lindqvist och är hämtade från Samlade skrifter I. Dikter och aforismer av Edith Södergran, Holger Lillqvist (redaktör) och Svenska litteratursällskapet i Finland (Wahlström & Widstrand, 1992). Ursprungligen har dikterna publicerats i Dikter (1916), Septemberlyran (1918), Rosenaltaret (1919), Framtidens skugga (1920), Landet som icke är: efterlämnade dikter (1925), samtliga utgivna av Holger Schildts förlag. ISBN: 9789175895352.
Edith Södergran
Edith Södergran (1892–1923) var en finlandssvensk poet.
Nu har jag bokcirklat i… Kan det vara närmare 14 år? Tiden går! Jag kan rekommendera alla att försöka hitta en bokcirkel. Utöver att ha träffat ett helt gäng väldigt fina vänner har bokcirkeln också gett mycket till mitt läsintresse. Jag är glad att jag har bloggen, som får mig att stanna upp och fundera över det jag läser – det ger något extra till varje läsupplevelse, men att bokcirkla är faktiskt snäppet bättre: där får jag också ta del av andras tankar och tolkningar, som inte nödvändigtvis går i linje med mina egna.
Vad är kul att bokcirkla då? Ja, det är inte så lätt att ringa in egentligen, men jag tänkte ändå försöka knåpa ihop ett inlägg med några tips från den senaste tidens bokcirklande. Det fina med bokcirkel är att man inte nödvändigtvis behöver läsa en fantastiskt bra bok (det finns knappt någon bok som alla fastnar för..!) – det kan bli fina diskussioner ändå. Här är fem titlar som bjudit på lite extra intressanta diskussioner, tycker jag.
Stacken av Annika Norlin
Stacken fick ett blandat betyg och det är alltid kul när det blir så, tycker jag. En del tyckte att den var fylld av irriterande faktafel och logiska luckor. En del tyckte att den var underbar (jag). En del tyckte att bokens absolut mest irriterande person (i mitt tycke) var den som framstod som mest normal. Alla kunde enas om att en av karaktärerna var mindre utvecklad än de andra och ganska ointressant. Ja, det fanns mycket att prata kring, helt enkelt. Den bokcirkelkompis som valt ut Stacken öppnade med att fråga vilken karaktär man kände igen sig i – kul fråga, som nog ingen kunde svara på.
Jag är glad att mamma dog av Jennette McCurdy
Är Jag är glad att mamma dog urdåligt skriven, eller är den skriven med viss elegans, distans och humor? Det är kul när man kan känna så olika kring hur en berättelse är komponerad och nästan ännu roligare när det finns mycket handling att diskutera, för nog händer det mycket i McCurdys självbiografiska roman – en tragisk händelse hade varit mer än tillräckligt för de flesta och den här boken är fylld av dem… Jag hade aldrig hittat till Jag är glad att mamma dog om det inte vore för bokcirkeln och jag hade förmodligen aldrig hört talas om Jennette McCurdy om jag inte hade läst den här boken. Är glad att jag nu har läst den!
Pachinko av Min Jin Lee
Jag tror att många av oss blev positivt överraskade av Pachinko, en bok som få av oss hade hittat till utan bokcirkeln(?). Jag läste boken under min sommarsemester och njöt av att vara i den världen. När vi träffades och bokcirklade hade vi mycket att diskutera och jag tror att många av oss hade lärt sig en hel del om Sydkoreas moderna historia och den japanska ockupationen.
Älskad, saknad av Joyce Carol Oates
Älskad, saknad hade jag läst sedan innan, men jag unnade mig en omläsning när den blev aktuell i bokcirkeln. Det är faktiskt också en kul grej med bokcirkel: att man någon gång emellanåt faktiskt kan få anledning att läsa om böcker, något jag annars sällan lägger tid på. Höll den? Ja! Och det var väldigt fint att diskutera den med andra, trots att alla inte uppskattade den på samma sätt som jag. En del tycker att Joyce Carol Oates skriver alldeles för långt och pladdrigt, andra tycker att varje ord sitter där det ska. Det är fint att kunna tycka olika.
Ont blod av John Carreyrou
Till skillnad mot många andra böcker tror jag att vi alla var ganska överens om att John CarreyrousOnt blod lämnade en del i övrigt att önska vad gäller uppbyggnad och språk och ibland är det faktiskt fantastiskt skönt att kunna enas i sin kritik också. Vid sidan av det blev det en kul bokcirkeldiskussion eftersom boken handlar om ett intressant ämne: boken är ett reportage om Elizabeth Holmes och hennes luftslottsföretag Theranos som skulle revolutionera sjukvården, men som var en enda stor blåsning.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.
Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.
Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok alldeles på egen hand. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet och hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.
Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.
Systrarna
Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.
Bekännelser, av Domenico Starnone, handlar om en framgångsrik lärare och debattör som lever sitt liv med en ständig känsla av att allt kan raseras av en tidigare förälskelse.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Bekännelser, av Domenico Starnone, handlar om Pietro, som arbetar som lärare och samtidigt skriver ett par uppmärksammade essäer om jämlikhet i skolan. Han får stor uppskattningar och röner en hel del framgångar, men upplever ständigt att allt kan raseras när som helst. Pietro har en stor hemlighet: en passionerad relation han haft med en elev och som nu själv är en framgångsrik forskare med makt att orsaka hans fall. Innan de gick skilda vägar bekände de sina skamligaste hemligheter för varandra och gång på gång tycks denne kvinna, Teresa, komma tillbaka och påminna honom. Hemma finns hans andra hållhake: hustrun, som har offrat sin egen forskarkarriär till förmån för familjen. Det är tack vare henne, och att hon har dragit ett stort lass med barnen och hemmet, som Pietro har kunnat nå dit han nått. Det är inte utan skuldkänslor som Pietro reser runt och föreläser, ofta i sällskap av sin attraktiva förläggare, och ofta med Teresa i tankarna. Otrohet upplevs inte som något avlägset.
Bekännelser är en fascinerande roman om hemligheter och makt. Det Pietro har anförtrott Teresa, och hennes sätt att återkomma till hållhaken, förföljer honom genom livet, tvingar honom rent av att bli någon bättre, att inte göra några snedsteg. Han blir en mer generös och ödmjuk person genom den makt Teresa utövar mot honom. När jag läser boken gör jag det inte med särskilt stor sympati för vare sig Pietro, hans fru eller Teresa, men jag läser och fascineras över hur de låter sig påverkas av något som knappt någon annan känner till – en hemlighet som kanske inte ens spelar någon roll. Är tankens makt så stor över oss att vi kan bli mer sympatiska och bättre personer bara vi påminns om de fel vi en gång gjort? Ja, kanske är det så. Jag tycker att Bekännelser var en tankeväckande och intressant historia och den har gjort mig mycket nyfiken på Dominico Starnones övriga författarskap.
Bekännelser
Confidenza översattes till svenska av Helena Monti och gavs ut av Bazar förlag 2022. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Michel Riddez. ISBN: 9789170285639.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en fantastisk roman om kärlek och om att söka tillhörighet i en kultur man inte fötts in i.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en kärleksroman som skulle kunna beskrivas såhär: en ung man blir blixtförälskad i en upptagen kvinna, som dessutom väntar sitt första barn. Långt senare träffas de igen och har inte glömt varandra, en relation inleds, men allt blir trassligt. Ovanjorden skulle alltså kunna beskrivas som en ganska genomsnittlig bok om hjärta & smärta, vilket inte brukar vara min kopp te. Märkligt nog är Ovanjorden, trots allt, någonting mycket större än så. Berättandet och språket är underbart: här finns natur och liv på ett sätt som böcker sällan lyckas göra såhär levande.
Bakom historien om huvudpersonen, Oskar, och hans Eija, ryms dessutom mycket mer. Det som berör mig mest är att läsa om Oskars ständigt sökande efter sin identitet – och kanske den samiska identitet som hans släkt förlorat. Det är inte bara Eija som lockar Oskar till trakterna kring Ammarnäs, där Eija lever och rör sig efter renen, utan också naturen självt. Gång efter gång söker han sig dit och trots att han alltid sticker ut, aldrig upplever att han riktigt hör till, drar Eija och hennes värld in honom. Visst finns det otaliga berättelser om förhållanden som kompliceras av kulturskillnader, men aldrig har jag väl läst en bok som faktiskt skildrar den såhär, synliggör den samiska kulturen på det här sättet.
De senaste åren har det samiska folkets historia, övergreppen mot dem, och den rasism som riktas mot samer alltjämt, skildrats i ett antal uppmärksammade böcker. Jag tänker på Stöld av Ann-Helén Laestadius, Ædnan av Linnea Axelsson och Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, för att nämna några. Det är utmärkt. Men det är också fantastiskt att Mikael Berglund nått ut med en roman som Ovanjorden, en roman där samisk kultur finns som en självklarhet utan att samtidigt ge undervisning i en mörk historia med rasbiologi och barn som tvingats lägga bort sitt eget språk. Självklart saknar inte Ovanjorden passager där historien och dagens villkor lyser igenom, men det är ändå inte en sådan bok, som jag läser den. När politik och historia skalas bort blir den samiska kulturen istället en kraft som tillsammans med naturskildringen och kärleksberättelsen blir mäktig. Det här är en oerhört stark bok. Hade den varit skriven på något annat sätt hade jag hakat upp mig på alla irrationella livsval och märkliga beteenden i den här boken, men nu är Ovanjorden skriven precis som den är och jag tyckte den var fantastisk.
Ovanjorden
Ovanjorden gavs ut av Albert Bonniers förlag 2022. Jag har läst den i en pocketutgåva från 2023. ISBN: 9789100803575, 9789100191771.
Mikael Berglund
Mikael Berglund är en svensk författare, grafisk formgivare och programmerare.
Den 15:e februari gick min mormor bort, 96 år gammal. Man borde kanske inte bli förvånad när en person, som levt ett så långt liv, tar sitt sista andetag, men jag hade inte alls väntat mig detta. Mormor har funnits där hela mitt liv och nu är hon borta, liksom både morfar och farmor och farfar. De var alla personer som betydde enormt mycket under min uppväxt och jag har fantastiskt många fina barndomsminnen att tänka tillbaka på. Att de nu är borta, allihop, känns så sorgligt. I mars väntar begravning. Sedan blir det påsk, så småningom. Båda innebär resor ned till mina hemtrakter, men åtminstone den ena kommer naturligtvis vara sorgkantad.
Jag har inte så många andra planer för månaden faktiskt. Några vänner från Värmland kommer hit i samband med sportlovet och förhoppningsvis kan vi ses någonting. Sedan är jag värd för nästa bokcirkel, så då kommer mina bokcirkelkompisar förbi och pratar Ovanjorden. I övrigt hoppas jag att mars ger tillfällen till dans och löpning, något som det tyvärr har varit ganska tunt med i februari på grund av en seg förkylning/influensa/covid/någonting.
Ska jag läsa något då? Ja, nu börjar Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, lida mot sitt slut och kommer lämna ett visst tomrum efter sig. Jag har inte riktigt landat i vilket bok jag vill sätta tänderna i härnäst. Vill du ha tips på nyutkommet så kommer några intressanta titlar här:
Det skyddande regnet av Jojo Moyes. Jojo Moyes är en feelgoodfavorit. Nu kommer hennes debutroman i nyutgåva. Kul!
Historien av Elsa Morante. Jag har hört många hylla den här klassikern och är därför väldigt sugen på att läsa. Nu kommer Morantes Andra världskriget-skildring i nyutgåva.
Sagan om Sjönöff och jättekrabborna av Erik Magnaton och Therese Vildefall. Dottern är mycket förtjust i tidigare böcker om Sjönöff. Det är väl egentligen för mycket text för vår tvååring, men hon tycker verkligen om bilderna.
Vinterflickor av Laurie Halse Anderson. Det har hunnit gå måååånga år sedan jag läste den moderna ungdomsboksklassikern Säg något och sedan dess har Laurie Halse Anderson bland annat hunnit belönas med det prestigefulla ALMA-priset. Självklart är jag nyfiken på Vinterflickor, som nu kommer på svenska. Den ges ut på internationella kvinnodagen och det är nog ingen slump. 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.