För inte så länge sedan bloggade jag om några bestsellers som jag tycker är förvånansvärt läsvärda. Jag skriver förvånansvärt eftersom jag har en tendens att bli besviken om jag har högt ställda förväntningar – och det är ju lätt att ha höga förväntningar på böcker som det snackas mycket om och som folk rosar till höger och vänster. Idag tänkte jag följa upp med ett taskigare inlägg: 5 inte så läsvärda bestsellers… Förlåt! Smaken är som baken. Men nu kör vi!
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tyckte jag var hemskt seg. Boken följer en hundraårig man som kliver ut genom fönstret på äldreboendet och drar därifrån. I boken får vi sedan följa honom genom livet, där han som genom en händelse har råkat ramla in i den ena världshändelsen efter den andra. Boken är i allt väsentligt en blek kopia av den fina filmen Forrest Gump (har ej läst boken Forrest Gump dock!).
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
Shantaram är lite oväntat vad jag skulle vilja kalla för en bestseller. Många har läst den i alla fall. Och jag vet att många tycker att den är fantastisk. Men jag gjorde faktiskt inte det. Jag tyckte att den var alldeles för lång och oredigerad. Boken är typ 900 sidor lång och följer en man som har rymt från fängelset och tagit sig till Indien. Författaren kunde med fördel ha försökt få ihop typ 4 romaner av Shantaram istället…
Shantaram av Gregory David Roberts
Livet efter digär en bestseller som har väckt lite av en romancevåg. Samtliga författarens böcker tycks nu översättas och skeppas iväg i snygg förpackning. Livet efter dig handlar om Lou, som börjar att arbeta som personlig assistent åt en man som har blivit funktionshindrad efter att ha skadat ryggen i en olycka. Nu är han beredd att avsluta sitt liv i förtid genom att åka till en klinik för aktiv dödshjälp. Lou försöker att hindra honom genom att muntra upp honom på olika sätt. På kuppen blir hon förälskad. Jag tyckte att boken var lättläst och hade sina stunder. Inte minst var den rolig. I alla fall bitvis. Men mest tyckte jag att boken var äcklig och inte på ett bra sätt problematiserade det att leva med en ryggskada. Nej, fy. Uppföljaren var snäppet bättre, men inte heller sådär superduper.
Livet efter dig av Jojo Moyes
Deckare i allmänhet brukar mest göra mig besviken och trött. Hehe. Män som hatar kvinnor och Millennium hör absolut till böcker som jag ställer mig oförstående till. För mig är det dussindeckare. Och karaktärerna i dem är platta och trista. Lisbeth Salander. Kom igen! Hon känns som en standard sexfantasi. Isprinsessan av Camilla Läckberg är dock snäppet värre, för den är till skillnad mot Millenniumböckerna inte skriven med någon vidare finess heller. Jag står inte ut med Läckbergs sätt att ältande skriva ut precis varenda liten grej. Ingenting får stå mellan raderna. Allt ska skrivas på näsan på läsaren. Det känns som att läsa en text skriven av ett barn. Allting förklaras i detalj från början till slut. Jag förstår att hennes böcker kan gå hem hos den som är ny på språket eller är ovan vid att läsa böcker, men herregud ge mig tuggmotstånd!
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
Och ja, jag inser att jag nu har sågat några av de bäst säljande böckerna och några av Sveriges mest framgångsrika författare, så det är såklart mig det är fel på. 😉
Ett eget rum är en klassisk essä av Virgina Woolf. Ursprungligen var texten ett antal föreläsningar, vilket känns. Bitvis vibrerar boken av ivrig uppmuntran att slå sig fri, att skaffa de förutsättningar som behövs för att som kvinna kunna skriva, skapa, vara. Ett eget rum är på så sätt ett tidigt feministiskt verk. Delvis har vi kommit långt, men på många plan har vi inte kommit någon vart alls. Därför är det mycket intressant att få ta del av Woolfs essä från 1929. Närmare hundra år har passerat, men fortfarande har inte män och kvinnor samma förutsättningar.
I Ett eget rum leker Woolf med tanken på vad som hade hänt om Shakespeare hade haft en syster. Woolf konstaterar att det inte hade spelat någon roll om Shakespeare hade haft en syster som varit lika skicklig på att skriva – som kvinna hade hon ändå inte nått samma framgång. Över huvud taget handlar texterna mycket om just det att skriva och skapa. Förmodligen var det väl just det som var ämnet för Woolfs föreläsningar för de här kvinnliga studenterna (jag har inte kollat upp detta, men jag gissar det). Titeln anspelar på det rum som Woolf anser behövs för att kunna skriva. Ett rum och 500 pund om året – handfasta grejer, som inte var självklara då och inte är det idag. Räknas kvinnliga verk och värv lika mycket som mäns? Min egen erfarenhet är: nej.
Jag har hört mycket blandade åsikter om Virginia Woolf. Bland annat har jag vid några tillfällen påstått mig vilja läsa boken Mot fyren, men jag har då blivit avrådd. Den ska tydligen vara svårtillgänglig och ”tråkig”. Det är mycket möjligt, men jag är glad att jag vågade mig på Ett eget rum, för den var faktiskt mycket mer lättillgänglig än vad jag hade trott. Visst hade man kunnat läsa den på en djupare sätt också. Själv lyssnade jag på en ljudboksversion och det är inte alltid det går att stanna upp och reflektera så mycket när man lyssnar på en uppläsning. På sätt och vis hade jag gärna läst boken själv och gärna haft lite material som satte den i ett sammanhang. Jag tycker ändå att Ett eget rum var klart värd att lyssna på. Det är en tankeväckande och intressant bok.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en feministisk klassiker om Woolfs tankar kring vad som behövs för att som kvinna kunna skapa, skriva och vara i en värld där män har makten.
Betyg: 4 rum av 5.
Ett eget rum av Virginia Woolf
Om Virginia Woolf och Ett eget rum
Virginia Woolf (1882 – 1941) var en brittisk författare som har gjort sig känd bl.a. för sina feministiska texter och åsikter. Hon debuterade 1915 med bildningsromanen The voyage out (Resan ut). En av hennes mest lästa och omtyckta verk är Mrs Dalloway från 1925. Mrs Dalloway har inspirerat till boken och filmenTimmarna/The hours. Woolf led i perioder av depression och 1941 förvärrades tillståndet kraftigt, bland annat på grund av sval kritik för en av hennes böcker och för att hennes hem hade förstörts under bombningarna av London. Woolf begick självmord samma år.
Originaltitel: A room of one’s own (engelska).
Utgivningsår: 1929 (första brittiska utgåvan, Hogarth press), 1958 (första svenska utgåvan, Tiden), 2015 (utgåvan på bilden, Modernista), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Viatone).
Översättare: Jane Lundblad.
Uppläsare: Elin Abelin.
Antal sidor: 166 (ca 5 h lyssning).
ISBN: 9788771830071.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Virginia Woolfs essä Ett eget rum kom till på grund av två föreläsningar 1928 om kvinnor och litteratur och om den kvinnliga konstnärens möjlighet att ta plats i det dominerande manssamhället. Det krävs att ”en kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner.” Boken fick med sina tankar om kvinnan som självständig individ, med eget arbete och ekonomiskt oberoende, en banbrytande betydelse för kvinnofrigörelsen, och är fortfarande i dag ett centralt verk inom feminism och den feministiska litteraturkritiken. Tankarna framförs med humor, vrede, ironi och skarpsinne under vandringar med betraktelse av naturen och samhället, besök och middagar, där en historisk genomgång av kvinnliga författare blandas med fiktiva föreställningar. Ett eget rum är en av Virginia Woolfs mest betydande verk, men också en av de mest lättillgängliga och populäraste.”
Idag följer jag upp mitt inlägg med barnböcker som jag läste på 90-talet (det vill säga när jag var barn) med ett inlägg om ungdomsböcker på 00-talet. Vad hände när jag började växa ur hästböcker och sådant?
Först hade jag några tweenie-år när jag läste mycket böcker om Andra världskriget, t.ex. Michelle Magorians strålande böcker om evakuerade barn och sådant. Godnatt mister Tom är en riktig pärla.
Böcker av Michelle Magorian
Bland de svenska skildrarna av Andra världskriget minns jag framför allt Annika Thor och hennes böcker om Steffi och Nelli, två flickor som evakueras till Sverige och växer upp här.
Böckerna om Steffi och Nelli
En annan ”genre” som jag gillade väldigt mycket var de här ungdomsböckerna med lite lätt touch av övernaturliga inslag och mysterium. Jostein Gaarder har skrivit flera sådana böcker, t.ex. Julmysteriet, som handlar om en kille med en speciell julkalender. Varje dag faller det ut en lapp som berättar om Elisabeth som får följa med en ängel på en resa i tid och rum. Maria Gripe var också en stor favorit. Tordyveln flyger i skymningen är en av hennes pärlor. Där får man följa några ungdomar som genom gamla brev och mystiska inspelningar på ett kassettband hamnar i ett äventyr som leder till tusenårig egyptisk staty.
Böcker av Maria Gripe och Jostein Gaarder
På tidigt 00-tal var bokklubbar stort. Jag fick många av mina böcker genom olika bokklubbar. En hel del töntiga ”tjejböcker” ramlade in via Läslusen.
Läslusen
Såhär härligt 90-taliga kunde de se ut ibland ;):
Wild hearts: Tjejbandet av Cherie Bennet
Jag var med i någon annan bokklubb också, men jag kommer inte ihåg namnet eller någonting. Från den fick jag i alla fall Yxanoch Vinter i vildmarken och säkert en del andra böcker, som jag inte riktigt kommer ihåg. De här äventyrsböckerna tyckte jag var rätt spännande i alla fall (då). De handlar om en kille som är med i en flygolycka och måste överleva i vildmarken helt själv.
Yxan och Vinter i vildmarken av Gary Paulsen
Men framför allt prenumererade jag på böcker från En bok för alla (har skrivit ett helt inlägg om det förlaget btw). Två böcker som jag minns extra väl är Fallet, som handlar om en kille som upptäcker att hans morfar var nazist och han måste då konfronteras med familjehemligheter. Jag tyckte också att boken Eva var väldigt tankeväckande. Det är en science fiction om en tjej som har varit med om en olycka och har fått sin hjärna överflyttad till en apkropp. Många etiska frågeställningar ställs på sin spets när hon blir den länk som förstår både människor och apor.
Eva av Peter Dickinson och Fallet av Anne Provoost
Av Annika Thor slukade jag inte bara böckerna om Steffi och Nelli; jag läste såklart även snackisen Sanning eller konsekvens. Det är en riktigt bra bok om mobbing. Jag tror att vi såg den fina filmatiseringen på skolan faktiskt!
Vinterviken, Sanning eller konsekvens, Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Om livet är dig kärt
En annan viktig och bra bok om mobbing som jag läste och blev väldigt berörd av i tonåren var Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Två andra ungdomsböcker som jag gillade mycket var Vinterviken och Om livet är dig kärt. De handlar lite mer om kärlek och tonårsliv. De här tre sistnämnda läste jag lite senare i tonåren, kanske i slutet av högstadiet eller i gymnasiet. Då läste jag också Katarina Mazettisböcker om Linnea. Ska jag vara ärlig är det nog mest de catchy titlarna som har fastnat i minnet. Jag minns inte helt vad de handlade om, förutom att hon förlorar en av sina vänner i ett självmord.
Böckerna om Linnea av Katarina Mazetti
Jag slukade en hel del ungdomsböcker, som sagt. Det mesta lånade jag på biblioteket och har därför inte på bild. Per Nilsson är en författare som sticker ut. Det är säkert många med mig som läste Anarkai till exempel? Men vad som verkligen fick mig att dyka ner i ungdomsboksträsket var Peter Pohl. Det började med När alla ljuger, som jag lånade på bibblan. Det var som att öppna dörren till något helt nytt. Om jag ska vara ärlig så är jag inte så säker på att de här böckerna har åldrats med värdighet (?), men då var de verkligen det mest gripande och mest uppslukande jag hade läst. Särskilt minns jag Vi kallar honom Anna, Medan regnbågen bleknar och Jag är kvar hos er. De flesta av hans böcker handlar om utsatta barn och ungdomar och om mobbing. Många av dem skaffade jag mig på diverse bokreor och resten släpade jag hem från biblioteket. Jag har läst nästan allt av Peter Pohl.
Böcker av Peter Pohl
I senare tonåren började jag också nosa lite på vuxenböcker av olika slag. Jag hade t.ex. en period när jag läste mycket av John Irving. Inkörsporten var Ciderhusreglerna, som jag köpte på någon bokrea, men sedan slukade jag ”det mesta”. Han har så spännande och udda karaktärer i sina böcker! Favoriten är En bön för Owen Meany.
Böcker av Johan Irving
Men det absolut viktigaste ”vuxenböckerna” som jag läste i tonåren var faktiskt Jonas Gardells böcker. Även där slukade jag det mesta. Jag hade en sådan metod i den åldern, pre-bokbloggar, pre-läsa kultursidor, pre-bokpoddar, pre-bokappar. Det bästa sättet att läsa något som förhoppningsvis var bra var att gå till biblioteket och dammsuga hyllorna på böcker från favoritförfattare. Av Gardell ville jag läsa allt! Jonas Gardell skriver fantastiskt om ensamhet, utanförskap och samhällets marginaliserade. De berörde mig massor och gav mycket igenkänning, särskilt Ett ufo gör entré.
Böcker av Jonas Gardell
Ja, det var väl ungefär det. Det här inlägget blev inte helt kronologiskt, men här är i alla fall några guldkorn från mina tonår. Fokus hamnade på böcker som jag hade i hyllan, som jag redan har varit inne på så var det här en period när jag var en flitig besökare på biblioteket och de böckerna har jag alltså inte fotat den här gången.
Känner du igen några av böckerna? Vad läste du i den här åldern?
Jag har ju skrivit några inlägg om olika tjänster för att lyssna på ljudböcker i sin telefon eller surfplatta. Det började med en jämförelse av Storytel och Mofibo och sedan utökade jag med några inlägg om Bookbeatoch Nextory (tidigare: E2go). Det visade sig dock att de här inläggen snabbt blev inaktuella. Men det är ju så det är. Utvecklingen går framåt och tjänsterna förändras åt olika håll. Jag tänkte uppdatera inläggen när jag får tid/lust, men en grej kan jag ju diskutera redan nu: priset.
Växla mellan läsa och lyssna i Storytelappen
Storytel är den ljudbokstjänst som verkligen slog igenom i Sverige och där sattes också ribban för vad det kostar att använda sig av de här apparna. Storytel tar 169 kr/mån för sitt abonnemang. Mofibo dök sedan upp som ett billigare alternativ. De hade till en början endast e-böcker i sin katalog och de har fortfarande inte lyckats bygga upp riktigt samma utbud som de stora konkurrenterna, tycker jag, men för 99 kr/mån kändes Mofibo ändå som ett bra alternativ väldigt länge. Sedan höjdes kostnaden plötsligt till 129 kr/mån. Och nu drar de till med nästa höjning: 169 kr/mån får man betala nu. Priset har alltså gått upp med drygt 40 % på mindre än ett år. De körde säkert med lockpris till en början för att få kunder, men nu börjar det kännas lite väl utjämnat att alla företag ska ta samma pris för sina tjänster. Bookbeat, som dök upp som en Bonnierägd konkurrent tidigare i år tar också 169 kr/mån. Den enda som sticker ut lite när det gäller prissättningen är Nextory, som tar 199 kr/mån för sitt standardabonnemang och blygsamma 99 kr/mån för ett abonnemang som endast ger tillgång till ett mindre ”basutbud”.
Källan i Mofibo-appen
I mitt äldre inlägg där jag jämförde Storytel och Mofibo så berättade en läsare att Mofibo är uppköpt av Storytel. Jag har inte hört så mycket om det, men det kan ju förklara ett och annat. Tydligen ska båda tjänsterna finnas kvar i Sverige ”tills vidare”. Men vad ger det egentligen? Om pris (och förhoppningsvis utbud) är detsamma i de båda? Mofibo verkar gå mot mer socialt innehåll, d.v.s. att man kan följa användare. Storytel har lite egna finesser, t.ex. att man kan växla snabbt mellan att läsa och lyssna. De satsar också en del på eget material, vad jag förstår, och har t.ex. en podcast. Men det känns inte som några gigantiska skillnader apparna emellan. Inga som betyder speciellt mycket för mig i alla fall. Tidigare har utbud och pris varit två faktorer som faktiskt har varierat.
Den femte sanningen i Nextory-appen
Nu har det tydligen cementerats att 169 kr/mån är vad man får betala för att lyssna på ljudböcker i mobilen. Och ja, det är uppenbarligen ett vettigt pris eftersom många betalar det. Själv tycker jag faktiskt att det är lite saftigt. Jag bryr mig inte om t.ex. ”socialt innehåll”, podcasts och annat lullull. Jag vill lyssna på ljudböcker till ett vettigt pris. Jag tror jag ska utforska Nextory mer.
Inte med den eld jag har nu är det som kom att bli Bodil Malmstens näst sista dikt och efter den skulle det dröja över 20 år innan hon skrev Det här är hjärtat. Det här är hjärtat kom att bli en mycket personlig berättelse om att förlora en närstående, men i Inte med den eld jag har nu kretsar berättelsen kring ”en annan dam”, som det står i underrubriken till originalutgåvan från -93. Denna andra dam är Louise. När hennes föräldrar ”aldrig kom hem från brigaderna”, ”den blodiga gropen europa” så får hon bo hos sina morföräldrar. När det blir dags så berättar mormor om ”reglering”. Men om onani och sex och pessar går det inte riktigt att prata. Och inte om kusin Stig, den förlorade oskulden i Paris. Inte heller om ofrivillig barnlöshet.
Inte med den eld jag har nu är en smärtsam dikt om kärlek, sex, skam och barnlöshet. Och en berättelse om att längta efter någon som man inte kan få. Tills det en dag är för sent. Det är en känslofylld dikt och den är fylld med Bodil Malmstens typiska, perfekta formuleringar, som faktiskt inte sällan är roliga, mitt i allt det mörka. En riktigt fin dikt!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en smärtsam dikt om olycklig kärlek, barnlöshet och att längta efter någon som man inte kan få.
Betyg: 4 sandstränder av 5.
Citerat ur Inte med den eld jag har nu
”Reglering
Sa mormor reglering
Såsom i en spegel trevlig
Så trevligt mormor – trevligt inte så trevligt jag blöder
Det droppar på foten mormor blodet mormor
Blod på foten mormor
Dropparna mormor
Jag är bara elva år
Blod i skorna
jungfru jungfru jungfru tro
blod är i jungfruns ena sko
Jag i exil hos mormor med morfar i skuggan och
Ingegärd Persson översiggiven i jungfrukammarn”
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Om Bodil Malmsten och Inte med den eld jag har nu
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1993 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 74.
ISBN: 91-0-055573-8, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
I en del böcker tycker jag så mycket om karaktärerna att jag skulle vilja bli kompis med dem. 🙂 Eller också tycker jag bara allmänt bra om karaktärerna, sympatiserar med dem, ”förstår” dem, vill dem väl. Ni känner säkert igen känslan? Idag tänkte jag lista 5 litterära karaktärer som jag verkligen tycker om och sympatiserar med.
Först ut är Maj i Kristna Sandbergs fantastiska trilogi om hemmafrun Maj. I den första boken blir hon oplanerat gravid med en kille som hon träffar högst tillfälligt. Som en konsekvens finner hon sig snart vara både fru och mamma. Och kämpande för att få komma in i gemenskapen i de lite ”finare” kretsar som hon har gift in sig i. Många som har läst böckerna om Maj tycker att hon är helt fruktansvärd, men jag älskar henne. Jag lider med henne i all hennes oro och ängslan. Jag vill bara ge henne en kram.
Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Ove i En man som heter Ove har charmat hela Sverige tror jag! Det är åtminstone otroooligt många som har läst boken och/eller sett den finfina filmatiseringen. Boken handlar om kvarterets ”ordningspolis”, Ove, som tinar upp och visar sig vara både öppensinnad och godhjärtad. Det är en fantastisk fin liten resa att få följa med på. Boken är både rolig och sorglig på samma gång, om vartannat.
En man som heter Ove av Fredrik Backman
En annan karaktär som jag kände oerhört mycket sympatier med är Anna i Anna och Mats bor inte här längre. Anna och Mats har precis gått isär och Anna försöker att skapa ett vettigt hem (där barnen tycker om att vara; trots att hon inte har haft råd att köpa datorer åt dem) och ett nytt liv. Boken följer hela resan till den punkt då hon faktiskt kan gå vidare på riktigt. Det är en himla fin bok. Helena von Zweigbergk är oerhört duktig på att skildra människor och relationer.
Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
En fjärde litterär person som jag tycker om är Isabella i Martina Haags feelgoodböcker Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma. Hon är så skön och peppig och kämpar verkligen på, trots alla dråpliga motgångar när hon försöker att göra karriär på scenen. Ibland är det befriande att få skratta med någon som inte tar sig fram på en spikrak väg här i livet.
Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) – Martina Haag
Slutligen: Jag tycker hemskt mycket om kvinnorna i Niceville. Allihop är intressanta, faktiskt. Boken handlar om svarta kvinnor som arbetar som hembiträden i den amerikanska södern. Rasismen är utbredd. Det är verkligen beklämmande att läsa. Men porträtten av de här människorna är himla fina, det är de verkligen.
Det är juni och en stor flodvåg får hela Mumindalen att svämma över. Muminfamiljens hus hamnar under vatten, men som tur är kan de gå ombord på något som de tror är ett övergivet hus. Fast sedan visar det sig att det är en teater. Det är inte helt lätt att förstå vad en sufflörlucka ska användas till eller vad en teater egentligen är för något.
Farlig midsommar är min första bekantskap med Muminböckerna även om det faktiskt är den femte boken i serien. Det gör dock ingenting om man hoppar rakt in i serien, för det går snabbt att lära känna alla karaktärer och deras egenheter tack vare att Tove Jansson så skickligt och varmt mejslar fram deras personligheter.
Jag tycker riktigt mycket om den här boken, faktiskt. Det är mysigt, roligt, småspännande, fantasifullt och mystiskt om vartannat. Och även om en del stereotyper är trista så tycker jag verkligen jättemycket om karaktärerna.
Extra plus också för ljudboksversionen eftersom den är så fint och roligt inläst av Mark Levengood. Rekommenderas att lyssna!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill lära känna de härliga karaktärerna i Mumindalen och följa med dem på ett äventyr på en flytande teater.
Betyg: 4+ parkvakter av 5.
Om Farlig midsommar och Tove Jansson
Tove Jansson (1914-2001) var en finlandssvensk författare och konstnär. Hon är kanske främst känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen, men hon har också skrivit ett flertal romaner som riktar sig till vuxna. Hon har belönats med flera priser och utmärkelser, bland annat H.C. Andersen-medaljen och Svenska Akademiens stora pris.
Uppläsare: Mark Levengood.
Utgivningsår: 1954 (första finska utgåvan, Schildts), 1954 (första svenska utgåvan, Gebers), 2007 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 153 (ca 3 h lyssning).
Läs även: Småtrollen och den stora översvämningen, Kometjakten, Trollkarlens hatt, Muminpappans bravader skrivna av honom själv, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.
ISBN: 9179533884.
Andras röster: Booksessed, Fröken Keke, Män som läser.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Visste du att hattifnattar kommer ur frön och att man måste så dem på midsommarnatten? Och visste du att det är farligt att vissla på teatern?
Det här är berättelsen om vad som hände i den magiska månaden juni, samma år som det eldsprutande berget rörde på sig och Mumintrollets mamma gjorde sin vackraste barkbåt. Hela Mumindalen svämmade över, en hel teater kom flytande och muminfamiljen fördes in i ett midsommarnattsäventyr fyllt av magi och överraskningar.”
Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.
När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). Då gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.
Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.
Böcker med röda ryggar
Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.
Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.
Böcker av Peter Pohl
Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninnaär en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!
Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.
Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.
Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!
Jag har redan bloggat om Annie John och Se nu då av Jamaica Kincaid. Eller rättare sagt: jag har uppmärksammat hur fruktansvärt snygga dessa böcker är! För läst dem har jag tyvärr inte.
Det verkar som att Kincaids böcker över lag är supersnygga i bokförlaget Tranans tappning. Jag menar, hur fin är inte Min mors självbiografi? Jag älskar guld och jag älskar det här stilistiska och enkla.
Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid
Det skrevs så fint om den i DN för några veckor sedan att jag blev väldigt sugen på att läsa också. Ska nog ge Kincaid ett försök snart. 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
