Böcker i december: julkänslan är här!

Julen hör till mina absoluta tider på året. Jag förstår att det inte är alla som delar den känslan, men för mig är det i alla fall en mysig tid. Jag blir glad av kitschigt julpynt, älskar att bjuda över vänner på glögg, tycker att det är urmysigt att kolla på TV:ns adventskalender (nåja, vissa år ser jag bara det första avsnittet) och gläds åt julens smaker. Hela julen från november (sorry, men min jul börjar faktiskt i november) till tjugondedag knut är som en glittrig och snäll present att trösta sig med när det är mörkt typ dygnet runt och det ömsom kommer snöblandat regn, ömsom snöar så mycket att man knappt kan cykla.

Trots att december präglas av mörker och kyla så känner jag stor pepp. Min vana trogen har jag laddat upp med en chokladkalender (tyvärr ingen med lyxiga praliner). I år har den dessutom fått en kompis i Bonniers stora adventskalender, som lär innehålla små böcker med noveller och utdrag ur deras utgivning. Förra året hade jag en riktigt lyxig novellkalender från Novellix (som jag fick av min sambo) och den gav mersmak, så i år köpte jag mig den här Bonnier-kalendern. Jag vill gärna läsa en liten text varje dag! I övrigt kämpar jag vidare med att läsa mina två tegelstenar som jag har släpat med mig de senaste månaderna: Anna Karenina av Lev Tolstoj och Som pesten av Hanne-Vibeke Holst. Det är två riktigt bra böcker, så det är alltså ingen kamp att ta sig igenom texten. De är bara så väldigt otympliga (eller nja, Anna Karenina läser jag ju som e-bok)!

Årets adventskalender.

Jag brukar tipsa om nyutkomna böcker varje månad, men i december ligger nog förlagens fokus på att sälja inför julen. Böcker är fantastiskt att både ge och få i julklapp, så jag kan förstå att det är högtryck för bokhandeln nu. Nu har det dessutom blivit en stor marknad för böcker i form av adventskalendrar (som ni märker 😉 ) och julböcker – feelgoodböcker (eller deckare) som utspelar sig i jultid. Jag kan tipsa om att DN hade en lång lista med julböcker här om veckan. Ännu mer kan jag tipsa om Julklappsboken, den antologi som Paulina Helgeson har satt samman åt Litteraturbanken och som också går att ladda ned gratis hos dem. Det är en underbara liten pärla med klassiska skatter som noveller av Selma Lagerlöf och dikter av Anna Maria Lenngren. Jag ska nog läsa om den i år!

Julklappsboken

Brukar ni ge och få böcker i julklapp? Jag ger nästan alltid bort en bok till någon och det kommer jag att göra även i år. Sedan uppskattar jag alltid att få böcker, såklart. Det känns så lyxigt att få böcker, särskilt eftersom jag så sällan köper böcker själv (jag lånar oftast mina böcker på biblioteket). Jag måste dock erkänna att jag har svårt att gräva fram någon riktigt bra önskebok i år. Flera favoritförfattare, däribland Liv Strömquist, har varit aktuella med böcker nu i höst, men jag har redan lånat och läst. 🙂 Men en bok som jag verkligen önskar mig är diktsamlingen Berör och förstör, som är lite av en uppföljare till den för min generation så välkända antologin Kärlek & uppror.

Berör och förstör
Berör och förstör

Önskar du dig någon bok i julklapp?

Bomullsängeln

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en intressant, men kanske lite väl lång, bok om kvinnoliv och finskt 1900-tal. Betyg: 3 rökerier av 5.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är den första delen i en planerad serie om kvinnors liv i 1900-talets Sverige och Finland. Mina tankar leds till Per Anders Fogelström och hans fantastiska Stad-böcker, men i Alakoskis tappning finns ett tydligt kvinnligt fokus, vilket känns välkommet. Ambitionen är att skriva om fyra generationer kvinnor och samtidigt skildra hur samhället utvecklas. I Bomullsängeln är det Hilda, en karaktär inspirerad av Alakoskis mormor, som står i fokus. Hon föds vid 1900-talets början in i en brokig familj, där hennes egen moder lider av psykisk sjukdom, men där den utökade familjen med mostrar och “mostermän” ändå ger en varm uppväxt. Allt tar dock abrupt slut när Hilda som tonåring blir oplanerat gravid. Hon tvingas att lämna gården med sin nyfödde pojke på armen och hamnar så småningom i Vasa, där hon blir spinnerska på bomullsfabriken.

Boken följer Hilda (och hennes barn) genom livet och i bakgrunden skildras också vad som sker i samhället, som Finlands självständighet och de två världskrigen. Det är ett ambitiöst verk, inte minst i arbetarskildringen och hur den berättar om kvinnors liv, villkor och vänskap under tidigt 1900-tal. Mest ömmande och intressant tycker jag att det blir när vi får följa Hilda under hennes tid på gården: pigors slit, kvinnors villkor, hur förödande det kunde bli att bli kär..! Sedan tycker jag tyvärr att det tappar lite. Det är en lång bok och jag förstår att det krävs många sidor för att skildra alla lager som Alakoski vill ha med. Det blir lite för långt för min smak, men jag älskar initiativet och kommer säkerligen att läsa fortsättningen.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski
Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Uppläsare: Katarina Everlöf.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här ljudboksutgåvan, Natur och kultur).
Antal sidor: 430 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789127165908, 9789127160491.

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.

Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

Förlagets beskrivning

Susanna Alakoski

Susanna Alakoski (född 1962) är en sverigefinsk författare som fick sitt stora genombrott med den augustprisbelönade romanen Svinalängorna 2006. Susanna Alakoski har en hemsida.

120 krukväxter: skötsel, odlingstips, inredning, inspiration

120 krukväxter av Minna Mercke Schmidt är en inspirerande och informativ bok om våra vanligaste krukväxter. Betyg: 4 palettblad av 5.

120 krukväxter av Minna Mercke Schmidt är en faktabok om några av våra mest populära krukväxter. Krukväxter har verkligen blivit omåttlig populära de senaste åren och influerare och andra visar gärna upp sina gröna fingrar. Gamla klassiker som monstera, palettblad och begonia, liksom mer udda växter, syns i alla möjliga varianter på sociala medier. Det har blivit hett att inreda med växter, helt enkelt. Kul, tycker jag! Men kanske är det fler än jag som känner oss rätt vilsna emellanåt?

Mina fönsterbrädor svämmar över av växter, men det är inte alla som trivs, och det kan jag förstå. Många av mina fönster vetter mot fritt och brännande syd- och sydvästläge, där stark sol ligger på under stora delar av dagen. De som verkar stå ut är pelargoner, suckulenter och mina gamla citrusträd, medan resten dukar under. Mina växter har fått flytta runt, runt utan att nödvändigtvis hitta sin bästa plats. Ibland verkar jag dock träffa rätt. En dag började en gammal Klivia, som min sambo förde med sig till hemmet när vi flyttade ihop för en massa år sedan, plötsligt att blomma, vilket den aldrig någonsin har gjort förut. Jag visste inte ens att den kunde ha blommor. Det händer inte jätteofta, men ibland får jag verkligen överraskningar.

Så ja, det kändes verkligen välkommet och kul att läsa en lättillgänglig och ändå faktaspäckad bok om krukväxter. I 120 krukväxter ger blomsterkreatören Minna Mercke Schmidt en presentation av några av våra vanligaste krukväxter och ger också handfasta råd om hur de vill bli ompysslade. Här får man svar på hur ofta ens växter ska vattnas, när de vill ha gödning och hur mycket sol de tål. Det finns också en del lite mer generella råd kring exempelvis omplantering, förökning och hur man väljer kruka. Jag har lärt mig mycket och går nu omkring ännu mer inspirerad här hemma och flytta omkring mina växter, duschar på dem och hoppas att de ska trivas. Återstår att se om jag lyckas.

120 krukväxter av Minna Mercke Schmidt
120 krukväxter av Minna Mercke Schmidt

Fotograf: Minna Mercke Schmidt.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, bokförlaget Semic).
Antal sidor: 124.
ISBN: 9789155264970.

Uppslagsverk och inredningsinspiration i en och samma bok!

Vill du ha en vacker grönska att vila ögonen på där hemma, men vet inte vilka krukväxter du ska välja? Har du redan en djungel inomhus, men känner dig osäker på namn, växtsätt och skötsel?

Våra ögon är känsligare för gröna nyanser än för andra färger; vi är helt enkelt programmerade för att titta på grönt! Så det är inte konstigt att gröna växter skapar lugn och harmoni i ett hem. Dessutom visar forskning att inomhusklimatet kan bli väsentligt bättre med luftrenande och syregivande växter.

Detta är boken som presenterar hela 120 krukväxter – trendiga och traditionella, grönskande och blommande samt suckulenter och kaktusar – i text och bild. Du får skötselråd, tips om smart odling och förökning samt hjälp med ”felsökning” när sjukdomar och parasiter slår till. Dessutom bjuder blomsterstylisten Minna Mercke Schmidt på förföriskt vackra miljöer som lockar till en grönare inredningsstil.

Gröna fingrar kan alla skaffa sig!

Förlagets beskrivning

Minna Mercke Schmidt

Minna Mercke Schmidt är en svensk blomsterkreatör. Hon driver sedan många år webbplatsen Blomsterverkstad. Hon har skrivit flera böcker om växter och blomsterdekorationer. Minna Mercke Schmidt instagrammar också under @minnamerckeschmidt.

Sandhamn

Sandhamn av Jens Liljestrand är en intressant novell om en tidigare tennisstjärna, numera b-kändis på nedgång. Betyg: 4 nätkasinon av 5.

Sandhamn må vara en liten skärgårdspärla, men i Jens Liljestrands novell är det precis den nyrika och smaklösa plats som mina fördomar leder tankarna till. Vi är många som har sett Hannes Holms Himlen är oskyldigt blå och på andra sätt fått en känsla för vilka brats och fifflare som dras till Sandhamn, Sandhamn med sin kungliga glans tack vare KSSS. Man kan tänka sig att det är en plats med många nyrika och kanske ännu fler som vill hänga i närheten av pengarna.

I novellen Sandhamn befinner sig en före detta tennisstjärna på Sandhamn tillsammans med sin lilla dotter. Han är mitt uppe i en skilsmässa och vårdnadstvist (exfrun är naturligtvis en fotomodell), men nu är han här med en (kanske inte så nära) vän och hans barn. De planerar någon slags business ihop, en totalt själlös nätkasinosatsning, fast mest verkar det handla om att festa och med de små blå tabletternas hjälp ligga med unga tjejer.

Plötsligt händer det: en liten flicka är på väg mot en drunkningsolycka. Den forne tennisstjärnan, nu med trivselkilon, har reflexer kvar. För en stund blir han kvällstidningarnas hjälte.

Sandhamn är ingen lång novell, men Liljestrand lyckas med små medel måla upp precis vilket ställe huvudpersonen rör sig på, precis vilken obildad och smaklös person han är och hur falska och tomma allt och alla är omkring honom. Jag läser med lika delar fascination och äckel, samtidigt som det också finns en värme och ömhet mitt i alltihop. Den forne tennisstjärnans lilla flicka, inte tillräckligt stor ens för att kunna sova hela natten utan att kissa i sängen, vallas omkring av en estnisk barnflicka som verkar mer upptagen av att tillfredsställa huvudpersonens kompis än att ta hand om barnen. Vad ska det bli av denna flicka? Och andra flickor i den här berättelsen, för den delen.

Det här är verkligen en novell som väcker känslor och tankar och ett perfekt exempel på hur mycket som kan rymmas i en riktigt bra novell.

Ser ut genom fönstergluggen, klarblå himmel. Klättrar upp, solen bländar, glittret av vågor, småbåtshamnen, folk på bryggan, fladdrande segel, vågskvalp, fiskmåsar dyker efter skräp. Barnens lunch kvar på bordet i sittbrunnen, makaroner och köttbullar, torrt av solen, dränker det i ketchup och slevar i mig med plastgaffel, går ner i båten igen och hämtar en kall folköl i pentryt och går upp och sköljer ner geggan i solgasset. Blir snabbt varmt, går tillbaka och lägger mig i bingen igen.

Ur Sandhamn av Jens Liljestrand
Sandhamn av Jens Liljestrand
Sandhamn av Jens Liljestrand

Utgivningsår: 2011 (första utgåvan, Novellix).
Antal sidor: 31.
ISBN: 9789186847029.

Känner marken under fötterna, gungar lätt, hör vågorna slå mot stranden, segelbåtarna en bit bort, ljudet av vanten som slår mot masterna, festerna, musik, röster. Doften. Blommig och söt. Flickparfym. ”Jag undrade just vart du tagit vägen”, säger hon. ”Pappa gick tillbaka till båten men han sa att jag skulle hälsa.”

Förlagets beskrivning

Jens Liljestrand

Jens Liljestrand (född 1974) är en svensk författare, litteraturvetare och skribent. Han har disputerat med en avhandling om Vilhelm Moberg och har också skrivit en hyllad biografi om honom (Mannen i skogen från 2018). Jens Liljestrand twittrar under @jensliljestrand.

Spådomen: en flickas memoarer

Spådomen, Agneta Pleijels memoarer, är en underbar skildring av att vara ung och bli sig själv medan man försöker att förstå vad som händer mellan de vuxna runt omkring. Betyg: 5 professorer av 5.

Spådomen av Agneta Pleijel är Pleijels memoarer, där hon ser tillbaka på sina barndomsår, uppväxt och vuxenblivande. Hon växer upp med sina två småsystrar i en familj som under många år lever ett kringflackande liv. Pappan är matematikprofessor och hans jobb för familjen från USA till Årsta till Lund. Agneta har svårt att komma in i sina nya skolklasser och hitta sammanhang. Böckernas värld blir en av de konstanter hon håller fast vid. Hon slukar böcker och lär sig allt möjligt om livets mysterium. Mobergs Utvandrarna utgör exempelvis en tidig sexualundervisning. Agneta häpnar över vad hon läser och har plötsligt kunskap som imponerar på andra flickor i samma ålder. Det här är verkligen en ogenerad och oväntat rolig berättelse om att vara en ung flicka. Det är så mycket som ingen talar om. Mens, onani, sex. Huvudpersonens sökande efter kunskap och svar är taffligt, rörande, roligt.

Vad som heller ingen pratar om är de vuxnas egna hemligheter om sig själva och varandra. Mamman, en skicklig musiker, har behövt lägga mycket åt sidan för att följa sin man och sköta flickorna. Redan som barn förstår Agneta innerst inne att mamman är olycklig. Läget hemma är ofta spänt och påverkat av skuldkänslor och dåligt samvete. Snart visar det sig också att pappan har sina hemligheter: en vän till familjen är också pappans älskarinna. Det verkar vara något som alla på stan känner till. Utom mamma?

Jag föreställer mig att det måste vara oerhört svårt att skriva sina memoarer. Vad är värt att lyfta fram, vilka minnen är sanna och vilka har förändrats genom årens lopp? Hur håller man ihop berättelsen och får till en begriplig röd tråd? Vad vill en författare ens säga med sina memoarer? Jag har inte läst så mycket i genren, men misstänker att en hel del faktiskt inte håller måttet. Agneta Pleijel lyckas dock få ihop precis allting. Allt är noga avvägt och passar in och berättelsen är ständigt intresseväckande och omväxlande rolig, hjärtskärande, uppfriskande, sorglig. Pleijel skriver med igenkänning (trots att jag är nästan 50 år yngre än henne), humor och skärpa. Utan att själv vara ett skilsmässobarn tycker jag mig plötsligt förstå precis vad det kan innebära att stå mitt i en familj där det händer saker i det fördolda och där allt är på väg att rivas itu. Effekterna av det som händer i Pleijels familj fortsätter som ett sår in i Agneta Pleijels eget (kärleks)liv. Åtminstone för en tid. För mot bokens slut är Pleijel verkligen på väg att kasta sig ut i vuxenlivet. Allt kan finnas inom räckhåll. Jag minns precis den känslan av att vara runt 20 och på väg att göra något av sitt liv. Efter den här läsningen påminns jag om att det är en process om alltid pågår. Vilket liv väljer du?

För mig är Spådomen en roman som har allt, en uppfriskande, tänkvärd och vackert berättad uppväxtskildring som jag kommer att bära med mig länge.

Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm. Och senare, mycket längre fram, kanske få ett barn.

Ur Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel

Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Norstedts).
Läs även uppföljaren, Doften av en man.
Antal sidor: 266.
ISBN: 9789113059549.

Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.

Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.

Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.

Förlagets beskrivning

Agneta Pleijel

Agneta Pleijel (född 1940) är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).