Jag har köat en massa seriealbum på biblioteket. Av någon anledning är det sällan kö på de böcker jag lånar på universitetsbiblioteket, men serier verkar vara ett undantag. Och det bådar väl gott, eller hur? Att de är så populära menar jag. Nu har jag hur som helst fått hem nytt (för mig, alltså!) av Strömquist: Einstens fru. Ser fram emot jättemycket! Och så Mig blir du snart kär i. Den ska också bli spännande. 🙂
Det verkar som att Unibet fick rätt. Jag har ingen koll på hur oddsen såg ut idag, men de skickade mig ett pressmeddelande för ett tag sedan där de skrev om favoriten Mo Yan Och ja, han har nu tilldelats Nobelpriset i litteratur. Jag tog till och med paus från jobbet för att kunna se tillkännagivandet.. 😉
Jag har inte läst Mo Yan, men har inget emot att göra det. 🙂 Blir dock liite skeptisk när Svenska Akademien använder ordet ”hallucinatorisk” i motiveringen. Hallucinatorisk? Jag som verkligen ogillar flum och invecklad symbolik… Jag kanske får börja med hans roman Big Breasts & Wide Hips (finns ej i svensk översättning). En kollega tyckte att det lät som en läsvärd bestseller. 😉
Apropå översättning så finns det inte så många titlar översatta till svenska, men Tranan har faktiskt gett ut två av hans böcker i år (vilken timing!). Jag misstänker att det inte precis dräller av översättare som kan översätta Mo Yans böcker till svenska.. Det måste vara ett dilemma varje gång en för svenskar relativt okänd författare belönas med Nobelpriset. Svåra verk att paniköversätta…
För några veckor sedan såg jag dokumentärfilmen Palme, som jag för övrigt kan rekommendera varmt. Den är en intressant film, som inte bara säger något om Palme och vem han var som politiker, utan som också berättar intressant historia om ”Folkhemmet” och tiden då allting pekade uppåt och utvecklingen rusade fram i samhället. Nu har det också kommit ut en bok om samma ämne: Sveriges historia 1920–1965, som är en del i Norstedts serie om Sveriges historia. Den har naturligtvis ingen som helst koppling till Palmefilmen, men är ett tips för den som vill läsa mer om ”folkhemmet”.
Ni har väl inte missat att det är oktober och därmed en månad när bröstcancer uppmärksammas extra mycket? Månpocket ger i år ut en antologi med nyskrivna texter av kända och okända anhöriga och överlevare. Bland annat bidrar UnderbaraClara och Johanna Nilsson med texter. Hela vinsten kommer att skänkas till Bröstcancerföreningarnas riksorganisation. Det här är en bok jag tycker att ni ska köpa! Helt enkelt.
För något år sedan läste jag en annan av Barberys böcker, Igelkottens elegans, och tyckte mycket om den – tills jag nåddes av slutet, som författaren slarvade bort fullständigt. Det gjorde mig hur som helst lite glad att jag oväntat fick återse en av huvudpersonerna i Igelkottens elegans när jag lyssnade på den här ljudboken. Renée, portvaktsfru, skymtar nämligen förbi. Men egentligen handlar inte boken om Renée den här gången. Den handlar mest om… mat. Och om en annan av husets invånare.
Pierre Arthens är gourmand och matkritiker, som nu ligger på sin dödsbädd och försöker att erinra sig en smak. Han gör en lång resa i minnet och kommer ihåg smakupplevelser från barndomen och ungdomen och framåt, men får aldrig fram vad det är han egentligen söker.
Längs vägen förstår man att Pierre är självupptagen och inte hyser särskilt stort intresse för vare sig sin fru eller sina barn. Det är verkligen inte en man man sympatiserar direkt mycket med. Faktiskt blev jag inte alls engagerad av berättelsen om honom.
Däremot tycker jag att Barbery lyckas med själva berättandet. Hur skriver man egentligen om mat? Jag läser aldrig mattidningar eller matkritik och jag går sällan ut och äter på finare restauranger, ändå lyckas hon faktiskt göra mig intresserad och väcka en känsla för hur alla dessa maträtter och drycker smakar och upplevs. Den är som ett skolboksexempel på hur man skriver bra, beskrivande texter. Synd bara att själva storyn kändes lite tunn.
Stjärnlösa nätter är en av årets mest minnesvärda böcker, tycker jag. Den väcker många intressanta tankar om hederskultur, eftersom den handlar om en ung man som tvingas att gifta sig mot sin vilja, och det är ett perspektiv som ofta glöms bort i debatten. Arkan Asaad är nu en av två författare som får stipendium från Stiftelsen Klas de Vylders Stipendiefond för Invandrarförfattare. Roligt, tycker jag! Dessutom har han kammat hem Sveriges radios novellpris. Hoppas att han skriver mer. Mycket mer!
Spekulationerna kring vem som kommer att få årets Nobelpris är i full gång och veckans Tematrio handlar också om att gissa vem som får årets pris. Jag känner inte att jag har tillräckligt på fötterna för att våga gissa, för jag läser ju trots allt sällan den typen av litteratur. Det närmsta jag kommer att läsa Nobelpristagare är att läsa om dem hos Nobelprisprojektet. 😉
En het kandidat är i alla fall Mo Yan, åtminstone enligt Unibet. Mo Yan (”Tala inte!”), pseudonym för Guan Mouye, började skriva medan han var soldat i Folkets befrielsearmé. Jag har inte läst honom, men när jag läser om honom, så verkar han passa för ett Nobelpris..
Jag har som sagt ingen som helst någon idé om vem som kan vara aktuell för detta pris. Det enda jag vet är att det inte kommer att bli en svensk… Med tanke på att Tranströmer fick priset förra året, alltså. Under året har jag ju för övrigt haft som projekt att läsa Tranströmer, vilket har varit givande och intressant. Jag minns förra årets tillkännagivande himla väl. Trots att jag inte hade läst Tranströmer vid den tiden, så kände jag ju till honom, och det var så himla kul att få höra att priset gått till honom. Det är så sällan jag tycker att Nobelpriset angår mig eller spelar någon roll, för oftast är det ju en totalt okänd författare som kammar hem priset… Så, det var ju extra roligt att just Tranströmer belönades.
Jag ligger tokigt mycket efter med Tematrio, men det är väl aldrig för sent att försöka komma ikapp..? 😉 I samband med Bokmässan, med tema Norden, hade Tematrio just Norden på Bokmässan som tema: Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker!
Det är Norden-tema lite nu och då och då brukar jag alltid konstatera att jag faktiskt inte läser så mycket nordiskt. Men några favoriter:
Själv är jag fortfarande förvirrad över dundersuccén med porrböcker. Nu senast hörde jag att det har kommit ut några nya och mer porriga utgåvor av Austens klassiker Stolthet och fördom och Charlotte Brontës Jane Eyre. Hur kommer man ens på tanken?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
För något år sedan läste jag en annan av Barberys böcker, Igelkottens elegans, och tyckte mycket om den – tills jag nåddes av slutet, som författaren slarvade bort fullständigt. Det gjorde mig hur som helst lite glad att jag oväntat fick återse en av huvudpersonerna i Igelkottens elegans när jag lyssnade på den här ljudboken. Renée, portvaktsfru, skymtar nämligen förbi. Men egentligen handlar inte boken om Renée den här gången. Den handlar mest om… mat. Och om en annan av husets invånare.
