• Allegiant

    Allegiant

    Allegiant av Veronica Roth är en spännande och överraskande avslutning av den dystopiska Divergent-trilogin. Tyvärr är den seriens svagaste del. Betyg: 2+ flygplan av 5.

    Allegiant av Veronica Roth är den tredje och avslutande delen i Divergent-trilogin. Böckerna utspelar sig i en dystopisk framtid där människorna hålls i schack genom att de är tvingade att gå med i så kallade falanger och att följa de synsätt och livsregler som följer med detta. Sextonåriga Tris har valt De Tappra och har därför också genomgått De Tappras initieringsfas, en utmanande utbildning där hon tillsammans med andra jämnåriga, nyblivna falangmedlemmar har lärt sig att hantera vapen och att möta sina största rädslor. För Tris är dock situationen väldigt speciell: det är inte alls självklart att hon tillhör De Tappra och hon har i själva verket egenskaper som gör att hon passar i flera falanger. I de föregående böckerna i serien har det mer och mer gått upp för henne vad det betyder: i det här samhället kallas tillståndet för divergens och det är inte ofarligt att bli avslöjad med att vara just divergent eftersom att det ses som ett hot mot systemet.

    Mycket har dock bubblat under ytan under en period och i de två föregående böckerna, Divergent och Insurgent, har samhället börjat rasa samman. Det har varit våldsamt och Tris och hennes vänner har upprepade gånger behövt visa enormt mod. Hennes speciella egenskap, divergensen, har visat sig vara kraftfull för att göra motstånd mot de som är på väg att driva samhället i en ny, skrämmande riktning.

    Samtliga böcker i den här trilogin kännetecknas verkligen av spänning och högt tempo. I Allegiant kastas läsaren rakt in i berättelsen och det är verkligen till fördel att ha tidigare böcker i rätt färskt minne. Boken tar vid där Insurgent slutade och händelseutvecklingen driver Tris och hennes kompisar till det som finns utanför deras hemstad. När detta skedde kände jag mig bra dum. Jag har läst två böcker om Tris, men det hade aldrig slagit mig förrän nu att det finns något bortom den stad där hon bor (vilket för övrigt är en mörk version av ett framtida Chicago). Nu öppnade sig något helt nytt och helt nya förklaringsmodeller till varför Tris hemstad ser ut som den gör och varför människorna där har krigat kring falang-systemet.

    Det finns en intressant kärna i den här boken och i den här trilogin. Jag tycker att det är spännande med tanken på att människor är tvingade till väldigt specifika livsstilar och vad det gör med människorna att leva så begränsat och monokulturellt. Det sipprar fram många spännande frågor kring hur ett sådant samhälle ska förhålla sig till de som är annorlunda och inte passar in i mallen. I Allegiant dras det faktiskt ett varv längre eftersom att det snart visar sig att världen utanför också har sina konflikter kring samma frågor.

    Men trots att det är spännande och intressant, så måste jag erkänna att jag tycker att Allegiant är den svagaste boken i serien. Trots min aha-upplevelse när Tris och hennes kompisar lämnar staden, så tycker jag att det blir lite rörigt att förflytta handlingen till helt nya miljöer och omständigheter. Författaren hinner heller inte riktigt göra mesta möjliga av det här greppet utan berättelsen rusar fram samtidigt som den förvånansvärt ofta står och stampar i förklaringar kring hur saker och ting egentligen hänger ihop. Alla dessa serum som injiceras precis hela tiden blev lite småtjatiga i bok ett och två i serien, men i Allegiant blev dessutom det bara för mycket, kan jag tycka.

    Jag ska inte påstå att jag tycker att Allegiant är en usel bok, men, som sagt, den är inte seriens starkaste bok och jag hade inte direkt längtat efter att läsa ut den om det inte vore för att jag har läst de andra delarna i trilogin och ville veta hur det skulle sluta. Och hur det slutar..? Ja, det tänker jag inte avslöja, men jag måste erkänna att jag blev överraskad, på riktigt. Jag väntade in i det sista på en vändning som aldrig kom och jag vet inte om jag är glad över det eller inte. Låt mig säga att om det är något jag kommer att minnas från den här boken så är det nog slutet.

    Allegiant av Veronica Roth
    Allegiant av Veronica Roth

    ”Anmoder.” Ordet ekar uråldrigt inom mig, som gamla ruiner. Jag lägger handen mot väggen innan jag vänder mig om. Den är kall och vit.

    Min anmoder, och det här är det arv som hon efterlämnade: frihet från falangerna och insikten om at min divergenta identitet är viktigare än jag har förstått. Min blotta existens är ett tecken på att det är dags för oss att lämna staden och hjälpa människorna som lever utanför.

    Ur Allegiant av Veronica Roth

    Originalets titel: Allegiant (amerikanska).
    Översättare: Katarina Falk.
    Utgivningsår: 2013 (första amerikanska utgåvan), 2014 (första svenska utgåvan, Modernista).
    Läs även Divergent, Insurgent.
    Antal sidor: 392.
    ISBN: 9789174995909, 9789174995916.

    Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.

    Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.

    Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

    Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

    (förlagets beskrivning)

    Veronica Roth

    Veronica Roth (född 1988) är en amerikansk författare, främst känd för Divergent-trilogin, som gavs ut mellan åren 2011 och 2013 och som också har filmatiserats. Veronica Roth har en Facebooksida, en hemsida och instagrammar under @vrothbooks.


  • Polluxböcker jag minns från 90-talet

    Polluxböcker jag minns från 90-talet

    Var du också en hästtokig unge på 90-talet? Då kanske du, liksom jag, prenumererade på Polluxpaket och fick hästböcker hem i brevlådan? Jag har spenderat påsken hos mina föräldrar och gjorde därför en liten nostalgitripp i bokhyllan. Känner du igen några Polluxböcker?

    Fullblod

    Joanna Campbells populära Fullblod-serie var förmodligen de Pollux-böcker som sålde bäst, eller åtminstone de som marknadsfördes skickligast. De matades ut bok på bok och hästtjejer och hästkillar slukade dem. Böckerna utspelar sig på ett galoppstall och följer ursprungligen Ashleigh och hennes fullblod Wonder, men när jag kom in i serien hade Ashleigh blivit vuxen och handlingen skiftat över till den yngre Cindy. Karaktärer och hästar byttes genom åren och serien tog sig framåt som en såpopera. Det lär finnas över 72 böcker vid det här laget (åtminstone på engelska). Jag tyckte såklart att de var fängslande. Galoppsporten är fartfylld och spännande, galoppstallet, som den målas upp i många hästböcker, är en miljö där intriger kan frodas. Så, jo, nog förstår jag att den här serien fungerade. Samtidigt är ju galoppsporten inte speciellt stor i Sverige och som svensk hästtjej var det svårt att relaterat till den världen, så jag blev inte berörd ändå, men nu i påsk har jag ändå plockat fram böckerna med ett igenkännande leende på läpparna.

    Ponnypensionatet

    Pollux gav ut fler serier, av varierande längd, vid sidan av Fullblod. Du kanske minns Ponnypensionatet av Christine Pullein-Thompson? Här utspelar sig handlingen på den engelska landsbygden. Familjen Pemberton får ekonomiska problem och det börjar se mörkt ut för att behålla både det stora huset och familjens fyra ponnyer. Den briljanta idén kläcks: starta ett pensionat med ridskola! Det finns många brittiska hästböcker som känns lite som ”klassiker” i genren (K.M. Peytons böcker, inte minst!). Ponnypensionatet är en serie i den här brittiska andan. Mysigt!

    Ponnypenionatet, Julia-böckerna och Häst upphittad
    Ponnypenionatet, Julia-böckerna och Häst upphittad

    Spök-böckerna

    Hästböcker kan såklart också tangera andra genrer, även spökböcker. Kanske läste du Janni Lee Simners Spökhästen och Spökritten om en tjej som precis flyttat till gassande Arizona och som längtar därifrån – när hon plötsligt träffar ”spökhästen” Star, som ingen annan verkar se än hon.

    Spökritten och Spökhästen av Janni Lee Simner
    Spökritten och Spökhästen av Janni Lee Simner

    Hästskötare Julia

    Pollux gav också ut flera böcker om Julia (Hästskötare Julia och Julia och den vita ponnyn av Christiane Gohl), som nyss har börjat rida och om drömmer om en egen häst. När det inte går att få någon sköthäst på ridskolan hamnar hon hos en mer tveksam stallägare, där det snart visar sig att hästarna är misskötta. Här finns många klassiska element från hästbokgenren: misskötta hästar och starka tjejer som utnyttjas som arbetskraft, men som ändå kämpar på, drivna av sina stora kärlek till hästen.

    Mysterium-böckerna

    Bland mina Pollux-böcker finns flera böcker i ett lite större format och rikligt illustrerade med foton. Jag har en fin bok om Fantastiska föl (av Elin M. Ellingsen), men framför allt har jag flera böcker i R. E. Toresens Mysterium-serie. Böckerna är helt enkelt äventyrsböcker, drivna av både text och bild – hästar och modeller agerar i olika scener. Kul grej! Jag har inte sett det greppet någon annanstans.

    Fantastiska föl och Mysterium-böcker
    Fantastiska föl och Mysterium-böcker

    Svenska hästböcker

    Det här är ingen serie eller egen genre, såklart, men några av de bästa och mest minnesvärda hästböckerna i Pollux utgivning är i mitt tycke de som utspelar sig i Sverige. Jag har en hel del böcker av exempelvis Anna Sellberg och Carina Rabe. För mig som hästtjej adderade det lite extra att känna igen sig! I min Pollux-samling har jag Ponnytrion och grottmysteriet, som utspelar sig på Västkusten, Mia på ridläger, som handlar om ängslan över att passa in på ett ridläger, och Guldfuxen, en ganska klassisk hästbok om en tjej som fastnat för en misskött häst… En annan favorit är novellsamlingen Ett knippe hästar. Det kanske är den enda novellsamling jag läst med häst-tema. Det borde finnas fler!

    Böcker av Anna Sellberg och Carina Rabe
    Böcker av Anna Sellberg och Carina Rabe
    Ett knippe hästar av Carina Rabe
    Ett knippe hästar av Carina Rabe

    Några andra böcker jag minns…

    Serierna är de jag minns bäst från min hästboksperiod, kanske för att det var böcker som följdes under en längre tid, men det finns några fristående Pollux-böcker som jag minns. Häst upphittad av Jenny Hughes handlar om en hästtokig tjej som spenderar all tid på kompisen ridskola. En dag hittar de en lösspringande häst och hon kärar ned sig. Klassiskt hästbokstema, får man väl säga! Min kanske allra mesta favorit bland mina Pollux-böcker var annars Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid, en bok om fyra tjejer med en massa jobbiga grejer i bagaget. När de åker på ridläger och träffar varandra börjar det med tjafs men snart tinar de alla upp. Den här typen av hästböcker var de som jag älskade mest under mina hästboks-år. Jag älskade att läsa om vänskap och coola tjejer som hänger i stallet. Hästvärlden är en arena där man kan komma från många olika bakgrunder och ändå mötas på samma villkor. Bland hästar är alla lika små, i någon mening.

    Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid
    Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid

    Om någon eller några av de här böckerna har hållit genom åren och fortfarande är läsvärda tänker jag inte spekulera i. För mig var det en härlig nostalgitripp att plocka fram mina gamla böcker och sedan måste jag säga att jag tycker att hästboks-genren i största allmänhet är fantastisk. Hästböcker rymmer så mycket drömmar, vänskap, mod och styrka. Och igenkänning för den som själv är hästtokig. Är du även intresserad av moderna hästböcker, istället för mina godingar från 90-talet, så hoppas jag att du inte har missat bloggen Bara hästböcker. En riktigt bra blogg som jag fick upp ögonen för efter ett författarsamtal på Littfest här om året. Den drivs av litteraturvetaren Anna Nygren och författarna Katja Timgren och Malin Eriksson.


  • Påskekrim: Mina senaste deckarfavoriter

    Påskekrim: Mina senaste deckarfavoriter

    Påskveckan är äntligen här och vi är många som pustar ut med ledighet. Själv är jag i Öregrund och hälsar på mina föräldrar, klappar på deras katt och springer lagom långa rundor i vårvädret. Inte dumt!

    Runt påsk har det blivit en grej med påskekrim, den norska ”traditionen” att läsa deckare under påskens ledigheter. Jag tänkte därför passa på att tipsa om några krim-favoriter från året (inte nödvändigtvis purfärska romaner).

    • Ristat i hud av Ashley Dyer är en riktigt otäck deckare där läsaren får följa med i jakten efter en seriemördare som tatuerar sina offer, fyller deras hud fullständigt med smärtsamma tatueringar.
    • Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig feelgoodroman med en oskicklig (men charmig!) polis i huvudrollen. När det kommer till deckare måste jag erkänna att jag helst går mot den här typen av romaner; För mig får deckare gärna innehålla stor portion humor. Rör inte mitt mord! är första delen i en liten serie om polisen T-Rex och jag gillar dem verkligen jättemycket!
    • En rasande eld av Andreas Norman är en riktigt spännande thriller om en svensk diplomat som plötsligt blir anklagad för att planera ett terrordåd. Det låter så torrt med en ”UD-deckare”, men den är riktigt bra och tänkvärd. Författaren har själv gjort karriär på UD, så nu vet man precis hur det brukar gå till där borta! 😉
    • Sist, men inte minst, vad vore deckartips om man utelämnade deckardrottningen Agatha Christie? Hon har ju skrivit många, många romaner, men också en hel del noveller. Mitt tips idag får bli Den blå pelargonen, en spännande och klassisk pusseldeckare.

    Har du läst någon bra deckare på sistone?


  • Flickorna

    Flickorna

    Flickorna av Emma Cline är en fascinerande bok, inspirerad av sekten kring Charles Manson. Jag tyckte nog att det blev lite för mycket: för mycket smuts, övergrepp, detaljer, men visst är det en intressant bok! Betyg: 3 surt luktande tonårstjejer av 5.

    Flickorna av Emma Cline blev en riktig snackis här om året och fick fin kritik. Det är lätt att förstå att den väckte mycket uppmärksamhet när den kom. Boken är baserad på verkliga händelser i och med att den är inspirerad av sekten kring Charles Manson, och vad är egentligen mer säljande nu för tiden än mord, tonårstjejer, sexuella övergrepp och sekter? Eller har jag fel?

    Det här är dock ingen ”true crime”-berättelse som grottar ned sig i detaljer kring Charles Manson och ”Mansonfamiljen”, Mansons anhängare som han förmådde att begå flera brutala mord. Däremot är det en fascinerande berättelse om en vilsen tonårstjej som dras in i en sektliknande tillvaro. Visst finns parallellerna och likheterna med verkligheten på plats, men det är inte det som är grejen.

    I huvudrollen finns fjortonåriga Evie som driver runt vind för våg eftersom båda hennes föräldrar är upptagna med sina nya respektive partners. Att tappa de fasta punkterna i tillvaron i en sådan känslig tid i livet kan säkert vara förödande för vem om helst. För Evie blir det en väg till ett gäng spännande, unga kvinnor som visar sig bo på en gård tillsammans med deras ledare, Russell. Allt är smutsigt och rått, alla följer Russell och hans idéer om hur de ska ha det, inte minst vad gäller deras sexliv. För Evie är det kanske inte i första hand Russell som lockar, utan snarare en av hans kvinnor, Suzanne, som Evie på ett udda sätt ser upp till. Oavsett vilket så leds hon in i den här kontrollerade världen och rakt ned i något farligt.

    Det är spännande och fascinerande. Författaren lyckas på en intressant sätt skildra den unga Evies väg ner i detta destruktiva, och hon skriver gripande om Evies utanförskap, vilsenhet och ensamhet. Samtidigt tycker jag att det blir alleles för mycket, för mycket detaljer, för mycket råhet, för mycket smuts, och trots att jag egentligen tror att författaren har skrivit en insiktsfull skildring av vilset tonårsliv, och hur enkelt det kan vara att ledas fel, så har jag jättesvårt att ta till mig av det här, kanske för att jag (som tur är) inte kan relatera till det här över huvud taget. Jag läste mest och skakade på huvudet, men det säger kanske mer om mig än om den här boken.

    Flickorna av Emma Cline
    Flickorna av Emma Cline

    Originalets titel: The girls (amerikanska).
    Översättare: Erik MacQueen.
    Uppläsare: My Holmsten.
    Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, A nice noise).
    Antal sidor: 330 (ca 11 h lyssning).
    ISBN: 9789127142589, 9789188315731, 9789188315724.
    Andra läsare: Litteaturkvalster & småtankar,Sacrebleu.

    »Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

    Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

    I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

    Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

    (förlagets beskrivning)

    Emma Cline

    Emma Cline (född 1989) är en amerikansk författare, känd för sin succédebut Flickorna (The girls). Emma Cline har en hemsida.


  • Jonas Hassen Khemiri är aktuell med en novell om våld i nära relationer

    Många har berörts starkt av SVT-dokumentären Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är, som berättar om sångerskan Josefin Nilssons alldeles för korta liv och den historia som hon aldrig hann berätta, den om hur hon bröts ned och skadades för livet av det våld hon utsattes för av en före detta pojkvän. Så blossar #MeToo upp igen. Det verkar inte finnas något slut på våld och trakasserier mot kvinnor i den här världen. Man blir så ledsen.

    I dagarna har också Jonas Hassen Khemiri kommit ut med en ny novell, Sista måltiden. Den finns att läsa på Instagram och hos Expressen, om någon har missat. Novellen är skriven på uppdrag av länsstyrelserna i Stockholm och Skåne, som tillsammans med Manscentrum i Stockholm har en telefonlinje för den som vill förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende, Välj att sluta,
    020-555 666.

    Våld i en nära relation kan slå sönder precis allt, relationer över generationer, allt. Jag tyckte att det var en väldigt stark novell, en sorglig berättelse ur den kontrollerandes perspektiv (och med intressanta kopplingar till Pappaklausulen, en av mina favoritböcker från förra året). Jag läste den precis efter att ha sett dokumentären om Josefin Nilsson och kände mig helt gråtfärdig. En så levnadsglad, feministisk, begåvad och stark kvinna, som dog i förtid, med svår smärta in i det sista. Fy, fan. Välja att sluta behövs, tyvärr. Och Kvinnofridslinjen är öppen dygnet runt, 020-50 50 50.

    Visa det här inlägget på Instagram

    Här är nya novellen, skriven på uppdrag av Länsstyrelsens projekt ”Välj att sluta”, en telefonlinje för dem som vill förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende. Den som är orolig för sitt beteende kan ringa 020-555 666. Den som är utsatt för våld kan ringa Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 dygnet runt. Den som gillar texten får gärna sprida den vidare. Den som tror att jag har några illusioner om att en novell kan stoppa världens våld kan hata loss. Men jag har sett på nära håll hur våldet inte bara drabbar den som får slagen, sparkarna, bitmärkena, utan också vandrar vidare genom generationer och påverkar barn, syskon, föräldrar, kusiner, mostrar, barnbarn (vilket inte minst #brinnförjosefin var en stark påminnelse om). Och om EN person väljer att ringa istället för att slå efter att ha läst denna text så vore ju otroligt. Den som vill läsa texten avfotad från min dataskärm hittar den här. Den som vill läsa den fint illustrerad med intervju etc hittar den i dagens @expressen @expressenkultur. Tack för att ni läser. ?? ? // New short story written for a Swedish hotline aiming to reduce domestic violence. The idea is to get men to call a phone number instead of being violent. Will it work? I honestly have no idea. But writing the text felt important because I’ve seen up close how violence can spread through generations. The story is also published in today’s newspaper @expressen.??? ?? #sistamåltiden #väljattsluta #jonashassenkhemiri

    Ett inlägg delat av Jonas Hassen Khemiri (@jonashassenkhemiri)


  • Broderier

    Broderier

    Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.

    Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.

    Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.

    Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.

    rötterna är kraftiga
    liknar anklagelser

    de yngsta grenarna kapas
    faller under mödrarnas
    befallningar

    rötterna sprider sig
    förgrenas likt linjerna
    i dina fotsulor

    dokumenteras
    inför ännu oskrivna böcker

    där roten kapas
    växer trådar ut

    Ur Broderier av Burcu Sahin

    Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 80.
    ISBN: 9789100174934, 9789100174941.

    det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss

    Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

    (Förlagets beskrivning)
    Broderier av Burcu Sahin
    Broderier av Burcu Sahin

    Burcu Sahin

    Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.


  • Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström

    Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström

    Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en prisbelönt biografi om Ester Blenda Nordström, en pionjär inom den grävande journalistiken och en kvinna som verkligen gick sin egen väg. Uppfriskande! Betyg: 4 motorcyklar av 5.

    Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en biografi om Ester Blenda Nordström, journalisten som fram tills den här prisade och bästsäljande biografin kom ut har varit en märklig doldis. Med märklig menar jag såklart att hon är såpass uppfriskande och intressant att hon borde ha varit mer känd än vad hon varit.

    Nordström var en pionjär inom den undersökande journalistiken och wallraffade långt innan uttrycket, uppkallat efter journalisten Günter Wallraff, hittades på. 1914 blev hon nämligen rikskänd när hon skildrade tillvaron som piga genom att ta anställning på en gård. Fylld av äventyrslusta kom hennes liv sedan att fyllas av många resor och hon tvekade sällan för att testa något nytt. Hon arbetade exempelvis som nomadlärarinna, rapporterade om nöden i det svältdrabbade Finland, reste till Anderna och i emigranternas fotspår i Nordamerika och var på äventyr i Sibirien. Oftast hade hon sällskap av Carin Waern Frisell, som förmodligen inte bara var en nära vän till Nordström utan också var hennes stora kärlek. Nordström skrev också flickböcker, som tydligen var något av en föregångare till Pippi Långstrump. Enligt Bremmer verkar faktiskt Astrid Lindgren ha inspirerats av Nordströms böcker om den livliga ”rackarungen” Ann-Mari; Tydligen är vissa scener i Pippi Långstrump nära identiska med sådana som utspelar sig i Nordströms flickböcker.

    Nordström framstår som en färgstark och uppfriskande person. Hennes liv blev inte speciellt långt, men hon fyllde sina år med mer än de flesta. Det är inspirerande och kul att läsa om en kvinna som verkligen tagit för sig i livet, och som dessutom gjort det vid en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter vad något helt annat än idag. Samtidigt ryggas det inte för de mörkare delarna i Nordströms tillvaro, för visst bar hon också på något tungt, som kanske också bidrog till att hon utvecklade den alkoholism som till slut gick helt överstyr.

    Det är spännande och inspirerande att läsa om Nordström och det gör mig verkligt glad att Bremmer har gjort denna insats att samla brev och andra källmaterial för att kunna skriva den här boken; Det märks att den står stadigt i en seriös och ordentlig research. Samtidigt är det en bok som går att läsa helt skönlitterärt, så att säga. Bremmer har fyllt i och skapat en story som är intressant att läsa. Ibland kanske hon tar sig friheten att fylla i lite mer än vad som egentligen går att belägga, men det känns inte så. Jag tycker verkligen att Ett jävla solsken är en riktigt bra biografi och en riktigt fin skildring av en verkligt fascinerande och inspirerande journalist som förtjänar att bli ihågkommen och beundrad.

    Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
    Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

    ”Den norm- och banbrytande journalisten som wallraffade långt innan begreppet var uppfunnet
    Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.

    Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.

    Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.
    Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.

    I den första biografin om Ester Blenda Nordström berättar journalisten och författaren Fatima Bremmer historien om vad som fick Sveriges modigaste journalist att tappa modet. Med hjälp av tidigare okända brevsamlingar och dagböcker porträtteras en av 1900-talets mest fascinerande svenska kvinnor.”

    (förlagets beskrivning)

    Uppläsare: Marie Richardson.
    Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Forum bokförlag), 2017 (den här ljudboksversionen, Bonnier Audio).
    Antal sidor: 375 (ca 12 h lyssning).
    ISBN: 9789137143743, 978-91-7651-840-3.

    Fatima Bremmer

    Fatima Bremmer (född 1977) är en svensk journalist och författare som har arbetat på exempelvis Svenska dagbladet, Amelia och Expressen. Hon har skrivit böckerna De sista tanterna (2011) och den augustprisbelönade Ett jävla solsken (2017).


  • Böcker i april 2019 och inte mycket tid för läsning

    Böcker i april 2019 och inte mycket tid för läsning

    Det känns närmast ironiskt att jag för cirka en månad sedan skrev att jag såg fram emot en vilsam månad efter en tid med väldigt mycket att göra. Det blev snarare tvärtom. På jobbet har jag väldigt mycket att stå i och hemma har jag också en hel del att göra, inte minst för att jag läser en programmeringskurs på distans. Det är ju kul med studier, naturligtvis, annars hade jag inte sökt kursen, men även om den här kursen inte är så tung eller svår så kräver den ju ändå tid. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt under mars månad på att lösa den tredje inlämningsuppgiften av fyra. Bland annat spenderade jag i princip en hel tågresa tur och retur till Östersund med att greja med den här inlämningsuppgiften. Det var nästan så att jag blev paff när tåget var framme. Jag hade behövt sitta 5 h till. Hehehe.

    I Östersund har jag för övrigt aldrig varit förut, men jag blev verkligen förtjust och känner helt klart att det är en stad jag gärna återvänder till, kanske när det är lite mer sommar & sol. Den här gången åkte jag till Östersund för att gå på bröllop. Festen hölls på Frösön, där vi också bodde på hotell. Åh, vad vackert det är på Frösön! Jag älskar utsikt och fina vyer och det har man ju verkligen därifrån. När man har vuxit upp i Uppland och levt hela sitt vuxna liv i Umeå, som ju är platt som en pannkaka, så känns det förbluffande när det är kuperat och lite mer liv i landskapet. Och allt vatten… (som ju naturligtvis var fruset den här gången). Ja, vackert! Och bröllopet ska vi inte tala om. <3 Så, så fint!

    Annars har helgerna runnit iväg med Melodifestivalen, Tallest man on earth-konsert, Littfest (<3) och andra grejer. Det jag verkligen inte har ägnat mycket tid åt är läsning. Några böcker har jag läst ut, men det var nog mest för att de varit påbörjade sedan längre.

    Kanske får april bli en månad när jag prioriterar upp läsningen lite! Ja, jag tror att det kan bli något, faktiskt. Snart kommer ju också påsken, med efterlängtad ledighet för mig. Då ska jag nog minsann läsa Musan, som jag fick i födelsedagspresent och inte har hunnit börja på ännu.

    Födelsedagspresenter: Musan, Mitt hjärta går på och Eat good
    Mina födelsedagsböcker! 🙂 Från januari. 😉

    April är annars en månad då förlagen brukar vara alldeles särskilt ivriga på att mata ut intressanta böcker inför sommarsäsongen. Själv har jag ju en del ”hyllvärmare” att beta av, men om vi glömmer det för en stund så kan jag ju tipsa om att april bland annat bjuder på följande nyheter:

    Folk med ångest av Fredrik Backman
    Folk med ångest av Fredrik Backman
    • Fredrik Backman kommer ut med det som beskrivs som en ”bråkig bok”: Folk med ångest. Den här gången har han skrivit en komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. Jag tror nog att vi kan vänta oss att hans kommande bok befolkas av precis den sköna blandning med mångbottnade människor som vi har vant oss vid i hans böcker, men att det är snäppet knasigare än vanligt. Jag ser fram emot att läsa! Jag älskar knäppa humor-deckare och kan behöva lite feelgood.
    • DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen är aktuell med reportageboken Amerikaner, som kommer ut nu i april. Jag kan på sätt och vis känna mig lite less över USA, Trump och utvecklingen generellt i världen, men det här boken känns ändå lockande. Jag brukar gilla det af Kleen berättar om i DN och i den kommande boken kommer det bland annat finnas intervjuer med intressanta personer som Chelsea Manning och Steve Bannon.
    • I april kommer också en ny bok av Jonas Karlsson. Jag vill gärna lyssna på den ifall den också ges ut som ljudbok, för det är något speciellt att lyssna på hans böcker i författaruppläsning. Jag är särskilt förtjust i God jul, som handlar om ett kommunkontor och försök att skapa lite julstämning… Den nya, Regnmannen, beskrivs som ”en trädgårdsberättelse” och handlar om en änkeman som påtar runt i sin rosenträdgård när han plötsligt hittar en rostig kran med oväntade egenskaper.
    • Jag har tänkt mer än en gång att jag måste läsa något av Amanda Svensson. Jag har till och med Välkommen till den här världen hemma, men har inte läst den (än). I april infaller i alla fall recensionsdatumet för henne senaste: Ett system så magnifikt att det bländar (ska man vara petig kom den ut redan i mars). Det är en familjeberättelse om tre syskon som försöker att nå varandra i en splittrad värld, som förlaget beskriver det. Jag blev ruskigt sugen på att läsa boken efter Littfest, när Amanda Svensson diskuterade den här boken i ett samtal med Jonas Hassen Khemiri.
    • Nanna Johansson är en av mina favoritserietecknare och jag brukade också lyssna på henne i den numera insomnade podden Lilla drevet (saknar!). Hon är vass och rolig och självklart ser jag fram emot hennes kommande album, Jag kommer med stryk, som kommer ut i april. Enligt förlaget kommer den innehålla en hel del ouppfostrade tanter, självgoda män, Stockholmsbeundrande lantisar och käcka motivationsdjur…
    • För några år sedan läste jag (och såg filmatiseringen av) Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. Det är en speciell och lekfull bok, illustrerad med märkliga vintage-foton, som liksom får nytt liv i berättelsen. Jag visste inte att det har kommit en fortsättning, som nu är uppe på del 4, men det kanske är läge att fortsätta läsningen. Del 4, Dagarnas karta, kommer i april.
    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

    Vad läser du i april?


  • Jag har blivit med ljudboksapp igen! Och den här gången med bättre koll än någonsin

    Jag har blivit med ljudboksapp igen! Och den här gången med bättre koll än någonsin

    I samarbete med Nextory.

    Det är inte så många veckor sedan jag bloggade om mina erfarenheter av att lyssna på ljudböcker genom bibliotekets app. Därför känns det kanske lite ironiskt att jag redan har gått tillbaka till att lyssna genom en betal-app. Men det slumpade sig faktiskt så att Nextory hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av att testa deras nya funktion: läsdagboken. Självklart ville jag testa!

    Nextory är alltså en app där du kan läsa e-böcker och lyssna på ljudböcker. Det är en trevlig och lättanvänd app med ett stort utbud. Precis som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om bibliotekets ljudboksapp, Biblio, så är utbudet ganska dåligt hos biblioteket. Det jag verkligen saknade i Biblio var att kunna klicka runt bland de senaste böckerna. Nu, när jag har bytt till Nextory, kan jag alltså åter klicka ned senaste bokcirkelboken och det mesta andra jag kan tänkas vilja ha. Minns ni att jag peppade för Tom Malmquists senaste? Jepp, den finns redan i appen. Den måste ha kommit ut ungefär samma dag som boken släpptes.

    Nextorys nyhet är dock inte utbudet utan läsdagboken (som såklart inte heller finns hos Biblio, och vad jag vet finns den inte hos någon konkurrent heller). Läsdagboken är precis vad det låter som: en funktion med vilken du kan hålla koll på hur mycket du har läst/lyssnat på och vilka böcker du har läst. Här samlas alla utlästa böcker och det finns små bubblor som talar om hur många lästimmar du har haft i år och hur mycket du läser i snitt per dag. En graf visar hur boktiden utvecklar sig över tid. Så småningom kommer det att tillkomma topplistor och mer statistik.

    Läsdagboken i Nextory
    Läsdagboken i Nextory

    Mina trogna läsare känner kanske till att jag är mycket förtjust i att hålla koll på min läsning och att föra statistik. Jag brukar knåpa ihop blogginlägg med staplar och diagram flera gånger per år. Jag är också den typen av person som har en digital träningsdagbok (sedan jag köpte min senaste pulsklocka, som jag även har till vardags, har den spårat ur till en plats där mitt stegantal och min puls och allt möjligt lagras). Självklart är läsdagboken en funktion för mig. Jag tycker att det är roligt att föra statistik över saker. För en del är en läsdagbok säkerligen en onödig funktion och en och annan tycker kanske att det känns stressigt att få det svart på vitt hur många minuter man har ägnat åt läsning, men jag misstänker att de flesta är ungefär som jag och tycker att det här är en kul grej. Det är inte så ofta jag får ihop långa sjok med läsning, men jag inser nu att jag läser mer än vad jag tror. Många bäckar små..!

    Kanske är det inte för läsdagboken som man skaffar Nextory, men det är en rolig detalj och något som sticker ut från konkurrenterna. Jag har testat både BookBeat och Storytel och tycker ärligt talat att alla tjänster är rätt lika vad gäller användarvänlighet och utbud, så det är välkommet och roligt med något som är lite annorlunda. Förhoppningsvis blir läsdagboken någonting som utökas i framtiden. Det är egentligen konstigt att ingen har dragit mer nytta av statistiken tidigare. Jag menar, de flesta streamingtjänster för musik och film är ju duktiga på att använda användardata för att skapa personliga spellistor, leta fram intressant material och presentera statistik för sina användare, så nu är det väl dags för bok-apparna att ta efter.

    För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om funktioner som jag saknar i ljudboksappar. Jag var faktiskt inne och nosade på det här i mitt gamla inlägg; jag efterfrågade faktiskt fler sociala funktioner och det var lite av grejer åt det här hållet som jag tänkte mig. Nu börjar det komma mer sådant. Roligt!

    Vill du också testa Nextory så kan du registrera dig hos Nextory.se. Om du inte har varit kund hos dem tidigare kan du prova gratis i 14 dagar.