Berättelser kan utspela sig var som helst: i påhittade världar, på andra planeter, utomlands, i Sverige, i stan, på landet. Ibland är det av underordnad betydelse var boken utspelar sig. Ibland är det en bärande del av berättelsen. För mig, som har levt hela livet i Sverige, är det extra spännande när böckerna utspelar sig i olika miljöer i mitt hemland. Inte minst tycker jag att det är intressant med skildringar av småstaden, eftersom jag själv växte upp i en sådan miljö. Det saknas inte små orter i litteraturen.
Jag tycker exempelvis att Engelsforstrilogin vinner på att utspela sig i en bruksort. Hur många fantasyböcker utspelar sig i en sådan miljö liksom? Man kan göra mycket intressant av den kombinationen: småstaden och fantasy, vilket Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren helt klart visade med sin fina trilogi. Det blir lite extra intressant när tonårsproblem möter demoner som möter småstadsmentalitet.
I Den andra kvinnan, en roman som jag läste mer nyligt, lever bokens huvudperson i Norrköping, en stad som är för liten för henne och hennes drömmar. Jag vet inte om Norrköping kvalar in som småstad i och för sig. Det är trots allt en stad med närmare 100 000 invånare. Haha. Boken hade förmodligen kunnat utspela sig i någon annan mindre stad, men valet föll på Norrköping, kanske för att författaren, Therese Bohman, växte upp i Kolmården, som inte ligger långt därifrån. Bohman skriver om den övergivna hamnen och om stadens uteställen, som försöker att ge en air av sofistikerad storstad, men som inte lever upp till det. Det är både ett lite elakt och ett ändå varmt porträtt. Boken slutar faktiskt med en slags försoning.
Kalmars jägarinnor är en annan briljant bok om småstadsliv och att växa upp. Den har faktiskt flera likheter med Den andra kvinnan, inte mint det poetiska språket. I Kalmars jägarinnor är det (surprise!) Kalmar (med typ 40 000 invånare, så det kanske inte heller är en småstad?!), som är den mindre staden där boken utspelar sig. Bokens huvudpersoner är ett tjejgäng som är så uttråkade att de fördriver tiden med att göra knäppa, småkriminella grejer. Kalmar är alldeles för litet, dess invånare alldeles för små och ointressanta, men de har varandra och utanförskapet.
Det saknas inte mindre svenska städer i litteraturen, både påhittade (som Engelsfors) och verkliga. Det finns ju också väldigt många små städer att välja på om man vill att berättelsen ska utspela sig i en sådan miljö. Med det sagt har jag observerat en sak: Tierp förekommer mer än en gång i böcker. Det här är alltså en tätort med cirkus 5500 invånare. Jag har själv varit där ett antal gånger och tycker att det är en mysig stad. Så varför just Tierp? En bok som jag läste för länge sedan och knappt kommer ihåg är Coola krogen, som handlar om en Tierptjej som tycker att Tierp är en outhärdlig håla och som därför flyttar till Stockholm. I höst kommer David Batras humorbok Nu är toan i Tierp i invigd. Den handlar om ”riktigt små nyheter”. Det är ju lätt att förlöjliga småstadens små nyheter som det rapporteras om i brist på större grejer, vilket Batra har snappat upp. Jag är inte bättre själv än att jag garanterat kommer att bläddra igenom boken och skratta våldsamt åt den. Gudarna av Elin Cullhed är en hyfsat ny bok som handlar om tre 16-åriga tjejer i Tierp. Jag har inte läst den, men den verkar vara lite åt samma håll som Kalmars jägarinnor. Poeten Kristina Lugn är född i Tierp och pratar ibland skämtsamt om denna uppländska ort. Hon har sagt att skatorna flyger upp och ner över Tierp för att slippa se. Jag kanske har en viss blick för Tierp eftersom jag har växt upp i Uppland och har släkt inte långt från Tierp, men jag tycker faktiskt att det är lite mycket Tierp i böckerna. Förklara varför, tack! Man hade ju lika gärna kunna skriva om… Grums? Lycksele? Osby?
Coola krogen av Lena KallenbergNu är toan i Tierp invigd av David BatraGudarna av Elin Cullhed
En annan fråga har också utkristalliserat sig medan jag har skrivit det här inlägget: vilka är de ”positiva” berättelserna från småstäderna? De som inte handlar om människor som drömmer sig bort, unga människor som känner sig instängda och vill någon annanstans? Finns det någon bok om människor som lever och trivs på en mindre ort? Jag kan inte komma på någon!
Jo, det är en tejpbit som provisoriskt håller ihop min dator eftersom en plastbit som håller ihop gångjärnet har gått av på ena sidan. Hela datorn håller nu på att falla isär i två delar. Jodu. Jag ville inte tro att det var sant först. Datorn är inte ens 2 år, så det är garanti kvar och jag hoppas därför på att få den lagad eftersom det är ett uppenbart fabrikationsfel. Datorn har mestadels stått uppställd på mitt skrivbord. Att en dator för typ 11-12 tkr kan hållas ihop med en dålig plastbit känns närmast otroligt. Det är en mycket bra dator i övrigt. Hög prestanda. Men i två delar gör den inte mycket nytta.
Nu vet ni. Jag är inte beroende av datorer liksom, men det är klart att det känns ovant att vara utan min fina lilla laptop, särskilt eftersom jag använder min dator så mycket (till att hålla kontakt med nära & kära, blogga, greja med foton, spela musik, spela…). Det är min bästa pryl, som jag helst vill pyssla lite med varje dag. Nu får jag vackert invänta strul med en eventuell reparation etc. Mitt bloggande lär ju inte hålla samma tempo som vanligt. Jag känner mig redan superuttråkad. Att blogga är typ det roligaste man kan greja med när man vill göra något kreativt och pyssligt. I alla fall om ni frågar mig, som är helt oduglig när det gäller hantverk, slöjd, DIY… Tondöv är jag också (min sambo, som är musiklärare, hävdar att jag inte alls är tondöv, men omusikalisk är jag tyvärr, trots att jag älskar musik!).
Men vem vet. Kanske hinner jag läsa en och annan bok istället? Kanske är min dator tillbaka innan jag hinner blinka. Who knows?
Håll en tumme för att jag i alla fall får den lagad inom rimlig tid. Jag är så förbannat osugen på att köpa en ny redan.
Den tredje diktsamlingen i Bodil Malmstens Samlade dikter är Paddan & branden från 1987. Den börjar med dikter om en änkling i Södra Norrlands fjälltrakter & inland. Det är både dikter om att förlora en närstående och att vara ensam på landsbygden. Malmsten skriver om de rejäla fruntimmer som sliter på sina gårdar, men också om att vara en ensam, äldre man som plötsligt ska sköta gården och hushållet själv. Det är både sorgligt och lite tragikomiskt mitt i alltihop. Malmsten är finurlig och hittar alltid rätt ord. Ibland uppfinner hon nya ord. Blodplättspaltar. Svensktoppsenkelt.
Boken fortsätter sedan med dikter om att leva i fosterhem och att inte känna tillhörighet. Det här är Paddan & brandens mest berörande och brännande dikter, kanske för att det blir så uppenbart att Malmsten skriver om något som hon har upplevt själv. Malmsten spenderade sina första år i Södra Norrlands fjälltrakter & inland, som hon själv brukade kalla det, men växte sedan upp i fosterhem i en tillvaro som förmodligen inte var alltför munter. Vid sjutton års ålder gjorde hon ett allvarligt försök att avsluta sitt liv. Bakgrunden till den desperata hopplöshetskänsla som måste ha drabbat henne i tonåren märks i dessa dikter och även sjukhusvistelsen som följde, för den delen.
Avslutningsvis diktar Malmsten om Paddan & branden, som fått ge namn åt boken. En herrgård brinner ner, en padda överlever. Jag har svårt att tolka symboliken, som Malmsten garanterat har haft i åtanke. Visst är det väl dikter om klass, men det är inte dikter som är lika rakt på sak som dikterna i bokens första hälft.
Hur som helst så tycker jag verkligen om den här boken. Malmsten har alltid imponerat med sin exakthet och förmåga att hitta precis rätt ord för att sätta rätt stämning. Här skriver hon också mycket personligt och berörande om några tunga ämnen. Fint, sorgligt, tragikomiskt.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill njuta av Bodil Malmstens precisa och perfekta formuleringar i några av hennes mest personliga och berörande dikter.
Betyg: 4+ herrgårdar av 5.
Citerat ur Paddan & branden
Ur ”Arv från ett fosterhem”:
”Man ärver ingenting utom det här:
att man inget har & man ingen är
Man vet att man enbart hör
Hemma
Utanför
Till den dag man dör
Man vet att man vet hut
Tills alltihop är slut
Se men inte röra
Inget kunna göra
Men höra
Publiken
Musiken
Ifrån sitt utanför
Där man hör
Hemma
För
Hut går alltid hem
Man vet aldrig till vem”
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Om Bodil Malmsten och Paddan & branden
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1987 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 82.
ISBN: 91-0-047171-2, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
Jag har redan bloggat om några av de böcker som jag ser fram emot i höst. Men som jag skrev så finns det så många potentiellt bra böcker att de inte rymdes i ett inlägg. Här kommer sex till!
Allt som blir kvar av Sandra Beijer. Jag följer hennes blogg och som jag redan har skrivit så är jag riktigt nyfiken på hennes kommande roman. Jag har förvisso inte läst hennes debutroman, Det handlar om dig, men jag har på känn att jag kommer att läsa den här i alla fall! Det är en bok om hjärta & smärta har jag förstått det som.
Allt som blir kvar av Sandra Beijer
Karolina Ramqvist är en författare som jag är mycket nyfiken på. Jag blev väldigt förtjust i More fire, som jag läste förra året. I höst är hon aktuell med essän Det är natten. Författarskap och moderskap är två teman i boken.
Det är natten av Karolina Ramqvist
Håkan Nesser skriver så finurligt och fint tycker jag! I höst kommer Nortons filosofiska memoarer. Boken ska vara en hyllning till hans hund. Jag är egentligen en kattmänniska, men jag känner på mig att jag inte kommer att kunna motstå den här!
Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser
David Batra är aktuell med en ny humorbok i höst. Jag gillar hans tidigare Arga lappen-böcker. Hans nya bok heter Nu är toan i Tierp invigd. Den handlar alltså om ”riktigt små nyheter”. För mig, som typ dagligen gör mig lustig över lokalnyheter, känns det här som en given bok att låna hem och bläddra i. Hehe.
Nu är toan i Tierp invigd av David Batra
Helena von Zweigbergk, som jag älskar att lyssna på i programmet Oförnuft och känsla, är i höst aktuell med en ny roman. Jag har hittills bara vågat mig på en av hennes tidigare böcker, Anna och Mats bor inte här längre, men den tänker jag faktiskt fortfarande på ibland! Hon är så bra på att skildra människor och relationer! De behövande, som kommer i höst, handlar också om relationer; en mor och dotter-relation.
De behövande av Helena von Zweigbergk
Apropå Helena von Zweigbergk (;) ): hennes man, Bengt Ohlsson, är också aktuell med nytt i höst! Jag älskar Gregorius, som spinner vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. I höst kommer Drick värmen ur min hand, som enligt förlaget är ”en vemodig berättelse om en man som börjar ompröva de flesta av sina relationer och så sakteliga inser vidden av sin ensamhet, mitt i en Stockholmsvardag som sjuder av mingel, teaterpremiärer och parmiddagar.”.
Med Damen, det brinner! slog Bodil Malmsten igenom som poet och blev folklig. Det året, 1984, var inte jag född, så jag får lita på tidningarnas skriverier om att Malmsten med Damen, det brinner! blev en folkkär poet och diktuppläsare. Med tanke på vilken smal och liten genre poesi utgör i den massiva bokfloden så är det någonting oerhört att vara poet och folkkär, tycker jag. Det säger något om lättillgängligheten, tonen och temat för den här dikten.
Om debutdiktsamlingen, Dvärgen Gustav, var av det lite mer egensinniga slaget och svårare att direkt relatera till så är Damen, det brinner! en dikt där generiska hjärta- och smärtafrågeställningar bjuder på igenkänning. Det uppskattar jag, som faktiskt inte är så van vid att läsa poesi.
Damen, det brinner! handlar om ensamhet och olycklig kärlek. Malmsten hittar precisa ord för att beskriva tomheten som icke självvald ensamhet kan orsaka och utanförskapet som den som lever utanför tvåsamheten kan uppleva. Jag förstår absolut hur just Damen, det brinner! kunde bli ett genombrott för drygt 30 år sedan. Det fina är att den är lika läsvärd och pricksäker idag.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill ta del av Bodil Malmstens genombrottsdiktsamling och läsa en igenkännbar och pricksäker dikt om ensamhet, olycklig kärlek och utanförskap.
Betyg: 4 rondeller av 5.
Citerat ur Damen, det brinner!
”Och så blev det sommar
obegripligt bråttom på med sommarkläder
inte dags för päls än
måste packa väskan för bagaget har
behov av en semeser
måste vila upp sig
lite grann ifrån sig
den här damen har det uppenbarligt slitigt –
måste vila lite
Vissheten att hon är
själv
sin värsta väska
är ett lämpligt ämne
för s k förträngning
Insikten ohygglig
obönhörlig och orygglig
ändå
på sitt sätt rätt
trygg
och rätt så hygglig”
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Om Bodil Malmsten och Damen, det brinner!
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1984 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 58.
ISBN: 91-0-046074-5, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaffrån 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
Nu har jag semester! Faktum är att typ halva semestern redan har passerat. 😮
Hittills har vi städat på vinden. Det visade sig att den fruktansvärda röra vi upplevde egentligen bestod i en större mängd tomma (!) kartonger. Det var alltså ganska snabbt åtgärdat. Vi har umgåtts med vänner, haft besök av mina föräldrar. Och nu har jag lämnat min sambo hemma och åkt och hälsat på mina föräldrar ett tag. Och så har jag läst en del! Mest tidningar… 😉
Tre böcker är fortfarande inte påbörjade: Förvillelser, Bön för Tjernobyl och Nattfilm. Och ärligt talat så kommer jag nog inte att läsa någon av dem just nu, under semestern. Jag avvek nämligen snabbt från planen och började läsa Strändernas svall istället. Det är en av de olästa böcker som har väntat längst i mina hyllor och nu tänkte jag att semester med en massa lästid hos mamma & pappa kanske är tillfället då den äntligen blir läst. Dock är den ganska lång, så jag inser att den nog tar hela semestern att ta sig igenom.
Sedan varvar jag lite med Bodil MalmstensSamlade dikter. <3 Det är ett underbart projekt att ägna sommaren åt hennes poesi.
Strändernas svall av Eyvind Johnson och Samlade dikter av Bodil Malmsten
Som jag redan har nämnt är Sofi Oksanen aktuell med en ny roman på svenska i höst: Norma. Nu såg jag även att Sofi Oksanen kommer till Umeå! Den 5:e september så kan man lyssna på henne i samtal med Annika Norlin (Hello saferide, Säkert) på Umeå internationella författarscen. Vilken grej! Känner mig faktiskt peppad på att gå! 🙂 Gillar ju både Norlin och Oksanen.
En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren
Thomas Salme är piloten som flög passagerarplan i 13 år utan att ha en giltig licens. Det är förstås en både förskräcklig och imponerande story på samma gång. I den här boken berättar Salme tillsammans med journalisten Stefan Lövgren om hur det gick till och hur Salme till slut åkte fast. Förmodligen har det väl gått till så som det brukar gå till när kändisar och b-kändisar och c-kändisar ska skriva en biografi: kändisen berättar och journalisten eller spökskrivaren skriver. I den här boken vill man dock ge sken av att den första halvan berättas av Salme själv, för där är det Salme som är berättarröst.
Det är en spännande historia, men då Salme inte skäms över att framställa sig själv som ett riktigt pucko så är det inte direkt görbart att läsa den här delen utan att bli provocerad. Salme är sexistisk, homofobisk och rasistisk och verkar inte ha något filter över huvud taget när han luftar sina åsikter. Han framställs också som nidbilden av en omogen, tuttfixerad tonårspojke. Det är bara brudar och tuttar och hans hästballe hela tiden. Salme vill också med sin berättelse lansera storyn om hur en fattig kille från Jordbro kunde förverkliga sin stora dröm. Han borde ha fokuserat mer på detta och att berättat något intressant om sin uppväxt och sina drivkrafter istället för att förlöjliga sig själv som han gör när han skriver om sitt rännande efter tjejer.
Det är dock den första delen som är den läsvärda i den här boken. Efter de här första cirka 150 sidorna tog uppenbarligen idéerna slut och för att få ihop en komplett bok har Stefan Lövgren av obegriplig anledning författat ”sin” story. Han gick tydligen in i projektet med inställningen att Salme är en mytoman som ska sättas dit. Det finns säkerligen skrävel, skryt, överdrifter och en del osanning i Salmes berättelse. Problemet är att Lövgren inte direkt lyckas avslöja någonting av värde. Under ungefär lika många sidor som vikts åt Salmes berättelse får Lövgren brodera ut hur han har arbetat med boken och försökt att kontakta olika människor som kan tänkas komma med viktiga avslöjanden. Problemet är att han inte har lyckats få speciellt många att ställa upp. Standard är att Lövgren skriver om människor som han mejlar, ringer eller på andra sätt kontaktar och sedan får han inget svar.
Det jag verkligen undrar efter att ha läst Lövgrens andra del av boken är hur man egentligen lanserade den här bokidén för Salme själv. Nog borde man ha kunnat fylla en hel bok om Salmes livsberättelse om man verkligen hade velat? Så hur fick man honom att gå med på att bli smutskastad istället?
Jag tycker att den här boken på många sätt är riktigt dålig. Den känns som ett hafsverk med extremt mycket ointressant utfyllnad som inte tillför ett dugg. Lövgren har tydligen haft stora egna ambitioner att göra ett scoop med den här boken, men han lyckades i praktiken inte avslöja några större lögner än att Salme ljög om att han brukade cykla och möta sin pappa vid busshållplatsen när han var liten. Resten är till stora delar spekulationer.
Ändå blev den här boken faktiskt en riktig bladvändare för mig. Boken är lättläst och fängslande och trots att jag blir provocerad av Salme och tycker att han är pinsam och trots att jag tycker att del två borde ha skrotats redan på idéstadiet, så kan jag bara konstatera att det var svårt att sluta läsa.
I korthet
Rekommenderas för: Den som fascineras av verklighetsbaserade berättelser och vill läsa en lättläst och fängslande bok om en bluffpilot.
Betyg: 2- flygcertifikat av 5.
Citerat ur En bluffpilots bekännelse
”Okej, jag vet att det inte är alla som tycker jag gjorde rätt. Men vi kanske snackar om fem av tusen personer. Och jag lovar att de fem är överklassmänniskor som sitter där med sina stålar och säger att så där får man inte göra. Du måste betala! Men jag är så trött på folk som har pengar. En kille från fattiga Jordbro, han har inte samma möjligheter helt enkelt. Personer som Peter och Dragan, de hajar det. Det är därför de är jätteimponerade av mig.”
En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme och Stefan Lövgren
Om Thomas Salme, Stefan Lövgren och En bluffpilots bekännelse
Thomas Salme (född 1969) är en svensk fotograf, bosatt i Milano. Han är känd för att han under 13 års tid flög passagerarplan utan ett giltigt flygcertifikat.
Stefan Lövgren är en svensk journalist som bland annat är medarbetare för National Geographic. Han har också skrivit ett antal biografier. Hans senaste bok är Svennis, som handlar om Sven-Göran ”Svennis” Eriksson. Stefan Lövgren har en hemsida.
”Den fantastiska historien om Thomas Salme – den svenske piloten som flög internationellt i tretton år med ett förfalskat pilotcertifikat.
Thomas Salme (född 1969) växer upp i Stockholmsförorten Jordbro, spelar fotboll och hockey men drömmer om att bli pilot. När hans mamma dör i cancer ärver han en summa pengar och kan påbörja en utbildning för att få ett flygcertifikat, för ett mindre plan. För att bli pilot på riktigt krävs längre utbildning, fler flygtimmar och framför allt mer pengar. Det utgör dock inget hinder för Thomas, som börjar bluffa sig fram. Han studerar flygteknik på egen hand och pratar in sig på SAS Flight Academy, där det finns flygsimulatorer. Därifrån är steget inte långt från att förfalska ett trafikflygarcertifikat och på chans söka jobb som styrman för ett italienskt bolag. Och han får jobbet! En trettonårig karriär i cockpit tar sin början.
Men även sanndrömmar har sitt slut och den dag som Thomas länge fruktat kommer i slutet av mars 2010. Han befinner sig på Schiphols flygplats utanför Amsterdam och ska flyga till Ankara för det turkiska flygbolaget Corendon, men han anar oråd. Vid gaten står flygplatspolisen och väntar. Efter 10 000 flygtimmar och 700 000 passagerare tar ett osannolikt äventyr slut. Eller? Det är här berättelsen börjar. Den riktiga resan där verkligheten hinner ifatt både Thomas och den som har fått i uppdrag att skriva hans livs historia, journalisten Stefan Lövgren.
Historien om bluffpiloten Thomas Salme är fascinerande på många plan och handlar inte bara om hans högtflygande liv utan också om jakten på den perfekta storyn eller hur sökandet efter sanningen lätt blir en del av en annan lögn. Inget är vad det synes vara. Kan vi någonsin känna oss säkra när vi stiger på ett flygplan igen? ”This is your Captain, Thomas Salme, speaking. Fasten your seatbelts, ready to take off in two minutes.””
Jag hade tänkt blogga om höstens böcker, men som jag redan har konstaterat så är hösten den tid på året då de mest spännande böckerna av de mer etablerade författarna ges ut. Jag ramlade därför över så mycket intressant att de inte ryms i ett inlägg. Idag bloggar jag om de fem böcker som jag är mest peppad på! Med peppad på menar jag att jag med kanske 80% sannolikhet kommer att läsa de här böckerna någon gång inom de närmsta 3 åren. 😉 Jag är inte så duktig på att läsa nya böcker, faktiskt. 🙂
Uppgång och fall av Liv Strömquist har jag redan bloggat om. Den hör till de böcker som jag längtar efter mest. Stömquist är så rolig och vass och hennes serier är alltid tänkvärda och lagom provocerande. Uppgång och fall handlar om pengar och makt. Det blir säkert en intressant läsning!
Uppgång och fall av Liv Strömquist
Norma av Sofi Oksanen känns också som en mycket intressant läsning. Jag har hittills bara hunnit med att läsa Utrensning av samma författare, men den var så bra, välskriven och viktig att jag inte kan tänka mig annat än att hennes övriga författarskap är riktigt, riktigt vasst. Förlaget beskriver den här boken som ”ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”.
Norma av Sofi Oksanen
En annan författare som har skrivit en så krossande bra bok att jag vill läsa mer är Therese Bohman. Hennes Den andra kvinnan håller jag för en av de bästa böckerna jag har läst i år. I höst kommer Aftonland, som enligt förlaget är ”en idéroman om kärlek, konst och ensamhet”. Det låter inte helt olikt Den andra kvinnan, om du frågar mig. Det är ju lovande!
Slutligen såg jag att Nanna Johansson är aktuell med en novellsamling: Paradise. Kul! Jag har läst inte mindre än tre av Johanssons tidigare noveller och jag har faktiskt tyckt riktigt, riktigt bra om alla tre. Missa inte Vargar, Körsbärsflickan och Det är nog dags nu. I den nya samlingen finns enligt förlaget ”tio berättelser om obehagliga kvinnor, nästan helt utan självinsikt”. Spännande! Och framsidan! Wow! Älskar framsidan. Det är något med gamla hyreshus som väcker känslor. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
