Det fanns en tid då jag läste en stund varje dag och sedan kom en tid när jag läste massor varje dag medan jag ammade min dotter. Sedan kom en tid när det plötsligt blev svårt att få tid för egen läsning, men där barnböckerna å andra sidan blev fler. Här är några bibliotekslån från den senaste tiden.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Ann Forslinds Bäbis-böcker är favoriter här hemma. De riktar sig till de allra minsta men har ändå en humor som knorr som gör att man kan roas även som vuxen. I Bäbis-böckerna blir huvudpersonen Bäbis rädd, nyfiken och mycket annat. Vi har flera varianter hemma. På bibblan lånade jag en till: Bäbis tränar. I den här boken vill Bäbis träna, precis som mamma.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Den här Lilla Anna-boken lånade jag av nostalgiskäl. Lilla Anna och långa farbrorn är barnboksfigurer som jag minns från min egen barndom. Den här boken riktar sig till riktigt små barn, men det kändes ändå för mycket bok och för lite pekbok för att vara optimal för mig och min 5-månaders. Egentligen är väl alla böcker för avancerade för henne i och för sig, men jag läser ändå… Hur som helst: Lilla Anna är bara för söt. I den här boken samlar hon en massa grejer och sätter ihop till det ena och det andra. Påhittigt.
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Lappricka pappricka av Lennart Hellsing
Lappricka pappricka är en antologi med rimsagor av Lennart Hellsing. Den här lånade jag helt klart för min egen skull, men faktum är att vår dotter älskar musik och hon brukar även lyssna uppmärksamt när man läser rim, så hon var inte helt ointresserad av den här boken ändå. Den hon blir större kommer det bli mer Hellsing, kan jag lova. Tycker hans texter är så tokiga och roliga och lekfulla. Många i den här antologin minns jag även från när jag själv var liten. ”Vad ska vi göra? Bita i kungens göra. Sitta och läsa på kungens näsa…”.
Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.
Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.
I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.
Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis HjorthsArv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.
Vuxna människor
Norsk titel: Voksne mennesker. Översättare: Cilla Naumann. Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Wahlström & Widstrand (2020. ISBN: 9789146236160.
November är här! Jag har lärt mig att man kan kalla det för novent – advent i november liksom. Det är lämpligt tycker jag! Fast just i år känner jag inte riktigt samma pepp som vanligt över julpynt och sånt. Det är fortfarande flyttstökigt snarare än mysigt hemma, men kanske är julmys precis det som får det att kännas lite mer som ett hem här? Kanske är det också det som får mig att hamna lite mer i synk med tiden? Sedan jag fick barn har jag verkligen tappat greppet om tiden. Sommaren spenderades till stor del inomhus, ammandes, och för att skydda oss från hettan. Jag har aldrig riktigt fattat att sommaren (och hösten) har passerat… Och nu är det alltså snart jul?! Ganska snart.
Innan dess ska vi väl hinna julpynta, men också fixa och komma i ordning här hemma i största allmänhet. Det känns som att flyttkaoset aldrig tar slut..? Fast kanske är det ett friskhetstecken att vi inte har stressat med flytten? För mig är vår fem månaders dotter prio 1 och då får allt kring flytten faktiskt stå tillbaka. Jag har prioriterat att göra roliga grejer med min dotter under föräldraledigheten. Och så måste man hinna ta det lugnt också. Och njuta av att man äntligen kan träffa folk igen! Och njuta av kultur! I oktober gick jag på operan och diverse aktiviteter riktade till bebisar (vår dotter fick bland annat uppleva sitt livs första dansföreställning – Nomodacos föreställning Under). I november längtar jag massor efter att gå på bio. En gång i tiden sprang jag på bio flera gånger i månaden. Det känns inte så realistiskt för stunden, men någon film skulle jag allt vilja se innan året är slut!
I november hoppas jag på att hinna läsa mycket också. Jag ska bland annat läsa Blindheten av José Saramago, en bok jag velat läsa länge och nu äntligen har påbörjat tack vare bokcirkeln. Bokcirkeln fyller tio år i november, men det återstår att se om jag kan vara med och fira. Hoppas jag kan komma loss! Vill du läsa något nyutkommet har jag några tips:
Jag läste Johan TheorinsÖlandskvartett när det begav sig och tyckte att den var så bra! De hade en så fin blandning mellan skräck och folktro. Nu kommer alltså en fortsättning: Benvittring. Spännande!! Det har hunnit gå tolv år sedan den första delen, Skumtimmen, kom ut.
Skräckförförfattaren John Ajvide Lindqvist är en favorit. Trots att jag inte ens gillar skräck… Därför är det väldigt lämpligt att han och hans fru, Mia Ajvide, nu är aktuell med något så udda som humorbok med hittepåfakta om fåglar! Alternativa fakta om fåglar är titeln. Det känns superspännande att se hur det blir när Ajvide Lindqvist ger sig på en ny genre.
Julsagor av H.C. Andersen känns som en fin samlingsvolym att plocka fram i november (eller december). Han har skrivit Granen, som jag har bloggat om tidigare, och jag vill gärna läsa mer.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som flyr vuxenlivet för en dag.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som sammanstrålar i samband med ett bröllop och flyr från verkligheten och vuxenlivet en stund. Gavalda skriver fint om människor och vänskap – jag har läst många bra böcker av henne – och den här boken är inte annorlunda. Samtidigt måste jag erkänna att jag fick börja om med ljudboken flera gånger för att den helt enkelt inte fastnade och jag har en känsla av att den inte kommer fastna så länge i minnet heller. Det är en fin och varm story, men kanske lite för kort och för lik andra av Gavaldas romaner för att verkligen sätta sina spår.
En dag till skänks
Fransk titel: L’Echappée belle. Översättare: Maria Björkman. Uppläsare: Maja Rung (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Albert Bonniers förlag (2010). ISBN: 9789100124571.
Anna Gavalda
Anna Gavalda (född 1970) är en fransk författaren.
Jag brukar ivrigt följa alla tillkännagivanden under ”nobelveckan” och höjdpunkten är såklart torsdagens meddelande från Börssalen. I år missade jag hela spektaklet. När det var dags att meddela årets Nobelpristagare befann jag mig ärligt talat på Öppna förskolan och hade inte en tanke på att Svenska Akademien var på väg att tillkännage årets pristagare i litteratur. Men inte spelar det någon roll! Det är ju ändå bara ett pris, som i stort sett varje år delas ut till någon jag aldrig har hört talas om förut. Jag brukar läsa de flesta nobelpristagare förr eller senare och kommer säkert läsa Abdulrazak Gurnah så småningom, men det kändes inte speciellt viktigt att höra hans namn meddelas i en webbsändning. Hoppas Gurnah är bra, hur som helst! Nobelpristagare är ofta bra. Ibland skriver de dock lite mer obegripligt. Just nu läser jag faktiskt nobelpristagaren från -98: José Saramago. Blindheten av José Saramago är nämligen nästa bokcirkelbok. Jag tycker att den är bra, men det är också en bok som bjuder visst motstånd.
Augustpristagarna tycker jag brukar vara genomgående lättillgängliga och intressanta på samma gång, till skillnad från Nobelpristagare som kan vara lite hur som helst. Självklart följer jag Augustpriset. Jag brukar till och med gissa vilka som ska nomineras. I år missade jag dock det hela totalt! De nominerade presenterades tydligen i måndags och jag hade inte en aning. Där känner jag mig faktiskt lite besviken! Jag måste ha fallit ur någon mejllista eller något, för jag hade ingen koll alls på att nomineringseventet varit.
En nominerad ungdomsroman
Däremot var det nog tur att jag inte vågade mig på några gissningar. Jag har nämligen bara läst en endaste av de nominerade: Himlabrand av Moa Backe Åstot. Den är bra. Jag håller på den! Men så deppigt att jag helt missat alla andra! Jag som tyckte att jag läst så mycket nyutkommet..? Och hade inte Stöld av Ann-Helén Laestadius förtjänat en nominering?
En roman som hade förtjänat en nominering, tycker jag!
Nåja. Nu får jag väl skriva in 22/11 i kalendern, för då går Augustgalan av stapeln. Det vill jag inte missa!
Vår dotter hade ett litet bibliotek redan innan hon var född. Sedan hon kom till världen har vi också läst för henne och sjungit för henne. Jag tycker att det gör detsamma om hon inte förstår. För mig räcker det att hon ser glad ut – vilket hon gör! Särskilt glad blir hon när man sjunger. Hon älskar musik. Här är ett litet inlägg med några favoritböcker för stunden.
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken fick Rut i julklapp redan innan hon var född. Klokt! Det sägs ju att foster hör och kan känna igen sånger som föräldrarna har sjungit under graviditeten. För oss kändes det i och för sig märkligt att sjunga redan innan hon var här, så hon gick miste om musik så tidigt i livet (innan livet, rättare sagt). Sedan hon kom till världen däremot..! Vi sjunger mycket för vår dotter och det märks att hon älskar det. Hon ler och är glad med hela kroppen när hon hör musik. I den här boken finns gamla välkända favoriter och en hel del sånger som jag har lärt mig tack vare boken. Är man osäker på hur någon av låtarna går kan man lyssna på dem hos Barnkammarboken på Spotify (några enstaka saknas). Det här är verkligen en jättehärlig bok som har fått mig att återupptäcka hur barnsligt roligt det är att sjunga. Jag går typ jämnt och trallar nu för tiden (det kanske inte är odelat positivt i och för sig, men de här barnsångerna sätter sig verkligen på hjärnan). Alla sånger är vackert illustrerade av några av Sveriges mest populära barnboksillustratörer. Det är färgglada bilder som även vår dotter uppskattar.
Den silvriga barnkammarboken
Läggdags valpen
Nej, men det här kanske inte är någon Nobelprislitteratur. Läggdags valpen är faktiskt en ganska tunn story om en valp som leker och blir trött. Det är ändå den mesta favoriten hos vår dotter. Den här boken kan hon nämligen greppa själv och svinga omkring med och den prasslar härligt när hon kramar om den med sina små nävar. Hjälper man henne lite kan boken även pipa och det leder till garanterat leende hos vårt barn. Hon blir så, så, så glad av Läggdags valpen och det måste ju innebära ett högt betyg.
Läggdags valpen
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Lilla monsterboken är en pekbok som delas ut till alla bebisar i Västerbotten i ett samarbete mellan barnhälsovård och bibliotek (Nyföddboken). Hur valet föll på just Lilla monsterboken vet jag inte, men faktum är att den är väldigt omtyckt här hemma. Det måste vara något med bilderna och kontrasterna som gör att vår dotter gillar den så mycket. Kanske spelar det in att den också är väldigt lätt att prata fritt kring. Det är monster på varje sida och jag tycker det är rätt lätt att bara babbla på om dem, hur de ser ut, vilka de liknar och vad de gör. Det blir lite mer enahanda när man bläddrar sig igenom pekböcker med t.ex. bondgårdens djur (”det här är ett lamm med mjuk, mjuk päls”, ”det här är en ko med… mjuk, mjuk päls”). Det kanske säger med om min fantasi än något annat, men ändå!
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Hjärtat mitt
Hjärtat mitt är en bok med sånger, pekbilder, ramsor och annat som passar riktigt små barn. Illustrationerna är färgglada och lockande och sidorna är i tjockt kartongmaterial som tål ovarsamma bebishänder och en del småtuggande. Jag tror att boken brukar komma i ett startpaket från bokklubben Goboken, men här har den ärvts från äldre kusiner. Jag är inte så mycket för bokklubbar, men den här boken tycker jag om och den återvänder vi gärna till.
Tänk om… av Randall Munroe är en kul bok där författaren ger ambitiösa och seriösa svar på knasiga frågor i stil med vad som skulle hända med jorden om solen plötsligt släcktes.
Tänk om… av Randall Munroe är en bok där författaren ger ambitiösa svar på knasiga frågor som han fått skickat till sig. Munroe är skaparen till nörd-serien xkcd, som är fantastiskt populär bland många naturvetare och teknologer, och jag kan verkligen tänka mig att många har utmanat honom med knäppa funderingar genom åren. Med sin bakgrund på NASA är författaren förmodligen väl rustad att räkna och fundera på saker. Således finns här svar på allt från hur fort man kan köra över fartgupp och överleva till hur länge en atomubåt skulle klara sig i omloppsbarna runt jorden.
Jag tycker att översättarna har gjort ett gott jobb med översättningen och jag blir extra glad över att de inte fallit i fällan och använt engelska facktermer där det faktiskt finns svenska översättningar (något som är förvånansvärt vanligt bland både forskare och studenter, tycker jag). Ändå känns det som att en hel del av humorn har gått förlorat. Det finns populärkulturella referenser och skämt som känns så främmande och/eller interna att de är obegripliga för mig. Bortsett från detta tycker jag att det här är en härlig bok. Författaren har tagit sig tid till att göra datorsimuleringar, beräkningar med mera och det märks verkligen att han har lagt ned ett jobb på att försöka ge seriösa svar även på de mest knäppa frågorna. Det är kul och tänkvärt på samma gång. Är man bekväm med att läsa på engelska kan jag dock tänka mig att det är värt att läsa den på originalspråk istället.
Tänk om…
Tänk om… av Randall Munroe
Amerikansk titel: What if?. Översättare: Gabriel Setterborg, Helena Sjöstrand, Gösta Svenn. Förlag: Volante (2014). ISBN: 9789187419577.
Randall Munroe
Randall Munroe (född 1984) är en amerikansk serietecknare och författare, bland annat känd för serien xkcd.
Bättre begagnat av Johan Tell är en bok om att vårda sina prylar och få dem att hålla länge.
Bättre begagnat av Johan Tell är en bok fylld med husmorstips och knep för att få grejer att hålla länge. Boken har tagits fram i samarbete med Blocket, vilket kanske förklarar titeln. Jag tycker dock att titeln är ganska missvisande, för det här handlar inte nödvändigtvis om att handla second hand utan om att helt enkelt vårda de grejer man har, oavsett hur de har skaffats.
Det här är verkligen en bok som ligger helt rätt i tiden. Slit och släng känns helt ute och nu växer det upp nya generationer som ser det som självklart att laga och ta hand om grejer snarare än att konsumera mera. Samtidigt misstänker jag att många av de gamla husmorsknepen har fallit i glömska. I den här boken kommer de fram på nytt och på så sätt fyller den verkligen en lucka. Många har nog bra koll på delar av bokens innehåll, men alla kan nog hitta någonting smart som de inte tänkt på själva. Hur tar man hand om sina trämöbler? Hur räddar man stoppade möbler som har sjunkit ihop? Vad kan man passa på att diska i diskmaskinen – och vad bör man absolut inte diska i den? Hur ofta ska man egentligen ladda ett litiumjonbatteri? Hur polerar man guldsmycken? Vad gör man åt noppriga kläder? Hur lagar man sina skor? Vad ska man tänka på när det gäller säkra barnprylar? Hur förvarar man sin cykel? Hur impregnerar man sina kläder? Hur underhåller man utemöblerna? Det är några av många frågor som får svar i den här sympatiska och lättlästa boken.
Bättre begagnat är ingen bok man kanske läser från pärm till pärm, men det är en trevlig bok att bläddra i när behov uppstår. Som vanligt när det gäller sådana här böcker inser jag att det mesta säkert finns på nätet, men för den som ska ge sig ut på nätet gäller också att man vet vad man ska söka efter. Här har jag fått svar på mycket jag inte ens visste att jag undrade! Ett extra plus förresten för alla enkla tumregler och tydliga instruktioner som författaren slänger in. Har man noll koll är det skönt att författaren inte bara skriver ”sandpappra” utan ”Slipa med mycket fint sandpapper, P240–400.” och liknande. Tydligt och bra!
Bättre begagnat
Bättre begagnat av Johan Tell
Förlag: Max Ström (2020). ISBN: 9789171265296.
Johan Tell
Johan Tell (född 1959) är en svensk författare och journalist.
Allt jag inte vet om djur är en kritikerrosad essä av Jenny Diski. Jag älskar djur och eftersom boken fick så fina recensioner när det begav sig (den kom på svenska 2012) hade jag såklart höga förväntningar. Men nej. Den är säkert kanonbra och tänkvärd och intressant på alla möjliga sätt, men för stunden är det en alldeles för krävande och seg läsning för min del. Det kanske spelar in att jag är mosig i huvudet av att ha en 4 månaders dotter att fokusera på. Nu ger jag upp! Men säkert är den en riktigt fin läsning för andra som vill ta del av Diskis tankar kring det att vara djur (och människa).
Allt jag inte vet om djur
Allt jag inte vet om djur av Jenny Diski
Brittisk titel: What I don’t know about animals. Översättare: Cecilia Franklin. Förlag: Alfabeta (2012). ISBN: 9789150114218, 9789150118551.
Jenny Diski
Jenny Diski (1947–2016) var en brittisk författare, bland annat känd för reseskildringen Främling på tåg: hur jag med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.