Levande och döda av Han Kang är en roman om Gwangjuupproret. Det är en så drabbande och stark läsning att jag var tvungen att hoppa över vissa delar.
Levande och döda, av den sydkoreanske författaren Han Kang, är en roman om Gwangjuupproret och den massaker som skedde den 18:e maj 1980. Studenter och engagerade i fackföreningsrörelsen hade samlats för att protestera mot diktaturregimen och den industrialisering som tvingat människor att slita under omänskliga förhållanden. Armén svarade med att storma staden. Demonstranterna möttes med överdrivet våld och en fruktansvärd brutalitet. Hur många som dog eller försvann verkar än idag höljt i dunkel, men det handlar som lägst om hundratals människor som dödades och i många fall gömdes undan. Ännu fler arresterades och många utsattes för tortyr. Unga människor fick sina liv krossade. En del var bara barn.
I Levande och döda skildrar Han Kang dessa händelser genom sex olika berättelser från människor som på olika sätt drabbats. En pojke letar efter en förlorad vän och blir av en händelse engagerad i att ta hand om lik som man försöker att identifiera och åtminstone ge den minimala lilla begravningsceremoni man har möjlighet till. En annan pojke har deltagit i demonstrationerna och hans kropp ligger nu travad bland andra, på väg att köras bort. En förlagsarbetande kvinna försöker att ge ut ett manus som berör händelserna och möts av våld och motarbete. En ung man fängslas och torteras så att händelserna kommer att förfölja honom resten av livet. En tidigare fabriksarbeterska blir kontaktad av en forskare som river upp gamla sår genom att tondövt vilja ha hennes vittnesmål om övergrepp och tortyr i sin avhandling. En mor förlorar sin son. Slutligen skriver författaren in sig själv i berättelsen i en epilog.
Det här är oerhört drabbande läsning. Här finns explicita våldsscener och beskrivningar av lemlästning och tortyr. Jag kunde inte läsa allt. Det blev för jobbigt och plågsamt. Jag kan många gånger känna att det är bättre att låta det plågsamma anas mellan raderna – det kan bli nog så effektivt. Samtidigt känner jag stor respekt för att författaren har skrivit precis såhär. Ska man skildra händelser som från officiellt håll har hållits mörkade under decennier finns det såklart inget viktigare än att skriva ut händelser i klartext.
Han Kangs roman är en otrolig bok och en viktig berättelse om motstånd, sorg och övergrepp. Genom de sex olika berättelserna, som rör sig i tid och rum, beskriver författaren massakern och dess verkningar från många olika vinklar. De är också elegant sammanfogade och bildar tillsammans en stark helhet.
Det här är ingenting för den som vill läsa något avkopplande och lättsamt, men det är en stark roman och en mycket viktig berättelse. Missa inte den!
Levande och döda
Levande och döda av Han Kang
Koreansk titel: Sonyo?n i onda. Översättare från den engelska utgåvan, Pojken kommer: Eva Johansson. Förlag: Natur och kultur (2016). ISBN: 9789127149076, 9789127159136.
Han Kang
Han Kang (född 1970) är en sydkoreansk författare. Hon tilldelades Man Booker International Prize 2016 för romanen Vegetarianen.
5 böcker jag läste för 5 år sedan är en återkommande rubrik på min blogg. Det är ju så kul att blicka tillbaka emellanåt! Vilka böcker var den tidens snackisar? Vilka har glömts bort? Vilka minns jag än idag? En av många roliga grejer med att blogga är också att jag enkelt kan backa bandet och kolla vad jag faktiskt läste. Vad läste jag 2017 egentligen? Jag läste över 70 böcker det året, inklusive en del noveller, bland annat helt fantastiska sådana av Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Jag läste ut Elena Ferrantes omtalade Neapelkvartett och jag tog äntligen tag i Middlesex, som varit hyllvärmare i åratal hemma hos mig. Bra böcker! Men i det här inlägget tänkte jag lyfta några riktiga favoriter och då finns det en del andra heta kandidater. Några av de böcker jag håller för mina största favoriter, alla tider, läste jag just 2017. Jag kan knappt välja bara 5 till den här topplistan! Här är i alla fall ett försök!
Araben
Araben av Pooneh Rohi är den sorgsnaste av böcker. Här får läsaren följa ett par personer som hamnat i kläm mellan länder, kulturer, klasser. Bokens namnlösa ”arab” (som inte alls är en arab) försöker att få dagarna att gå. Han har tagit sig till ett kallt Stockholm och längs vägen har han förlorat mycket, så mycket. Yasaman är på väg rakt in i ett priviligierat övre medelklassliv, inklusive bostadskarriär i centrala Stockholm och en prestigefylld högre utbildning. Även Yasaman har fått offra något på vägen. Det här är en bok som verkligen levandegör vad det kan innebära att leva i flera kulturer. Den berörde mig djupt.
Atlas över avlägsna öar
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är en vacker essä om några platser som de flesta av oss aldrig någonsin kommer att få se. Som jag skrev när jag bloggade om den här boken när det begav sig: ”En del platser vet vi nästan ingenting om, men de finns ändå här, just nu, ett tag till, innan somliga sjunker i havet i takt med att havsnivån höjs.”. Det är sorgligt och mäktigt att påminnas om hur stor och rik vår planet är på platser, kulturer och historia. Schalanskys bok påminner om detta på ett väldigt fint sätt.
Bön för Tjernobyl
Bön för Tjernobylav nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj är en oförglömlig reportagebok där de hundratals(?!) personer författaren låtit intervjuat får sina berättelser återberättade så att de går rakt in i hjärtat. Boken är en oerhört stark skildring av hur kärnkraftshaveriet i Tjernobyl drabbat och fortfarande drabbar människor. Det är ingen bok som för något särskilt resonemang eller som mynnar ut i några slutsatser. Det mäktiga är helt enkelt berättelserna: i sig själva och tillsammans.
Glaskupan
Glaskupan av Sylvia Plath är det starkaste jag läst om att drabbas av psykisk sjukdom. Boken skildrar en ung kvinnas väg ned i en djupt depression. I bokens början är hon precis på väg att ta klivet ut i vuxenvärlden och i framtiden hägrar spännande utbildningar och världens alla möjligheter. Just nu är det flärd, fest, flirtande och spännande liv i New York. Sedan blir det inte som hon tänkt sig. Hon blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Sedan möts hon av beskedet att hon inte blivit antagen på den skrivkurs hon räknat med att gå. Det är gripande och smärtsamt att läsa om bokens huvudperson och hur hennes värld krackelerar. Det märks att författaren själv har erfarenhet av psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Tio över ett
Tio över ett av Ann-Hélen Laestadius är inte bara en fantastiskt bra ungdomsbok om vänskap och den första förälskelsen utan också en otroligt viktig berättelse om rivningen av Kiruna. Det som ofta lyfts fram som en flytt innebär ju faktiskt att staden till största delen rivs. Barndomens gator försvinner. Skolklasser splittras. Allt detta gör något med ortens unga. För den här bokens huvudperson leder sprängningarna under jord till panikångest. Den här boken var något av en ögonöppnare för mig. Jag hade liksom inte förstått vidden av rivningen av Kiruna. Här lyckas författaren skriva oerhört drabbande om hur den kan påverka unga.
Det var fem favoriter från ”läsåret” 2017! Utgivningsåren är förstås lite blandade. 🙂
Vad skönt att februari snart är här! Januari skulle bli månaden då jag började jobba igen. Det kändes inledningsvis lite ”blandat”, som jag har sagt till alla som frågat. Med det menade jag att det kändes piss att vara ifrån min bebis så mycket! 😉 När jag väl var tillbaka på jobbet var det dock full rulle från start och jag kom på mig själv med att njuta av att kunna fokusera på en sak i taget och att prata med andra vuxna om dagarna. Dagarna flög iväg och jag kunde komma hem och känna mig pigg. Pigg! Då är det också enklare och roligare att fokusera på att umgås med sitt barn. Det var faktiskt inte så jobbigt som jag tänkt mig att börja jobba igen. Det var också skönt att ta tillbaka sömnen. Efter att ha tagit alla nätter sedan vår dotter kom till världen gjorde vi ett byte inför årsskiftet och nu sover alla i familjen bättre än på mycket länge (oftast), härligt nog. Det gäller inte minst mig själv, som inte går upp 5–10 gånger per natt längre.
Men. Jag hann bara jobba fyra dagar (varav två hemifrån) innan hela familjen blev sjuka. En av oss testade positivt för covid och sedan blev det alltså karantän. Vår flicka, som varit så frisk fram till nu, fick sin första feber och även om det absolut inte var någon fara blev vi ändå oroliga och all energi gick åt. Fantastiskt nog tillfriskande hon snabbt och då behövde vi plötsligt lära oss att underhålla en baby samtidigt som man är sjuk. Men det gick bra! Det hela sammanföll dock med att jag hade en stor arbetstopp på jobbet. Jobbet jag inte kunde gå till. Något som tack och lov löste sig tack vare fina kollegor och chef! Tacksam för det!
Det är speciella tider. Fortfarande. Tänk att vi har levt med pandemin så länge?! Nu, när vi har upplevt covid i min lilla familj, känns det närmast som en lättnad. Ingen i familjen är i riskgrupp (längre) och vi vuxna är vaccinerade. Det finns inte så mycket att oroa sig över och nu ska vi väl slippa skiten den närmsta tiden.
Efter denna annorlunda hemma-januari är jag redo för en mer normal vardag! Jag är sugen på att komma in i mina arbetsuppgifter på riktigt och hitta en bra balans så att jag både hinner med vårt barn och allt annat. Jag är sugen på att börja dansa igen efter juluppehållet. Kanske springa igen! Jag är sugen på att få ordning på de sista störiga grejerna i vår hem – smått och stort som kommit med höstens flytt och som vi inte har prioriterat att göra ännu. Det är så mycket som borde organiseras och fixas till.
Ja, vi håller oss nog sysselsatta i februari, det tror jag nog.
Med den förbättrade sömnen har jag också större lust och ork att läsa. Jag ska först och främst läsa ut nästa bokcirkelbok: Levande och döda av Han Kang (mitt bokcirkelval!). I övrigt får vi se vad det blir. Två nyutkomna böcker som jag är nyfiken på är i alla fall dessa:
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, en bok som handlar om en mamma och en dotter, bosatta i Stockholm respektive Gällivare. Jag vet inte vad som gjorde mig nyfiken. Kanske att jag själv bor i Umeå och min familj i Öregrund, i norra Roslagen. Avstånd.
Äpplet faller inte av min feelgoodfavorit Liane Moriarty. Boken handlar om ”det perfekta paret”. Eller är det bara en fasad? Jag tycker Moriarty skriver fängslande samtidigt som böckerna också har en viss tyngd och berör även lite mörkare ämnen. Gillar det jag har läst hittills!
Bonniers stora bok om din trädgård är en rejäl och kunnig bok om allt du behöver veta om din trädgård.
Bonniers stora bok om din trädgård är en rejäl koloss till bok. Här finns svar på allt du vill veta, eller kanske inte ens visste att du behövde veta, om din trädgård! I den inledande delen finns tips kring trädgårdens inredning – någonting jag inte ens tänkt på, men som såklart är lika viktigt som att inreda rummen inomhus. Färger, nivåer, rum i rummet, doft… Här finns många aspekter att ta hänsyn till. En annan intressant del av boken är den del som handlar om ”jorden vi ärvde”. Här kan läsaren lära sig ”allt” om kompost, näringsämnen, jordförbättring, ogräs, klimat och mycket annat. Slutligen innehåller boken omfattande faktadelar om växter och köksträdgård.
Jag impulslånade Bonniers stora bok om din trädgård på biblioteket. Jag noterar att den gavs ut första gången 1996. Har det hänt mycket inom området sedan dess? Kanske, men till stora delar tror jag verkligen inte det. Jag är ingen expert, men det mesta känns faktiskt aktuellt fortfarande. Det gäller inte minst tankarna kring ekologisk odling och biologisk mångfald, som går som en röd tråd genom boken.
Idag finns det mesta man vill veta någon googling bort. De gånger man är nybörjare på en sådan nivå att man inte ens vet vad man ska googla på, ja, då är sådana här kunniga, kärleksfulla och rejäla böcker sköna att hålla i handen. Det är knappast en bok man läser från pärm till pärm, men en riktigt trevlig bok att bläddra i.
Jag blev med trädgård i höstas och känner verkligen inspiration efter att ha läst den här boken. Jag önskar bara att jag visste mer exakt vad jag egentligen har i min trädgård?! Fråga om ett år, så kanske jag är klokare. Än vilar trädgården inför våren och sommaren. Det ska bli riktigt spännande att se vad som gömmer sig under snön.
Bonniers stora bok om din trädgård
Bonniers stora bok om din trädgård
Huvudredaktör: Karin Berglund. Förlag: Bonnier Alba (1996). ISBN: 91-34-51455-4.
Vi har varit på biblioteket igen! Jag går dit ibland och lämnar tillbaka böcker. På något sätt lyckas jag alltid komma tillbaka med ungefär lika många böcker igen. Här är några jag lånat för att läsa med mitt barn.
Var är kycklingen av Ingela P Arrhenius
Att den här boken ens finns på biblioteket och inte har blivit sliten i bitar för länge sedan?! Var är kycklingen? är en bok i hård kartong där varje uppslag pryds av filt-flikar. Man frågar ”Var är kaninungen?” och lyfter man på en filt-hink hittar man en liten kanin. Jag var rädd att mitt barn skulle slita sönder den här boken, men det gick bra! Mycket fin bok! I en viss ålder känns det som att den här typen av böcker är grejen: böcker som man kan känna och prassla med på olika sätt. Extra pluspoäng för spegeln på slutet!
Vem finns? av Stina Wirsén
Vem finns? är ytterligare en bra samtalsbok av Stina Wirsén. Med det menar jag att det är en bra bok att läsa för att få en ingång till svåra ämnen /inbillar jag mig/. Mitt barn är alldeles för liten för att prata om svåra grejer med. Men det här är också en väldigt fin bok, rent allmänt. Boken handlar om vem som finns. Det syskon som aldrig blev, men som först var en liten gåta i ett ägg och sen en dröm om det som hade kunnat vara? Mormor, som levde ett långt liv, men som inte finns längre? Glassgubben? Japp, den sistnämnda, hon ser ut som vanligt i alla fall.
Alfons siffror
Alfons Åberg har vi redan bekantat oss med i en pekbok om färger. Här är en liknande variant om siffror. De välkända barnboksfigurerna slår in ett paket, räknar fyra bilar och så vidare. Det dröjer nog innan mitt barn kan räkna… Men en pekbok med Alfons är aldrig fel.
Min nya familj, Vem finns?, Ramsa med Bebbe och Sov nu, Sickan
Sov nu, Sickan av Sofia Rådström
Jag måste absolut låna fler böcker om Sickan, för Sov nu, Sickan är verkligen en ny favorit! Underbara illustrationer! Superhärliga och finurliga rim! Åh, vad jag gillade den här lilla boken om Sickan som ska sova. ”Här är Sickan. Det är kväll. Sickan sömnig. Kommer gnäll”. Jodå. Känns igen.
Titta 10 blommor av Björn Bergenholtz
Titta 10 blommor är en pekbok med exakt det som titeln avslöjar. Jag älskar idén, som är lika enkel som genial. För jo, det är viktigt att kunna sina blommor, känna igen mångfalden i naturen och därmed också känna att den är värt att ta hand om. Det är aldrig för tidigt att börja! Här kan alltså bebisen peka på blåsippor, gullvivor och smörblommor. Beskrivningen av blommorna är härligt bebisanpassad: ”Ofta många många”, ”Stora bulliga blad”.
Ramsa med Bebbe: Busiga bebisramsor av Mervi Lindman
Vi gillar Bebbe! Och vi gillar ramsor! Så den här boken är såklart en hit. Vår tjej har älskat ramsor sedan hon var pyttepytteliten. Det bakas kakor och kläms i de små ärtorna (tårna). Hon skrattar fortfarande när man kommer till den stora, stora bönan (stortån). I den här lilla boken finns ett helt gäng ramsor, både sådana jag kände till sedan innan och några nya favoriter.
Min nya familj av Renata Galindo
Det är faktiskt en slump att jag redan har lyckats låna ett helt gäng böcker om ”svåra ämnen”. Min nya familj lånade jag faktiskt primärt för att det är en katt och en hund på framsidan. Jag tycker att man alltid bör låna en bok med en katt på framsidan! Ja, jag är väl lite av en tokig kattkvinna. Den här ”kattboken” handlar alltså om ett ämne som flyger många meter över huvudet på min lilltjej, men mig berörde den! Med underbara illustrationer berättar den om en hund som flyttar till sin nya mamma, en mamma som inte ser likadan ut som hen själv, en mamma som gör allt som mammor ska, men som inte alltid räcker till ändå. Men de försöker, båda två, lite till, varje dag. Lär sig att vara mamma och mammas barn. Åh, jag fällde typ tårar! Det är ju inte lätt att vara mamma alla gånger. Det var bara så fint att få läsa den här trösterika lilla boken!
Under december gjorde jag mig en egen novellkalender och avnjöt en novell per dag (som ni förstår hade jag en del att läsa ikapp efter jul, men tanken var ju god!). De flesta novellerna hämtade jag från olika novellsamlingar, men jag läste också fyra godbitar från förlaget Novellix samt en novell jag hade i läsplattan. Här kommer några ord om dem!
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Har man läst Unni Drougges självutlämnande bok Boven i mitt drama kallas kärlek är det svårt att läsa Kärlek ända in i döden utan att dra paralleller. I Boven i mitt drama kallas kärlek berättar Drougge om ett destruktivt och nedbrytande förhållande och hon drar sig inte för att hänga ut folk med namn eller att lämna ut privata detaljer. Kärlek ända in i döden handlar om lite samma sak, men sett ur backspegeln – ett före detta par återser varandra och går tillbaka till det som varit. Jag läste hela tiden och kände att det blev ältande och upprepande med tanke på att ämnet redan dissekerats i en hel roman. I ett efterord förstår jag plötsligt att jag har fel – boken handlar om Oscar Wilde och Bosie. Fel av mig, som sagt, men jag hade ändå svårt för den här berättelsen.
Doggy Monday av Maria Sveland
Doggy Monday av Maria Sveland
I Doggy Monday av Maria Sveland får läsaren följa Rigmor, en föga karismatisk och inte särskilt trevlig kvinna i övre medelåldern. En motgång på jobbet får henne att lacka ur och plötsligt tar hon en slags revansch på livet. Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt. Rigmor är en osympatisk person och hon beter sig riktigt omoget, men någonstans känner man ändå med henne och har svårt att ogilla att hon river till och säger ifrån. Uppfriskande.
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Jag har nog sovit på tok för lite de senaste månaderna för att kunna läsa den här novellen och ge ett rättvist omdöme, men jag fattade typ ingenting av den! Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om en ung kvinna som umgås med sin farfar, träffar en pojke, upplever en dramatisk händelse (eller inte), spenderar en sommar i en lånad lägenhet, börjar på internat. Allt känns vagt i den här berättelsen. Novellen består av fragment som jag inte får ihop. Nej, det här var ingenting för mig.
Lära sig av Cilla Naumann
Lära sig av Cilla Naumann
Huvudpersonen i Lära sig, av Cilla Naumann, är en lärare som sedan länge har tröttnat på skolan – lukten, eleverna… Alldeles särskilt stör han sig på en elev, en elev som alltid kommer i tid, men som ändå stör honom något otroligt. Så otroligt att han till slut går lite för långt. Den här novellen är både mörk och, någonstans i det tragiska, rätt rolig. Jag gillade den och kunde verkligen leva mig in i miljön, som författaren beskriver så vasst.
Bengångarna
Bengångarna av Johan Theorin
Bengångarna av Johan Theorin är en skräcknovell som leder tankarna till Selma Lagerlöf. Det är en klassisk ”gräva upp en grav”-skräckis, precis som i flera Lagerlöf-berättelser (som upptakten till Löwensköldska ringen). Fast här finns såklart något eget också. En spännande och otäck liten berättelse! När jag började skriva det här inlägget insåg jag att jag redan har läst novellen förut (och glömt bort det). Jag vet inte vad det säger om novellen… Men här är i alla fall det äldre inlägget!
Kvinnan i svart av Susan Hill är en klassisk spökhistoria om ett hemsökt hus. Här finns många ingredienser som en skräckis bör ha, men mig skrämde den inte.
Kvinnan i svart är en gotisk skräckroman av Susan Hill. Den kom ut i Storbritannien på 80-talet, men här i Sverige dröjde det till 2013 innan den kom i översättning. Då var berättelsen aktuell på nytt eftersom en filmatisering gick på bio.
Boken handlar om en ung advokat, Arthur Kipps, som har fått i uppdrag att ta hand om ett dödsbo från en avliden kvinna. Han ger sig av till den brittiska landsbygden och det gods som kvinnan haft i sin ägo. Det visar sig snart att traktens invånare inte gärna talar om godset. Det dyker också upp en mystisk kvinna, kvinnan i svart.
Kvinnan i svart är en klassisk spökhistoria om ett hemsökt hus. För mig var den faktiskt varken något mer eller mindre än just det. Här finns kusliga miljöer, hemligheter och mystik. För mig var den en spännande berättelse, men jag misstänker att den kanske inte stannar kvar i minnet speciellt länge.
Innan jul gick den som Radioföljetong i Sveriges radio i uppläsning av Björn Granath, men nu är den tyvärr inte tillgänglig längre. Är du förtjust i skräckgenren är det förmodligen allmänbildning att läsa den, så låna den gärna på biblioteket och ge den en chans!
Kvinnan i svart
Brittisk titel: The Woman in Black. Översättare: Ola Klingberg. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992960.
Ett bröllop att minnas är en mysig feelgoodroman som inte direkt bjuder på några överraskningar, men som ändå kan vara precis den läsning man behöver för stunden.
Ett bröllop att minnas av Katie Fforde är en feelgoodroman som utspelar sig i en liten engelsk småstad, komplett med lokal pub och en mysig (men nedgången) bygdegård. Lindy är uppvuxen i lilla Chippingford och bor kvar där med sina två barn, som slukar det mesta av hennes tid. Rachel är nyseparerad och har precis flyttat till sitt nyrenoverade och ytterst prydliga hus i samma by. Beth lånar en stuga på samma ställe. Hon är arbetslös men är i full färd med att planera sin systers bröllop. Det är kort om tid för planering och deras mamma riskerar att lägga sig i och planera ett storslaget bröllop, långt från den enklare tillställning som systern önskar sig.
Lindy, Rachel och Beth springer på varandra under ett evenemang i bygdegården och blir snabbt vänner. Snart har de startat en bröllopsplaneringsfirma med siktet inställt på att ordna ett tjusigt budgetbröllop för Beths syster. Det är snabba ryck i den här boken och det kanske inte är riktigt trovärdigt (eller också är det bara jag som känner att det är en hög tröskel till att starta ett företag tillsammans med två främlingar).
Som ni kanske anar är det inte bara Beths syster som är mitt uppe i en kärleksyra. Var och en av de nyblivna kompisarna trillar också dit och blir förälskade i män som plötsligt kommer in i deras liv från olika håll.
Det här är en väldigt förutsägbar berättelse, måste jag ju säga. Därtill känns flera av karaktärerna riktigt platta. Det gäller inte minst Rachel som beskrivs som ett perfektionistiskt kontrollfreak. Som naturligtvis ska räddas av en karl. Vad som också störde mig med boken är att den inte är skriven med så mycket finess. Det är fasligt mycket redogörelser hit och dit för vad personerna gör, men både människor och miljöer blir ändå inte särskilt levande. Nu när jag tänker på det kan jag inte se någon bild framför mig hur någon av huvudpersonerna ser ut eller är utöver de stereotypa karaktärsdrag de utrustats med.
Nu blev det här ett gnälligt inlägg med tråkiga ord om den här romanen. Det roliga är att böcker kan vara allt det där lite taffliga och dåliga och samtidigt vara härliga att läsa. Ibland orkar jag inte tänka själv utan vill bli serverad en sådan här förutsägbar kärleksstory som inte lämnar mycket över till läsaren någonstans (förutom i att beskriva människor och miljöer då, i och för sig). Jag tyckte faktiskt att det här var en mysig feelgood och även om den är långt ifrån det bästa jag har läst i genren så ville jag verkligen inte ge upp boken och sluta läsa.
Ett bröllop att minnas
Ett bröllop att minnas av Katie Fforde
Brittisk titel: A Vintage Wedding. Översättare: Maria Store. Förlag: Piratförlaget (2021). ISBN: 978-91-642-0722-7.
Katie Fforde
Katie Fforde (född 1952) är en brittisk författare.
Vi läser så många böcker att jag inte hinner blogga om dem. Nu är min baby snart 8 månader!! Det här inlägget hittade jag bland mina utkast. Hade helt glömt bort detta. Tre barnbokstips kommer i alla fall här:
Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida
Jag var på föräldragruppsträff på biblioteket för ett tag sedan och fick då höra att man inte ska akta sig för att läsa svårare böcker för sitt lilla barn. Vi plockar och läser mycket ur pekböcker och småbarnsböcker, men det kom alltså en uppmuntran att man lika gärna kan läsa ur andra bilderböcker. Jag tog bibliotekarierna på orden och lånade omedelbart en bok som jag ville läsa. En tokig kattkvinna som jag blev såklart oerhört lockad av titel och framsida till Katten som inte hade något namn. Den är så vackert illustrerad och allmänt fin att jag fick läsa den på lite avstånd, så att mitt barn inte skulle börja banka och bläddra våldsamt. Nu är jag naturligtvis rädd om biblioteksböcker i allmänhet, men den här kändes lite extra olämplig att sätta i händerna på en liten. Jag älskade den vemodiga och ändå både roliga och hoppfulla lilla bok om en hemlös katt som saknar ett namn. Åh så fin! Jag får återkomma till den här boken när min unge faktiskt förstår vad man läser. Den här boken vill jag läsa igen!
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Jag har redan bloggat om en Bebbe-bok. Nu har jag lånat en till: Bebbe letar nappen. En bra småbarnsbok! Den passar lite olika åldrar. En del sidor har bilder på föremål och är lite mer av en pekbok. Samtidigt finns det en story, som gör att boken också funkar även för den som vill ha en berättelse också. Här handlar det såklart om att Bebbe letar efter sin försvunna napp. Kul bok!
Joni plockar alla bär av Jessika Berglund
Joni plockar alla bär lånade jag lite som ett internt skämt mellan mig och min sambo… Han heter Jon och har emellanåt fått höra hemifrån ”JON, varför tar du alltid ALLT” när han t.ex. har ätit upp alla satsumas. Det är alltså något vi brukar skoja om här hemma och den här boken hade en för bra titel för att inte få följa med hem från bibblan (särskilt om man håller över i:et). Boken handlar om Joni, som är ute i skogen och plockar bär med sina pappor. Här kan alltså barnet få lära sig smultron, blåbär, myror, hallon. Det påminner mig om hur mycket mitt barn har kvar att lära och upptäcka. Så många skatter i skogen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
