Läste ni Erlend LoesNaiv. Super på 90-talet? Boken blev en stor bästsäljare i både Sverige och Norge när den kom ut i slutet på 90-talet. Själv var jag lite för ung för att läsa den när det begav sig, men nu har den blivit månadens bokcirkelbok och det känns jättekul att få en knuff att faktiskt läsa den.
Nu för tiden räknar man ju kallt med att alla böcker finns tillgängliga i närmsta ljudboksapp, men till min förvåning fanns Naiv. Super varken som ljud- eller e-bok i den app jag använder. “Okej, okej, då lånar jag boken på bibblan!”, tänkte jag. Det visade sig dock att Naiv. Super var utlånad på universitetsbiblioteket och att de flesta exemplaren på kommunens bibliotek också hade gått åt! Otroligt. Hur många böcker från 90-talet står sig idag och hur många är fortfarande efterfrågade?
Till slut hittade jag ett sönderfallande biblioteksexemplar på ett bibliotek nära mig. Det här ska bli spännande läsning.
Har du läst Naiv. Super? Eller har du någon annan 90-talsfavorit som fortfarande håller?
Idag tänkte jag tipsa om några böcker om änkor. Förmodligen har jag missat några av de mest oumbärliga böckerna på temat – Jag har exempelvis inte läst Joan DidionsEtt år av magiskt tänkande – men en och annan bok om änkor har jag trots allt hunnit med. Här är tips från blandade genrer:
Änkans bok av Joyce Carol Oates
När jag läste den här boken hade jag känslan av att stå och tjuvlyssna eller att råka överhöra något som egentligen inte var för mina öron. Boken känns så privat och hudlös, sorgen ligger så blottad och öppen. Det kändes nästan för intimt! Men sanningen är väl att Änkans bok är en roman, skriven med Oates precision och att den avslöjar precis så mycket som hon hade tänkt. För visst är det en roman, men nog ligger den nära hennes egen förlust när hon förlorade sin make sedan 47 år tillbaka. Den är väldigt fin, hur som helst, och djupt berörande. Läs mer om Änkans bok.
Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano
I den här kortromanen är änkan ung. Mycket ung. Sjutton år gammal förlorar Maria sin pojkvän som tagit värvning för att få ihop pengar till deras bröllop. Det är ingen lång berättelse, men en brännande historia om förvirrande sorg och om fattigdom. Läs mer om Kärleken är dödens motsats.
Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano
Den fjärde handen av John Irving
Det kanske är osmakligt av mig att lyfta in en komedi i den här samlingen av mer allvarstyngda sorgeböcker, men jag gör det ändå! Den fjärde handen är en knäpp bok om en kvinna som förlorat sin man. Hans hand lever dock kvar, transplanterad till en annan man. Kvinnan kräver umgängesrätt – och mer än så. Jag läste den här boken när jag var i tonåren och jag är inte säker på att den skulle hålla för omläsning, men när det begav sig tyckte jag faktiskt att den var en av Irvings bättre romaner och på den tiden var jag väldigt förtjust i hans knäppa och originella berättelser. Läs mer om Den fjärde handen.
Den fjärde handen av John Irving
Änkan av Fiona Barton
Den här deckaren var helt i min smak! Den berättas ur en udda vinkel: huvudpersonen är änka och har varit hustru till en man som anklagats för barnporrbrott och för att ha rövat bort och mördat en liten flicka. Nu är han död och (skvaller)pressen vill suga ut så mycket som möjligt ur änkans historia. Som läsare undrar man såklart vad som hände och vilken inblandning änkan själv hade. Vad driver en kvinna att trofast stå vid sidan till en person som anklagas för ett avskyvärt brott? En verkligt tankeväckande bok! Läs mer om Änkan.
Vad skönt att våren äntligen är här med besked! För mig var det väldigt välgörande med påskledighet efter en lång vinter och vårvinter med mycket jobb (och studier). Eftersom jag har jobbat heltid och pluggat 33 % så har det blivit lite mycket, ärligt talat, men nu är kursen snart slut. Nu undrar jag nästan vad jag ska göra med all fritid? 😉 Maj är faktiskt en väldigt luftig månad, får man väl säga. Jag har möjlighet att ta ledigt på klämdagar genom att ta ut flextid, så helt utan semesterdagar blir det långhelg både nu kring 1:a maj och lite senare runt Kristi Himmelsfärd. Jag hade gärna hittat på något extra skojigt under någon av de här helgerna, men min sambo råkar jobba båda långhelgerna, så vi kan inte åka iväg någonstans, och det har inte passat så bra att resa på egen hand heller. Det får bli avkoppling på hemmaplan istället, men det kan man ju också behöva! Det blir nog en hel del löpning och cykelorientering, om jag känner mig själv rätt. Och så ska vi såklart kolla på Eurovision <3 och mot slutet av maj toppar vi med att gå på Önskekonsert på Norrlandsoperan.
I april har det blivit en hel del läsning i mina föräldrars uterum. 🙂
När det väl lossnade med kursen, och jag började se ljuset i tunneln vad gäller detta, så fick jag en stor läslust, måste jag säga. Under april har jag plockat fram födelsedags- och julklappsböcker som inte har hunnits med förrän nu. Lyxigt att ha ett lager med olästa böcker hemma! Jag kommer att fortsätta att beta av den här samlingen under maj, hade jag tänkt, och även läsa böcker som tyvärr har blivit liggande längre än det här halvåret… Jag tänkte till exempel våga mig på Törst av Jo Nesbø som jag har haft oläst i åratal. Den ska vara riktigt bra, har jag hört!
Törst av Jo Nesbø
Om någon annan är sugen på att läsa något helt nytt och purfärskt så kommer det faktiskt ut en del spännande nu i maj. Förlagen gör sig redo inför sommaren, antar jag. Här är några tips:
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
I maj kommer uppföljaren till Karin Smirnoffs succédebut Jag for ner till bror. Den kommande Vi for upp med mor fortsätter att “på ojämförlig prosa … låta oss stifta bekantskap med glesbygdens olika gestalter…”. Att jag inte har läst Jag for ner till bror känns som en skandal, för det är SÅ många som har tipsat mig om den.
I maj kommer också en ny bok från Curtis Sittenfeld. Ni kanske är några av alla de som läste den fascinerande Presidentens hustru? Nu kommer Sittenfelds första novellsamling på svenska, Jag säger det ni tänker. Spännande!
Konsten att leva som en katt är eventuellt en helt meningslös bok, men jag fick i alla fall upp ögonen för den av två anledningar: 1) katter!!, 2) framsidan. Boken är skriven av Stéphane Garnier och är en illustrerad bok med tips om att att “leva som en katt och minska stress och allmänt obehag”. Säkert en självhjälpsbok så god som någon. Om inte annat tror jag att den är fylld med gulliga bilder. 😉
Det här är kanske inte en bok för mig, för jag är ingen bilderbokläsare egentligen, men jag blev förtrollad redan när jag såg pressbilderna av Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind & Joanna Hellgren. “Tiger, Tiger, Tiger handlar om svårfångad kärlek till en vacker katt. Om att vilja klappa och vara nära, men inte hinna med. Grannens katt är alldeles för snabb för små knubbiga ben, inte ens vackra blombuketter och strömmingskaka lockar fram honom ur buskarna.” Katter. <3 <3 <3 Jag har dessutom haft en Tiger. <3 <3 <3
Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren
En del författare kan man inte få nog av, men en dag tar det ju slut: en författare går bort och det enda som återstår är det som hann skrivas ned. Det är fint att tänka att någon närmast kan få evigt liv tack vare sina texter, men samtidigt kan man som läsare bli girig. Vilja ha mer.
Ibland blir det rent osmakligt. Ingenting tyder t.ex. på att Harper Lee ville ge ut Ställ ut en väktare, utkastet som hon senare arbetade om när hon skrev succé-romanen Dödssynden, men när hennes syster, tillika vårdare, gick bort, passade man på att låta den gå till tryck så att man kunde krama pengar ur den.
Ibland undrar man också vad det är värt att ge ut upphittade manuskript och andra texter som då och då dyker upp och tillskrivs någon känd författare. Om personen hade velat ge ut den medan hen levde så hade den väl också getts ut?
Jag tycker att det här är intressant. Det mesta som skrivs och ges ut faller i glömska och försvinner, men risken/chansen finns ju att en text blir “odödlig” och lever kvar. Hur länge måste en textförfattare stå för en text? Är alla texter värda att bevara för framtiden..?
Alla ska sova av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist
Ja, det finns knappast några tydliga svar. Det jag egentligen tänkte komma fram till är att man ibland blir genuint glad över att det kommer ut “nya” texter från en älskad favoritförfattare, som Astrid Lindgren till exempel. Nu är inte jag så inne i bilderboksgenren, men det känns väldigt fint att det i vår/sommar kommer två helt nya Astrid Lindgren-böcker. Nu i april kommer Alla ska sova, en bilderboksversion av visan med samma namn som sjungs i Alla vi barn i Bullerbyn. Den ser så himla varm och mysig ut, med illustrationer av Marit Törnqvist. I juni kommer dessutom boken Ett litet djur åt Pelle, som är en bilderboksversion av det Saltkråkan-avsnitt som handlar om när Pelle önskar sig en alldeles egen kanin. Jag älskar Saltkråkan och bland TV-versionerna är det helt klart Saltkråkan som är min favorit, kanske för att jag har vuxit upp i Roslagen. Det här är första gången som en Saltkråkan-berättelse har blivit en bilderbok och det är väl på tiden. Maria Nilsson Thore har illustrerat och karaktärerna ser inte alls ut som i TV-serien, men känslan känns ändå helt rätt.
Ett litet djur åt Pelle av Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore
Maken av Gun-Britt Sundström är en fantastisk roman om ett par i sena 60-talets Stockholm; En störande och berörande bok om kärlek och tvåsamhet, frihet och passion. Betyg: 5 pipor av 5.
Maken av Gun-Britt Sundström är en roman om ett ungt par i det sena 60-talets Stockholm. När den kom ut, 1976, blev den Gun-Britt Sundströms stora genombrott och idag har den blivit något av en modern klassiker. Det är lätt att förstå varför. Boken vänder och vrider på kärlek och tvåsamhet och jag tror att alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig eller känna med huvudpersonerna i den här berättelsen. Det är inte lätt att dela sitt liv med någon annan. Jag tror att vi alla har behövt konfronteras med detta ibland.
I den här boken är det Martina och Gustav som står i centrum. Båda är studenter och det här är en tid då törsten efter bildning uppenbarligen var något annat än vad den är idag – i den här romanen springer folk på föreläsningar och registrerar sig på universitetskurser som ren underhållning. Det blir ingen ögonblicklig och himlastormande förälskelse mellan Gustav och Martina, men med tiden växer det fram något som blir en passion. Aldrig böljar väl samtalen fram så fritt som när de pratar med varandra – inte minst om politik, kultur, filosofi. Martina och Gustav blir ett par, de blir ett officiellt par och de bryter till och med mot pryda föräldrars uppfattning om när det är lämpligt att sova i samma sovrum på sommarstället. Gustav frågar titt som tätt om Martina vill gifta sig, men det är som på skoj, något som bara slinker ur. Martina kallar Gustav för sin make. Kanske är det deras sätt att protestera mot tidigare generationers idéer om förhållanden och tvåsamhet – att gifta sig är det inte frågan om.
Det är som att de tror sig stå över den typen av förstelnade gamla strukturer. Martina och Gustav är bildade, upplysta, fria. Snart börjar de båda ha affärer vid sidan om, vilket de inte räds att diskutera med varandra. Det kan rent av presentera den andre för sina älskare och älskarinnor. Intellektuellt tänker de att de ändå vet var de har varandra och vilket förhållande som har betydelse, men känslomässigt drar det iväg. I flera omgångar gör de slut. Martina tvivlar på att hon älskar Gustav på rätt sätt. Gustav känner sig oälskad. De sårar och älskar, om vartannat.
Fyrahundra sidor senare slutar boken och fick mig att nästan gråta. Att det ska vara så svårt med relationer! Maken har verkligen fått mig engagerad och den har berört mig, minst sagt. Ibland har jag velat skaka om Martina och Gustav, ibland har jag velat skälla på dem. Ibland har jag velat fråga dem om de verkligen är så fria som de tror. Det paradoxala är att hur öppet och kravlöst de än försöker att leva, desto mer ofria blir de. Kanske går det inte att både äta kakan och att ha den kvar: kanske har förhållanden alltid ett pris och kanske är det vi kan hoppas på att det ändå är värt det, och att man inser att det är värt det innan det är för sent.
Jag tycker att Maken är en fantastisk och helt bländande roman om kärlek och relationer. Den är ärligt talat bland det bästa jag har läst på temat. Därtill är den en intressant skildring av tidsandan. Under läsningens gång hinner jag bli paff många gånger när det slår mig hur annorlunda vårt samhälle ser ut idag. Det här var uppenbarligen en tid då många av dagens bekymmer kunde viftas bort. Utbildning? Jobb? Äh, det löser sig! På ett skrämmande och samtidigt inspirerande sätt verkar varken Gustav eller Martina ha någon direkt plan för framtiden eller någon tanke på att skaffa sig något varaktigt jobb. Och kulturen och politiken! Här verkar kultur och politik vara dagens samtalsämnen. Så är det knappast idag, men kärleksbekymren är väl ungefär samma nu, som då.
Maken av Gun-Britt Sundström
Jag gör en ansats att hjälpa till med disken efteråt, men han föser ut mig ur köket med tillsägelse att umgås i stället. Anna-Karin har satt sig i soffan med ett handarbete, jag sneglar för att se vad det är hon virkar. Ser jag rätt? Jo. En slips.
Jag kan inte hjälpa att jag får utslag när jag upptäcker att det är en slips en flicka sitter och virkar. Något inom mig får utslag.
Jag bara vill bort, hem till mig, till där jag är hemma och är rätt.
Jag kan inte som Gustav älska det banala för dess banalitet, jag kan inte se det sakrala i det. Han tycker det är konventionellt att vilja vara okonventionell. Det kanske det är, men i så fall är det väl inte bättre med hans okonventionella sätt att vara konventionell, för det är ju inte det han är, han är konventionalistisk: programmatiskt och Kierkegaardskt utstuderat.
Men när jag ser Anna-Karin förstår jag att det naturligtvis är vad han egentligen innerst inne hela tiden vill ha: en liten brud som virkar slipsar åt honom.
Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen…Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan “make” när alla man känner bildar par och familj. Maken utkom första gången 1976 och har blivit mycket läst och citerad. Många känner igen sig själva på olika sätt i denna oromantiska roman- man skrattar och gråter med det omaka kärleksparet.
(förlagets beskrivning)
Gun-Britt Sundström
Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare, kritiker och översättare. Hon fick sitt stora genombrott med Maken 1976, en roman som hon för övrigt säger sig har varit trött på i 42 år. Hennes senaste bok är Skrivliv (2018), som utgår från Sundströms egna dagboksanteckningar från 60- och 70-talet.
