Skärmhjärnan: Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda

Skärmhjärnan av Anders Hansen är en intressant bok om hur hjärnan fungerar och hur skärmar eventuellt kan göra oss onödigt stressade och distraherade. Betyg: 4 sömnlösa nätter av 5.

Skärmhjärnan av Anders Hansen är enligt min biblioteksarbetande sambo en av de mest populära böckerna på bibblan just nu. Det kan bero på att författaren var värd i Sommar i P1 tidigare i år (jag har ej lyssnat) eller så beror det helt enkelt på det faktum att många av oss av en eller annan anledning har haft anledning att reflektera över skärmar, det uppkopplade livet och hur det påverkar oss.

Anders Hansen är psykiatriker och i den här boken samlar han resultat från en mängd studier kring hjärnan, stress och skärmanvändning för att ge bakgrund till hans farhågor att för mycket skärmtid kan leda till psykisk ohälsa. Boken är lättläst, men jag tycker också att det finns en bra balans – det blir inte alltför förenklat och lättviktigt. Hansen skriver om evolution, kroppens stressreaktioner och varför vi (troligen) råkar ut för dem, men framför allt lyfter han in allt detta i vår samtid, och den verklighet där många tar upp sin mobil flera gånger i timmen. Hur bra är vår hjärna egentligen på att hantera mobilens lockelser, pockande notiser, oändliga flöden, tillrättalagda bilder på folks liv? Hur bra är den på att ens hantera det blå ljuset som skiner oss i ansiktet precis innan vi ska sova? Hur mycket lär man sig egentligen på en föreläsning eller en lektion om det också finns en mobil som ligger framför en?

Jag tycker att Skärmhjärnan är en riktigt intressant bok och även om jag ärligt talat redan kände till en hel del kring evolution och stress (på ett översiktligt sätt), så har jag verkligen lärt mig mycket och fått mig många tankeställare. Jag tycker inte själv att jag har några problem med min skärmtid. Jag stängde av notiser för åratal sedan och med mina privata konton har jag valt att bara följa personer som jag faktiskt pratar med i det verklig livet och/eller personer som jag faktiskt skriver till på sociala medier också. På flera sätt har jag alltså redan gjort en del för att appar och sociala medier inte ska distrahera för mycket, men även jag blir distraherad ibland, så som man lätt blir eftersom mobilapparna i grunden är designade för att dra in en och hålla kvar en så länge som möjligt. Efter att ha läst den här boken blir jag inte lika arg på mig själv när jag fastnar med mobilen utan jag är lite mer förlåtande mot mig själv. Det är faktiskt mänskligt att råka gå in och kolla en massa flöden, när man kanske egentligen bara skulle ha tittat på klockan. Samtidigt vill jag självklart inte hamna i de där situationer och nu har jag fått motivation till att faktiskt lämna mobilen så att den inte är lättillgänglig de gånger jag verkligen behöver fokusera på annat (och mobilen lockar som mest…). Eller när jag umgås med folk i det verkliga livet, för all del. Klockan har jag på armen och vill jag ta en bild tar jag ju egentligen helst foton med min kamera.

När jag skrev om den här boken på Facebook, apropå en artikel som delades i mitt flöde, så fick jag genast mothugg att nja, den här boken var nog inte så bra ändå. Jag blev lite snopen. Den känns så väl underbyggd med alla referenser, många till högprofilerade tidskrifter och många med tusentals deltagare i studierna, men självklart kan inte jag ha full koll på forskningsfältet. En av de första saker jag gjorde när jag började läsa var i och för sig att googla på boken för att se om den fått någon kritik och då hamnade jag direkt på psykologen Siri Helles blogg. Helle har skrivit en liknande bok, Smartare än din telefon, från sin psykolog-synvinkel och hon håller inte med Hansen i hans syn på riskerna med skärmanvändning. På Facebook fick jag återigen tips om Helles blogginlägg. I sak tolkar jag att Helle håller med Hansen, men hon tycker att han har missat att ta upp minst en viktig studie och så tycker hon att Hansens råd är extrema. Jag tycker också att man kan ta Hansens råd, som utgör de sista sidorna i boken, med en nypa salt, men resten av boken tycker jag är skapligt fri från extrema råd. Jag tycker tvärtom att Hansen är ganska duktig på att slänga in brasklappar och förklara att det är lätt att se samvariationer, men att det inte nödvändigtvis betyder att det ena orsakar det andra. I många fall finns också en “hönan eller ägget”-diskussion: till exempel, använder personer med psykisk ohälsa sin telefon mer, eller är det telefonerna som gör att de lider av psykisk ohälsa? Eftersom jag själv är forskare (inom ett helt annat fält) försöker jag alltid vara källkritisk och försiktig med att dra långtgående slutsatser. Vetenskap handlar om att ständigt ställa nya frågor och testa dem systematiskt, gamla sanningar kan alltid omkullkastas längre fram. Kanske finns det andra läsare som rycks med på ett annat sätt och tycker att Hansen presenterar en komplett sanning.

Det är klokt att Helle (och andra) påminner om att Hansens bok inte är en heltäckande beskrivning av forskningsfältet och att det är en bok från en medicinares synvinkel. Jag tycker ändå att den är klart läsvärd och mycket tankeväckande! Jag tror att den kan vara en nyttig ögonöppnare för många. Och nej, man behöver inte ta till sig av Hansens råd om att endast sitta framför en skärm 2 h per dag. Själv sitter jag framför en skärm praktiskt taget hela arbetsdagen och sedan sitter jag gärna någon timme eller fler på min fritid. Det finns mycket positivt med det uppkopplade livet och skärmanvändning, själv har jag ju t.ex. den här bloggen som en av mina största hobbies. Det handlar inte bara om att använda en skärm, utan också om vad man använder den till. Det viktigaste, vilket boken också påminner om, är att det där andra, den där skärmtiden man kanske inte ens ville ha från början, faktiskt är rejält onödig och kanske inte ens hälsosam. Tack och lov att man kan göra mycket för att minimera just den skärmtiden.

PS: jag läste den här boken som e-bok. Det är väl en kul ironi? 😉

PS2: illustrationerna i den här boken är helt underbara och bygger på klassisk konst, men med inslag av typiska prylar från vår uppkopplade värld.

Skärmhjärnan av Anders Hansen
Skärmhjärnan av Anders Hansen

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Bonnier fakta).
Antal sidor: 208.
ISBN: 9789174247961, 9789174248685.
Andra som läst: Just nu – just här och Siri Helle.

Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!

Men det betyder inte att du står maktlös och att det saknas lösningar – med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart att inse att det egentligen handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn. Så följ med på en spännande resa och få en helt ny bild av det som händer och sker i ditt huvud!

Förlagets beskrivning

Anders Hansen

Anders Hansen (född 1974) är en svensk läkare, psykiater och författare. Han har bland annat skrivit de omtalade böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan om hjärnan och vår hälsa. 2019 var Anders Hansen värd för Sommar i P1. Anders Hansen twittrar under @AndersHansen74.

Jag for ner till bror

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en både mörk och varm bok om en kvinna som återvänder till sin hembygd och konfronteras med sin missbrukande broder, dödsfall och familjehemligheter. Betyg: 4 jakthundar av 5.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en bok som inte liknar någon annan jag har läst. Både platsen och människorna är annorlunda mot det mesta i dagens populära böcker och kulturen är en helt annan. Det är först när jag läser en sådan här bok som jag inser hur många urbana berättelser jag slukar varje år, hur många medelklassiga liv jag läser om, hur många akademikerhuvudpersoner jag träffar på i litteraturen (och kanske identifierar mig lite med).

Här är huvudpersonen, Jana, en kvinna med en rätt oklar bakgrund, ärligt talat. Läsaren får inte några direkta ledtrådar till vad hon jobbar med, var hon har bott (eller med vem?), men nu har hon i alla fall lämnat allt (varför? För hur länge?) och farit ned till bror, brodern som bor i deras hemby och som har gått ned sig i missbruk. Jana gör vad hon kan för att ge brodern den spark i baken han behöver. Kanske åkte hon ner för att rädda honom? Fast hon gör också mer: hon söker jobb i bygden, hon söker upp gamla bekanta och mellan raderna vecklas det upp fruktansvärda händelser från det förflutna. Det finns mycket mörker, svärta, misär och råhet i Jag for ner till bror. Den är faktiskt grövre än det mesta jag har läst och allt eftersom, ända in i det sista, blottlägger författaren nya omständigheter, ger nya pusselbitar.

Jag for ner till bror överraskar på många sätt. Det som kanske överraskade mig mest var hur skickligt författaren målar upp karaktärerna i boken. Jag for ner till bror är full av annorlunda människor: opolerade, kantiga och med bagage som i många fall rymmer så mycket bedrövelse att man nästan baxnar. Ibland känns det som att Smirnoff snuddar mot det klichéartade: boken utspelar sig i en västerbottnisk glesbygd, långt från de hippa gatorna i Stockholm, och dess befolkning super, snarare än anordnar vinprovning, om man uttrycker sig så. När Smirnoff beskriver älgjakter och byns intriger, så känns det inledningsvis lätt att irriteras, att tänka att det här är en sådan berättelse. Det är det som är överraskande, för mitt i alltihop visar det sig ständigt att bokens karaktärer har fler egenskaper och att berättelsen rymmer fler sidor. Jag for ner till bror rymmer också stoff som skulle räcka för att skriva flera snyftberättelser, men Smirnoff vågar skala av, bara snudda och låta läsaren upptäcka saker på egen hand, samtidigt som hon hela tiden ser till att överraska genom att vara oväntat rolig och bjuda på värme.

Jag tycker att den här boken hade allt, faktiskt, och det är också en bok som inte liknar något annat jag har läst. Jag for ner till bror är en fantastiskt välkomponerad berättelse med lager på lager på lager som vecklar ut sig. Mycket i berättelsen är otroligt och “för mycket”, men det är bara att dras med. Det är en bok som verkligen suger tag.

Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn.

Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen.

Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt.

För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube.

Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de.

Ur Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Polaris), 2018 (den här ljudboken, Polaris).
Antal sidor: 318.
Läs även övriga delar i denna planerade trilogi. Del två, Jag for upp med mor, kom ut 2019.
ISBN: 9789177950981, 9789177950998.

I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Förlagets beskrivning

Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.

Fler böcker i september

Jag tyckte att det blev lite väl mastigt och lite väl många septemberböcker i mitt inlägg här om veckan. Det kommer ut fantastiskt många böcker i september, så här kommer ett till inlägg. 🙂 Om inte annat kan jag behöva sådana här inlägg att gå tillbaka till senare för att komma ihåg vilka böcker det var jag var så sugen på att läsa egentligen. 😉

Nio främlingar av Liane Moriarty
Nio främlingar av Liane Moriarty
  • Klassiska barnvisor av Alice Tegnér, urval och arrangemang av Martin Östergren.Vid det här laget har det hunnit komma en uppsjö av böcker med uppspelningsfunktion. Den här känns ändå som en av de mest nödvändiga i genren. Finns det någon kompositör som skrivit fler odödliga barnvisor än Tegnér?
  • Klickad av Karin Bojs. Bojs är vetenskapsjournalisten som också har skrivit flera populära böcker om DNA-släktforskning och människans ursprung. Nu debuterar hon som deckarförfattare. Jag tror vi kan vänta en hel del inslag från Bojs favoritämnen: forskning, gener, anlag, DNA… Spännande, tycker jag!
  • Kodnamn flamingo av Kate Atkinson. Atkinson har skrivit flera verkligt originella berättelser, som Liv efter liv, där huvudpersonen lever om sitt liv, om och om igen. Jag är mycket nyfiken på vad hennes senaste roman kommer att bjuda på. Förlaget utlovar en spionroman som förnyar genren.
  • Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld är en ungdomsroman som jag känner mig sugen på att läsa. Förra året läste jag Här ligger jag och blöder och jag tyckte att den var fantastisk! Den nya romanen handlar om en ung kille som precis har flyttat med sin familj och som nu ser chansen att bli en ny människa.
  • Nio främlingar av Liane Moriarty. Efter en hel radda smarta feelgood-berättelser (ni har väl inte missat Stora små lögner/Big little lies, som också har blivit en populär TV-serie?) är Moriarty aktuell med en ny roman på svenska.
  • Pricken av Margret Rey och H.A. Rey har du eventuellt redan läst. Bilderboken om den prickiga kaninen, du vet?! Har du ett barn i närheten kommer nu en chans att också köpa den i nyutgåva. Fint! Berättelsen om en kanin som inte ser ut som “alla andra” känns fortfarande relevant.
  • Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg och Nina Ulmaja är något så nördigt som en bok om böcker: en resa genom bokens, typografins och läsningens historia. Borg är doktor i litteraturvetenskap och Ulmaja är personen som står för formgivningen av i stort sett alla böcker när du någon gång tänkt “oj, vilken fin bok”. Eller kanske inte i stort sett alla, men otroligt många!
  • Trollet är inte hemma av Lars Lerin. En av världens bästa akvarellmålare och härligaste TV-personligheter debuterar som barnboksförfattare i september! Sonen Rafael och katterna Mimi och Silling lär ta plats i boken.
Trollet är inte hemma av Lars Lerin
Trollet är inte hemma av Lars Lerin

Är det någon höstbok du ser fram emot lite extra?

Blandade boknyheter och sånt

Jag har för vana att ta skärmdumpar när jag läser kul/intressanta/spännande nyheter och ibland rör det sig om bokrelaterade grejer. Kanske är det fler som gillar någraav dessa inte direkt nya, men ändå peppiga boknyheter:

  • Är du också extremt förtjust i Per Hagmans romaner? I sådant fall hoppas jag att du inte missade den text som DN publicerade i somras: Sveavägen smakade storstad. Ingen skriver om rotlöshet och urbant liv som Hagman. Nu är han pappa, åren har gått och perspektiven är kanske lite annorlunda, precis som staden och den väg som han nu återvänder till i texten.
  • Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr har ett pris: Norrlands litteraturpris, som har delats ut varje år sedan 1973. I somras tillkännagavs det att årets pris går till Linnea Axelsson (Ædnan!) och Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark, som skrivit och illustrerat serieromanen Vi skulle segla runt jorden. Kul! Kul också att det faktiskt finns så många fantastiska författarskap i norr. Jag har nyligt läst Karin Smirnoffs Jag for ner till bror. Jag kan tänka mig att hon är en kandidat till nästa års pris… Bara som ett exempel på ytterligare en intressant Norrlandsskildrare alltså.
  • Marie Lundström, programledare för Lundströms bokradio i P1, har tydligen under lång tid skrivit på egna alster. Nu kommer hennes debut! Eller nu och nu… 2020 kommer Sanningens kalas, en roman om en otrohetsaffär.
  • Läste du också Kärlek & uppror när du var tonåring? Siv Widerbergs och Anna Arténs diktantologi för unga kom ut första gången 1989 och har därefter lästs av generationer. Nu har den äntligen fått sällskap av en ny antologi med tydlig vinkel mot unga: Berör och förstör (härlig titel!). Den här gången är det Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som har gjort urvalet. Jag är fel målgrupp, men jag är ändå mycket sugen på att läsa! Och så efterfrågar jag verkligen fler antologier, även riktade till oss vuxna. Poesi kan kännas “svårt” (jag har skrivit ett helt inlägg om det en gång), men en antologi kan verkligen ge en lyxig introduktion och sänka tröskeln för att läsa.

Böcker i september

Så har augusti passerat och vi får nog acceptera att sommaren är över. Det behöver inte vara så deppigt, om ni frågar mig. Jag tycker att det är härligt när höstens aktiviteter startar upp efter sommaruppehållet och till skillnad från sommaren, då folk tenderar att vara bortresta (gäller inte minst jag själv…), så brukar det vara lite lättare att samla ihop sina vänner till brädspelskvällar, middagar och allt vad det nu kan vara. Till veckan längtar jag särskilt efter mina danslektioner, som startar igen. Jobbmässigt är också allt i full gång igen, vilket också är skönt, på sitt sätt. Det var åratal sedan jag åkte på någon konferens, men nu i september väntar en tripp till en konferens i Malmö och det ser jag fram emot. Sedan får vi se vad månaden bjuder på för kul!

En liten höjdpunkt varje månad är i alla fall bokcirkeln och nu i september är det min tur att vara värd och att välja bok. Jag har valt Väggen av Marlen Haushofer, så den blir självklar läsning nu i september. Vad jag kommer att läsa utöver Väggen vet jag inte riktigt. Vi får se!

Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

Det verkar som att många förlag verkligen laddar upp inför september, för efter sommarens lugn kommer det plötsligt ut massor av intressanta böcker. Jag brukar varje månad tipsa om några nyutkomna böcker som jag tycker känns extra intressanta, men den här månaden får jag fasen dela upp månadens böcker i två inlägg för att det ska bli rimligt.

Hennes ord av Tove Folkesson
Hennes ord av Tove Folkesson
  • 1794 av Niklas Natt och Dag. Nej, den här kommer jag inte att läsa, men jag vet att många, däribland Leif GW Persson, blev väldigt förtjusta i 1793, som kom här om året, så jag tipsar om den här uppföljaren ändå. 1793 tycker jag var en onödigt äcklig bok, alldeles för mycket av allt.
  • Bitterljuva dagar av David Nicholls. Minns ni bestsellern En dag, boken där läsaren får följa ett par, ett specifikt datum genom åren? Nu är Nicholls aktuell med en ny roman, med en 16-årig kille i huvudrollen. Kärlek, vänskap, coming of age. Kan säkert bli en storsäljare!
  • Fyrar runt Östersjön av Magnus Rietz. En bok som är vad den heter: en bok om fyrar runt Östersjön och därtill en bok med fantastiskt fina bilder av dessa. Jag tänkte först skriva att det här är en udda bok för att vara mig, för jag har ju liksom inget jätteintresse för båtar och hav och sådant, men sedan kom jag på att det här knappast är en udda bok för att vara mig? Jag som har fyrmästare och båtfolk längre bak i släkten. Hahaha.
  • Hennes ord av Tove Folkesson. Jag blev verkligen förtjust i Folkessons debut, Kalmars jägarinnor, som kretsar kring ett tjejgäng som är alldeles “för mycket”. Den var så snyggt komponerad, fint skriven, knäpp, rolig, sorglig. Nu är Folkesson aktuell med en roman om att längta efter barn. Jag tror vi kan vänta ytterligare en sorglig, mörk och lite bitskt rolig bok. Undertiteln är Värk I – III…
  • Hur vi faller av Kristian Lundberg är en uppföljare till Yarden, som jag tyckte så mycket om. Jag förväntar mig ännu en pärla och ännu ett brännande vackert stycke modern arbetarlitteratur.
  • Gileads döttrar av Margaret Atwood är den efterlängtade uppföljaren till Tjänarinnans berättelse. Jag läste Tjänarinnas berättelse förra året och håller den för en av de bästa böckerna det året. Det känns spännande med en fortsättning, men frågan är om den kan leva upp till förväntningarna?! För den som sett TV-serien (det har inte jag) känns det väl förmodligen “på tiden” att uppföljaren ges ut. Serien är ju liksom uppe i säsong tre vid det här laget.
  • Gör skillnad av Emma Sundh, Johanna Nilsson, Maria Soxbo är garanterat en bok för de redan frälsta, men det gör den inte mindre nödvändig. Klimatförändringarna sker nu och med den här boken försöker författarna, tre influencers med klimatintresse, att vända klimatångest till engagemang. Fint initiativ.
  • I rörelse av Athena Farrokhzad. Jag gillade verkligen Vitsvit, som kom för cirka 6 år sedan, och jag gillar verkligen Farrokhzad, som jag har haft förmånen att lyssna på på Littfest. Nu kommer en samling fristående dikter.
Gileads döttrar av Margaret Atwood
Gileads döttrar av Margaret Atwood

Vad läser du i september?